Apropå Anton Abele: en anekdot om Franska Skolan

Idag kom nyheten att Anton Abele får en riksdagsplats. Det som finns att säga om det sägs bra av Viktor Barth-Kron på SVT Debatt. Det jag kan tillägga är att vissa kör med argumentet ”men har är ju bara 18 år”. Att hävda att jag ska ha lägre förväntningar på Anton bara för att han är 18 är en skymf mot alla 18-åringar som faktiskt är vuxna och smarta. Intelligens hänger inte ihop med ålder.

Nåväl. Jag insåg att Anton har gått (eller går?) på Franska Skolan, och då föll en pusselbit om honom på plats. Här är historien som för alltid kom att färga min syn på Franska Skolan:

Runt år 2000 arbetade jag som skolinformatör för RFSL Stockholm. Jag åkte runt i olika skolor i Stockholms län oftast tillsammans en partner. Tanken var att ungdomarna skulle få träffa en kille och en tjej som inte var straighta och som kunde berätta om det ur ett personligt perspektiv.

Jag fick en bra inblick i skolorna i Stockholm. Jag var på en fordonsteknisk linje i norra delarna, jag var ute på en grundskola i Bålsta. Jag träffade sjätteklassare på söder, och gymnasieelever i Täby. Ett par gånger var jag på ungdomsgårdar och någon gång till och med hos en konfirmationsgrupp. Det pratas ofta om skillnader mellan friskolor och kommunala skolor, eller om skolor i rika områden (Danderyd, Täby) och fattiga (Fittja, Norsborg), och visst fanns det skillnader i lokaler och utrustning. Men frågorna från ungdomarna, nyfikenheten var densamma även om den kläddes i olika ord.

Det handlade alltid först och främst om relationer. Frågorna rörde sånt som de kunde relatera till, som ”Vad sa din mamma när du berättade?” eller ”Vad sa dina kompisar?”. En annan vanlig fråga var ”När visste du att du var homosexuell?”, som för att kunna dra en lättnadens suck om man var förbi åldern där man en dag kunde vakna upp och vara homo. I andra hand var det frågor som var uppe på tapeten i den allmänna debatten som giftemål/partnerskap och framför allt barnadoption.

Sex var egentligen det ämne ungdomarna var mest nyfikna på, framför allt från åttan och uppåt när majoriteten befann sig i puberteten och därmed också börjat upptäcka sin egen sexualitet. Vissa hade börjat kolla på porrfilm, vilket märktes när de ställde frågor om lesbiskt sex. Deras fantasi kring vad man kunde stoppa upp var övergick min, och var på det hela charmig och roande. Vi pratade så klart aldrig ur ett personligt perspektiv här, utan mer om vad man kan och inte kan göra och att olika människor gillar olika saker.

Fittjaskolan
Fittjaskolan

Jag minns speciellt Fittjaskolan, en åttondeklass. Det var andra informationen på dagen, och jag var ganska trött. Klassen var ganska engagerad, förutom en tjej som satt och klottrade i sitt block och såg ut att inte bry sig. Inte på ett frånvarande sätt, utan mer ”jag är för cool för det här”. Jag minns att jag tänkte på tjejen som spelar Vasquez i Aliens.

Efter ett tag började de kretsa som katten kring het gröt. De ville uppenbarligen ställa frågor kring sex, men ingen vågade riktigt. ”Vilka andra frågor har ni?” frågade vi, och det var tyst. Alla skruvade på sig, kollade ner i bänkarna, slängde förstulna blickar på varandra. Frågan hängde i lufen, men ingen vågade. Den coola tjejen bara fortsatte att klottra. Sekunderna gick.

Plötsligt drar coola tjejen en suck, kollar på oss och säger ”Men de vill veta hur ni knullar, fattar ni väl”. Sen fortsätter hon klottra. Alla andra skrattar nervöst och tittar lite förväntansfullt; ”vad tänker ni berätta för hemskheter för oss, hoppas vi?”

Under mina år som skolinformatör blev jag aldrig generad. Visst, frågorna kunde vara väldigt grafiska och målande, men oavsett var vi var så fanns där en respekt och nyfikenhet. Bäst var åttonde- och niondeklassare, som ännu inte fått vuxenvärldens polityr och kunde ställa de flesta frågor. Vuxengrupper kunde dölja sina fördomar för att ”vissa saker kan man ju inte fråga”.

Franska Skolan
Franska Skolan

En enda gång i min karriär blev jag överraskad och förvånad av en fråga. Det var på Franska Skolan. Det var en gymnasieklass, första ring. De hade förberett frågor tillsammans med lärarna, och den första var:

”Vad har de avantgardistiska konstnärerna betytt för homosexuellas rättigheter?”

PRESSRELEASE: Facebook-grupp stoppar barnamord

Barnamorden har minskat drastiskt sedan Facebookgruppen ”Bevara oss från barnamördare” skapades. Gruppen är 91 aktivister stark, och dessas engagemang i samhället har alltså bidragit till en minskning. Sedan gruppen bildades har inga barn mördats i Sverige. Ännu en framgång för medborgaraktivism på Facebook!

Grundaren av ”Bevara oss från barnamördare” vill rikta ett stort tack till inspiratören och medborgaraktivisten Anton Abele. Han visade att Facebook kan göra en skillnad: enligt ett uttalande av Anton Abele i Svenska Dagbladet, har våldet minskat med 7 procent sedan han satte igång med Facebookgruppen ”Bevara oss från gatuvåldet”. Framgången för ”Bevara oss från barnamördare” är alltså ännu större, då inga barnamord skett sedan gruppen bildades.

Nätverket BoBaM (Bevara oss från Barnamördare) söker fortfarande aktivister och gråterskor. Kanske finns där också ansvarstagande, inkännande företag som vill sponsra kampen mot barnamord på samma sätt som Nikon sponsrar Anton Abeles initiativ?

För mer information, vänligen besök vår sida på Facebook.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Dagens citat (G i matte, men IG i etik)

Våldet har minskat med sju procent det senaste halvåret, alltså sedan vi satte igång med Facebookgruppen efter Kungsholmsdådet. Men det finns fortfarande mycket att göra, jag menar 93 procent av våldet finns kvar.

– Anton Abele svarar på frågan ”Vad har du fått för respons sedan du startade engagemanget mot ungdomsvåldet?” i Svenska Dagbladet.

Är det okej att ta till våld när man blir förbannad eller för att markera sin maktposition? Är det okej att kalla människor för kränkande ord som hora? Är det okej att både ungdomar och äldre är rädda för att röra sig i sin egen stad – så fort det har blivit mörkt?

– Anton Abeles organisation ”Stoppa Gatuvåldet” har som en av sina främsta uppgifter att ”dra igång ett samtal i Sverige om etiska frågor” och listar dessa som exempel på vilka frågor man vill ta upp. De söker (kända) debattörer villiga att ta itu med dessa avancerade etiska frågor.

Andra bloggares inlägg om , ,

Agera mot barnamördarna!

Jag har skrivit fingrarna blodiga för att tända ljus för lilla Engla på Expressen.se. 28 816 gånger fick jag ihop innan jag skavt ner köttet till benflisorna, men det var det värt. Se så många virtuella ljus som tänts för Engla på Expressen.se. Där fick 42-åringen så han teg!

Detta inlägg är mödosamt ihopskrivet med tårna, då alla mina fingrar bara är köttslamsor efter allt klickande. Det luktar också brandrök i min lägenhet, eftersom min gardin brann ner när jag försökte tända alla 63 ljus jag ställt i fönstret. Alla skulle ju tändas klockan 21, och jag hade lite bråttom och slant lite.

Det blev lite svettigt också när det brann. Det gör så ont i fingrarna att jag gråter så fort jag måste röra handen. Utan att ljuga kan säga att jag offrat blod, svett och tårar för lilla Engla. Tänk så 42-åringen ska skämmas nu, och tänk så mycket bättre Englas familj måste må när de vet att jag lider så för deras lilla ängel.

Men det räcker inte. Jag känner att jag måste agera. Därför har jag startat en grupp på Facebook. Agera du också! Gå med i gruppen ”Bevara oss från barnamördandet” Lägg också följande text i din blogg:

*** STOPPA BARNAMÖRDANDET ***
Om du ser något, anmäl det genast
till BRIS eller polisen! Gå med i Facebook-
gruppen ”Bevara oss från barnamördandet”
Denna text borde alla på Internet ha på
sin blogg. Kopiera och lägg i bloggen!
*** STOPPA BARNAMÖRDANDET ***

PS. Alla som inte har den här texten ovanför på sin blogg är barnamördare.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Saker som utmanar min zen-ness, 1: Goda människor som Anton Abele

Jag tränar medvetet på att vara zen. Framför allt handlar det om att inte irritera mig på saker jag inte kan kontrollera, att istället låta det passera och känna lugn. Som till exempel när hyllan med alla mina finglas åker i golvet och jag får kristallsplitter ända upp i sängen. Eller när jag tappar min nästan fulla flaska med rakolja i handfatet och får spendera fyrahundra spänn på en ny.

Det funkar. Inte varje gång, men det blir sakta bättre och bättre. Det är en häftig känsla att kunna aktivt välja om jag ska låta något irritera mig eller inte.

Vissa saker får jag jobba med mer än andra. En sak som jag ännu inte lärt mig att hantera är Goda Människor. (Det här är också första delen i dattningen ”Saker jag inte tänker ge en chans” från Opassande)

Jag kräker när Anton Abele öppnar munnen. Och då har jag aldrig hört killen snacka. Ja, det är jävligt tragiskt när en sextonåring blir dödad oavsett om det händer på Kungsholmen eller i Rinkeby (men det får lite mer uppmärksamhet om man är bekant med knugen & co). Men, för att uttycka mig i kidsens termer: OMG WTF LOLZORS?!?! ”Bevara oss från gatuvåldet” är kanske den mest pinsamma Facebook-gruppen ever. Jag går hellre med i ”Vi som tänder på förnedringsbajssex och Dressmann-kläder”, för då slipper jag i alla fall skämmas. (Skojar bara, jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag sågs i något från Dressmann).

Det är samma lämmeltåg av amatörflagellanter som kröp upp på korset när Bobby Äikiä blev dödad. Då hette en av förgrundsfigurerna Vendettanbettan, nu heter han Anton Abele. Nästa gång en tragisk händelse inträffar kommer en ny Drottninggråterska träda fram och leda lidandet.

Jag hatar när folk fläker ut sin Godhet och vill bli sedda och bekräftade som den bästa Gråterskan, oavsett om det handlar om att gå med i en manifestation mot gatuvåld (HALLÅ? Vem fan är FÖR gatuvåld?), korsade säkerhetsnålar mot mord (eh?) eller ”Stoppa barnporren på internet!”-texter på nätcommunities.

De vidrigaste av alla vidriga Goda Gråterskor är alla som skickat in foton till Actionaid. Jag tror säkert att alla svältande människors lidande lindras enormt av att Kreti Pletisson fotograferat sig med en tallrik med texten ”MAT TILL ALLA!”.

Det är såna här saker som påminner mig om att hälften av jordens befolkning faktiskt befinner sig under begåvningsgenomsnittet. (Jag är dock osäker på Johan Sahlman från Östersund som skrev ”Äta bör man, annars dör man!” på sin tallrik på Actionaid. Smart och rolig eller misslyckad by-pass i hjärnan?)

Andra bloggar om: , , ,