(Om du inte är intresserad av storyn bakom kan du bara hoppa ner och kolla videon – den är det viktigaste med det här inlägget)
Lita på Gangster att vara först med att tipsa om kanske årets vackraste video. Videon är gjord av Roy Raz: regissör/klubbägare; ”PAG” är namnet på en klubb i Tel Aviv han är med och driver. Klubben i sig verkar vara right up my alley: på sin Myspace-sida beskriver de sig själva som ”will not fit the average club kids..best way to describe us..hmm..
nice boys with a vengeance, low self esteem girls with booze…the perfect combanation for a perfect night out! Dirty tunes in a new industrial venue ( just moved to a new location..mazal tov for us ), freaky shows and delicious dj’s all over the mother fuckin place..” Kolla också in promotionvideon för klubben.
Den här videon är dock inte ”klubb”. Den är konst, mode, en installation. Den är vacker. Det är inte en officiell video, Roy Raz har lånat låten ”In this shirt” med The Irrepressibles. Jag förstår varför. Det som gör mig glad är The Irrepressibles reaktion när de såg det här. Istället för på gammelmedie-vis hota med stämning/kräva pengar/få videon borttagen:
Jag gillar att de omfamnar det helhjärtat. De vinner på det, jag är inte den enda som upptäcker bandet tack vare Roy Raz video. Låten, ”In this shirt” är bland det bästa nya material jag hört i år. Den är ett utmärkt soundtrack till att titta ner i avgrunden, en mörkare version av Antony & the Johnsons ”Hope there’s someone”, med en touch av Brokeback Mountain i texten.
I am lost, in our rainbow, now our rainbow has gone,
Overcast, by your shadow, as our worlds move on,
But in this shirt, I can be you, to be near you for a while,
There’s a crane, knocking down all those things, that we were,
I awake, in the night, to hear the engines purr,
There’s a pain, it does ripple through my frame, makes me lame,
There’s a thorn, in my side, it’s the shame, it’s the pride…
Of you and me, ever changing, moving on now, moving fast,
And his touch, must be wanted, must become, through your ask,
But I need Jake to tell you, that I love you, it never rests,
And I’ve bled every day now, for a year, for a year,
I did send you a note on the wind for to read
Our names there together must have fallen like a seed
To the depths of the soil buried deep in the ground,
On the wind, I could hear you, call my name, held the sounds,
I am lost,
I am lost, in our rainbow, now our rainbow has gone,
I am lost, in our rainbow, now our rainbow has gone,
I am lost.
Årets vackraste video, och ett exempel på hur musikindustrin bode agera: http://j.mp/b2JbPN (props till @gangsterblog)
This comment was originally posted on Twitter
Gud så snyggt!
Såg Irrepressibles på Way Out West förra året och det var verkligen en upplevelse! Fantastisk minimalistisk scenshow.