Ja, majoriteten av våra människor vet verkligen ingenting. De vet inte ens vad de inte vet. De har ingen förmåga att uppskatta argument eller en givande diskussion. De är totalt meningslösa och jag tycker inte att de behöver finnas. Jag tycker att de ska ge plats för människor som faktiskt tillför någonting, människor som kan stava sitt namn och som vet när det är läge yttra sig eller låta bli.
Det finns faktiskt dumma människor som är smartare än ovan nämnda. De som accepterat sin brist och därmed väljer att hålla käften när andra, mer berikade människor talar. De som låter bli att ge sig in i en diskussion som de inte kan hantera, de som väljer att göra det bästa av det lilla de har. Hemskt mycket respekt till er.
Borta i bloggosfären pågår en diskussion om huruvida det är okej att skylta med sitt bimboskap eller inte. Jag tycker att debatten i sig är väldigt intressant, det är nämligen ett fenomen som jag själv reagerat väldigt starkt på det senaste året. Helt plötsligt finns det ingenting som är mer häftigt eller mer inne än att vara rakt igenom jättebimbo, är du inte blond så bör du i alla fall känna någon som är det och även om du egentligen inte känner personen alls så måste du låtsas som att det är din bästa vän. Då ser folk upp till dig, då tycker de att du är häftig och inne. Först då har du verkligen uppnått någonting här i livet.
Min kompis är blond.
Hennes syster är blond.
De är två av de mest underbara människor jag känner, men de hade de varit oavsett sin blondhet. Jag har inte och har aldrig haft några som helst fördommar mot bimbos. Jag är uppfostrad av den minst främmandefientliga familj du kan hitta och blivit präglad av allas likas värde så långt tillbaka jag kan minnas. Nu när ni vet detta, är det då okej att jag yttrar mig? Känns det acceptabelt att jag uttalar en negativ åsikt om det uppenbarligen-mer-känsliga-än-vi-låtsasom-ämnet? Jag tycker inte att det är okej att driva en blogg som helt och hållet bygger på hur blond skribenten är och hur många bimbosaker hon har gjort. Hur många bimbogrejer hon tycker om och hur många blonda åsikter hon har. Jag tycker att det är pinsamt och framför allt är det enormt påfrestande. Varför? Därför att hon påverkar alla sina 14,15,16 och 17-åriga läsare. Hon målar upp en bild av att alla blonda människor förväntas vara på ett visst sätt, att de är ytliga, pratar konstigt, gillar rosa och tycker att Paris Hilton bara är så hiimla cool. Jag kräks på fucking yllet. Jag tar fram rakbladen. Upp och hoppa, ut och upplev! Öppna ögonen och skaffa er för i helvete egna åsikter. Gör inte bimboskapet till en modefluga, förlöjliga inte ett fenomen som för många är väldigt viktigt och minst sagt seriöst.
Väx upp och kamma till er.
Äh, skoja bara. Jag älskar att vi har white trash i Sverige. Älska Yllets formulering:
Min morbror är gay.
Hans pojkvän är gay.
Remember kids: Det är inte våldtäkt om bägge är gay. Det enda jag älskar mer än white trash är straight white trash, och det finns det tack och lov gott om: macho-wannaben och hans vapendragare till exempel, påhejade av 17-årig (hoppas jag!) bög
White trash är det nya lolcatz. CAN I HAZ SENS SLAPD IN2 MEE?
Andra bloggares inlägg om heternormativitet, representationstanken, homorelaterat, heterocentrism
