KD har en ny kampanj på gång där Göran Hägglund ställs mot djur ”för ett mänskligare Sverige”.
Vad symboliserar gorillan, tro?
I en intervju i Dagens Media uttalar sig KD:s kommunikationschef Cina Gerdin om affischer med hyena, struts och buffel. Affischexemplen är hyena och, märkligt nog, gorilla:
– Vi använder klassiska fabelegenskaper hos djuren för att visa beteenden som vi vill arbeta för att få bort. Hyenan som roffar åt sig, buffeln som bufflar sig fram och strutsen som stoppar huvudet i sanden,
… och gorillans fabelegenskap är vad, en afrikansk vilde?
Uppdatering: Mattias Svenssons teori är bättre än min egen Mattias Svenssons teori om gorillan i KD:s kampanj
I lördags överraskade vi Robin som fyllde 30 med ett ”jag har inte tagit studenten”-flak. Eftersom Robin aldrig tog studenten har han aldrig fått åka flak, vilket alltså skulle åtgärdas lagom till 30-årsdagen. Det blev lite mycket cava, åtta flaskor på sex personer på någon timme och sen ännu mer på flaket. Det finns inget fyllelås till mobilen och jag Facebookade så klart under tiden. Till att börja med var jag inte så kreativ, jag missade det uppenbara ”I’m on a float”: Det skulle så klart ha varit: I'm on a float
Flaket tog oss runt stan och till Torget. Vi var framme omkring halv-nio, nio och vid det laget var jag legendariskt full. Så full att jag inte minns vad det var jag beställde i baren, eller till vem, men jag minns att det var två drinkar och ett glas vatten. Jag har uppenbarligen en autopilot inställd på självbevarelsedrift på fyllan.
Jag har bara fragmentariska minnen från den episoden, men uppenbarligen kickade cavan igång den kreativa delen av min hjärna. Den kom på uttrycket ”collateral drunkage”. Jag myntar uttrycket collateral drunkage på fyllan
collateral drunkage: närhelst du blir full som en kastrull som en avledningsmanöver i till exempel en kidnappning, för att någon/några inte ska fatta några misstankar ALT när du är så glad för någon annans skull att du råkar dricka ungefär mycket mer än personen själv.
Idag fyller jag 33. Jag tänker fira det med en mashup av ett blogginlägg1 som berörde mig.
Jag gillar att testa, förändra, uppleva och gå vidare. Det gör att jag har levt olika liv, eller avatarer. Idag, på min 33-årsdag, är jag inne på min femte avatar. Den skiljer sig ganska radikalt från min tredje. Men mer om det i ett annat inlägg. Här är Regina Bretts lärdomar, med min tolkning:
Life isn’t fair, but it’s still good. – livet är inte rättvist, det finns ingen balans. Bara för att jag har ett toppenår behöver det inte jämna ut sig med ett dåligt, och bara för att jag haft en skitperiod kommer jag inte automatiskt få ett uppsving. Vissa drabbas av dödlig cancer med metastaser, förlorar hela sin familj och dör på gatan trots att de spenderat livet med att hjälpa andra, andra lever som skitstövlar i all välmåga hela livet.
When in doubt, just take the next small step.
Life is too short to waste time hating anyone. – snarare på att lägga energi på att hata, när det värsta man kan göra mot någon är att inte bry sig alls.
Your job won’t take care of you when you are sick. Your friends and parents will. Stay in touch! – men inse att du kan välja din familj, dina vänner och dina relationer utifrån det som får dig att må bra. Blod är inte tjockare än vatten.
Pay off your credit cards every month.
You don’t have to win every argument. Agree to disagree. – en läxa jag lärt mig alltför sent i livet.
Cry with someone. It’s more healing than crying alone.
It’s OK to get angry with God. He can take it.– jag tror inte på Gud, högre väsen (annat än möjligen panteism) och framför allt inte fatalism. För att citera Sarah Connors inskription i träbänken: There’s no fate but what we make.
Save for retirement starting with your first paycheck.
When it comes to chocolate, resistance is futile.
Make peace with your past so it won’t screw up the present. – det här är också att ta av dig offerkoftan, det är ett plagg som gör alla osexiga.
It’s OK to let your children see you cry.
Don’t compare your life to others. You have no idea what their journey is all about.
If a relationship has to be a secret, you shouldn’t be in it.
Everything can change in the blink of an eye. But don’t worry; God never blinks.– ibland stannar jag bara upp och inser att jag kan röra mig, se, smaka, känna, höra och blir tacksam och samtidigt livrädd för att förlora något av det, men det är meningslöst att gå runt och oroa mig för något som kanske inträffar.
Take a deep breath. It calms the mind.
Get rid of anything that isn’t useful, beautiful or joyful.
Whatever doesn’t kill you really does make you stronger.
It’s never too late to have a happy childhood. But the second one is up to you and no one else.
When it comes to going after what you love in life, don’t take no for an answer.
Burn the candles, use the nice sheets, wear the fancy lingerie. Don’t save it for a special occasion. Today is special.
Over-prepare, then go with the flow.
Be eccentric now. Don’t wait for old age to wear purple.
The most important sex organ is the brain.
No one is in charge of your happiness but you.
Frame every so-called disaster with these words ‘In five years, will this matter?’
Always choose life. – det finns inget självändamål med livet, men du kan hitta dina egna ändamål.
Forgive everyone everything. – kanske den svåraste punkten av dem alla, men att lyckas med det här och punkt 11 är en effektiv medicin för att minimera risken att bli bitter.
What other people think of you is none of your business.
Time heals almost everything. Give time time.
However good or bad a situation is, it will change.
Don’t take yourself so seriously. No one else does.
Believe in miracles.
God loves you because of who God is, not because of anything you did or didn’t do.– Jag vill istället säga att om jag älskar dig, så älskar jag dig för vem du är, inte för vad du gjort eller inte.
Don’t audit life. Show up and make the most of it now. – att spendera sitt liv med att fem dagar i veckan jobba på ett jobb man vantrivs med och längta till helgen är ett bra sätt att bara leva två sjundedelar av sitt liv.
Growing old beats the alternative — dying young.
Your children get only one childhood.
All that truly matters in the end is that you loved.
Get outside every day. Miracles are waiting everywhere.
If we all threw our problems in a pile and saw everyone else’s, we’d grab ours back.
Envy is a waste of time. You already have all you need.
The best is yet to come.
No matter how you feel, get up, dress up and show up.
Yield.
Life isn’t tied with a bow, but it’s still a gift. – men den typen av gåva som kan vara vidrig, menlös eller helt fantastisk. Det är upp till dig vad du gör med den.
Det jag lärt mig mest nyligen är hur jag vill att mina relationer ser ut. Men mer om det i ett senare inlägg.
Synopsis av inlägget: Jag ska byta operatör, då min nya iPhone 4 och mobiloperatören Tre är en dysfunktionell kombination i Stockholm. Jag behöver veta hur täckningen för iPhone med andra operatörer i Stockholmsområdet fungerar. Har du iPhone och bor i Stockholmsområdet får du gärna lämna en kommentar om operatör och hur du upplever täckningen (och gärna i vilka områden du brukar röra dig).
Jag köpte min iPhone 4 32 GB för 6999 kronor. Den är alltså billigare än en 32 GB iPhone 3GS från Tre, som enligt dem kostar 7395
Lång version: Jag minns när jag fick mitt första Europolitan-abonnemang. Ett par dagar efter att jag aktiverat det ringde de upp mig och frågade om jag var nöjd med allt, om jag hade några frågor kring funktioner och tjänster eller om jag hade några synpunkter.
Proaktiv kundtjänst och en designad kundupplevelse, vilket är en framgångsfaktor (ett företag som tillhör världseliten när det gäller kundupplevelser är Apple).
Jag har sedan dess varit mestadels varit kund hos Tre, just tack vare en kundtjänst som löser saker och kan svara på frågor. Jag har varit nöjd med tjänsterna och priserna. Enda gången jag lämnade dem var när jag fick min första iPhone som bara gick på 2G-nätet, varför jag gick över till Telia. Deras kundhantering – att kalla det för kundtjänst blir bara sarkastiskt – var en mardröm. Den enda kundhantering som varit värre under mitt liv som konsument är Chello/UPC, som också levererade en halvkackig tjänst som krävde ständig kontakt med deras kundhantering. Så här kändes det att prata med representanter för Chello/UPC:
Jag skulle fortfarande rekommendera Tre som leverantör om man mest rör sig i större städer, och använder en annan mobiltelefon än en iPhone. De kör också med proaktiv kundtjänst, till exempel blev jag uppringd av dem en gång och erbjuden att byta till ett annat abonnemang som innebar lägre månadskostnad för mig. När man har täckning fungerar deras nät mycket bra.
Problemet är att deras täckning i Stockholm lämnar mycket att önska. Runt Telefonplan och Midsommarkransen är det vanligt att jag förlorar all täckning inomhus. Hemma på Mikrofonvägen till exempel. På Hornsgatan är det samma sak, när jag går tio meter in i huset där World Class ligger säger telefonen ”no service”. Ute i Farsta, där min bror bor räckte det med att gå fyra-fem meter in i lägenheten. IKEA i Kungens Kurva? Ja, om du är på våning 3, sedan minskar täcknignen i takt med att du går neråt. Man kan sammanfatta det i formeln: iPhone + Tre + inomhus = FAIL. Tre själva tycker inte att man har något problem, utan allt fungerar som det skall.
(Det handlar inte om måndagsexemplar på telefonen heller, då alla kompisar som har kombinationen Tre/iPhone tappar täckningen hemma hos mig. Jag har också lika dålig mottagning på min nya iPhone 4 som jag hade på min 3GS)
Så frågan är: ni som kör iPhone på Tele2, Comviq, Telenor eller Halebop – hur funkar det? Vilken operatör ska jag byta till?
Alliansen och de rödgröna har gett mig massor med skäl till att inte rösta på dem. Ohly, Björklund, Eriksson, Sahlin, Ask, Bodström är bara några jag inte kan tänka mig att rösta fram till makten. Nu har Piratpartiet sällat sig dit med Falkvinge.
Först släpper Barnporrpar… förlåt, Piratpartiet ett partiprogram som bara kan utläsas som att de vill legalisera barnporrinnehav.
Ur manifestet (min fetning):
All handel med dokumenterade övergrepp på barn som inte genomgått puberteten ska vara fortsatt kriminaliserad. Propositionen om tittförbud och de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2010 ska rivas upp och de föreslagna grundlagsändringarna avslås.
[…]
Informationsinnehav avkriminaliseras i samtliga fall.
Katastrofen är ett faktum, och både Niclas på Deeped och Nils Holmöv sammanfattar i stort min reaktion och inställning.
Men: jag ser att Piratpartiet kan rädda det här. Eller rättare sagt, Falkvinge kan rädda Piratpartiet. Det enda som kan avsätta honom som ordförande är en extra-stämma, eller att han avgår. Väljer han att avgå och låter någon annan (Anna Troberg vore lämplig då hon är vice partiledare) ger han Piratpartiet en chans. Men då måste han välja: Piratpartiets väl, eller sin egen karriär och sitt maktbegär. Tyvärr tror jag att han väljer det senare och sitter kvar.
Oavsett hur det går så kommer jag inte att rösta på Falkvinge. Antingen avgår han, och då röstar jag på Piratpartiet (med reviderat partiprogram så klart) eller så avgår han inte och då röstar jag inte på Piratpartiet.
PS. Sen innehåller Piratpartiets manifest en massa andra saker som gör mig tveksam: ”Ingen svarar för gärning man inte hade som avsikt att utföra.” – hur bedömer man det? Betyder det ett avskaffande av vårdslöshet i trafik, till exempel?
PS 2. Den här hittade jag på Armémuseet. Uppenbarligen handlade även tidig 1900-talspropaganda om vem du inte ska rösta på
För alla straighta som inte tror på devisen att ”du är inte bög bara för att du suger av en kompis” kan nu både smaka och svälja homo utan att riskera mer än en mjölkmustasch och eventuell konstlad smak finns denna produkt från Trutaste:
Tastes like homo - Det måste smaka gott!
Nu har jag bara en fråga: när kommer Ben & Jerry’s med en homo-smak? Med tanke på deras ordlekar i namnet (”Bohemian Raspberry”, ”Cherry Garcia”, ”Yes Pecan!”) så tycker jag att de borde komma med typ … ”Fudge packing sweet meat”.
Årets paradögonblick:
”Stolta föräldrar till homosexuella” rev som vanligt ner mest applåder från (den mestadels straighta) publiken, tätt följt av Gaypoliserna. Det i sig är en intressant företeelse, som om heterosexuella som accepterar sina barn som de de är förtjänar mer beröm än barnen själva. Eller som om HBTQ-personer med ett klassiskt maskulint yrke förtjänar mer beröm än dito personer som jobbar som sjuksköterskor (som också hade ett eget ekipage). Jag blir mest berörd av sektionen ”Marching for those who can’t” och budskapen från den angränsande sektionen HEF (Humanetiska föreningen)
Dock var det största ögonblicket för mig att folk slutade applådera när Migrationsverkets sektion passerade. Det var knäpptyst på Strandvägen nära Djurgårdsbron, där jag stod. När sektionen passerat mig hörde jag några i publiken bua. Att jobba på Migrationsverket och bidra till att andra HBT-personer blir utvisade till tortyr och död är inget annat än total jävla ryggradslöshet, och att gå i paraden med den sektionen är att pissa på det som Pride står för.
Årets fest: Bögjävlarnas underklädesfest
Visserligen var jag inte på någon annan av festerna, men det var mest för att bespara mig själv besvikelsen att jaga samma upplevelse av prestigelöshet, dekadens och kärlek som präglade Högkvarteret på tisdagen. Det är väldigt avväpnande och avslappnat att gå runt bland en massa människor när alla är mer eller mindre halvnakna och svettiga. (Ska vi lägga med privata fester här så vann den privata efterparaden-festen jag var på över Bögjävlarna på ren dekadens, men mer om det i ett annat inlägg.)
Årets besvikelse: 90’s-kvällen
Precis som Dee Lites ”Groove is in the heart” riskerar det här att bli en one hit wonder om man inte skärper sig rejält till nästa år. 2009 var den här kvällen välregisserad och visade potential att bli en riktigt värdig arvtagare till Edvard af Silléns schlagerkvällssuccé. Man lade ribban högt, artisterna fick ta plats baserat på deras totala bidrag till 90-talets musik. Duetten mellan Dr Alban och Haddaway var fantastisk, och E-Type lyckades verkligen engagera publiken. I år var det hjärnsläpp i princip hela vägen. Di Leva med fyra låtar är den minsta missen. Att släppa upp Rednex på scen i närmare en timme och låta dem göra Cotton Eye Joe två (eller var det tre?) gånger är som att servera sushi med den syltade ingefäran som huvudingrediens. Sash! session var bra och lagom lång, och även om jag hellre sett Venga Boys placerade före Sash! så funkade det okej. Men att efter Sash! och Venga Boys släppa upp Diamond Dogs på scen för att låta dem göra kackiga efterapningar av 00-talslåtar av Madonna och Lady Gaga är som att låta, well, Diamond Dogs vara förband åt Lady Gaga. Den trötta, edgelösa dragshow som Diamond Dogs pysslar med idag hör hemma på finlandsfärjor och som pikanta inslag på dansbandsfestivaler. För er som inte var där så var showen i princip en kackig rip off av videos och koreografi som originalartisterna gjort utan anslag till parodi eller egen kreativitet. Att sen avsluta med Darin istället för att spara honom till lördagen var körsbäret på grädden på moset. Känslan var mest ”men orka”.
Årets meh: den officiella Pridelåten med Ankie Bagger feat. Bonde-Peter
Jag hade fel i min förutsägelse, den här låten var inte årets sekundärskamchock. Både låten och uppträdandet var så menlösa att jag är förvånad om någon annan än Ankie Bagger och Bonde-Peter kom ihåg den här menlösa sörjan efter att tonerna avklingat på onsdagskvällen.
Årets paradbild:
Jag gillar verkligen den här bilden. Soldater på väg ut till Pride. Posen och blickarna på killarna hade lika gärna kunnat vara från en tågvagn som lämnar random tågstation 1940, och samtidigt finns detaljer som påminner om att det är ett Pridefirande. Jag gillar påminnelsen att Pride fortfarande är en kamp.
Årets Pride-insikt: ibland får man bara svälja.
Jag är inget schlager-fan, och tyckte inte att någon del av schlagerkvällen var direkt rolig ens när den var på sin topp. Däremot inser jag att schlagerkvällens framgångar finansierat mycket av andra saker på Pride som kanske annars inte skulle ha varit möjliga. Till exempel Pride House med alla seminarier och ett inträde på 80:- för ett dagspass för alla som inte vill eller kan lägga 800:- på ett veckopass.
Årets bästa: flytten av Pride park till Sjöhistoriska.
Själva området utanför Sjöhistoriska kanske inte var så mycket större om man räknar med skogspartiet utanför grusgropen i Tantolunden, men det kändes öppnare och fräschare. Att det var byggt i lite etage bidrog till känslan, liksom att det var luftigt mellan tälten. Prideexpressen från och till Sergels Torg bidrog till att Pride Park kändes mer centralt beläget än när det låg i Tantolunden.
Det här är femte året i rad jag fotograferar Prideparaden. I år hade jag en mycket vassare kamera (Nikon D300) med riktigt bra objektiv. De 299 foton jag har tagit finns tillgängliga på mitt Flickr-konto och är tillgängliga under Creative Commons ”BY-NC-SA” (i praktiken betyder det att du får använda dem i icke-kommersiella syften så länge du anger mig som fotograf och länkar till min blogg).
Dykes on bikes inledde traditionsenligt PrideparadenMarching for those who can't
Stolta föräldrar till homosexuella barnManifestation mot hatbrottParadglädjeSköna ungar - helt oberörda som gjorde de sånt här varje dagGay DoctorsMånga funktionshindrade HBT-personer deltog i årets prideparadHon är inte glad åt att se dig, hon har bara en pistol i handen
Flirt med kameranJag vet inte om det ska vara "Jesus" eller bara "Silvrigt lidande"Pasties!ParadjävlarTjejen Abba sjöng om?Bobby Onducu viftar med sin stav
Omaskerad främlingLiten paraddeltagare rider på axlarna på en storCenterpartiet körde med gröna clownnäsorMiss Centerpartiet x 2Kunglig prideSer inte Maria W lite kär ut i Lars O på den här bilden?Little miss Blue
Super Mario (även Luigi gick i paraden och finns på Flickr)BabsanBabsans vagndragare. Oklart om han får betalt eller är slav. Klart att han är rätt het.
Galen vetenskapsman eller naziinspirerad sjuksköterska? Det är gummihandskarna och glasögonen som gör det.Golden ladies <3Polis med pridefärger
Jag undrar hur tunga de där kronorna är, och hur mycket nackspärr de här hade efter tre timmars promenad med dem på. Vill man vara fin och allt det där.
Lärare med prideflaggaRullskridskoåkande Legalize Gay-förespråkareMartin balanserar på SLM:s ekipageKanske den bästa bild jag tagit på paraden. Andra världskriget möter Prideparaden.Dominatris? Det är i varje fall en nådig blick varje härskarinna måste behärska.Mad Hatter och Hjärter DamGay Vader?HoF, Homo- och bisexuella i försvaret”Han
PrideängelManifestation mot avrättningarna av bögar i Irak och IranKärlek i sex färgerEn av dansarna framför QX-ekipagetNorge var välrepresenterat bakom QX ekipageDen här påminner mig om att jag saknade någon som gick som Heath Ledgers version av Jokern i årets paradSvenska flaggan tillsammans med regnbågsflaggan vid DjurgårdsbronTvå torpeder från Homomaffian. Do NOT fuck with them!Vem säger att sminket måste av bara för att paraden är slut?David jobbade på Chakula och sa sig inte vara fotogeniqueAllas vår Matsy (aka Mats Strandberg)
(Om du inte är intresserad av storyn bakom kan du bara hoppa ner och kolla videon – den är det viktigaste med det här inlägget)
Lita på Gangster att vara först med att tipsa om kanske årets vackraste video. Videon är gjord av Roy Raz: regissör/klubbägare; ”PAG” är namnet på en klubb i Tel Aviv han är med och driver. Klubben i sig verkar vara right up my alley: på sin Myspace-sida beskriver de sig själva som ”will not fit the average club kids..best way to describe us..hmm..
nice boys with a vengeance, low self esteem girls with booze…the perfect combanation for a perfect night out! Dirty tunes in a new industrial venue ( just moved to a new location..mazal tov for us ), freaky shows and delicious dj’s all over the mother fuckin place..” Kolla också in promotionvideon för klubben.
Den här videon är dock inte ”klubb”. Den är konst, mode, en installation. Den är vacker. Det är inte en officiell video, Roy Raz har lånat låten ”In this shirt” med The Irrepressibles. Jag förstår varför. Det som gör mig glad är The Irrepressibles reaktion när de såg det här. Istället för på gammelmedie-vis hota med stämning/kräva pengar/få videon borttagen: The Irrepressibles reaktion till Roy Raz video
Jag gillar att de omfamnar det helhjärtat. De vinner på det, jag är inte den enda som upptäcker bandet tack vare Roy Raz video. Låten, ”In this shirt” är bland det bästa nya material jag hört i år. Den är ett utmärkt soundtrack till att titta ner i avgrunden, en mörkare version av Antony & the Johnsons ”Hope there’s someone”, med en touch av Brokeback Mountain i texten.
I am lost, in our rainbow, now our rainbow has gone,
Overcast, by your shadow, as our worlds move on,
But in this shirt, I can be you, to be near you for a while,
There’s a crane, knocking down all those things, that we were,
I awake, in the night, to hear the engines purr,
There’s a pain, it does ripple through my frame, makes me lame,
There’s a thorn, in my side, it’s the shame, it’s the pride…
Of you and me, ever changing, moving on now, moving fast,
And his touch, must be wanted, must become, through your ask,
But I need Jake to tell you, that I love you, it never rests,
And I’ve bled every day now, for a year, for a year,
I did send you a note on the wind for to read
Our names there together must have fallen like a seed
To the depths of the soil buried deep in the ground,
On the wind, I could hear you, call my name, held the sounds,
I am lost,
I am lost, in our rainbow, now our rainbow has gone,
I am lost, in our rainbow, now our rainbow has gone,
I am lost.