Ordlego i T9

Jag har en ny Jeopardy-kategori: ordlego med T9. Att sitta och skriva mail, Facebook-meddelanden och blogginlägg på mobilen har gjort att jag skriver snabbare på mobilen än jag gör med penna. Framför allt har jag blivit duktig på att skriva ord som inte finns i T9:an. Utan att bokstavera orden bokstav för bokstav. Istället bygger jag de ord jag saknar med ordlego, genom att använda delar av ord jag vet finns. ”Skarva” finns till exempel inte i T9, däremot finns ”skar” och ”va”. Eller ”lussekatt”, som skrivs ”lus”, ”se”, ”katt”. Det behöver inte alltid vara hela ord, det kan vara början på ord jag vet finns. ”Gyllenhaal” blir ”gyll”, ”en”, ”ha”, ”al”. Såklart lägger jag fortfarande in ord jag använder frekvent i ordlistan som i skrivande stund innehåller 110 ord. Däribland ”zombie”, ”platonisk”, ”tatuering” och ”schottenius”.

Och när vi är inne på den egna ordlistan i mobilen, ”Den skvallrande mobilen” är en mycket rolig fyllelek.

Andra bloggar om: , , , ,

Förstahandskontrakt i Stockholm bortskänkes

Det kom som en chock igår morse, beskedet att jag ska bli hemlös. Som son till en frånskild (och därmed svag) mamma har jag dåliga förutsättningar att klara mig i samhället. Jag brukar dessutom alkohol, vilket med största sannolikhet kommer leda mig djupt ner i knarkträsket. Tur i oturen: jag är i alla fall inte flicka, så jag slipper hamna i såväl herrtidningar som porrfilmer utan betalning.

Ve mig, om jag bara lyssnat på när Sergelplattan bar vittnesbörd, när den varnade för porrindustrin, när den hoppades att helnykterister skulle få skattelättnader. Ack, om min mor bara lyssnat när detta Sodoms Torg ropade ”Stöd åt familjen!”

Det mest förnedrande av allt var att jag blev meddelad genom en debattartikel i Svenska Dagbladet aka Nya Vakna!

Maja och hennes rubriker han slänga sig i väggen.

Andra bloggar om: , , ,

Handhångel 2: 8 veckor senare (rated G)

När Ted och Marshall i ”How I met your mother” stöter på ett problem lämnar de ibland över det till Future Ted och Future Marshall. Det är lite så det känns att skriva det här, att berätta en historia för en Future Reader. Mr P. kollade in min blogg, och det betyder att jag inte kan skriva om vårt dejtande i realtid. Jag tänker inte riskera att det skiter sig på grund av mitt bloggande för då måste jag svära över Past Micke. Det låter farligt mycket som att ångra sig.

Efter vår första dejt kom midsommar. Sen kom en massa städer mellan oss. Paris, New York, Istanbul, Visby. Very ”Sunshine in the rain”. (Fast det är rena lekskoleligan om man jämför med Dexo och pv). Som tur är tog det slut, och när bägge var i Stockholm igen blev det en uppföljare. Precis som reglerna för uppföljare kräver blev det mer av allt i tvåan; Mer snack, mer film, mer handhångel, mer connection. Precis som med ”Terminator”, ”Alien” och ”Shrek” var tvåan bättre än ettan.

Just skriver vi ett råmanus till del tre. Fast ”just nu” är förmodligen dåtid när det här publiceras. En hälsning till Future Micke: Nästa gång du ska på dejt, gå inte på kräftskiva dagen innan.

Andra bloggar om: ,

Levi’s flörtar med bögar

QX skriver om Levi’s nya reklamfilm med rubriken ”Levi’s goes gay”. Sanningen är att Levi’s sedan nittiotalet med jämna mellanrum har flörtat med bögar, flator och bin. I amerikansk kampanj från slutet av nittiotalet, med temat ”What’s true”, användes en affisch där en tjej håller upp en skylt med texten ”Don’t tell my girlfriend I’m gay …”.

Levi’s-annons: Don

I samma kampanj gjordes också en reklamfilm med en kille som berättar en historia om ett samtal med sin pappa. Intressant att notera är att CommercialCloset.org, en sajt som listar reklamkampanjer med gaytema, anser att Dustin, som killen heter ”may not be a model representation”.

Hur som helst, år 2000 gjordes en serie reklamfilmer för Levi’s Engineered Jeans för Australien, Nya Zeeland och Europa på temat ”Free to move”. I en av filmerna hoppar två killar hopprep, ena av dem identifieras som ”Kevin, Pittsburgh” som blev ”Attacked in the street” … ”for being gay”. Tyvärr funkade inte filmen på den europeiska testpubliken, och vi fick istället ”Twisted to fit”, en kampanj som alla hyfsat frekventa biobesökare bör minnas.

Fler exempel på flirtar med gaypubliken är kampanjen ”Different fits for you” där en tjej hånglar med sig själv (!).

Levi’s-annons: Different fits for you

Den nya reklamfilmen filmades i två versioner, en straight för massmarknaden och en bögversion som hade premiär på MTV-ägda Logo.

Vanilla:

Fruity:

I svensk teve kan jag bara minnas två reklamfilmer med något slags gayanknytning: Hyundai-reklamen där ett heterosexuellt par vänstrar med varsin kille, och SEB-reklamen (möjligen för pensionssparande) där man får se olika människor prata om vad de skulle göra annorlunda med sitt liv. En gammal kvinna säger något i stil med ”Jag skulle ha legat med fler män” och en stund senare säger en gammal man samma sak. Någon som minns nån annan?

När jag ändå är inne på reklamfilmer med gaytema kan jag inte undgå att nämna två reklamfilmer som rör ungdomsupplysning. Den norska är fin i sin enkelhet, och den israeliska är jäkligt bra på att undvika vanlig kille vs fjolla-fällan.

Andra bloggar om: , , ,

Good copy, bad copy

Varumärken är som killar.

Vissa har mycket yta och inget innehåll. Snygga på bild, eftersom de försöker dölja det faktum att de har rumstempererad IQ och genom att fullända sin yta. Man kan ibland tro att de är botoxade i något slags permanent blue steel-min, men det är bara tecken på känsloliv som en daggmask. De får många engångsragg, men är oförmögna att ha förhållanden som varar längre än ett tuggummi, eftersom det är påfrestande att dejta någon som åker vilse i en hiss.

Andra kan vara både snälla och glada, och trevliga. Ungefär som kossor.

Sen har vi de där som man vänder sig om på stan efter. De som är hummina-hummina-hummina-snygga och golvar en med ett charmigt leende, föratt sedan visa sig vara trevliga, smarta och bra på att hångla.

Ta smoothies, till exempel. Den stockholmska marknaden för smoothies (fruktbaserade, inte mjölkbaserade) domineras av två märken:

Brämhults, smoothiesarnas Chandler. Inte den snyggaste killen, men man gillar honom ändå för att han är smart, kvick och trevlig.

Froosh, även känd som ”Ben Affleck”. Blåbärhalten i Froosh ”Blåbär & hallon” är ungefär på samma nivå som Bens skådespelartalang: 5 procent. Precis som Froosh ser Ben bäst ut på avstånd.

Ibland, om när man har tur, kan man hitta Innocent. Tänk att Jake Gyllenhaal är precis så charmig, trevlig och witty som han ser bra ut. Förvandla honom sen till en smoothie, och du har Innocent.

Det roliga med både Froosh och Innocent är att de har lite samma tilltal i sin copy. Det ska vara lite personligt, lite kvickt och lite charmigt. Jag vet inte vilka som var först, men jag vet att Innocent lyckas vara precis sådär charmiga och kvicka som Ted är när Barney kör en ”Have you met Ted?”. Froosh däremot känns som killen som läst ”The Game” och skrivit ett manus som han reciterar utantill. Man skäms så mycket att man inte ens vill sympatiligga med honom.

Från en flaska Innocent Strawberries & Bananas:

We thought we’d tell you all about the strawberries that we use in this smoothie. They’re called Senga Sengana and they’re bright red and really juicy. We’ve tried loads of different kinds of strawberries, but these are the best tasting ones. Sometimes we use other varieties, lite Elsanta or Camrosa, for added flavour intensity at certain times of the year. But Senga Sengana are the Don, so to speak. So we insist on them, and it feels better that we know our strawberries by name. Call us old fashioned, but we like to be polite.

Från en flaska Froosh Blåbär & Hallon:

Matematikövning för stadsbor i upplösningstillstånd.
Om bilen framför dig kör tre meter på tio minuter, hur långt har då du i bilen bakom närmat dig hemmet efter 30 minuter? Om ditt hem ligger alldeles efter rondellen med alla stillastående bilar? Strunt samma. Pigga upp dig med medlet mot allt som är dåligt med att bo i en stad.

Andra bloggar om: , , , , ,

Bästa bögsexet = det utan tuttar

Emma frågar om de bästa sexscenerna genom tiderna, samtidigt som hon tipsar om IFC:s/Nerves lista över femtio dito. Jag försöker göra en egen topp tio-lista i huvudet så jag kan jämföra med Nerve, och inser att jag bara kan minnas fyra.

Min topp fyra bästa sexscenerna genom tiderna-lista:

  1. Tältsexet i Brokeback Mountain
  2. Nationalsångssexet i Shortbus
  3. Alla ställningar-sexet i Team America
  4. Tråksexet i Priest

Ettan är såklart självskriven. Shortbus har jag inte sett, men jag har fått den scenen förklarad för mig så många gånger att jag lika gärna kan ha med den. Fyran är egentligen så tråkig så klockorna stannar, men när en sjuttonårig bög svältfödd på allt vad förebilder heter ser två killar knulla på bioduken kommer det etsa sig fast i hans minne for ever. Det är också ungefär det enda jag minns av den filmen. Det och att huvudrollsinnehavaren heter Linus Roache.

Trean är den enda heterosex-scen jag minns, och det bara för att den är ironisk. Det är alltså ironin, snarare än sexet som jag minns.

Det är bara att konstatera: Jag kan inte relatera till heterosex. Jag kan inte ens stava till ftita.

Sen började jag fundera på varför jag inte kan relatera till det obligatoriska vaniljsexet i varje film, inte ens när sexscenerna sedan hamnar på topp femtio-listor. De flesta av scenerna innehåller ju trots allt en kille.

Svaret är att denna kille har begär till tuttar och f som i sitta.

Massuppfitta mig rätt, jag kan relatera till tutt-begär på ett teoretiskt plan. Ungefär som jag kan förstå att folk kan bli sugna på surströmming. Men jag kan själv inte bli sugen på varken surströmming eller tuttar, inte ens om tuttarna har nakenbilder på Jake på sig. Jag hatar inte surströmming. Eller tuttar. Jag är helt likgiltig inför dem, ur ett sexuellt perspektiv (matsex med surströmming kan för övrigt inte vara någon höjdare). Att jag gillar Agent Provocateur-estetiken bottnar snarare i just estetik än i åtrå eller kåtma (avdelningen ”Thank you for sharing”: jag förknippar ordet kåtma med Ranelid, och Ranelid med Pojkfröken, alltså finns det hos mig en tankekedja mellan kåtma och Pojkfröken).

Men då kanske jag skulle kunna identifiera mig med tjejen istället, som är föremål för killens åtrå? Jo, tjena. Hon har tuttar. Jag skulle kunna tänka mig att ha tuttar och en kropp som bär upp en Agent Provocateur-outfit av samma anledning som jag skulle kunna tänka mig att ha läderharnesk och chaps: det kan vara kul med uppmärksamhet och bekräftelse på en lagom dekadent fest. Men rent sexuellt är det lika intressant som lego-porr.

Eftersom Emma triggade hela den här grejen så får hon avsluta den också: Under inköpet av en ny dator fick hon namnet Emma Gay Munthe. Jag har sagt att jag aldrig skulle kunna tänka mig att byta efternamn (om det inte blir till Gyllenhaal), men jag ändrar mig. Gay Munthe är typ världens bästa efternamn. Det skulle jag inte byta bort, inte ens mot Gyllenhaal. Jake skulle få vara gift med Micke Gay Munthe Gyllenhaal.

Andra bloggar om: , ,

Häftigaste gymmet i stan

Hur ofta händer det att en kompis ringer dig och föreslår att ni ska hänga på gymmet halva dagen imorrn? Såvida du inte känner folk som är borderline ortorektikter så händer det förmodligen inte så ofta. I Sverige är gymmet generellt sett något nödvändigt ont, ett ställe man går till och lämnar så fort man är klar.

I några andra länder är gymmen sociala företeelser, ställen där man kan hänga en halv dag tillsammans med kompisarna. Mars Athletic i Kanyon, Istanbul är ett sådant ställe.

Ett problem när man ska träna med kompisar är att man kan ha olika syn på vad som är kul träning. På MAC behöver man inte kompromissa så mycket. Förutom det vanliga gymutbudet med konditions- och styrketräningsmaskiner har man bland annat en studio med pilatesmaskiner, område för utövning av kampsport, pool med tre banor och en basketplan

Konditionsträning och basketplan

Självklart finns det en träningsstudio för dans-, step- och styrkepass i grupp, ljudisolerad yogastudio och spinningsal komplett med discobelysning och pulsmätare. Om det inte skulle räcka finns också en skidbacke, som ser ut ungefär som ett överdimensionerat löparband med lutning och speciell beläggning som simulerar snö.

Soldäck och skidbacke

Juicebar i gymmet, där du kan beställa färskpressad juice med ingredienser efter behag, kombinerad med restaurang på bottenplanet är långt ifrån svenska gymmens proteindrinkar i tetrapak, bananer och Pripps Energy. En annan sak som skiljer MAC från svenska gym är att de har levande DJ i princip hela tiden, som står strategiskt belägen med utsikt över hela gymmet:

Konditionsträning och DJ-bås

Gymmet är till stor del datoriserat. På terminaler kan du logga in med ditt medlemsnummer och kolla ditt program, komplett med beskrivningar och bilder på övningarna. Vid varje maskin kan du slå in din kod, varpå din träning registreras så du – och din instruktör – kan följa din utveckling. När du loggar in på terminalerna i gymmet kan du också läsa meddelanden från din instruktör, som uppdaterar ditt program när det är dags.

Självklart håller omklädningsrummen hög standard. Mycket utrymme vid speglarna (med förstoringsspegel!). Hårvårdsprodukter och hudvårdsprodukter ingår. Tyvärr var det Nivea som sponsrar med produkterna, och Niveas hudvårdsprodukter är precis lika billiga i kvaliteten som de är i priset.

Omklädningsrum

Duscharna är privata bås, då man ogärna visar sig naken inför okända människor i Turkiet, men MAC är så pass västerländskt att folk inte verkar ha problem med att andra är nakna. Duschmunstyckena simulerar regn, vilket är en behagligare upplevelse än hårda duschstrålar, och vill man lyxa till det finns såväl turkiskt bad som ångbastu och torrbastu.

Handduk och badrock lånar du på plats, och ”att glömma låset” är en okänd företeelse på MAC, där man har kodlås på skåpen. Stäng skåpet, tryck # följt av en kod du väljer själv och skåpet låses. Upprepa samma procedur när skåpet är låst och du låser upp det.

Stora skåp i omklädningsrummen

Priset? Strax över en tusenlapp i månaden eller 1950 dollar per år ligger de dyraste medlemskapen på. Med svenska mått mätt är det billigt med tanke på vad man får. Med turkiska mått är det astronomiska belopp. En intressant detalj är att man inte tillämpar inskrivningsavgifter, vilket visar på ett självförtroende som många svenska anläggningar saknar.

Det kommer dröja ett bra tag innan vi har den här typen av sociala anläggningar i Sverige. Friskvårdsbranschen är fast i ett och samma spår samtidigt som branschorganisationen (FRISK) är trög, bara inriktad på jättarna och har gjort föga nytta de senaste fem åren. Kombinerat med Friskis & Svettis skattesubventionerade konkurrens gör det här att vi kommer få vänta åtskilliga år innan vi ser den här typen av klubbar med så pass låga priser som en tusenlapp i månaden. Men om du åker till Istanbul rekommenderas ett besök på MAC i Kanyon.

Andra bloggar om: , , ,

Manifest för mitt fjärde årtionde

Födelsedagar är egentligen rätt slumpmässigt. Två trettioåringar födda olika år behöver inte ens vara exakt lika gamla på sin trettiårsdag på grund av skottårseffekten. Hade vi firat i sekunder så har jag dryga två år kvar till en miljard.
Hade vi bott på Mars hade jag fortfarande varit mitt i tonåren och på Venus är jag snudd på femtio. Vi kommer få problem med vår tidräkning så fort vi börjar kolonialisera andra planeter.

Anyhow, här på jorden har jag gått från att vara äldst bland 20-somethings till att vara yngst bland 30-somethings. De första tio åren gick åt att bli en människa. De följande tio gick åt till att bli en individ. Jag har levt tio år som vuxen, och jag kommer leva minst sjuttio till. Här är manifestet för mitt fjärde årtionde:

MANIFEST FÖR MITT FJÄRDE ÅRTIONDE

Jag ska jobba på min zen-ness.

Jag har inte ångrat mycket sedan 20, och jag ska ångra ännu mindre nu. Varje gång jag oroar mig för något ska jag komma ihåg att mina problem är rätt små när allt kommer omkring.

Jag ska gråta mer.

Jag ska hångla mer än jag gjort som 20-nånting. Varje år ska jag prova på något nytt, vare sig det är att resa till ett nytt ställe, prova ett nytt yrke eller streaka genom det närmaste köpcentrat. Jag ska lansera min egen religion, men aldrig missionera för den.

Jag ska lära mig minst ett nytt språk.

Jag ska göra bort mig oftare, och jag ska skratta mera. Jag ska le varje gång en tjugoåring nojar över att livet är slut vid 30, men inte avslöja den behagliga överraskning som väntar dem då. Jag ska ge fler komplimanger till främlingar och folk jag tycker om, och jag ska ägna mindre energi åt människor jag inte gillar.

Jag ska göra minst tusen fallskärmshopp.

Jag ska stanna och njuta av nuet minst en gång varje dag, vare sig det är i tunnelbanan eller vid poolkanten. Jag ska hitta en följeslagare att dela allt det här med, vare sig det är Jake eller någon annan.

Födelsedagar är egentligen rätt fånigt. Det finns få stegvisa förändringar i livet, och jag är likadan idag som jag var igår. Ändå känns det som om mitt liv precis har börjat, så jag firar min födelsedag, snarare än årsdagen av min födelse.

Andra bloggar om: , , ,

Tusen bilder från Prideparaden

Det är få saker som kan få mig att börja gråta, men Prideparaden är en av dem. Det är fantastiskt med en dag när det på riktigt inte spelar någon som helst roll vem man är, hur man ser ut eller vad man gillar. Alla får vara med.

Pride 2007

Det var lite märkligt att se Kungsgatans trottoarer kantade med förväntansfulla människor medan själva vägen ligger öde. Traditionenligt var Dykes on Bikes första sektionen ut (senare kom även cyklande flator)

I år var sektionerna generellt inte lika fantasifulla som förra året. Babsan, som förra året var med på paradens snyggaste float hade så klart svårt att komma upp i samma klass i år.

Jag har tappat räkning på hur många gånger jag fick gåshud. Det är fler än gångerna jag höll på att börja gråta, och färre än gångerna jag skrattade av ren lycka. Första gången var redan när sektionen ”Marching for those who can’t” kom.

Sedan fortsatte det ungefär så hela paraden, framför allt när sektionerna Regnbågsfamiljer, Stolta Föräldrar och Gaypoliserna passerade.

Stolta poliser

Ett sobert och diskret (och därmed, med parad-mått mätt, udda) inslag var filmbussen, där Måns Herngren (?) filmade till ett icke specificerat projekt.

I år var det fler barn och bebisar i paraden än någonsin tidigare, som Juni till exempel:

Flickan heter Juni

Nyamko var där.Fredrik var det inte. Temat för årets Pridefirande var ”Sport”. Det märktes på många sätt. FCZ bollade, ett par flator passade på att besöka second base, ett annat par spelade amerikansk fotboll och det fanns cheerleaders och pompoms både här och där.

Det var en salig blandning av folk: tanter, scouter (flickor med stake), änglar, djävlar, dancing queens och danish vikings. Det var glada ungdomar (och några med attityd), glada sjuksköterskor (och minst en straight) och glada poliser. Där fanns pasties och pasteller, pride queens och pirater.

Paraden innehöll mer än färgglada människor. Även fiktiva karaktärer paraderade stolt. Till exempel Satine från Moulin Rouge, Marge och Homer och såklart min favoritsektion: slash fiction med både trollkarlar och mugglare:

Slash fiction

Aktiva och förargelseväckande tjejer, dansande snygga killar, lyckliga drugor … paraden är ett gigantiskt och vackert firande av frihet.

Och som avslut, den största kontrasten jag lyckades fånga på bild: glad och glittrig vs antifacistisk och arg.

Resten av de 1000 bilderna kan du kolla in på min Flickr-sida.

Andra bloggar
om: , , ,

Det är grejen med terminal 2F på Charles de Gaulle

Terminal 2F på Charles de Gaulle International Airport är en av åtta terminaler. Enda sättet att ta sig från terminal 2F till de andra terminalerna är transferbuss. Härifrån går alla Air France:s flyg till Storbritannien, Japan och Italien. Härifrån flyger Japan Airlines och Middle East Airlines. I cafeet på nedre plan får du betala 4,40 euro för en flaska Coca-Cola, byggnaden patrulleras av tungt beväpnade vakter och det finns eluttag placerade lite varstans så man kan ladda sin dator eller mobil.

Det är inte grejen med terminal 2F på Charles de Gaulle.

Grejen med terminal 2F på Charles de Gaulle är att de har en jättebutik med tidningar. Ungefär 40 sektioner med tidningar. Mumma för den internationella resenären, så länge hen pratar franska. Det finns nämlingen bara tre och en halv sektion med engelska tidskrifter. Det är grejen med terminal 2F på Charles de Gaulle International [sic!] Airport.

Tidningsbutik i terminal 2F på Charles de Gaulle

Andra bloggar om: , , ,

(Och det här inlägget är såklart en pastisch på sköna ”Det är grejen!”)