Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
Jag har länge använt Rapportive. Jag har också tipsat om det. För att lära mig lite om screencasts och för att förtydliga nyttan av det för dem som ännu inte testat det, har jag här en kort screencast som visar nyttan med Rapportive. Jocke fick vara exemplet, eftersom han är en av dem som jag är säker på inte har några problem med att vara det.
(Screencasten är skapad med Screencast-o-matic som jag blev så förtjust i att jag på studs pröjsade struntsumman 9 dollar för ett års Pro-konto)
Man skulle kunna tro att det här är reklam för att Rafael är den nya (bottom-)stjärnan i Bel Amis stall av lite övergroomade östeuropeiska gay-for-pay-pojkar. Men det är en av bilderna i Emporio Armanis nya kampanj feat. Rafael Nadal och Megan Fox. Det biter inte på mig. Då är Dolce & Gabbanas kampanj mycket snyggare.
(via Towleroad)
För ganska exakt två år sedan skrev jag om gränsdragningen privat, personligt och professionellt. Nu är det dags att uppdatera min strategi, eftersom den gamla i praktiken inte fungerar som det är tänkt längre.
Min tidigare strategi gick i korthet ut på det här:
Jag gjorde uppdelningen ”privat, personligt, professionellt” som ett venn-diagram och placerade sedan de olika delarna av min digitala närvaro på rätt ställe.
Min nya strategi:
Jag har aldrig gillat uppdelningen ”professionellt – personligt”. Det antyder att där finns en binär skala (och än värre, en hierarki) där den ena utesluter den andra. Jag håller inte med. Man kan vara personlig och professionell, man kan vara endera eller ingen. De hänger inte samman. Jag är nästan alltid personlig, utom när jag till exempel handleder processer eller jobbar med varumärkesidentitet för andra varumärken än mitt eget; det är exempel på uppdrag som kräver att jag tar mitt ego ur bilden.
Jag tror inte heller att det finns en binär skala mellan ”professionellt – privat”. Det handlar om en sammanblandning där ”privat” är detsamma som ”intimt”. Vi gör oss själva en otjänst om vi fortsätter göra den sammanblandningen. Jag tror att de flesta professionella relationer blir bättre av en inblick i varandras privata liv. Jag har full förståelse för att du måste gå 15.30 varje dag för att du har barn som ska hämtas på dagis och är ensamstående förälder. Det går att ge andra inblick i ens privata sfär utan att för den skull avslöja intima hemligheter.
Jag tror också att man i många fall kommer undan med att vara intim på nätet så länge man inte pushar ut den informationen utan låter folk gör ett aktivt val att ta del av ens ”intima jag” genom att aktivt hämta hem informationen.
Jag ser e-post, Buzz, Twitter och Facebook som push-kanaler. Bloggen ser jag som en passiv kanal.
På samma sätt som jag alltid är en hel person i allt analogt jag gör, så ska jag vara det även i det digitala livet. På samma sätt som jag väljer vilka sidor av min hela person jag lyfter fram i olika situationer, så ska jag lyfta fram olika sidor av mig själv i olika digitala kanaler. Jag kommer alltså att vara privat på Twitter, men i en begränsad utsträckning. Ungefär på samma sätt som jag kan berätta privata detaljer om mig själv på fikarasten på jobbet, eller slänga käft med min härliga kollega Sören. Jag kommer alltid att vara som mest privat på min blogg, på samma sätt som jag är som mest privatperson i min lägenhet. Facebook kommer att ligga som ett mellanting, som ett café där jag sitter och pratar alla jag känner som kommer in, oavsett om de är vänner från förr, kolleger eller stammisar på mina pass på gymmet. Samtidigt låter jag bli dem som kanske inte har lust att prata med mig just där och då.
De största förändringarna det här innebär för mig är att är att jag väljer att bli mer stringent i det innehåll jag skriver på Twitter och att jag slår ihop mina bloggar till en enda. Det var faktiskt framför allt bloggarna som gjorde min tidigare strategi vinglig och vind; enligt den såg jag denna blogg som något privat och personligt. Det innebar att det skulle vara ett val att komma in och läsa inläggen. Jag skulle inte pusha ut dem. Alltså skaffade jag en professionell blogg, vilket förde in en extra tröskel för mitt skrivande; det blev ännu en blogg att administrera, hålla reda på och uppdatera. Två av tre inlägg jag tänkt skriva i min professionella blogg blev inte av på grund av den tröskeln. Den professionella bloggen löste inte heller problemet helt, eftersom jag även har en roll som gruppträningsinstruktör på World Class som jag bloggar om. Jag började pusha ut vissa inlägg på Twitter/Facebook. (I en parentes kan jag tillägga att inte heller en professionell blogg skulle ha räddat mig från min pinsammaste fadäs hittills i sociala medier.) Skulle jag skaffa en tredje blogg? Fortsätta driva två stycken?
Jag bestämde mig alltså för att slå ihop dem. Numera återfinns allt blogginnehåll jag producerar här, uppdelat på tre huvudkategorier: professionellt, privat och träning. Förstasidan kommer att innehålla samtliga kategorier. Respektive huvudkategori innehåller en hel del underkategorier, och det går att prenumerera på enbart huvudkategorierna.
En annan viktig faktor som jag inte hade uttalat sedan tidigare, och som Daniel Sköld formulerade så väl på Twitter: mitt privata/intima/personliga innehåll låg sedan tidigare ute på nätet, och den som ville hitta det kunde enkelt göra det. Ibland kom de in på min blogg för att jag skrivit något relaterat till sociala medier, och genast framstod jag som icke-stringent: å ena sidan har jag sagt att jag inte ska pusha min blogg då den är ibland är av privat intim karaktär, å andra sidan kommer de hit just genom en sån push.
Nu har jag istället samlat allt under ett tak och bjuder in mina professionella kontakter att besöka mitt arbetsrum i min lägenhet, för att fortsätta liknelsen om bloggen som mitt hem. De har också möjligheten att titta in i andra rum, men jag är tydlig med att det handlar om ett aktivt val att i så fall göra det.
Alla mina bloggläsare kan delas in i tre kategorier:
– de som följer och läser via RSS-läsare som Google Reader (faktum är att Flattr:s RSS-plugin för WordPress gett mig betydligt fler klick än de jag fått via sajten: 779 flattr-klick sedan november)
– de som följer och läser genom att komma till sajten med jämna mellanrum
– de som sporadiskt hittar något enstaka inlägg de velat läsa genom sökning hos Google
På det här sättet kan jag förenkla för de två första kategorierna att komma åt det innehåll de vill ha, medan de sista blir oberörda. Följaktligen har jag också uppdaterat texten ”om bloggen” så den reflekterar just det här.
Jag får också en enda plattform på nätet. Alla inlägg på min före detta professionella blogg, encee.se, har flyttats över hit och med hjälp av en enkel liten plugin som heter ”Simple 301 Redirects” omdirigeras alla inlägg därifrån till rätt inlägg här automatiskt.
Vad tycker du om det här? Hur gör du?
När jag checkade in i Life-butiken i Skrapan blev resultatet poetiskt.
I den sista (för denna gång) delen av Bodypump-skolan är det utfall som gäller. Utfall stärker framför allt ben och rumpa och återkommer i låt 1 (uppvärmning) och låt 7 (utfall).
I utfallen är rörelsen väldigt lik den vi gör när vi går ner på ett knä. Utfall kan utföras både med och utan vikt. Jag rekommenderar dig som är nybörjare på Bodypump att skippa stången de första gångerna och fokusera på att få in tekniken. Ibland använder vi lådan för utfall, i det fallet ska lådan vara på lägsta nivå (mer om lådan i Bodypump för nybörjare och andra) och hela främre foten ska vara på lådan.
Ställer du dig rätt (tillräckligt långt bak med bakre benet, och tillräckligt brett mellan fötterna) så är främre knät det du framför allt behöver hålla reda på för att få ett effektivt utfall: håll det knät helt still utan att pendla med det varken fram eller bak. Längst upp eller längst ner, knät är alltid kvar över fotleden.
Tre saker att tänka på:
– Stå på tå på bakre foten. Låt hälen peka mot taket genom hela rörelsen, alltså även när du är högst upp.
– Håll främre knät helt still över fotleden genom hela rörelsen.
– Höften är neutral hela tiden. Om du hade två lyktor på höften skulle dessa lysa rakt fram hela tiden.
Det här är sista delen i denna omgång av Bodypump-skolan, och nu har jag gått igenom de mest grundläggande övningarna som alltid återkommer. Jag går gärna igenom tekniken i andra övningar om det finns ett intresse för det. Vill du ha mer?
I den här delen av Bodypump-skolan tar vi oss an frivändningen, en övning som förekommer i låt 4 (rygg) och är till för att höja pulsen och stärker bål och axlar.
Frivändningen utförs alltid med stången nära kroppen. Stången rör sig rakt upp och rakt ner, utan att röra sig fram och bak. Momentet utförs i sex steg, med början i grundposition:
Från grundpositionen drar jag upp stången mot bröstkorgen. Rörelsen är densamma som ”upprätt rodd” som vi ofta gör i uppvärmning och ibland i axellåten (låt 8).
Jag niger på en bråkdels sekund, samtidigt som jag snabbt vrider in armbågarna under stången.
Härifrån pressar jag upp stången och sträcker på benen.
Vägen tillbaka är exakt likadan. Först fångar jag stången strax ovanför axelhöjd och böjer samtidigt på benen.
Jag vrider snabbt ut armbågarna samtidigt som jag sträcker på benen igen.
Jag sänker till sist ner stången till grundpositionen.
Rörelsen utförs som sagt i sex steg, men på fyra takter. Se videon nedan för hur det ser ut:
Nästa gång: utfall.
Just nu pågår ett projekt på Facebook där frukostar från hela världen fotograferas och samlas på ett och samma ställe. Jag tror att det kommer att bli en ganska fascinerande samling, när man kan se hur olika frukostar kan se ut på olika ställen.
Här är mitt bidrag, samma frukost jag äter varje morgon.
– Gröt på rågflingor med mjölk, en näve blandade nötter (valnötter och cashewnötter) och två pepparkakor
– Två kokta ägg
– Nypressad apelsin- och jordgubbsjuice från Brämhults
(Pillren är omega-3, en multivitamintablett och en b-vitamintablett, typ Berocca)
Gröten är gjord på rågflingor istället för havregryn. Jag tröttnade på havregrynsgröt och insåg att rågflingor fungerar på exakt samma sätt: tre minuter i mikron och det är klart. Nötterna bidrar med viktigt och nyttigt fett. Pepparkakorna ger en svag sötma och en smak av kardemumma och kanel (tack till Anna Eriksson för tipset). De senare är kanske det bästa tipset jag fått för att snabbt och enkelt ge lite mer smak till gröt som annars kan smaka ungefär som den ser ut. Inget plock med sockerskålar och kryddburkar, ner med pepparkakorna och de löser upp sig nästan direkt.
Den här frukosten är enkel och snabb att tillaga, enkel att modifiera de morgnar jag behöver extra mycket mat (till exempel fredagar efter att jag kört dubbelpass Bodycombat + Bodypump på torsdagskvällar). Ett extra ägg, en dubbel portion gröt och lite mer nötter och frukosten innehåller mycket mer energi utan att jag egentligen behöver göra något annat än min vanliga rutin.
Om jag bara skulle välja med smaken skulle jag äta pannkakor med lönnsirap, äggröra och bacon, men frukosten behöver i min värld inte vara ”god”. De viktigaste kriterierna är att den ska vara ätlig och näringsriktig. Men mer om ”mat vs föda” i ett senare inlägg.
Dags för del tre i Bodypump-skolan. Knäböj är övningen där vi jobbar med de största och starkaste musklerna, och därför bör det här också vara den låt där du har som mest vikt på stången jämfört med de andra.
Knäböj förekommer i låt 1 (uppvärmning), låt 2 (knäböj) och ibland i låt 7 (utfall). Det som är speciellt här är placeringen av stången: här placerar vi den på den köttiga delen av axlarna. Den ska alltså inte vila på nacken utan ligga nedanför nackkotorna på översta delen av ryggen. Vissa tycker att det gör ont att ha stången liggande där, det man kan göra är att vika en liten handduk och lägga den mellan stången och axlarna.
Från grundposition böjer du på knäna, samtidigt som du skjuter rumpan bakåt. Vikten är hela tiden jämt fördelad över hela fotsulan på bägge fötterna. Rörelsen är väldigt lik den vi gör när vi sätter oss på en stol. Längst ner har du formen av en stiliserad blixt överkroppen lite framåtlutad, rumpan ovanför knäna och knäna över tårna.
Tre viktiga saker att komma ihåg:
– knän och tår ska peka åt samma håll genom hela rörelsen. En linje som går från höften till knät ska fortsätta ut genom mittentårna på samma fot.
– Magen måste vara påkopplad hela tiden. Får du ont i ländryggen kan det vara för att magen inte riktigt är med. Testa att ställa dig lite bredare isär med fötterna nästa gång i så fall.
– Håll knäna lätt böjda i översta läget. Vänd ner precis innan du kommer till läget där du låser leden. På det sättet lägger du aldrig belastning på knäleden utan låter musklerna jobba.
Nästa gång: frivändning.
Det finns några varumärken jag verkligen gillar. Ben & Jerry’s. Nike. Apple. Google. Levi’s. Det finns många anledningar, inte minst bland dem är att de fyra sistnämnda är med HRC:s lista över bästa arbetsplatserna för HBT-personer. Den förstnämnda stöttade homosexuellas rätt att gifta sig genom att döpa om smaken Chubby Hubby till Hubby Hubby.
Det här handlar om hur min kärlekshistoria med Levi’s började, nämligen med dessa:
De fyller tio år i år, mina Levi’s Engineered (eller Twisted, som de också hette när de lanserades). Jag älskar dem än idag, och jag skulle aldrig byta dem mot nya. Jag var precis hos skräddaren och hämtade ut dem efter att ha lagat grenen än en gång (jag ser det som en avgift på grova lår). Jag har lagat dem fem gånger och jag kommer att laga dem fem gånger till om de håller för det. Det lustiga är att min kropp ser annorlunda ut idag. Jag tänker att de måste ha varit betydligt mer baggy när jag köpte dem.
De började tidigt med att jobba med CSR utan att slå sig för bröstet, istället såg de att det skulle betala sig på lång sikt. De uppmuntrar mig som konsument att ta mitt ansvar. De lyckas väldigt bra med ”be honest, do good shit” för att vara ett stort varumärke.
Ungefär samtidigt som jag köpte dem körde Levi’s reklamfilmen ”Odyssey” producerad av Jonathan Glazer. Jag blev förtrollad när jag såg den. Den är än idag en av mina favoriter bland reklamfilmer. Enkelheten och dramatiken fångade mig; den innehåller en kille och en tjej utan att vara heteronormativ. Utan att anspela på sex. Den förmedlar produktens kärna: frihet. Det blir magiskt när reklamen med en snudd på episk ton lovar och produkten sedan levererar.