Kategori: politik & samhälle

Frågor som rör samhället i stort. Politik blir en självklar del, men inte alltid.

Åsiktstorped live: hälften protest, hälften experiment

Det är dags för en helt ny nivå av interaktion med mina läsare.

Jag har en sån här:
Thomas, den lille övervakaren

Det är en kamera som sänder live-video tillsammans med ljud. Den kan panorera runt, och styrs av den som tittar genom den. Ungefär så här kan det se ut när jag sitter framför datorn:

För instruktioner och för att koppla upp dig mot kameran, klicka på ”Livekamera” i menyn längst upp.

Idén har växt fram gradvis, och det finns två syften med det hela.

Det första är att göra så många som möjligt medvetna om vad som håller på att hända. I jakten på trygghet från brottslighet, terrorism och för att ”skydda barnen” offrar vi mer och mer av vår personliga integritet. Datalagringsdirektivet är ett exempel, och FRA-propositionen ett annat och mycket allvarligare.

Övervakningen med kameror blir alltmer utbredd. Blir vi tryggare av det, eller är det en falsk trygghetskänsla? London är den stad i världen där kameraövervakningen är mest utbredd, men det finns inget tydligt samband mellan uppklarade brott och antal kameror.

Var går gränsen? Hur mycket av vår personliga integritet är vi beredda att offra? Är du beredd att låta kameror övervaka ditt hem? Ditt sovrum?

Argumentationen är att ”den som har rent mjöl i påsen, behöver inte oroa sig”. Känns det bekvämare att veta att man är övervakad bara för att man har rent mjöl i påsen? Jag tror inte det. Det finns många som har skrivit intressanta texter kring övervakning i allmänhet och FRA-förslaget i synnerhet, till exempel Rosetta Sten.

I juni röstas det om FRA-förslaget, och vill det sig illa kan det börja gälla från och med första juli i år. Jag kommer att låta kameran vara uppkopplad ända tills dess. Jag gissar att många kommer att tänka ”Jag skulle aldrig vilja göra samma sak”, och det är första steget till att börja ifrågasätta alla inskränkningar i den personliga integriteten. Även de som till synes kan verka små.

Jag tycker också att det är enormt viktigt att inte göra det här till partipolitiska skyttegravskrig. Det handlar inte om vem som startat vad, det handlar om att vi har en Riksdag som långsamt suddar ut den personliga integriteten medan de flesta i befolkningen inte orkar engagera sig. Jag hoppas att det är så, för alternativet att de flesta är beredda att offra den personliga integriteten skrämmer mig på riktigt. Scenariot i ”V for Vendetta” känns inte helt overkligt i det ljuset.

Det andra är ett rent experiment från min sida. Ända sen jag såg första säsongen av Big Brother har jag undrat hur jag skulle bete mig under konstant kameraövervakning. Till en början kommer jag att vara medveten om kameran och regissera mitt beteende. Men hur känns det efter två veckor? En månad? Kommer ”hemma” att kännas mindre tryggt? Kommer relationen med mina bloggläsare att bli annorlunda?

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Inbjudan: Betatesta Ett Tryggare Samhälle

Minskad arbetslöshet.
Slut på våld i hemmet.
Minskad brottslighet.
Ökad trygghet för hela befolkningen.

Det är fyra av målen för projekt Ett Tryggare Samhälle, kodnamn ”Winston Smith”.

En kort sammanfattning:
Samtliga hushåll kommer få kameror som kan fjärrstyras från en övervakningscentral. I övervakningscentralen övervakas kamerorna av operatörer dygnet runt. Vid misstanke om brott kan operatörerna direkt larma en polispatrull.

Varje hushåll kommer att få en kamera per rum. Första beta-subjektet bor i en etta, och har fått en prototyp av kameran installerad hemma hos sig. Just nu tränas ett tiotal operatörer i övervakningsmjukvaran. Om du är övervakningsoperatör går du till denna sida. Notera att detta är ett så kallat betastadium, och vissa barnsjukdomar kan förekomma, till exempel fungerar övervakningsmjukvaran endast om du har Internet Explorer. Du måste acceptera installationen av den så kallade ActiveX-kontrollen för att kunna se kameran. För att styra kameran, klicka på ikonen med handen, och klicka sedan på bilden för att rikta kameran dit. Vänligen notera att max 20 operatörer kan se prototypen åt gången. Får du inte upp något kan det bero på att det för tillfället är fullt.

Bakgrund:
Det görs för lite för att beskydda befolkningen från yrkesbrottslingar och terrorism. De medel som finns idag räcker inte. Att FRA troligen får avlyssna all e-postkommunikation från och med juli är ett steg på vägen, men inte tillräckligt.

Vi måste tänka på barnen och beskydda dem från pedofiler, barnpornografi och mördare. Vi har redan lagar som förbjuder all typ av grafisk skildring av personer under 18 år som har sex. Inte ens teckningar är tillåtna. Internet står för de största hoten. Idag tillhandahåller Polisen en lista över webbplatser de finner olämpliga, som de största internetoperatörerna i Sverige sedan blockar. Det var första steget mot en digital trygghet för barnen, ett litet steg men ack så viktigt.

Det optimala vore att inskränka yttrandefriheten så att vidriga tankar och texter som pedofiler kan tänkas framföra blir förbjudna. Tyvärr har yttrandefriheten idag för många försvarare. Yttrandefrihet på bekostnad av barnen är inte vad en kristen värdegrund handlar om, och den allmänna moralen borde kunna styra samtalet bättre än yttrandefrihetslagen.

Att övervaka personer är att göra dem trygga. Den enda som rimligtvis kan motsätta sig övervakning är den som har planer eller tendenser på att begå illegala eller djupt omoraliska handlingar. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta.

Det blocköverskridande initiativet Ett Tryggare Samhälle, under ledning av Beatrice Ask Bodström, kommer att lösa samtliga ovanstående problem. När befolkningen inser hur trygga de blir av övervakningen kommer motståndet mot att inskränka yttrandefriheten sjunka så pass att de ovan nämnda nödvändiga ändringarna kan göras.

Allt för att skydda barnen och befolkningen!

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

Dilba tycker till om pedofiler och dödsstraff

Som initivativtagare till nätverket BOBAM och Facebook-gruppen ”Bevara oss från barnamördare” skäms jag över min handlingsförlamning när jag stöter på grupper som ”Vi som önskar livet ur Anders Eklund”. Den handlinskraft och proaktivism som den senare gruppen andas får mig att känna mig lite lytt i mitt engagemang mot barnamördare. Parollen är kort och slagkraftig:

”Han har ingen rätt att andas våran luft
ingen rätt att dela vår jord
må han brinna i helvetet”

I gruppen demonstrerar mänskligheten sin allra finaste sida, samma som vi sett under korstågen, inkvisitionen och andra världskriget. Personer som aldrig träffat Engla tävlar om vem som kan vara mest hatisk i sina formuleringar. Folk som utan något som helst intresse av Darfur uttrycker poetiska saker som ”Bränn den horan sakta med en tändsticka i taget!! Låt han lida och skrika som en stucken ful fet gris han är!!!” eller ”Hoppas han får smaka på biljardbollar i fängelset med lycklig utgång.. Och med lycklig utgång menar jag att han avlider”

Nu har även Dilba engagerat sig i gruppen, och tycker till om straff pedofiler, psykvård och indirekt dödsstraff. Självklart är hon på samma höga nivå som resten av gruppen, och gör en fullständig och genomlysande samhällsanalys kring problematiken:
Jag håller med. Det är bättre att vi demonstrerar för vår sak. Hårdare straff mot pedofiler! Det märliga är inte polisen i det här landet, utan när polisen sen håvar in dom så släpper rätten dom fria, kolla bara hur många gånger han anmälts men sen blivit friad av rätten. Det är ju där problemet är helt klart. I sverige ger ekobrottslighet hårdare straff än övergrepp mot barn, tycker lagen berättar tydligt var prioriteten ligger. Pengar är altså viktigare än barn. Kom igen, vi demonstrerar!!! d

(Nu finns chansen att det inte är den riktiga Dilba som ligger bakom Facebook-profilen ”Dilba Demirbag”, så det här ska ändå tas med en nypa salt.)

Andras blogginlägg om , , , ,

Agera mot barnamördarna!

Jag har skrivit fingrarna blodiga för att tända ljus för lilla Engla på Expressen.se. 28 816 gånger fick jag ihop innan jag skavt ner köttet till benflisorna, men det var det värt. Se så många virtuella ljus som tänts för Engla på Expressen.se. Där fick 42-åringen så han teg!

Detta inlägg är mödosamt ihopskrivet med tårna, då alla mina fingrar bara är köttslamsor efter allt klickande. Det luktar också brandrök i min lägenhet, eftersom min gardin brann ner när jag försökte tända alla 63 ljus jag ställt i fönstret. Alla skulle ju tändas klockan 21, och jag hade lite bråttom och slant lite.

Det blev lite svettigt också när det brann. Det gör så ont i fingrarna att jag gråter så fort jag måste röra handen. Utan att ljuga kan säga att jag offrat blod, svett och tårar för lilla Engla. Tänk så 42-åringen ska skämmas nu, och tänk så mycket bättre Englas familj måste må när de vet att jag lider så för deras lilla ängel.

Men det räcker inte. Jag känner att jag måste agera. Därför har jag startat en grupp på Facebook. Agera du också! Gå med i gruppen ”Bevara oss från barnamördandet” Lägg också följande text i din blogg:

*** STOPPA BARNAMÖRDANDET ***
Om du ser något, anmäl det genast
till BRIS eller polisen! Gå med i Facebook-
gruppen ”Bevara oss från barnamördandet”
Denna text borde alla på Internet ha på
sin blogg. Kopiera och lägg i bloggen!
*** STOPPA BARNAMÖRDANDET ***

PS. Alla som inte har den här texten ovanför på sin blogg är barnamördare.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Dagens citat (eller: Hillary pratar galet fort)

”Jag säger många saker, miljontals ord varje dag, så jag kanske råkade säga fel”.

– Hillary Clinton i ett försök att förklara varför hon dramatiserat sanningen om hennes besök i Tuzla.

Om vi räknar med att Hillary ägnar sex timmar åt annat, som sömn och mat, så måste hon i runda slängar säga 30 ord i sekunden för att komma upp i två miljoner ord. Det är fem gånger snabbare än världens snabbaste talare. Och så tycker folk att jag pratar snabbt.

Hillarys originalcitat finns hos Attytood.

Andras blogginlägg om ,

En reflektion kring bögars syn på HIV och bareback-sex

Jag hade sex med killar långt innan jag kom ut. När jag var liten pratades det inte om homosexuella, och sällan om AIDS. Men små grytor har också öron, och barn och ungdomar är suveräna på att läsa mellan raderna och uppfatta budskap, så jag visste att AIDS var en ”bögsjukdom”.

Det var AIDS som var sjukdomen, inte HIV, och jag hade egentligen ingen aning om hur det smittade. Hade jag haft det så hade jag nog inte alls nojat lika mycket över att jag kanske hade det. Jag minns att jag hittade på en historia om hur jag stuckit mig på en använd kanyl i trapphuset ifall det vid ett läkarbesök skulle visa sig att jag hade AIDS, för AIDS var också en knarkar-sjukdom. Jag minns att jag berättade historien för flera personer vid olika tillfällen för att ha ett alibi. Det var smidigt, för jag behövde varken vara knarkare eller bög (men hade jag varit tvungen att komma ut som något så hade knarkare legat närmare till hands).

Jag tror att vi som är födda under andra halvan av sjuttiotalet är de sista som var medvetna under de sista sviterna av första HIV-vågen. Det talades aldrig öppet om vad Jacob Dahlin och Ebbe Carlsson dog av, men även de små grytornas öron uppfattade viskningarna.

I samband med att preliminära siffror som pekar på en dramatisk ökning av HIV skrev Henrik om de sista årens ökning av bareback-klubbar, och ökningen av folk som söker bareback-sex på communities som till exempel Qruiser. Jag har samma känsla, och undrade om det är jag som hängt för mycket på Qruiser och har selektivt minne, eller om det verkligen är så att det sker en attitydförändring bland män som har sex med män.

Innan jag skriver vidare vill jag poängtera att jag inte lägger någon moralisk aspekt i att ha bareback-sex. Jag tycker att det är helt upp till samtyckande vuxna att välja om de vill använda kondom eller inte. Jag tror däremot att en del av personerna som har one night stands utan kondom har en naiv syn på könssjukdomar i allmänhet, och HIV i synnerhet.

Jag gjorde två snabba sökningar på Qruiser: en på klubbar som har bareback-sex som ett av sina syften, och en på på medlemmar som söker bareback-sex. Grafen visar hur många av dessa som registrerats varje år mellan 2002 och 2007.

Bareback-trend

Utifrån denna helt ovetenskapliga undersökning pekar trenden uppåt, precis som känslan säger. Men frågan är om 52 profiler där folk söker bareback-sex är ett utslag av att fler har oskyddat sex, eller om det är ett resultat av ”jag är redan smittad och kan därför strunta i kondom”. I många av profilerna berättar personerna bakom att de är HIV-positiva. I ett fåtal säger personen att ”jag är frisk, och tänker så förbli, därför måste du vara frisk”. Smittskyddlagsinducerad HIV-naivitet.

Ett annat intressant faktum är att majoriteten av profilerna som söker bareback-sex är äldre än mig, och inte yngre. Jag hade förväntat mig det senare, just därför att de flesta som är födda på den här sidan 1980 inte har samma relation till HIV.

Jag vet inte vad man ska göra med den här informationen. Det är bra att vara medveten om att attityderna förändrats, och jag tror att arbetet med HIV-prevention behöver förändras så att det tar hänsyn till attitydförändringarna. Smittskyddslagen behöver definitivt göras om, och jag är mycket nyfiken på varför varken Sören Juvas eller Ulrika Westerlund nämner smittskyddslagen när de talar om bakgrunden till ökningen. Kan det vara så att man inte vill nafsa efter den hand som sitter på eventuella ökade bidrag?

Andras blogginlägg om , , ,

Dags för en HIV-lig debatt

Jag är på språng och ska snart iväg till mitt nya jobb (yay!) men jag tycker att den här frågan är galet viktig och behöver komma upp till debatt.

Kort sammanfattning: HIV ökar i Sverige. Preliminära siffror pekar på över 500 nysmittade under förra året, en siffra som ska jämföras med 242 nysmittade år 2000, 364 år 2003 och 392 år 2005. SR har en bra sammanfattning av nyheten, DN väljer att fokusera enbart på gruppen MSM (män som har sex med män). Det senare på gott och ont, eftersom ungdomar i Sverige kommer långt ner på listan över flitiga kondomanvändare och HIV har redan till mångt och mycket stämpeln att den drabbar personer med en viss sexuell läggning, snarare än personer med ett visst beteende.

Snabb reflektion: Sören Juvas, RFSL:s förbundsordförande, avslöjar i sitt uttalande till SR hur beroende RFSL är av politiska bidrag. Istället för att kritisera den svenska smittskyddspolitiken, som bär en stor del av skulden till ökningen, klagar han på att anslagen till förebyggande arbete inte är tillräckligt stora.

Läsvärt från andra bloggar:

Den livsviktiga och helt nödvändiga avstigmatiseringen av hiv-smittade får inte blandas ihop och överskuggas av en avdramatisering av hiv.

– Tor Billgren / Antigayretorik

[…] de flesta kommer någon gång att låta bli kondomen. Det har jag gjort. Om heterosexuella inte gjorde det då och då skulle det inte bli några barn. Men att systematiskt inte ha gummi då man har sex med okända är att bjuda in katastrofen. Den som kan komma på varför vi ändå gör det, har löst bögarnas 10 000-kronorsfråga för 00-talet.

– Henrik Tornberg

In the public debate on this issue, it’s assumed that a person with HIV is always a superhuman who never gets drunk, takes drugs, has one-night-stands, or offers sex for money. This is a potentially lethal naivety.

– Christopher Aqurette

Vi har valt att tro att hiv sprids av hivmän och hivkvinnor som med berått mod gör allt för att sprida viruset. Det hela bygger på en tankevurpa som dödsskräck och informationsplikt har planterat i oss alla. När folk får hiv ska de sluta ha sex. Om de ändå väljer att ha sex har de ansvar för alla andras hälsa. För hivpositiva dricker väl aldrig för mycket och vaknar bredvid någon de knappt minns namnet på? Hivpositiva går väl inte på videoklubbar?

– Tomas Hemstad / Bögjävlar

Jag återkommer med fler tankar i frågan, men nu måste jag dra.

Andras blogginlägg om , ,

Beatrice Ask offrar MS-sjuk på sitt politiska altare

Multipel Skleros är är en sjukdom med symtom som smärta, nedsatt muskeltyrka, spasmer, nedsatt koncentrationsförmåga, koordinationsproblem bland många andra. Den drabbar framför allt kvinnor, män utgör ungefär en tredjedel av de som insjuknar. MS är idag en obotbar sjukdom, men de flesta kan med rätt mediciner, hjälpmedel och stöd leva ett drägligt liv.

Såvida man inte gör misstaget att medicinera sig själv med av svenska staten inte godkända preparat. Då spelar det ingen roll att man blir hjälpt av något som staten inte tycker om, det finns inga förmildrande omständigheter i Sverige när det gäller narkotika.

Susanne Eriksson är ett av offren som slaktats på den svenska narkotikapolitikens altare. Som svårt MS-sjuk läste hon att det i flera andra länder finns en medicin som används för smärt- och symtomlindring för folk med obotbara sjukdomar som MS, cancer, AIDS och bältros. Medicinen är unik, det är nämligen ingen syntetiskt framställd substans. Istället kommer den aktiva substansen från cannabis-plantan. Sativex, som preparatet heter, är godkänt av Läkemedelsverkets motsvarigheter i Kanada, Storbritannien och Katalonien. I USA ligger man i slutfasen för ett godkännande.

Susanne bestämde sig för att testa, och det visade sig att hon blev hjälpt av marijuana. Hon hade en liten cannabisodling för eget bruk hemma. Hon fick hjälp av en vän, Mikael, att sköta den eftersom hennes MS gjorde det omöjligt för henne att vattna och pyssla om plantorna. Någon tipsade polisen, som gjorde en husrannsakan och en rättegång senare är både Susanne och hennes vän dömda till ett års fängelse för att ha framställt narkotika till försäljning. Bara här finns en hel del frågetecken, vilket kan utläsas av Susannes och Mikaels egenhändigt författade historia.

Men den här debatten handlar inte om huruvida det är rätt eller inte att döma en person som odlar cannabis till fängelse. Den handlar om att Sverige inte har nåd för någon som brukar narkotika. Den handlar om vår inhumana politik, som idag tar sig skepnad i form av justitieminister Beatrice Ask.

Susannes MS har blivit betydligt värre sedan hon slutat med sin egenmedicinering. Det är osäkert om hon kan få hjälp av en assistent på fängelset, trots att hon knappt kan klara av ett toalettbesök utan hjälp. Det är osäkert om hon kan få behålla sin (av svenska staten godkända) medicin, eftersom den är narkotikaklassad. Hon blir med stor sannolikhet av med sin lägenhet under sin ettåriga fängelsevistelse, eftersom socialen inte går med på att betala hyran medan Susanne avtjänar sitt straff.
Isobel Hadley-Kamptz uppmärksammar fallet i en ledare i Expressen.

Susanne har sökt om formell benådan hos regeringen, på grund av dessa omständigheter samt följande två faktum:
1) Odlingen har skett för medicinskt syfte. Det finns gott om vetenskapliga belägg för cannabis lindring av smärta och symtom.
2) Odlingen har skett för eget bruk, och inte för att sälja.

Beatrice Ask avslog nådeansökan utan kommentar.

Susanne försökte då få avtjäna straffet med fotboja. Det skulle innebära att hon slapp bli hemlös, kunde få hjälp av en assistent och ha tillgång till sina mediciner. Även den ansökan har avslagits.

Sverige 2008: vi skickar inte bara en svårt sjuk, rullstolsburen, person i fängelse för ett brott där det finns klara förmildrande omständigheter. Vi dömer henne samtidigt till hemlöshet och den ovisshet och förtvivlan det innebär att inte veta om hon ens kommer få mediciner starkare än Alvedon eller hjälp att gå på toaletten under fängelsetiden.

Det här handlar inte om narkotika. Det handlar om den blinda fundamentalism och orimlighet som genomsyrar det svenska rättsväsendet så fort narkotika är inblandat, oavsett vad omständigheterna i övrigt är.

Knuff har en bra sammanfattning över andra bloggkommentarer till fallet Susanne Eriksson.

Andra bloggar om: , , , , ,

Liza Marklund: i sandlådan, utan ordbok

Vad är väl debatten om homosexuella äktenskap mot upphovsrättens vara eller inte? Sist ut är Liza Marklund som i Expressen sätter sig i sandlådan istället för att föra debatten framåt (via Beta Alfa):

Att ladda ner en film, bok eller skiva utan att betala är exakt samma sak som att gå in i en videobutik eller bokhandel och stjäla den.

Jag inser det problematiska med upphovsrätten, och jag ser gärna en intelligent debatt kring dess vara eller inte vara. Problemet är att merparten av bägge läger har förskansat sig i sina respektive sandlådor och kastar ett fåtal argument fram och tillbaka, utan att vara intresserade av att närma sig varandra och komma fram till en lösning.

Om Liza verkligen varit intresserad av debatten snarare än omsättningen för sitt förlag (Piratförlaget, som förra året omsatte 100 miljoner kronor) så hade hon varit så påläst att hon aldrig tagit till argumentet ”piratkopiering är stöld”. Det är nämligen fel, såväl ur laglig synvinkel som i folkmunsbetydelse. Med det argumentet skulle det vara stöld när en duktig målare målar av Mona Lisa, eftersom man då framställer en nästintill exakt kopia av ett verk som någon annan äger. Den enda skillnaden är att kopian skapas av en mänsklig hand istället för av en dator.

Ett av de största argument jag har mot fildelning är att kopiering orsakar upphovspersonen ekonomisk skada. Information, vare sig det är i form av en artikel, en film, ett musikstycke eller receptet till en medicin, har ett ekonomiskt värde. Informationens värde baseras på hur många som har tillgång till den. Varje gång informationen kopieras till någon annan minskar den i ekonomiskt värde. Om upphovspersonen valt att släppa informationen fri, är det här inget problem. Om upphovspersonen vill ha ersättning borde det rimligen vara upp till henom att bestämma vad rimlig ersättning är. Den som är i behov av informationen kan sedan avgöra om priset är rimligt i förhållande till behovet.

Det finns de som tycker att det behövs mer debatt om homosexuellas äktenskap. Personligen tycker jag att det vore mer önskvärt med en sansad och ärlig debatt kring upphovsrätten, med debattörer som inser att bägge sidor har relevanta argument. Och som kan erkänna det. Till exempel som Svend Dahl, som har skrivit en vettig och sansad ledare kring (Moderaternas inställning till) upphovsrätten hos Expressen (via Aqurette).

Andra bloggar om: , , , ,

PS. En annan som sitter i sandlådan är Pär Ström. Där Liza verkar mest lite blint girig, verkar Per lite sorgligt desperat. Jag föreställer mig att han blivit ordentligt sårad av en kvinna och nu ska ge igen på något makroplan, alternativt att känner sig förbisedd i sitt engagemang mot övervakningssamhället. Jag känner att jag inte har så mycket att tillägga när välformulerade personer som Eric och Duktiga Tanja sagt sitt. Jag undrar om Pär själv inser att det här gör att hans trovärdighet i alla debatter, även den kring övervakningssamhället, blir lidande?

… men det vore så kladdigt att duscha i Coca-Cola

Om du kunde få Coca-Cola ur kökskranen där hemma, hur mycket skulle du vara beredd att betala för Coca-Cola? Det är precis vad som hände med skivbranschen.

– Doug Morris, VD för Universal Music beklagar sig över fildelning i tidningen Wired. Detaljen som Doug missat är att buteljerat vatten omsatte cirka 35 miljarder dollar globalt under år 2006, medan musikbranschen omsatte cirka 24 miljarder dollar (19,1 miljarder euro). 24 miljarder dollar är också den summa som The Coca-Cola Company omsatte samma år.

Andra bloggar om: , , , , , ,