Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
Här kommer en liten sammanfattning av Pride i bilder. Till varje bild finns en kort beskrivning som du kan läsa om du klickar på bilden. Alla mina foton från Europride finns på Flickr.
Andra bloggares inlägg om europride, pride, pride park, fotografier
Gårdagskvällens surrealistiska incident i tunnelbanan: Jag står och snackar med några bekanta när en tjej med tänd cigarett går förbi. Rökning i tunnelbanan är en arrogant grej jag inte kan hålla käft om, så jag går fram och ber henne vänligt men bestämt att släcka.
”Varför då?”
”För att det finns folk som får andningsproblem av rökning”
”Får du det eller?”
”Nej”
”Men då får väl de säga åt mig då”
Ungefär så här håller vi på i tre varv, sen tar mitt tålamod slut med den något berusade kvinnan. Jag tar tag i hennes handled, tar cigarretten med andra handen och fimpar den.
Skogstokig.
Det enda ord jag kommer på för att beskriva hennes beteende härifrån och framåt. Den första mening hon får fram innehåller något i stil med ”du har ingen rätt att komma här och våldta mig”.
Jag går tillbaka till mitt sällskap, ms Swedish Psycho följer efter och skriker invektiv. Jag vänder mig om och håller med om att jag är alla de där invektiven och ber henne gå. När jag vänder mig tillbaka till mitt sällskap drämmer hon till mig i bakhuvudet, och när jag vänder mig om får jag en örfil. Min reaktion var att ge henne en örfil tillbaka.
Ungefär här började hon skrika om att ”man inte får misshandla tjejer”.
Mitt svar var: ”Jag är jämlik. Jag låter inte könet avgöra när någon förtjänar en örfil.”
Jag har så mycket att berätta. Till exempel stötte jag ihop med en nya zeeländare som jag hängt med hela dan idag, jag har tagit en cigg från en psycho-brud som rökte i tunnelbanan, släckt den och fått henne rabiat (hennes första ord på det var ”våldtäkt”).
Det kommer både bilder och tankar om Europride i allmänhet och onsdagen och torsdagen i Pride Park i synnerhet. Men jag måste få sova först, och konsolidera tankarna.
Jag insåg förresten att min Jaiku inte uppdaterats från Ping.fm, så vill du ha en recap från schlagerkvällen kan du kolla på Twitter.
Andra bloggares inlägg om europride, pride, schlagerkvällen
Pride Park i all ära, men bland det mest givande under ett Pride-firande de sista tio åren är Artikel 1.
Artikel 1 är ett samarbete mellan flera olika museer och privata aktörer, där museerna tittat på sina samlingar utifrån ett ostraight perspektiv.
Utställningen håller till i Galärvarvet, i en av betongbyggnaderna mellan Vasamuseet och Gröna Lund.
Störst – och bland de mest intressanta – är Sjöhistoriskas utställning om homosexuella på amerikabåtarna. Inte så konstigt, när Sjöhistoriska har en hel bok att basera utställningen på. Tekniska Museets har det däremto svårare. Deras utställning, med föremål från Gayradions ungdom, är den minsta. Nobelmuseets utställning kändes inte lockande – min nyfikenhet blir sällan väckt av utställningar i form av teveskärm och hörlurar. Dokumentärer kan jag kolla på hemma. Armémuseum däremot lyckades väcka min nyfikenhet tillräckligt för att vi sen skulle gå vidare till dem.
Jag hoppas att det finns ett intresse för utställningar av den här typen, men om gårdagen ska vara något slags fingervisning så är det tveksamt. Igår var vi nånstans 12-15 personer som gick den guidade visningen på en dryg halvtimma. Två av deltagarna var kvinnor. Ungdomar verkar inte heller vara intresserade, om snittåldern på gruppen var under 50 så ska jag äta upp min hatt.
Efter Galärvarvet drog vi vidare till Armémuseum för att titta på ”En soldat är en soldat är en soldat är en soldat”. Ljuslådorna utanför är en historisk tidslinje med uniformer, och till varje bild finns en text som berättar om armén och homosexualitet under den tiden.
Inne på själva museet är utställningen ”En soldat …” insprängd i den permanenta utställningen i form av sex pulpeter. Dessa berättar om aktuellt scenario utifrån ett queerperspektiv. Vissa av pulpeternas historier är intressanta, som den om kvinnan som klär ut sig till man och blir soldat (Trettondagsafton, nån?). Andra är mer krystade, som att jämföra femitotalets rädsla för atombomben med rädslan för homosexualitet under samma tid. Det är tråkigt att man missat helt uppenbara queerperspektiv, som drottning Kristinas könsöverskridande beteende.
Humor, förmodligen oavsiktlig sådan, var att en av pulpeterna står vid kanonerna och skylten ”bakladdare”, och att flipperspelet på markan heter ”Gay 90’s”
I höst kommer också Armémuseum ha ett föredrag om soldatprostitution, som var utbredd i Sverige fram till femtiotalet. Föreläsningen tillsammans med utställningen är en stor anledning till att besöka Armémuseum.
Andra bloggares inlägg om artikel 1, §1, pride, europride, armémuseum, homorelaterat, queerhistoria
Det är inte bara Dexo som är tillbaka på Looking for Messiah. Numera kan du också hitta Pojkfröken där.
Andras blogginlägg om dexo, pojkfröken, looking for messiah
Personer med uttalade sympatier för nationella rörelser brukar sällan ha mycket till övers för homosexuella. Så även ”Robsten”. Det är intressant att betrakta den plötsliga ambivalensen hos rasistsympatisörerna när det börjar florera rykten att det var män med ursprung från mellanöstern1 som stod för knivdådet mot en homosexuell man i söndags kväll.
En person som kommenterar Swedbanks sponsring av Pridefestivalen med ”Hur jävla dum får man vara?” tycker helt plötsligt synd om homosexuella som utsätts för brott. I alla fall så länge de homosexuella är etniskt svenska.
Självklart har det här spridit sig till andra invandrarfientliga bloggar, men fokus ligger på offrens svenskhet och förövarnas icke-dito – inte på att det är homosexuella som utsatts för ett hatbrott.
Jag vet inte vad som gör mig mest illamående, att en person kan bli knivhuggen för sin sexuella läggning i Sverige 2008, eller att rasisterna använder dådet för att plocka billiga poäng.
1 Uppgiftslämnaren, som för övrigt är anonym och obekant med bloggaren, använder egentligen ordet ”araber”.
Andra bloggares inlägg om rasism, homofobi, pride, hatbrott
Kanal 5 tog fasta på att Europride var på väg körde under förra veckan Pride-tema. Cred till dem för att våga stuva om i det vanliga programschemat för att istället köra serier som ”Rick & Steve” och ”Queer as Folk”. Jag tittar inte så mycket på teve, men femmans varumärke har definitivt stärkts för min del.
Utan att kasta skugga över Pride-initiativet vill jag fråga hur de tänkte när de skapade en av Kanal 5-vinjetterna som kördes under veckan. Två köttklumpar som vrider sig i något slags köttig symbios. Det kanske är tänkt att vara erotiskt, men jag tänker bara på scenen i Alien 4, där Ripley möter de vanställda klonerna av sig själv.
Så här såg vinjetten ut:
En person som uppenbarligen noggrant kollat på femman under i alla fall en av kvällarna är Erik Hellsborn. Om du inte orkar läsa hans inlägg så kan det sammanfattas med: ”Vad visar ni mig för snusk, hemska kanal (hoppas jag)?”
Andra bloggares inlägg om kanal 5, vinjetter, pride, europride, media
Dyrt 200 spänn i inträde. Det hade (kanske) varit okej om det varit något uppträdande värt namnet. Babsan? Not so much.
Köerna till däcken Du måste köa inne på Patricia för att komma ut på för- och akterdäck. Mingelfientligt är bara förnamnet. En bonus-irritation är att om ni är ett gäng på 5 personer som står på akterdäck och hänger, och en går på toaletten, så behöver personen i fråga köa för att komma tillbaka till sitt sällskap.
Rökningen. För första gången sedan rökförbudet på krogen var jag tvungen att tvätta håret och hänga ut kläderna på grund av röklukten. Vindskydden som byggts upp håller vinden ute och röken inne. Bad idea.
Sa jag dyrt? En 4 vodkashot och en Ramlösa: 104 spänn.
Patricia var ett mingelvänligt sunkställe. Nu är det inte längre mingelvänligt. Hade Patricia kört ”klubbkväll” (hur ängsligt är inte det namnet?) samtidigt som Klubb G eller Lino kör, så hade såväl Patricia som Babsan snart tillhört modern homohistoria.
Andra bloggares inlägg om gayklubbar, pride, patricia, nattklubbar, homorelaterat, uteliv, babsan
Reklamfeber gjorde mig uppmärksam på att Mars, som äger varumärket Snickers, återigen hamnat i blåsväder för homofobi. Förra gången var det reklamfilmen med bilmekaniker.
Den här gången handlar det om två reklamfilmer med Mr. T (känd från The A-Team):
Filmen med bilmekanikerna driver med homofoba män, inte med homosexuella. Om man ska hitta en förnedring i filmerna med Mr. T så handlar det snarare om en förnedring av kvinnor och män. Det är samma slags förnedring som idrottsrörelsen i Sverige använder sig av än idag; ”Sluta fjolla er”, ”Ni spelar som kärringar”, ”Ni beter er som en flock gamla tanter” är alla varianter på samma tema. Den här typen av jargong är trist för alla män och alla kvinnor. För alla män eftersom deras roller då definieras av vad de inte är (kvinnor). För alla kvinnor för att deras roller befästs som ”nästan, men inte helt och hållet lika bra som män”.
Personligen gillar jag Snickers-reklamen med vakten som ska stoppa streakare på fotbollsplanen.
—
På ett mer personligt plan: Ponte gjorde mig uppmärksam på att Aaron Israelsson citerar ur ”Öppet brev till alla heterosexuella” på Expressens ledarsida i pappersupplagan igår. Artikeln finns nu också online. Det känns jäkligt häftigt!
Andra bloggares inlägg om snickers, mars, homofobi, mr. T, homorelaterat, samhälle, reklam, marknadsföring, reklamfilm
Jag kommer att fotografera en hel del från Europride 2008. Samtliga bilder finns att hitta på mitt konto på Flickr. Fotona är fria att använda för icke-kommersiell verksamhet, så länge du berättar att jag är fotograf (gärna med en länk till arkiv.kazarnowicz.se)
För mer information om användarrättigheter, kolla Creative Commons BY-NC-SA
(Självklart går det att ordna med kommersiell användning av fotografierna också)
Andra bloggares inlägg om europride, pride, pride-fotografier