Svensk Filmindustri Supersize:ar Folket

SF tar det där med att en biograf är bara en godiskiosk som visar film på allvar. Deras senaste meny är smått vansinnig:

Megameny med extra allt

En megapopcorn och en stor snacks. Mängden räcker till en tvåbarnsfamilj med kusiner. Men vänta – två läsk? Menyn är alltså tänkt för två personer. Galet.

Igår såg jag X-men 3 på Heron City och tog en popcornmeny med större läsk. Bara fem spänn extra, och jag fick en mugg som ensam kunnat orsaka torka i Mellanafrika. Muggen var så stor att Jag skulle kunna smuggla in en småväxt kompis den, så om någon av er är kortväxt och vill gå på gratis bio …

Astoria Cinemas har vad jag vet ännu inte kontrat, men å andra sidan kanske deras ekonomi är bättre? Jag tänker att de antingen är extremt fattiga eller supersparsamma som gjort sin vinjett i Windows Media Players visualiseringsläge (nordic clean psychedelic mode). Den är så ful och intetsägande som bara en wannabe-hipp-vinjett kan vara.

Visit a land: sajter och URL-strategier

För att göra sin sajt så enkel att ta sig till, och så lättnavigerad som möjligt krävs, förutom själva designen, också ett bra domännamn och en vettig URL-strategi. Exempel på urkackig URL-strategi har till exempel Expressen, det går inte att utläsa någon som helst information ur URL:en till en nyhetsartikel. Vad handlar till exempel http://www.expressen.se/ego/c_0/index.jsp?a=596309 om? Helsingborgs Dagblad är en tidning med betydligt vettigare strategi, här kan man i alla fall gissa vad det rör sig om bara genom att titta på adressen: http://hd.se/helsingborg/2006/05/28/vaegarbete_orsakade_laanga_koeer

Just nu sitter det uppe en reklamkampanj i tunnelbanan, där domännamnet www.visitaland.com finns med. Kolla bilden nedan, om du inte har sett kampanjen – vad tror du den går ut på? (Klicka på bilden för att se hela kampanjen utan maskering)

Visit what?

Ett tips till Ålands turistbyrå är att nästa gång använda ett svenskt domännamn (besok-aland.com är ledigt) eller i alla fall ha bindestreck i domännamnet (visit-aland.com, också ledigt) för att slippa missförstånd när adressen dyker upp i andra sammanhang.

Sarah Silverman for president!

I was licking jelly off of my boyfriend’s penis. All of a sudden, I’m thinking ”Oh my god, I’m turning into my mother”.

Glöm Damien och Excorsisten. Det finns ingen – ingen! – som kan ta det snällaste, mest barnvänliga ämnet du kan tänka dig och göra det snuskigt obscent som Sarah Silverman. Freddi på Dyslebisk har skrivit en hyllning, som jag fullständigt delar, till henne. även om jag saknar det faktum att Sarah Silverman mellan raderna gör en del politiska och ideella ställningstaganden. Hon gör det bara på ett sätt som skulle få hela bibelbältet i Sverige att få kollektiv anerysm om hon vore komiker. Johnny på Stationsvakt har precis upptäckt Sarah – och frälst som jag redan är vill jag sprida budskapet vidare.

Eftersom jag inte tror på gud så har jag svårt att på allvar tro att Sarah är antikrist, men hon får gärna bli the next best thing: USA:s president. Det skulle göra världspolitiken intressant på riktigt. Vill inte amerikanarna ha henne så får hon gärna bli statsminister i Sverige. Snyggare, smartare och roligare än någon av statsministerkandidaterna vi har idag.

Sarah Silvermans officiella sajt finns www.sarahsilvermanonline.com

Bodycombat 28

I förmiddags var jag på SATS Zenit för kvartalsutbildningen i nya Bodycombat-programmet. Första intrycket? Sjukt jobbigt.

Uppvärmningen är skön, och som tidigare tvådelad – överkropp och underkropp. Sen börjar nedräkningen. Det blir jobbigt, sen blir det jobbigare, sen blir det lite lättare och sen dör man. Eller så kändes det i alla fall när konditionsdelen var slut. Jumpkicken är tillbaka i låt fyra, matrix style. Låt nummer sex bjuder på en fantastisk chans att putsa upp tekniken i frontkick, backkick och sidekick, samtidigt som lår och rumpa skriker av smärta redan under låt nummer fem. Låt sju, muay thai, är något tamare den här gången jämfört med förra programmet, och det är tur det.

Färre kator, bara magträning under styrkelåten och tai chi i avslutningen gör att det här programmet skiljer sig från det förra på andra sätt än musik och koreografi. Imorrn får jag se hur nya Bodystep-programmet är.

Biobesökarens 10 budord

Jag vet inte om det är jag som blivit äldre och visare eller om jag bara fått de grå håren. Jag vet inte heller om jag (gud förbjude!) blivit en ”det var bättre förr”-sägare eller om det verkligen har gått utför med biobesökarna, men jag tycker att det blir vanligare och vanligare med, ursäkta uttrycket, ett jävla ohyfs på bio. Därför är det dags att presentera tio enkla regler som man måste följa när man går på bio:

Håll tyst. Om du absolut måste fråga eller säga något till ditt sällskap, viska.

Stäng av mobilen. Helt. Du är inte oumbärlig. Göran Persson, hans mamma, dina kompisar och din mamma klarar sig utan att kunna nå dig under de dryga två timmar en film tar. Om du måste vara nåbar för att din syster ska föda barn när som helst eller för att du har jour så kanske du ska hyra en film istället. Där kan du också pausa.

Kolla inte SMS. Okej, har tvångstankar om att kunna se vem som kan ha ringt dig under föreställningen. Det betyder inte att du är osynlig när du kollar eller skriver SMS. Du är inbillat viktig och inte inbillat ensam. Din mobilskärm lyser upp salongen för andra än dig själv.

Minimera godisprasslet. Köper du lösgodis? Riv av påsen hela vägen ner till godiskanten innan filmen börjar, så skippar du prasslet. Godispåsprassel under en tyst, känslofylld scen är biobesökets motsvarighet till en rejäl brakare under morgonmötet med arbetskamraterna.

Behåll skorna på. Fotsvett och andra kroppsodörer hör inte hemma i en biosalong. Såvida du inte har köpt fem rader och sitter där själv, eller i sällskap med fotsvettsfetischister. Då är det också okej.

HÖ står för höger och VÄ står för vänster. Det är inte direkt som styrbord och babord. Står det ”HÖ” på din biljett så sitter du till höger från mitten sett på din rad när du har duken framför dig. Står det ”VÄ” så sitter du till vänster. Såvida du inte njuter av att vara föremål för folks irritation och/eller åtlöje så går du in i din rad från rätt håll om det redan sitter folk på raden.

Ju bättre platser, desto mer i tid. Det är fullsmockat. Du har platser i mitten på mittenraden i Rigolettos stora salong. Det är sådär roligt både för dig och alla andra om du tvingar alla resa på sig när filmen redan har börjat. Faktum är att ovanstående scenario inte ens är roligt om filmen strax ska börja och alla satt sig tillrätta och du smyger in som den graciösa, diskreta diva du inte är.

Rätt film för rätt målgrupp. Barnfilm är för barn, skräckfilmer är för vuxna. Kan du inte hantera jobbiga scener i ett drama alternativt läskiga scener i en skräckis på annat sätt än hysteriskt fnitter så är du på fel film. Du kanske passerat femtonårsgränsen biologiskt, men mentalt är du både finnig, osäker och pubertal. Kan du inte hantera nakenscener utan brunstiga tonårsbröl om pattar och rumpa så går du hem direkt, utan att passera gå. Du får komma tillbaka när de kroniska valkarna i högerhanden lagt sig och du fått erfarenhet av sex med någon annan levande, tvåbent och samtyckande varelse.

Kom utvilad eller gå. Att vakna med ett insomningsryck är lika genant på bio som på tunnelbanan eller bussen. Att somna under filmen och börja snarka är inte charmigt. Att somna, börja snarka och dregla ner din granne är något av ett faux pas. Känner du att filmen är ett sömnpiller, gör dig själv och de andra en tjänst och gå ut.

Håll tyst. Svaren på dina eventuella frågor kommer uppenbara sig senare i filmen. Slutet ligger just i slutet för annars skulle det vara början eller mitten. Fattar du inte då kan du fråga efteråt, istället för att avslöja för hela salongen att du är intellektuellt handikappad. För dig som har massa finurliga kommentarer om filmen eller livet, universum och allting kan jag på en enda rad beskriva intresset från alla i omgivningen:

 

Och det här skriver jag bara för att du ska fatta att här är det slut. Trevligt biobesök, vi ses i biomörkret.

Nya Bodypump-programmet

Är det någon av er som kör Bodypump? Jag håller på att plugga in det nya Bodypump-programmet (nummer 58). Första känslan när jag lyssnade igenom var att igenkänningsfaktorn var sjukt låg: en låt som är hyfsat känd och resten är smått obskyra. När jag nu lyssnat igenom programmet ett par gånger så gillar jag det skarpt. Den som gillar lite rockigare pop kommer få två sköna låtar, och klubbmusik-älskarna har också en del godis att se fram emot. De flesta låtarna växer och blir bättre och bättre, efter ett par genomlyssningar blir framförallt triceps, mage och stretch riktigt bra. Jag antar att det jag vill säga är: förbered dig på att inte känna igen låtarna, och låt dem växa ett par gånger.

Dessutom finns det en helt ny axelövning i det här programmet. Jag har ännu inte testat den med vikter, men den verkar grym! Det här kommer bli ett kul Bodypump-kvartal.

Mammatus, bröst och brandmän

Mammatus-moln

Det är nästan så man tror att bilden är manipulerad. Otroligt häftigt molnfenomen som kallas för ”mammatus”. Visste du att ”mamma” betyder ”bröst” på latin? Tänk på det nästa gång du din mor ringer och du säger ”Hej mamma!”. Jag tycker nog att flera av molnen mer ser ut som hängpungar än bröst (bilden nedan till exempel), men det kanske säger mer om min erfarenhet av bröst och pungar än om molnen. Fast jag tycker nog att de kunde heta ”scrotum pensilis-moln”.

Hängpung-moln

Apropå manliga och kvinnliga namn på saker så har Svenska Dagbladets pappersupplaga idag en intervju med Helene Ekström, som är utredare på Jämo, apropå brandkåren och jämställdhet. Det finns få kvinnor i brandmansyrket, enligt artikeln finns det ungefär 5000 heltidsanställda brandmän och av dem är ett trettiotal (!) kvinnor. Visst behöver det göras något, och jag kan tycka att det är bra att hitta ett mer könsneutralt namn än ”brandman”. Men när Helene i intervjun föreslår ”räddningstjänstpersonal” vill jag säga ”Men tillhör du personkrets 2 eller är du bara hederligt korkad? Hur tänkte du nu?”

För det första så är även ambulanssjukvårdare ”räddningstjänstpersonal”, vilket gör att man förmodligen skulle få kalla the artists formerly know as brandmän för ”räddningstjänstpersonal med brandförsvarsinriktning”. Försök säga det när du ringer 112 på fyllan. För det andra så skulle man aldrig få medelsvensson att referera till brandmän med ett så långt ord som ”räddningstjänstpersonal” (sju stavelser!), vilket gör att folk ändå skulle kalla det brandmän – och då är man tillbaka på ruta ett.

Räddningstjänstpersonal känns ungefär lika avslappnat som tvångsrektoskopi. Brandkårspersonal ligger isåfall närmare till hands, men det är bara snäppet bättre: rektoskopi med rikliga mängder glidmedel.

(Fotografierna är tagna av Jorn Olsen, och jag har såklart hans tillstånd att publicera dem. Fler foton finns på hans sajt.)

Handduksdagen

Bli inte förvånad om du ser en och annan person (mig, till exempel) som imorgon (alltså torsdag 25 maj) går runt på stan med en handduk väl synlig. Det är nämligen handduksdagen, vilket Patrick på Suburbia turligt nog påminde mig om. Har du inte läst Liftarens Guide till Galaxen så är du förmodligen den interstelläre resenärens motsvarighet till mugglare: (o)lyckligt ovetande om de fantastiska användningsområdena för en handduk.

Ordväxling i mitt huvud

18.03. Jag har just kommit innanför dörren från jobbet. Jag ska gå och träna.

– Är du riktigt säker på det? Du är ju lite trött …
– Väskan är packad, bussen går om tio minuter. Du behöver röra på dig. Gå!
– … och så åt du ju lite dåligt mellanmål på eftermiddagen …
– Sluta sjåpa dig, ditt femöresvåp.
– Men du har ju jobbat så hårt på jobbet idag. Gick du inte och la dig lite sent igår? Du kan ju ta en powernap nu och träna lite senare, när du laddat …
– Just det. Ladda på den där bilringen din jävla michelingubbe. Lägg av nu, ta väskan och gå!
– Borde du inte äta något mer först? Sätt dig ner, ät och vila en stund, så kommer du få ut mer av träningen sen. Gymmet har öppet till 22 för tusan.
– GÅ. NU.
– Har du någon mat hemma? Du förtjänar verkligen att ta det lugnt ikväll. Du kan köpa ett paket Ben & Jerrys Cookie Dough och hyra en film. Man behöver faktiskt inte träna för jämnan.
– Hörru ditt lata mufflon: det räcker inte med tre konditionspass i veckan. Du måste styrketräna också. Du kan ju inte låta flera års träning bara rinna ut i sanden!
– När du ändå äter onyttigt så kan du ju köpa en pizza. Det är bättre att synda jättemycket på en gång än att synda lite hela tiden. Ditt nya liv kan börja imorrn. Tänk vad utvilad du ska vara när du varit hemma och pysslat om dig ikväll.
– Minns du när du jobbade inom friskvårdsbranschen? Var det inte just det här du inte fattade, hur man kunde komma hem från jobbet och hitta på ursäkter istället för att åka och träna? Har motivationen ersatts med fettvävnad, kanske? Lev som du lärde, din lilla späckboll.
– Man ska lyssna på kroppen. Och mig! Det är viktigt med vila. Resultaten kommer ju när du vilar, träning bryter ner kroppen. Har du inte liiiiiite ont i halsen om du känner efter riktigt noga? Det är inte bra att träna med en förkylning i kroppen.

Träningsångest ger mig svår personlighetsklyvning, trots (eller kanske på grund av) att jag är utbildad personlig tränare och gruppträningsinstruktör.

Avlyssnat, bekänt och upphittat

En sak som är fascinerande med bloggar är inblicken i andras liv. Jag tycker om det, det en otrolig känsla att för en stund få se skymt av en annan persons verklighet. Jag antar att du, i alla fall i viss mån, delar min fascination eftersom du trots allt just nu läser en (personlig) blogg.

Det är dags att väcka fullblodsvoyeuren i dig. Bortom bloggarna finns andra sätt att stilla nyfikenheten på hur annorlunda (eller snarlika) andras liv kan te sig, kvitton på att dina nojor och tvångstankar inte är ensamma, bevis på att människor inte alls är så snygga och nöjda och perfekta som vi ibland kan tro. Och att de ibland är just det, trots att vi tror motsatsen.

Grundkursen är såklart Tjuvlyssnat. En blogg där alla kan bidra med samtal som de hört på stan. Här samlas fragment av samtal, fragment som ofta blir dråpliga eller komiska. Humorn gör att Tjuvlyssnat kan uppskattas av andra än voyourer och wannabes. Ett typiskt exempel från Tjuvlyssnat.

Tjej: Men jag tror Carola vinner!
Kille: Jag håller på Lordi!
Tjej: Är inte de satanister?
Kille: Ähh, det är jippo.
Tjej: Hmm..Men Carola ÄR kristen.
Kille: Den filmen hade jag betalat för att se!
Tjej: Eh, va?
Kille: Typ Carola vs Lordi – Domedagen.

Tjuvlyssnat är en svensk variant av ”Overheard in New York”, som både finns som blogg och bok. Den engelska förlagan har ungefär samma inriktning som Tjuvlyssnat, alltså humoristisk och voyeour-light.

Redan för något år sedan snubblade jag över boken ”Bokstavligt talat: Samtal i stan” av Cornelia Waldersten. Boken består, precis som Tjuvlyssnat, av samtalsfragment som Cornelia har hört på bussar, fik, gator och andra publika ställen. ”Bokstavligt talat” skiljer sig från Tjuvlyssnat genom att bokens konversationer oftare är tänkvärda eller dubbeltydiga istället för dråpliga och komiska. Ibland sägs saker rakt ut på ett uppfriskande rakt sätt, ibland sker hela konversationen mellan raderna. ”Bokstavligt talat” innehåller samtal som utgör små ögonblicksbilder ur personers liv. Det är upp till betraktaren att föreställa sig personerna och sammanhanget.

Nu, min vän, har vi börjat korsa gränsen mellan voyeourism och underhållning.

Mitt exemplar av boken är utlånat just nu, men jag minns speciellt ett av samtalen som utspelade sig på en buss:

”Jag känner mig så ensam”
”Fast jag är ju här”
”Fast du är ju också ensam”

För någon vecka sedan var jag på middag hos en kompis. Efter middagen bläddrade jag i en bok hon fått av sin bror, och både jag och J blev helt uppslukade av den. I den visar människor upp hela spektrat av mänsklighet: kärlek, rädsla, sorg, saknad, ilska, hat, glädje, utanförskap, tvångstankar, ticks. Boken heter ”Postsecret: Extraordinary confessions from ordinary lives”, och jag tycker att du ska skaffa den på bums om du känner voyeurnevren kittlas det minsta.

”Postsecret” är från början ett konstprojekt. En kille delade ut en massa föradresserade vykort med instruktioner att anonymt skriva ner sin största hemlighet på kortet och skicka in det. Han delade ut dem på tunnelbanan, på vernissager, han gömde dem i biblioteksböcker. Först hände inte så mycket, men sedan började korten strömma in. Inte bara originalen, utan vykort som folk tillverkat själva av teckningar de ritat, foton de tagit och bilder de klippt ut ur tidningar. En del av dessa hamnade sedan i boken ”Postsecret”. Här är några bilder ur boken, bilder som av någon anledning berört mig. Vissa av dem känner jag (nästan) igen mig i, andra fascinerar mig:

Postsecret 5(Sometimes when I do chinese takeout I order for 2 people so I won’t look like a fat, lonely loser. Then I eat it all.)

Postsecret 4(I broke up with my boyfriend who used to call me darling when we made love because I fell in love with a man who calls me slut when he fucks me.)

Postsecret 3(I envy the willpower of anorectics.)

Postsecret 2(I’m convinced that my scoliosis is a physical manifestation of how twisted I feel inside …)

Postsecret 1(When I’m alone I see myself as beautiful. It’s when I’m around others that I feel so ugly & flawed.)

Sist, men inte minst, finns boken ”Found : The Best Lost, Tossed, and Forgotten Items from Around the World”. Den här är kanske den som inbjuder till störst fantasier kring människoöden. Lappar, foton, brev och föremål som slängts eller tappats på gator, i buskage eller glömts instuckna i böcker på bibilioteket har samlats i den här boken. Här blandas högt och lågt, men de flesta saker kittlar fantasin. Vad sägs om följande, maskinskrivna, lapp:

Dear Tim,

The bride-to-be is ”showered” with gifts galore,
While the groom-to-be stays home and walks the floor.

Since I ama ”strange”—(YOU kNOW THAT!),
I’m sending you a ”shower gift” –,
Practice on the cat!!!!!

XOXO
Mom

eller, skrivet på en postit-lapp:

Time of the Attack
7:00 AM est

I en del av mitt huvud bor en kille som får en klump i halsen på precis rätt ställe i romcoms och andra stråktäta filmer. Eftersom denna kille för tillfället har kontrollen över fingrarna så kommer avslutningsvis ett vykort som Frank (skaparan av ”Postsecret”) fick från Kanada:

Dear Frank,
I have made six postcards, all with secrets that I was afraid to tell the one person I tell everything to, my boyfriend. This morning I planned to mail them, but instead I left them on the pillow next to his head while he was sleeping. Ten minutes ago he arrived at my office and asked me to marry him.
I said yes.

Postsecret finns också som blogg.