Being Micke Kazarnowicz – Sida 30 – Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.

Bye bye Falkvinge

För någon tid sedan skrev jag att jag tänker rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet. Det stämmer inte längre.

Alliansen och de rödgröna har gett mig massor med skäl till att inte rösta på dem. Ohly, Björklund, Eriksson, Sahlin, Ask, Bodström är bara några jag inte kan tänka mig att rösta fram till makten. Nu har Piratpartiet sällat sig dit med Falkvinge.

Först släpper Barnporrpar… förlåt, Piratpartiet ett partiprogram som bara kan utläsas som att de vill legalisera barnporrinnehav.
Ur manifestet (min fetning):

All handel med dokumenterade övergrepp på barn som inte genomgått puberteten ska vara fortsatt kriminaliserad. Propositionen om tittförbud och de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2010 ska rivas upp och de föreslagna grundlagsändringarna avslås.

[…]

Informationsinnehav avkriminaliseras i samtliga fall.

Sedan går Falkvinge ut i Ekot och säger samma sak.

Katastrofen är ett faktum, och både Niclas på Deeped och Nils Holmöv sammanfattar i stort min reaktion och inställning.

Men: jag ser att Piratpartiet kan rädda det här. Eller rättare sagt, Falkvinge kan rädda Piratpartiet. Det enda som kan avsätta honom som ordförande är en extra-stämma, eller att han avgår. Väljer han att avgå och låter någon annan (Anna Troberg vore lämplig då hon är vice partiledare) ger han Piratpartiet en chans. Men då måste han välja: Piratpartiets väl, eller sin egen karriär och sitt maktbegär. Tyvärr tror jag att han väljer det senare och sitter kvar.

Oavsett hur det går så kommer jag inte att rösta på Falkvinge. Antingen avgår han, och då röstar jag på Piratpartiet (med reviderat partiprogram så klart) eller så avgår han inte och då röstar jag inte på Piratpartiet.

PS. Sen innehåller Piratpartiets manifest en massa andra saker som gör mig tveksam: ”Ingen svarar för gärning man inte hade som avsikt att utföra.” – hur bedömer man det? Betyder det ett avskaffande av vårdslöshet i trafik, till exempel?

PS 2. Den här hittade jag på Armémuseet. Uppenbarligen handlade även tidig 1900-talspropaganda om vem du inte ska rösta på

Så smakar homo (för straighta som vill testa)

För alla straighta som inte tror på devisen att ”du är inte bög bara för att du suger av en kompis” kan nu både smaka och svälja homo utan att riskera mer än en mjölkmustasch och eventuell konstlad smak finns denna produkt från Trutaste:

Tastes like homo - Det måste smaka gott!

Nu har jag bara en fråga: när kommer Ben & Jerry’s med en homo-smak? Med tanke på deras ordlekar i namnet (”Bohemian Raspberry”, ”Cherry Garcia”, ”Yes Pecan!”) så tycker jag att de borde komma med typ … ”Fudge packing sweet meat”.

bruksanvisning till killar för tjejer

Googlepoesi för juli månad. Som vanligt är varje rad en egen, helt oförändrad fras som någon skrivit in i Google för att hitta till min blogg.

bruksanvisning till killar för tjejer

bra saker hitler gjorde
teknikmagasinets dildos
det senaste inom gay porr
världens bästa hitler
hans snopp är för stor
sug på den!

att vara homosexuell i en by
jag är bög men inte fjollig
mina muskulösa armar
ogillar bögar men gillar lesbiska
spanska gay killar som är kåta

dasen står
daska dasen
daska dasen i bordet
daska den i bordet

kåta fastighetsskötare
som inte använder kondom ringer billigare med comviq

Recap av Stockholm Pride 2010

Årets paradögonblick:
”Stolta föräldrar till homosexuella” rev som vanligt ner mest applåder från (den mestadels straighta) publiken, tätt följt av Gaypoliserna. Det i sig är en intressant företeelse, som om heterosexuella som accepterar sina barn som de de är förtjänar mer beröm än barnen själva. Eller som om HBTQ-personer med ett klassiskt maskulint yrke förtjänar mer beröm än dito personer som jobbar som sjuksköterskor (som också hade ett eget ekipage). Jag blir mest berörd av sektionen ”Marching for those who can’t” och budskapen från den angränsande sektionen HEF (Humanetiska föreningen)

Dock var det största ögonblicket för mig att folk slutade applådera när Migrationsverkets sektion passerade. Det var knäpptyst på Strandvägen nära Djurgårdsbron, där jag stod. När sektionen passerat mig hörde jag några i publiken bua. Att jobba på Migrationsverket och bidra till att andra HBT-personer blir utvisade till tortyr och död är inget annat än total jävla ryggradslöshet, och att gå i paraden med den sektionen är att pissa på det som Pride står för.

Årets fest: Bögjävlarnas underklädesfest
Visserligen var jag inte på någon annan av festerna, men det var mest för att bespara mig själv besvikelsen att jaga samma upplevelse av prestigelöshet, dekadens och kärlek som präglade Högkvarteret på tisdagen. Det är väldigt avväpnande och avslappnat att gå runt bland en massa människor när alla är mer eller mindre halvnakna och svettiga. (Ska vi lägga med privata fester här så vann den privata efterparaden-festen jag var på över Bögjävlarna på ren dekadens, men mer om det i ett annat inlägg.)

Årets besvikelse: 90’s-kvällen

Precis som Dee Lites ”Groove is in the heart” riskerar det här att bli en one hit wonder om man inte skärper sig rejält till nästa år. 2009 var den här kvällen välregisserad och visade potential att bli en riktigt värdig arvtagare till Edvard af Silléns schlagerkvällssuccé. Man lade ribban högt, artisterna fick ta plats baserat på deras totala bidrag till 90-talets musik. Duetten mellan Dr Alban och Haddaway var fantastisk, och E-Type lyckades verkligen engagera publiken. I år var det hjärnsläpp i princip hela vägen. Di Leva med fyra låtar är den minsta missen. Att släppa upp Rednex på scen i närmare en timme och låta dem göra Cotton Eye Joe två (eller var det tre?) gånger är som att servera sushi med den syltade ingefäran som huvudingrediens. Sash! session var bra och lagom lång, och även om jag hellre sett Venga Boys placerade före Sash! så funkade det okej. Men att efter Sash! och Venga Boys släppa upp Diamond Dogs på scen för att låta dem göra kackiga efterapningar av 00-talslåtar av Madonna och Lady Gaga är som att låta, well, Diamond Dogs vara förband åt Lady Gaga. Den trötta, edgelösa dragshow som Diamond Dogs pysslar med idag hör hemma på finlandsfärjor och som pikanta inslag på dansbandsfestivaler. För er som inte var där så var showen i princip en kackig rip off av videos och koreografi som originalartisterna gjort utan anslag till parodi eller egen kreativitet. Att sen avsluta med Darin istället för att spara honom till lördagen var körsbäret på grädden på moset. Känslan var mest ”men orka”.

Årets meh: den officiella Pridelåten med Ankie Bagger feat. Bonde-Peter
Jag hade fel i min förutsägelse, den här låten var inte årets sekundärskamchock. Både låten och uppträdandet var så menlösa att jag är förvånad om någon annan än Ankie Bagger och Bonde-Peter kom ihåg den här menlösa sörjan efter att tonerna avklingat på onsdagskvällen.

Årets paradbild:
Soldater på väg ut i paraden
Jag gillar verkligen den här bilden. Soldater på väg ut till Pride. Posen och blickarna på killarna hade lika gärna kunnat vara från en tågvagn som lämnar random tågstation 1940, och samtidigt finns detaljer som påminner om att det är ett Pridefirande. Jag gillar påminnelsen att Pride fortfarande är en kamp.

Årets Pride-insikt: ibland får man bara svälja.
Jag är inget schlager-fan, och tyckte inte att någon del av schlagerkvällen var direkt rolig ens när den var på sin topp. Däremot inser jag att schlagerkvällens framgångar finansierat mycket av andra saker på Pride som kanske annars inte skulle ha varit möjliga. Till exempel Pride House med alla seminarier och ett inträde på 80:- för ett dagspass för alla som inte vill eller kan lägga 800:- på ett veckopass.

Årets bästa: flytten av Pride park till Sjöhistoriska.
Själva området utanför Sjöhistoriska kanske inte var så mycket större om man räknar med skogspartiet utanför grusgropen i Tantolunden, men det kändes öppnare och fräschare. Att det var byggt i lite etage bidrog till känslan, liksom att det var luftigt mellan tälten. Prideexpressen från och till Sergels Torg bidrog till att Pride Park kändes mer centralt beläget än när det låg i Tantolunden.

Bilder från Prideparaden 2010

Här är ett urval av mina favoriter bland de fotografier jag tagit av Prideparaden i Stockholm med efterföljande firande i Pride Park. Samtliga 299 fotografier finns på Flickr, där de också kan hämtas i hög upplösning. Ytterligare Pride- och prideparadmotiv finns på bilderna från Pride 2006, Pride 2007, Europride 2008 och Pride 2009.

Det här är femte året i rad jag fotograferar Prideparaden. I år hade jag en mycket vassare kamera (Nikon D300) med riktigt bra objektiv. De 299 foton jag har tagit finns tillgängliga på mitt Flickr-konto och är tillgängliga under Creative Commons ”BY-NC-SA” (i praktiken betyder det att du får använda dem i icke-kommersiella syften så länge du anger mig som fotograf och länkar till min blogg).

Dyke on bike — Dykes on bikes inledde traditionsenligt Prideparaden

Prideparaden 2010

Cowgirl

Sköna ungar - helt oberörda som gjorde de sånt här varje dag

Funktionshindrade HBT-personer — Många funktionshindrade HBT-personer deltog i årets prideparad

Hon är inte glad åt att se dig, hon har bara en pistol i handen

Prideparaden 2010

Jag vet inte om det ska vara "Jesus" eller bara "Silvrigt lidande"

Tre glada paraddeltagare

Kärlek i Prideparaden

Liten paraddeltagare rider på axlarna på en stor

Centerpartiet körde med gröna clownnäsor

Lars Ohly och Maria Wetterstrand — Ser inte Maria W lite kär ut i Lars O på den här bilden?

Fyra extatiska tjejer

Super Mario (även Luigi gick i paraden och finns på Flickr)

Babsans vagndragare. Oklart om han får betalt eller är slav. Klart att han är rätt het.

Snyggt i svart-vitt

Galen vetenskapsman eller naziinspirerad sjuksköterska? Det är gummihandskarna och glasögonen som gör det.

Prideparaden 2010

Tunga kronor? — Jag undrar hur tunga de där kronorna är, och hur mycket nackspärr de här hade efter tre timmars promenad med dem på. Vill man vara fin och allt det där.

Prideparaden 2010

Rullskridskoåkande Legalize Gay-förespråkare

Soldater på väg ut i paraden — Kanske den bästa bild jag tagit på paraden. Andra världskriget möter Prideparaden.

Dominatrix? — Dominatris? Det är i varje fall en nådig blick varje härskarinna måste behärska.

Gay Star Wars - Darth Vader — Gay Vader?

Pride 2010

Manifestation mot avrättningarna av bögar i Irak och Iran

Norska flaggan i prideparaden — Norge var välrepresenterat bakom QX ekipage

En av de gladaste paraddeltagarna — Den här påminner mig om att jag saknade någon som gick som Heath Ledgers version av Jokern i årets parad

Svenska flaggan tillsammans med regnbågsflaggan vid Djurgårdsbron

Två torpeder från Homomaffian. Do NOT fuck with them!

Vem säger att sminket måste av bara för att paraden är slut?

David jobbade på Chakula och sa sig inte vara fotogenique

Årets vackraste video

(Om du inte är intresserad av storyn bakom kan du bara hoppa ner och kolla videon – den är det viktigaste med det här inlägget)

Lita på Gangster att vara först med att tipsa om kanske årets vackraste video. Videon är gjord av Roy Raz: regissör/klubbägare; ”PAG” är namnet på en klubb i Tel Aviv han är med och driver. Klubben i sig verkar vara right up my alley: på sin Myspace-sida beskriver de sig själva som ”will not fit the average club kids..best way to describe us..hmm..
nice boys with a vengeance, low self esteem girls with booze…the perfect combanation for a perfect night out! Dirty tunes in a new industrial venue ( just moved to a new location..mazal tov for us ), freaky shows and delicious dj’s all over the mother fuckin place..” Kolla också in promotionvideon för klubben.

Den här videon är dock inte ”klubb”. Den är konst, mode, en installation. Den är vacker. Det är inte en officiell video, Roy Raz har lånat låten ”In this shirt” med The Irrepressibles. Jag förstår varför. Det som gör mig glad är The Irrepressibles reaktion när de såg det här. Istället för på gammelmedie-vis hota med stämning/kräva pengar/få videon borttagen:

The Irrepressibles reaktion till Roy Raz video

Jag gillar att de omfamnar det helhjärtat. De vinner på det, jag är inte den enda som upptäcker bandet tack vare Roy Raz video. Låten, ”In this shirt” är bland det bästa nya material jag hört i år. Den är ett utmärkt soundtrack till att titta ner i avgrunden, en mörkare version av Antony & the Johnsons ”Hope there’s someone”, med en touch av Brokeback Mountain i texten.

I am lost, in our rainbow, now our rainbow has gone,
Overcast, by your shadow, as our worlds move on,
But in this shirt, I can be you, to be near you for a while,

There’s a crane, knocking down all those things, that we were,
I awake, in the night, to hear the engines purr,
There’s a pain, it does ripple through my frame, makes me lame,

There’s a thorn, in my side, it’s the shame, it’s the pride…
Of you and me, ever changing, moving on now, moving fast,
And his touch, must be wanted, must become, through your ask,
But I need Jake to tell you, that I love you, it never rests,
And I’ve bled every day now, for a year, for a year,

I did send you a note on the wind for to read
Our names there together must have fallen like a seed
To the depths of the soil buried deep in the ground,
On the wind, I could hear you, call my name, held the sounds,

I am lost,
I am lost, in our rainbow, now our rainbow has gone,
I am lost, in our rainbow, now our rainbow has gone,
I am lost.

En modern formulering för när vi uppnått jämställdhet

En sista grej apropå Aftonbladet-artikeln om Barbiedrogen:

Kommentarerna är oslagbara. Ibland undrar jag om inte hela världen är ett South Park-avsnitt. Tyvärr har Aftonbladet tagit bort alla kommentarer och stängt av kommentarsfunktionen, förmodligen för att diskussionen urartade. Det som var mest tydligt: det var Amina, tjejen i artikeln, som fick ta nästan allt stryk som var riktat specifikt mot en person. Det finns mängder att säga om det i sig, men det viktigaste som slog mig är att många pratar om att Sverige är världens mest jämställda land. Jag har inte så mycket erfarenhet av andra länder, och hoppas att de har rätt. Men vi är långt, extremt långt från målet.

Jag tycker att vi har uppnått ett jämställt land när till och med internettrollen är jämställda i sitt trollande och sitt hån.

När det gäller ”mest förvirrade troll” vet jag inte om det är personen som tycker att det är Alliansens fel att jag tar ”barbiedrogen” …

Det är Alliansens fel att folk tar "barbiedrogen"

… eller astrologen som tycker att jag manifesterar

den smått genanta sidan i vårt nationalhoroskop, nämligen den halvkriminella störningen mellan ego och materialism, mellan Vädur och Oxe!

Den senare glömde dock att tillägga att jag enligt horoskopet också är en tjuvaktig slyna som får ut mer av onani än av sex.

Jag = the gay Anna Anka

Av alla saker jag läst om brun-medlet (och för vissa, ”brun, smal & kåt-medlet”) Melanotan II innan jag testade det fanns det inget som skrämde mig mer än att det kallas för ”barbiedrogen”. Hur mycket ”jag-vill-vara-med-i-Paradise-Hotel-white-trash” känns inte det?

Samtidigt kan man inte bortse från den queera aspekten på att använda något som kallas för barbiedrogen om man är kille.

Aftonbladet intervjuade mig om hur jag ser på att Läkemedelsverket går ut och varnar för ”barbiedrogen Melanotan II”. Med foto. Plötsligt skulle jag ge alla barbieknarkare ett ansikte. Jag fick fortfarande inte ihop ekvationen ”white trash” och ”queer”, förrän en av mina Facebook-vänner helt briljant konstaterade att det är ”trash queer”. Eller ”queer trash”, beroende på hur man ser det.

Så långt känns det okej. ”Trash queer” är en etikett jag kan känna mig hemma i.

Micke Kazarnowicz: queer trash med crazy eyes

Idag publicerades artikeln på Aftonbladet. Inga konstigheter med texten, jag är rätt citerad och jag kan stå för mina citat. Men bilden! Bilden! Jag ger inte bara ”trash queer” ett ansikte, jag har också CRAZY EYES.

Barbieknarkande queer trash med crazy eyes. Helt plötsligt är kommentaren från Pojkfröken på Facebook helt relevant:

Queer trash med crazy eyes = the gay Anna Anka

Jag inser dock att jag, tack och lov, ligger i rätt del av crazy-hot-skalan (vänstra delen), eftersom jag ändå får ligga:

(En not om ”barbiedrog”: det är falsk marknadsföring, eftersom ”drog” per definition ska ge något slags rus. Det borde så klart heta ”barbiehormon”.)

Hur det är att vara sambo med en man som är manodepressiv

Hemingway skrev en gång en hel historia med bara sex ord: ”For sale: baby shoes, never worn”. Post Secret tog traditionen vidare genom att skapa ett forum dit folk kan skicka sina hemligheter anonymt på ett vykort, hemligheter som ibland har långa historier bakom sig.

Nu för tiden berättar människor liknande historier genom sökmotorer. Det behövs inte mycket fantasi för att väva historier av fraser som ”hur överlever man skuldkänslorna om man orsakat en annans död?”och ”hur man slår ner en vuxen” (bägge är autentiska fraser som personer sökt på för att hamna på min blogg).

Jag är också fascinerad av tanken över hur jag kan sätta ihop de sökfraser som människor använt för att hitta till min blogg till dikter, som blir ett slags samarbete mellan mig och mina (ovetande) besökare. De är helt anonyma, och lämnar ändå ett märke efter sig som blir en blandning av dem, mig och min blogg.

Jag kallar det googlepoesi (eller sökordspoesi)

Här är googlepoesi för juni 2010. Varje rad är en unik sökfras, helt oförvanskad, som någon använt för att hitta min blogg under juni månad:

hur det är att vara sambo med en man som är manodepressiv

hatar den här världen
jag ville jag vore
mr gay sweden 2007
jag har bestämt mig för att inte bli fet
jag vill ligga
fastbunden i en tandläkarstol
ont utan onani
midsommarstången en penis
i fittan
orgasm restriktion

jan myrdal
bajs-elvis
vill inte ha någon relation just nu
hade sex på bastuklubb
bareback sex
storpack glidmedel

kåt kvinna söker
anton abele
han är dålig på att hångla
lika menlös som en blindtarmsdonation
anna ekelund+aftonbladet

zlatans kuk?
xxxxxxxxxl

Pastor Phelps son berättar om sin uppväxt

Fred ”God hates fags” Phelps är även känd som ”God hates America”- och ”God hates Sweden”-pastorn. Eftersom bögar och liberal inställning till allt bögrelaterat är grundorsaken till att Gud hatar typ allt, borde pastorn förenkla för sig själv och alla andra och köra sin slogan som ”God hates you, your mom and pretty much everything else because of the fags”. Hans församling består mestadels av hans familj, som är extremt duktiga på att yngla av sig. Där har vi ”breeders” i ordets rätta bemärkelse. Det jag inte visste var att det fanns några avhoppare, bland annat hans son Nate som har ställt upp på en halvtimmeslång intervju. Intressant och sevärt!

Joytv-The Standard-Nate Phelps INVU from Jonathan Roth on Vimeo.

Tack till Åsk (@dabitch) för tipset!