Utlottning: En plats på Super Saturday

Les Mills Super Saturday

Det här inlägget riktar sig till dig som gillar gruppträning i allmänhet, och Les Mills-pass (bl a Bodypump, Bodycombat, Bodyjam, Bodybalance) i synnerhet. På lördag 3 september samlas 2000 personer, mestadels instruktörer men även ”vanliga deltagare”, i Globen och får testa de nya releaserna av alla programmen. Många av koreograferna från Nya Zeeland kommer att vara där och instruera. Jag tror att det kommer att bli mäktigt, lite som ”konsert möter gruppträning”.

Jag åker till Cleveland och har en biljett som jag inte kan utnyttja. Den tänker jag ge bort till dig som gärna vill ha den. Gör så här: lämna en kommentar här eller till mig på Twitter och berätta varför du vill gå på Super Saturday. Imorgon bitti kommer jag att välja den motivering jag gillar mest och överföra min biljett på den personen.

UPPDATERING: Jag kunde inte annat än falla för Lars motivering att få spendera tid med sin fru innan han åker tillbaka till Afghanistan. Han fick således min biljett.

En snabbtitt på Bodycombat 48

Jag är lite sent ute, men jag har bara kört nya Bodycombat-passet två gånger hitills: en som deltagare och en som instruktör. Generella intrycket är att det här en av de bättre releaserna, och en av de tyngre för gluteus maximus (eller rumpan i vardagligt tal).

För att få ut max av den här releasen gäller det att ha koll på sin side kick. Många deltagare förväxlar roundhouse med side kick, men de är två helt olika sparkar.

Roundhouse-sparken sker enbart i knäled och träffar motståndaren i sidan nånstans mellan knä och revben med ovansidan av din fot.

Side kick är som att stampa med hälen, men istället för att stampa i golvet stampar du åt sidan. Tårna ska peka ner under hela sparken för maximal säkerhet och effekt.

Bodycombat 48
Kort om låtarna

Uppvärmning: ”In my head” – Henry Blank (överkropp) ”Airplanes” – Groove Chasers (underkropp)

Enkel uppvärmning utan konstigheter. Det är lätt att ta i lite för hårt framåt underkroppen, eftersom koreografin är enkel och innehåller en hel del sidförflyttningar. Såvida du inte värmer upp innan passet, ta det lugnt under uppvärmningen. Går du från noll till hundra kommer du att känna att hela passet är jobbigt på grund av mjölksyreskulden, men det kommer inte att vara effektivt.

Combat 1: ”Smooth Criminal” – Badlands, Inc (remix av Michael Jacksons låt, denna version finns inte på Spotify eller Youtube)

Enkel kombo: tre slag, två knän och två front-kicks. Det jobbiga är att den andra front-kicken är ”lunging” vilket i princip innebär ett stort kliv bak med foten som inte sparkar mellan de två front-kickarna. Här ligger utmaningen mest på instruktören, eftersom det inte alltid är tydligt i musiken när man ska byta.

Power 1: ”We dance on” – Subz Project

Koreografin här är kul med en sidestep/weave-kombination där man duckar undan motståndarens slag. Snabba växlingar mellan slag och fotarbete, så det gäller att inte sova.

Combat 2: ”Come in hard (Don’t like rock’n’roll)” – Hardknox

Första låten där vi sparkar många side-kicks. Första gången jag körde den här som deltagare trodde jag att instruktörerna kommit av sig. Så jobbigt kunde det inte vara, men jo – det var helt rätt. Dubbel frontkick från jinga stance är jobbigt i sig, och att sen mata knä, knä, side-kick är … en utmaning.

Power 2: ”If I were you” – Breeze & Ritmen

Låt nummer fem brukar oftast innebära mycket höga knän och mycket fotarbete. Här är det mer jobb för axlar och överkropp, även om fotarbetet också är med. Har du satt tekniken i dina jabbar och krokar kommer axlarna ta lika mycket stryk här som rumpan gör i förra låten.

Combat 3: ”Drummer boy” – Alesha Dixon

En av de absolut bästa låtarna i releasen, och förmodligen den jobbigaste låten. Den ställer stora krav på core-muskulaturen med kombinationen två side-kicks följt av front-kick, back-kick, front-kick, back-kick. Benen får jobba och jag tror att jag låg lika högt i puls här som i låt nummer 5 (som annars ska vara en av pulstopparna under passet)

Muay thai: ”The last fight” – Bullet for my Valentine

Också superenkel koreografi: antingen fem jabbar + nedåtgående armbåge eller fyra nedåtgående armbågar + knän. Det gäller att se upp med växlingarna mellan combat stance (jabbar + armbåge) och front stance (4 armbågar + knän) annars är det mest att mata.

Power 3: ”Everywhere” – Master Blaster

Jag gillar kombinationen med tre jabbar här. I övrigt en låt som följer temat: enkel, ren koreografi utan konstigheter så att man kan ta ut sig. Låten är bara 5 minuter, så passa på att ta ut dig direkt.

Styrka/mage: ”The time (Dirty bit)” – Red Beans and Rice

Jag tyckte att maglåten förra gången var tung, och ur ett perspektiv kanske den var det. Hur som helst, här gäller det att verkligen fokusera på att inte öka svanken. Bensparkar, framför allt med bägge benen, ställer kvar på att du har koll på att hela tiden spänna magen. Känner du att svanken börjar släppa, vänd tillbaka eller välj ett lättare alternativ.

Nedvarvning/stretch: ”The silence” – Alexandra Burke

Även denna följer principen enkelhet. Den svåraste stretchen är uppåtgående hund. Här gäller det att ha hela fotsulan i golvet, och hålla ryggen rak. Böj på knäna om det behövs, och försök sen sträcka dem utan att tappa ryggen. Tai chi-katan i slutet är suverän, att först slå ur sig aggressionerna och sen få fokusera på de lugna rörelserna i slutet knyter ihop säcken runt ett lugnt sinne.

Vill du köra Bodycombat med mig under sommaren gör du det på lördagar, kl 10.00 på World Class Nybroplan (och det är uppvärmningen för Bodpump 11.10)

En snabbrecension av Bodycombat 47

Party hard, train harder är dagens motto. Jag och Robin hamnade ute på Garage igår och trots att jag var relativt nykter när jag kom hem vid fyra på morgonen så kändes det sådär att jag skulle upp vid åtta för att äta frukost och ladda inför dagens fyra pass: utbildning i Bodycombat och Bodyjam och sen mitt sedvanliga dubbelpass Bodyjam och Bodypump på Hornsgatan.

När det är självförvållat är det ingen ursäkt, alltså var jag på plats klockan 10 för att träna tillsammans med lejonparten av Stockholms Bodycombatinstruktörer.

Instruktörer väntar på att få ut sina kit av Fredrik
Instruktörer väntar på att få ut sina Bodycombat-kit

Hur som helst är nya Bodycombatreleasen efterlängtad. Den här gången får axlarna jobba hårt från start. I låt åtta kulminerar det och det är snudd på att axlarna hotar att flytta ut efter kombon fyra uppercuts, två jabbar, en cross. Releasen innehåller bara en kata, men två nya rörelser som kommer att bli utmanande både för oss som ska coacha den och för deltagarna son ska utföra den.

Låt sju, muay thai, är giftig med knä-hoppknä-två armbågar. Styrkelåten innehåller återigen armhävningar, men det är inte brösmusklerna som skriker här. Det är magen. Mycket core-träning. Jag och mina deltagare som kör Bodycombat + Bodypump på torsdagskvällarna kommer att ha galet vältränade axlar och coremuskulatur efter det här kvartalet.

När jag var klar med passet stod jag still en stund och kollade meddelanden. Det ser ut som om jag också passade på att kissa på mig, men det är mina kläder som var så mättade på svett att det droppade om mig.

Svettigt golv
Man vet att man kört hårt när det droppar från byxorna. Eller så vet man att man kissat på sig?

Nu är det dags för Bodyjam-kvartal.

PS: det var så värt att parta till fyra trots massa träning idag. Det är alltid värt när man får hångla upp snygga killar som mr Sam.

Tips inför beach 2011 #6: den bästa träningsformen

Den absolut vanligaste frågan jag fick när jag jobbade som personlig tränare, och som jag fortfarande får är ”vilken är den bästa träningsformen?”

Till en början ställde jag alltid motfrågor för att kunna ta reda på vad personen ville uppnå. Vill du bli starkare, snabbare, större, åka Vasaloppet eller gå ner i vikt? Varje svar gav upphov till några nya frågor och det blev som ett komplicerat flödesschema som skräddarsydde träningen för personen. Problemet var att trots att svaret var skräddarsytt utifrån målen föll många bort från träningen.

Det var då jag lärde mig det rätta svaret på den frågan. Den bästa träningsformen? Den som blir av.

Motivationskurva över tid
Motivationskurva över tid

När du sätter igång att träna är du hur pepp som helst. Framför allt om det är januari. Ditt nya liv börjar, du har hur mycket energi som helst. Den här motivationen kommer över tid att sjunka, och framåt mitten av februari kommer den att vara lägre än den är i början. Då gäller det att de träningsformer du valt är så pass roliga att de blir av även när du inte har den här ”jag ska börja mitt nya liv”-peppen.

Ta vara på peppen du känner och testa så många olika träningsformer du kan medan du har motivationen uppe. Tänk utanför boxen: träningen behöver inte ske på ett gym om du inte vill. Klättring är en utmärkt form av träning. Om du testat styrketräning, och det inte riktigt varit din grej testa styrketräning i grupp (till exempel Bodypump). Gillar du boxning, men faller på att du inte alltid kan få med en vän, testa Bodycombat (där man skuggboxas istället för att slå på mitzar. Gör dock inte misstaget att tro att det är lättare bara för att du slår i luften. Jag vet många boxdeltagare som gått kaxiga in på ett Bodycombat-pass för att sedan släpa sig ut med de sista krafterna.

Fördelen med just Bodypump, Bodycombat och andra pass från Les Mills är att de är likadana oavsett om du går på dem hos SATS, World Class eller Sportlife. Tar vi Bodycombat som exempel är det alltid 10 låtar. Låt 1 är uppvärmning, sedan varvar man combat-låtar (slag + sparkar) med powertraining-låtar (slag och fotarbete). Låt 9 är alltid styrka, ofta en kombination av armhävningar och magträning, och låt 10 är stretch och nedvarvning. Kombinationerna i varje låt är likadana mellan gångerna, så även om det känns rörigt första gången kommer du snabbt att lära dig. Tredje gången brukar det sitta.

Nedan ser du några korta klipp från just ett Bodycombat-pass. Jag filmade mig själv här om veckan för att kolla tekniken på mig själv, och här är korta sekvenser från låt 3, 4, 6, 7 och 8.

En oväntad sängkamrat i Umeå

Helgen i Umeå var givande. Flygplatsen hade fortfarande en svinfluensa-varning, vilket kändes mest som en sarkastisk kommentar över den flopp som influensan blev:

Varning för svininfluensan på Umeå City Airport
Varning för svininfluensan på Umeås flygplats

Umeå Sport & Motion, där vi höll klasser är ett trevligt och familjärt ställe med härliga salar. De har en fin lösning vid Bodypump-pass, där man rullar fram en scen så att jag som instruktör kan ha bättre översikt över klassen.

Att köra Bodypump 09.25 en morgon är inte min favorit. Framför allt inte när man har hotellfrukost. Först och främst måste jag äta två timmar innan passet, och jag fixar inte att käka något annat än fiberrika flingor, juice ett ägg och kaffe om jag inte ska kräkas ungefär framåt rygglåten. Passet gick bra, både jag och deltagarna var starka.

Efter Bodypumpen hade jag en lucka på tre timmar innan jag skulle köra Bodycombat 46 (helt awesome release för övrigt – framför allt låtarna 6, 7 och 8 som tillsammans gör underverk för axlar, rumpa och kondition). Jag passade på att ta en powernap på hotellet och fylla på energi:

Sallad, Gainomax och två kexchoklad: energipåfyllning of champions
Sallad, Gainomax och två kexchoklad: energipåfyllning of champions

Bodycombat-passet var nästan fullt och deltagarna var sjukt taggade. När jag får blodsmak i munnen framåt låt 7 vet jag att passet har varit grymt bra. Resten av dagen spenderades med häng på hotellrummen. Hotel Aveny i Umeå är snyggt, jag gillar lösningen med tvättstället ute i hallen:

Rum 505 på Hotel Aveny - tvättställ i hallen
Tvättställ i hallen är en annorlunda lösning

En annan intressant detalj var att hotellet vid sängen hade två uppsättningar hantlar och en tränings-DVD. En schyst lösning, även om jag utgår från att hotellet har avtal med något av gymmen i Umeå. Det är en riktigt bra träningsstad.

Hantlar på hotellrummet
Hantlar på hotellrummet

När det gäller sängkamraten så var det jag som åsyftades. Egentligen skulle jag ha delat rum med en av kollegerna jag flög upp med, Oscar. Bea, som var den sista i vår trio som flög upp, skulle dela rum med Jonas – som körde upp tillsammans med de två sista kollegerna Jessica och Jaime. De som körde skulle vara uppe framåt 02.00, och Bea a) är lättväckt och b) behövde sin sömn, så vi bytte. När vi väl kom till hotellrummet insåg vi att vi fått rum med dubbelsängar. Jonas fick ett sms från mig: ”Hey Jonas! Det är du och jag som delar rum. Bea ville ha sin skönhetssömn och slippa bli störd. Rum 505. Ring när ni är här. Jag har mobilen på. /Micke PS. Det är dubbelsängar i bägge rummen. Men vi har två täcken.”

Det sämsta under hela resan var Hotel Avenys ”hotellfrukost”. Jag kunde inte njuta av den på lördagen, och tänkte gå loss på allt på söndagen. Tyvärr var deras våfflor något slags industritillverkat skräp som inte smakade något alls. De hade sidfläsk istället för bacon till sin pulveräggröra, och brödet var av typen industrifrallor. Jag önskade lite grann att jag var på surdegssöder istället för i Umeå just då.

Avslutningsvis: USM som vi körde på är ett stort gym, men långt ifrån Umeås största. IKSU där uppe har till exempel 47 gruppträningspass på tisdagar. Det är ungefär lika många som ett medelstort gym i Stockholm har på en vecka. De tar in 150 personer på ett Bodypump-pass. En dag ska jag upp dit och gästa dem också.

Hey, that’s… that’s ”joincidence” with a ”C”

På tal om att livet regisserar sig:

Jag hade planerat att träna Bodycombat vid femtiden på SATS Odenplan, men planerna sprack framåt eftermiddagen när saker på jobbet drog ut på tiden.

Men vänta ett tag, SATS borde ha fler pass en onsdagkväll!

Japp, 18.30, Stureplan. Perfekt. Ända fram till ungefär 18.15. Instruktören hade fått akuta förhinder bara en timme innan passet. Den enda som kunde komma med så kort varsel var en box-instruktör, vilket fick mitt (och de andra deltagarnas) humör att falla. För den som inte tränar kan det te sig konstigt, kampsports-pass som kampsports-pass, men det är ungefär lika snopet som att vara inställd på att få chokladglass till efterrätt och istället få fruktsallad.

Men vänta ett tag, jag är ju instruktör!

Jag snackar med instruktören och berättar hur läget ligger till. Han tycker det är skitbra att jag kör, och ungefär då kommre vi på att det viktigaste verktyget saknas: musik. Att inte ha rätt skiva att köra till är som att gå upp på scen och, well, mima till musik man inte kan. Dessutom är stureplanscrowden rätt kräsen.

Men vänta ett tag, har jag verkligen tagit ur skivorna sen passet förra veckan?

(Jag sticker bort till omklädningsrummet.) Nej, skivorna ligger kvar. Allright, vi är på!

En dryg timma senare står jag i omklädningsrummet. Det är ganska lugnt, det är ganska få personer runt omkring och de flesta är på väg från gymmet. Onsdag kväll verkar inte vara den mest aktiva träninsdagen. Just när jag ska dra på mig jeansen kommer den in någon.

Men vänta ett tag, är inte det där en annan Johan?

Jo. För första gången sen gymnasiet träffade jag min (obesvarade) ungdomskärlek. Och jag var väldigt zen.

Okej då, inte helt zen då. Jag kanske kände ett styng av nöjdhet när jag insåg att
a) förtrollningen var bruten, trots att han är lika snygg nu som då
b) jag, elva år senare, var vältränad medan mr High School Jock var rätt … average.

(Om du uppfattade Vänner-referensen i rubriken är du som jag: sjukt Vänner-nördig.)

Andra bloggar om:

Ritsch, ratsch

Det är grymt att vara Bodycombat-instruktör. För det mesta är det grymt kul och grymt givande, andra gånger bara grymt.

Ta igår till exempel: efter uppvärmningen är det dags för första combat-låten. Fyra hopp åt sidan, sen två knän i huvudet på den fiktiva motståndaren, sedan tillbaka till början och blocka två (fiktiva) slag. Upprepa.

Tredje gången låter det ”ritsch, ratsch” när jag knäar motståndaren. Mina nyss så grymma militärbyxor har på två sekunder förvandlats till något slags halvmesyr till byxkjol. Men bara på höger byxben, som just rivits sönder från skrevet ner till under knät. Mina kalsonger syns. Deltagarna ser roade ut. Rodnaden i mitt ansikte har inget med ansträngning att göra.

Jag är tacksam över att jag tidigare lärt mig att man inte ska ha kalsonger med gylf när man leder den här typen av pass, eftersom vissa svällkroppar kroppsdelar kan hoppa ut genom gylfen. Den gången höll mina byxor ihop, turligt nog.

Samtidigt vet jag instruktörer som varit med om mycket värre saker. En instruktör blodade ner en deltagare på ryggen. Med mensblod. En annan skulle visa sitt träningspass på storbild, med deltagarna i fokus. Oturligt nog visade hen en sexakt, med sig själv i fokus. Spruckna byxor är inte så farligt när allt kommer omkring.

Andra bloggar om: , ,

Bodycombat 28

I förmiddags var jag på SATS Zenit för kvartalsutbildningen i nya Bodycombat-programmet. Första intrycket? Sjukt jobbigt.

Uppvärmningen är skön, och som tidigare tvådelad – överkropp och underkropp. Sen börjar nedräkningen. Det blir jobbigt, sen blir det jobbigare, sen blir det lite lättare och sen dör man. Eller så kändes det i alla fall när konditionsdelen var slut. Jumpkicken är tillbaka i låt fyra, matrix style. Låt nummer sex bjuder på en fantastisk chans att putsa upp tekniken i frontkick, backkick och sidekick, samtidigt som lår och rumpa skriker av smärta redan under låt nummer fem. Låt sju, muay thai, är något tamare den här gången jämfört med förra programmet, och det är tur det.

Färre kator, bara magträning under styrkelåten och tai chi i avslutningen gör att det här programmet skiljer sig från det förra på andra sätt än musik och koreografi. Imorrn får jag se hur nya Bodystep-programmet är.