Okej, det är lite överdrivet. Sony Ericssons P1i lyckas kamma hem några poäng jämfört med iPhone, men som helhet blir P1i som bäst iPhones lilla bitch. Det kanske är nyförälskelsens blindhet, men iPhone är ett under av användarupplevelse jämfört med Sony Ericssons P1i.
Att hålla i och ha i fickan: iPhone 3 – P1i 3
iPhone känns som om den är lättare att tappa än en P1i, mycket tack vare att den inte har speciellt många ojämnheter. Bägge ligger bra i handen. P1i är något mindre i bredd och höjd, men också något tjockare. Jag har haft bägge telefonerna i fickan utan att ha fodral till dem. Jag är visserligen noga med att inte ha nycklar eller mynt i samma ficka som jag har mobilen i, men ingen av dem har några repor.
Ingen av dem känns för stor (förutom ute på krogen), och formatmässigt ligger de lika.
Att tala i telefon: iPhone 4 – P1i 3
iPhone vinner enkelt på sin användarvänlighet. Bägge telefonerna har touchskärm, men iPhone är ”beröringskänslig” medan P1i är ”tryckkänslig”. Knappsatsen på P1i känns svajig därför att knapparna kan tryckas rakt ner och åt höger och vänster. iPhone har istället en virtuell knappsats med stora knappar.
Det har hänt flera gånger att jag la på mitt under ett samtal med min P1i, när mitt öra kom åt skärmen där knappen ”lägg på” fanns. Jag var rädd för att iPhone, som har större och känsligare skärm skulle vara likadan. Det är den inte. När jag håller telefonen vid örat försvinner knapparna. När jag tar ner telefonen för att titta på skärmen, visas alternativ som ”lägg på” och ”visa knappsats”.
Att svara av misstag är svårt på en iPhone. Det dyker upp ett virtuellt reglage som man med ett finger skjuter åt höger för att svara, till skillnad från P1i som får en virtuell svara-knapp på skärmen. För att vara rättvis så har det aldrig hänt att jag svarat i min P1i av misstag. Däremot har jag missat samtal därför att jag precis slagit ett nummer samtidigt som ett samtal kommer in, varpå telefonen fastnar i samtalslimbo; Ett läge där den inte kan parkera det utgående samtal och därför inte kan svara på det inkommande.
Adressboken i P1i är fullt funktionell, men långsam. iPhones adressbok är betydligt mer funktionell, mycket tack vare gränssnittet.
Att skriva: iPhone 3 – P1i 1
P1i har tre sätt att mata in text. Antingen medelst knappsatsen, eller genom att skriva på skärmen med pennan, eller via ett virtuellt tangentbord. Inget av dessa sätt är klockrent. Jag valde oftast knappsatsen, och jag tappade räkningen på hur många gånger jag stavade fel på ord för att jag råkat komma åt en närliggande knapp då knapparna är små. Dessutom är det lätt att vippa knappen åt fel håll och vips blir ordet helt galet stavat.
iPhone har en virtuell knappsats, och sedan jag installerade den svenska är skrivandet lättare än på P1i, mycket tack vare lite större knappar och att man kan skriva direkt med fingret. Det ska tilläggas att man inte skriver några romaner på någondera av telefonerna.
iPhone har en irriterande förmåga att rätta vanliga ord till ovanliga dito. Som ”att” till ”ätt”. Det beror med största sannolikhet på de (amatörskapade) svenska ordlistorna, och förhoppningsvis är det något som är löst till en svensk version. P1i hade automatiska förslag, men de slöade ner mitt skrivande så pass att jag stängde av funktionen.
Att smessa: iPhone 4 – P1i 1
Ett av mina största irritationsmoment med P1i är dess långsamma menyer, vilket ställde till massor med oreda när jag bläddrade bland mina inkomna sms. Helt plötsligt kunde jag befinna mig i mitten av en 400 sms lång lista, när jag nyss befunnit mig bland de tio översta. Apples utvecklare förstod vad som är viktigast när jag letar efter sms: jag vet i princip alltid vem avsändaren är. Alltså listas sms efter avsändare, och jag ser hela konversationen med den personen. Nackdelen är att jag raderar alla sms från en person när jag nollställer konversationen, vilket måste göras eftersom det annars blir väldigt mycket att bläddra bland.
iPhone saknar MMS i grundutförande. Det finns tilläggsprogram som låter en skicka MMS, men ta emot kan man bara göra via mail. P1i har stöd för MMS fullt ut.
Det inbyggda mailstödet är betydligt bättre i iPhone än i P1i. På P1i kändes mitt Gmail-konto lite stökigt att läsa oavsett om jag valde att använda IMAP eller Gmails egna mobilklient. iPhone har ett direkt stöd för bland annat Gmail, och det räckte med att fylla i användarnamn och lösenord så kan jag numera läsa mina mail i mobilen. På ett läsbart och användarvänligt sätt.
Att lyssna på musik: iPhone 4 – P1i 1
Sony Ericsson har varit kreativa när det gäller vilka kroppsdelar de använder för att tänka ut funktioner; Uppenbarligen har hjärnorna aldrig fått vara med. Mediespelaren i P1i är något som är hämtat från stenåldern. Den kan bara sortera låtar efter ID3-taggar, och inte efter filnamn, vilket ställer till problem om du inte har ordning på ID3-taggarna. Detsamma gäller visserligen iPhone, men eftersom man kör all synk med datorn från iTunes är det lättare att hålla ordning på såväl låtar som låtlistor i iPhone.
P1i har en filhanterare så att du kan kolla på alla filer du har på mobilen. Det hjälper inte när det gäller musikfiler, eftersom du inte kan lägga till dem i en spellista från filhanteraren utan bara spela upp dem en och en.
Att koppla in tillbehör: iPhone 0 – P1i 4
Det här är P1i:s starkaste kategori i matchen med iPhone. iPhone har bara stöd för trådlösa headset, och då bara när det kommer till tal och inte för att lyssna på musik. Min P1i hade jag kopplad till ett trådlöst stereo-headset och min favoritpryl: MBW-150, en klocka som dels används för att fjärrstyra musikspelaren, och dels vibrerar när telefonen ringer och dessutom visar vem som ringer. Jag behövde alltså aldrig plocka fram telefonen när det ringde, jag kunde kolla på klockan och svara i headsetet.
Det bästa tillbehöret till min iPhone är handsfreen med sladd, som dessutom känns lite svajig eftersom folk klagat på att de inte hör mig när jag pratar i det.
Att synkronisera med datorn: iPhone 4 – P1i 1
iPhone synkroniseras helt och hållet via iTunes. Där väljer jag vilket kalenderprogram jag vill synka med, och vilket program som mina kontakter ligger i. Där skapar jag också spellistor och överför låtar och videofiler. iTunes konverterar många filformat till rätt format automatiskt.
P1i synkroniseras genom Sony Ericssons egenutvecklade programvara. Det första irritationsmomentet är att när jag kopplar telefonen till datorn så måste jag välja om jag vill använda den i ”telefonläge” eller ”filöverföringsläge”. I telefonläget kan jag inte överföra filer till telefonen, i ”filöverföringsläge” kan jag inte synka kontakter. För att växla mellan dessa två måste jag koppla loss telefonen och koppla in den igen. ”Meckigt” är det snällaste jag kan säga om synkningen överlag.
Att surfa: iPhone 5 – P1i 2
P1i kör på en mobilversion av webbläsaren Opera. Tanken är att man ska kunna surfa på vilka sajter som helst, och inte bara på mobilanpassade dito, men det fungerar bara i teorin. Trots att P1i är en 3G-telefon, gick surfandet på vanliga sajter så långsamt att jag ibland ville tugga av mig fingrarna i ren frustration. Anledningen är förmodligen att P1i är så batterikrävande att man sparar på minne och processorkraft genom att låta webbläsaren gå långsammare.
Det är här det blir lite ironiskt. iPhone saknar nämligen 3G, vilket sägs vara en nackdel just när det gäller surf, men eftersom iPhones inbyggda webbläsare är snabb och mycket användarvänlig går det snabbare att surfa på vanliga sajter via min iPhone och EDGE än via P1i och 3G.
P1i fungerade fint på rena mobilanpassade webbplatser. På andra blev det problem så fort javascript var inblandat. iPhone klarar det mesta utom mer avancerade saker som uppladdning via AJAX.
Eller om vi säger så här: jag kan lätt sätta mig och surfa på min iPhone i soffan hemma när jag inte orkar gå till datorn. Min P1i använde jag bara när jag var ute på språng, och då helst på mobilanpassade sajter.
Att ta fotografier: iPhone 4 – P1i 2
P1i har en kamera som är rätt medioker. Det är okej, mobilkameror ska inte leverera bilder i samma kvalitet som en systemkamera, de ska mest användas till att ta snabba bilder när man hittar något kul. Tyvärr är P1i så långsam i kamerauppstarten att det skulle gå snabbare att rita av vissa saker för hand. Den är också långsam i uppdateringen av skärmen och i bildtagningen.
iPhones kamera är inte den bästa, men den är snabb och betydligt enklare att använda än den i P1i.
Övriga funktioner: iPhone 4 – P1i 3
Applikationer känns mer lätt-tillgängliga och snabbstartade i en iPhone än i en P1i. Kalendern känns användbar för första gången, vilket är en mindre revolution eftersom jag testa att ha digital kalender ända sedan de första Palm-modellerna kom, men alltid gått tillbaka till pappersalmanacka till slut.
De ljudsignaler som kommer förinstallerade på en iPhone är betydligt bättre än de som finns i en P1i. Det är behagliga ljud som även återfinns på en Mac. P1i kör på den vanliga arsenalen av ljud som känns generiska och trötta.
När jag hade ett missat samtal eller ett oläst meddelande på min P1i kunde jag se att lampan i botten blinkade. iPhone har ingen sån visuell signal, när skärmen är släckt måste jag trycka på knappen för att se om någon ringt eller skickat meddelande.
P1i har en medföljande GPS-dosa som kopplas till via Bluetooth. Det kan vara P1i:s mest meningslösa tillbehör som jag testade en gång. Till fots använde jag mig av Google Maps, vilket gick snabbare och smidigare och hade jag bil så hade jag skaffat en riktig GPS till bilen.
Applikationsutbudet till P1i var på sin höjd mediokert. Meningen är att man ska kunna använda även äldre applikationer, utvecklade till P990, men i praktiken fungerade det inte för mig. iPhones applikationsutbud känns betydligt mer relevant och fräscht. Twingle, till exempel, som med hjälp av triangulering eller koll på WiFi-nät låter mig skicka inlägg till Twitter tillsammans med var jag befinner mig.
P1i har en ”klipp och klistra”-funktion. Jag kan markera text och klippa ut den ur en applikation (ett sms) för att klistra in den i en annan (webbläsaren). Det var smidigt när det behövdes, och finns inte på iPhone.
Batteritiden för telefonerna är snarlik, vilket är intressant när den ena är en 3G-telefon och den andra är en 2G.
Slutställning: iPhone 35 – 21. Om iPhone är en katt, och P1i är en hund, så slutar matchen alltså ungefär så här:
Andra bloggares inlägg om iphone, p1i, mobilrecensioner, produktjämförelser, mobiltelefoner
