Kategori: Inlägg av privat natur

Gaykillar, bögar och livsstilsmagasin

När KING kom ut med sitt första nummer 2005 hade jag lite förhoppningar på tidningen. ”Äntligen ett livsstilsmagasin på svenska utan halvnakna kvinnor som heterosexuell kompensation för läsning om mode, grooming och skönhet”, tänkte jag.

Jag blev besviken på KING-konceptet redan på tredje sidan i första numret. Chefredaktören Per Nilsson outade sig i ledarspalten när han försvarade sitt modeintresse:

[…] Jag var inte bög. Jag var bara sjukligt intresserad av mode och stil. […]

Sedan dess har jag visserligen ströläst vissa nummer av KING, men det bästa sättet att definiera mitt förhållande till tidningen är med en pastisch på ett av Davids bästa citat: ”It’s straight. I don’t do straight.”

När jag för ett tag sen hörde talas om Dorian, ett livsstilsmagasin för bögar kände jag samma sak som när jag hörde om KING, lite hopp. Det var just frånvaron av ”… och lesbiska” eller ”HBT” som gav mig hopp. Killar kan inte göra flat-tidningar. Antingen är de bögar och därmed ointresserade, eller straighta och därmed fixerade.

Men det fanns några moln på tidningshimlen:
Looking for Messiah gav lite off-hand en ironisk och välförtjänt bitchslap till Dorians första omskrivning i svensk media. Det är knappast flator, bisexuella eller transpersoner som bär QX. Nu är förmodligen Benjamin Falk så smart att han fattar det, och vill inte gå i öppen konflikt med QX innan Dorian etablerat sig. Fint så.

Ett gråare moln är Benjamin Falks benämning av målgruppen:

Vår målgrupp är early adopters, gaykillar i mental ålder på 20-45.

Gaykillar är ett ängsligt ord för bögar. En ängslig chefredaktör för ett glossy livsstilsmagasin? Per Nilsson och KING all over again.

Samtidigt finns förlåtande drag, som Dorians sajt. Den är vad jag förväntar mig av en pre-lanseringssajt för ett glossy livsstilsmagasin, möjligen med untantaget att det är lite väl mycket delfinkillar som modeller. Men hey, jag är inte överdrivet kräsen. Kan jag inte få både Innocent och Ben & Jerry’s så nöjer jag mig med det ena.

Totalt sett stod Dorian på plus. Imperfekt, därför att Dorians 071-nummer-möter-Veckorevyn-inspirerade reklamfilm är lika smickrande som en outfit bestående enbart av tubsockor, foppa-tofflor och en midjeväska i brunt fejkskinn:

Hur som helst kommer tidningen ut på tisdag nästa vecka. Planerar du att besöka Pride och inte vill betala fullt pris för den så gissar jag på gratis, eller i alla fall billigare, exemplar i Pride Park.

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Ostraighta tips #3 (Swedish Match flatar till Röda Lacket)

När jag skrev rubriken till det här inlägget insåg jag att man kan ”böga till ” men man kan inte ”flata till ”. Google föreslår ”menade du platta till?” när jag söker på ”flata till” och ger mig sen resultat som innehåller ”fläta”. Man kan inte heller ”lebba till” (fyra resultat, alla i annan bemärkelse än ”att lebba till det”) och att ”lesbiska till det” är bara fånigt. Så, nu är ”att flata till det” officiellt myntat som uttryck. Anyhow, det var ett sidospår.

Swedish Match utvidgar sitt Pride-deltagande genom att klä Röda Lacket i Pride-skrud. Jag tycker att initiativet är kul och en bra vidareutveckling av snustältet i Pride Park. Genomförandet känns inte helt hundra dock. Dosan ser ju ut som något 80-talet kräkts upp efter att ha druckit olikfärgade jello-shots:
Röda Lacket i Pride-mundering
Jag hoppas att de två rosa trianglarna är en medveten vink till snusande flator (flator snusar mer än bögar och bisexuella, enligt Folkhälsoinsitutet). Alternativet, att de bara passade bra in i den småepileptiska designen, är så mycket tråkigare.

Kommentarerna på Dagens Media-artikeln om Pride-snuset är heterosexuellt fantasilösa (och det, vänner, är ungefär så fantasilös man kan bli på den här sidan ”mollusk”). Första kommentaren är rolig, för visst fan skulle en Caterpillar D11 vara sjukt mycket finare i regnbågsfärger än den oändligt tråkiga vägarbetsmaskinsgula kulören:
Caterpillar D11

Andras blogginlägg om , , , , ,

Ostraighta tips #2 (SAS bögar till sin sajt)

Jag kanske är den enda som missat att SAS numera öppet riktar sig till en ostraight målgrupp?

Hur som helst, SAS har öppet börjat rikta sig till en ostraight målgrupp. På sin webbsajt har de (länkar till) guider över gaylivet i Stockholm och Köpenhamn. Det hela ses bäst genom deras utländska sajter, som till exempel den brittiska. Kolla navigationen till vänster (via Aqurette)

För mig känns det här spontant som ett starkare (och med största sannolikhet billigare) ställningstagande än KLM:s sponsring av Stockholm Pride. Det enda man kan anmärka på är att man valt det politisk korrekta ”Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender/Transsexual” som rubrik, men i copyn används orden ”bög” respektive ”bøsse”. Det här visar på problematiken med att försöka klämma in allt som går utanför heteronormen under ett paraply.

När vi ändå är inne på flygbolag så gillar jag British Airways policy att piloterna ska vara mer personliga och mindre torra än piloterna på majoriteten av andra flygbolag. Och när vi är inne på flygbolag och personliga presentationer så är det här en av de roligaste säkerhetsgenomgångarna jag hört (och anledningen till att jag föredrar min cabin crew ostraight):

Andras blogginlägg om , , ,

Ostraighta tips #1 (Brüno bögar till cage fighting)

Sasha Baron Cohen, aka Ali G och Borat, gör en ny film som förhoppningsvis är lika rolig som just Borat. Jag har hört om folk som ramlat av stolen av skratt, men jag har alltid trott att det var mer ett talesätt tills jag såg hiss-scenen i Borat. Jag missade slutet på den för att jag låg på golvet i biosalongen och vred mig av skratt. Den nya filmen har ett lika långt namn som Borat (vars orginaltitel ju är ”Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan”): ”Brüno: Delicious Journeys Through America for the Purpose of Making Heterosexual Males Visibly Uncomfortable in the Presence of a Gay Foreigner in a Mesh T-Shirt”

Precis som i Borat innehåller Brüno en hel del scener där deltagarna inte är medvetna om sitt deltagande. Några av dessa scener kommer förmodligen innehålla ”Arkansas cage fighting goes gay”. The Smoking Gun skriver om det hela, och det roligaste är (de ovetande) deltagarnas egna beskrivningar i kommentarerna på olika forum (via Aqurette)

Fler än jag är glada åt Brüno-filmen (betyder det här att du är tillbaka som bloggare, Polly? Yay isåfall!)

Andras blogginlägg om , , , ,

Federley, Johansson och Andersson vann Kaktus och Grovsalt

Ni röstade fram Yvonne Andersson som vinnare av juni månads Kaktus och Grovsalt. Paketet till Yvonne, innehållandes Kaktus och Grovsalt, samt ett brev som berättar om syftet är nu klart. Kom också ihåg att nominera kandidater till juli månads omröstning.

Brevets innehåll ser ut så här:

Hej Yvonne!

Vi vill börja med ett stort GRATTIS! Du har röstats fram som vinnare av en Kaktus och Grovsalt. Juryns motivering vid nomineringen var:
”För att ha väntat på att ett barn ska bli utsatt för övergrepp för att sedan lägga fram ett förslag som totalt sågas av expertis på området, och därmed visar på såväl okunnighet och ignorans, i syfte att plocka moraliska väljarpoäng.”

Omröstningen är öppen för allmänheten, som alltså beslutade att du är den mest värdiga vinnaren i juni månad.

Din vinst innebär även att du automatiskt är med i den årliga omröstningen, 2008 års Kaktus och Grovsalt, som hålls i januari 2009.

Syftet med Kaktus och Grovsalt (eller Koggy, kort och gott) är att uppmärksamma personer, organisationer och företag som förväntas vara minst genomsnittsbegåvade, men som uppvisat populism, moralism, girighet, ego utan självdistans, och/eller bristande intelligens och dito allmänbildning, att det är dags att reflektera kring sitt eget beteende.

Kaktus och Grovsalt är ett hjälpmedel i denna reflektion. Så här använder du ditt paket på ett optimalt sätt:
1) Ta ut kaktusen och ställ den på golvet, alternativt på en låg pall eller bänk om du föredrar det.
2) Öppna påsen med grovsalt och strö över kaktusen. Försök fördela det så att saltet fastnar i kaktustaggarna.
3) Sätt dig sedan grensle över kaktusen och sjunk ner tills endast krukan syns.
4) Sitt kvar i så lång tid du känner att du behöver för att reflektera kring orsaken till att just du blev framröstad som vinnare. Vi rekommenderar 2-4 timmar.

Om du har några frågor kan du läsa mer om Kaktus och Grovsalt på arkiv.kazarnowicz.se/koggy.

Med vänlig hälsning,

Micke Kazarnowicz
administratör av Kaktus och Grovsalt

Fredrick Federley, och Annie Johansson har haft chansen att visa på någon typ av ånger eller reflektion kring sitt handlande i FRA-frågan, men har misslyckats och har således fått varsin heders-Koggy.

Samtliga Koggys till riksdagsledamöter skickas såklart till Riksdagen så att de diarieförs.

Federley uppvisar dock lite galghumor i sitt inlägg om firandet av USA:s nationaldag:
Federley uppskattar frihet?

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

It’s raining men

2005 var jag fadder för en av fallskärmskurserna uppe i Gryttjom. När killarna skulle göra sina första hopp och landningar filmades det både från luften och från marken. Jag klippte ihop det till en (fläckvis skakig) film. De som hoppar i början går konventionell kurs och hoppar från 1000 meter. De som hoppar tillsammans med två instruktörer går AFF-utbildning och hoppar från 4000 meter redan första hoppet. Så här kan första hoppet och första landningen med fallskärm se ut:

Om du blir sugen tycker jag att du ska kolla in kurserna, det finns fortfarande chans att gå kurs i år. Vill du inte gå kurs har du ett par dagar till på dig att testa tandemhopp till riktigt bra pris.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Tips: Europas (förmodligen) billigaste tandemhopp

I helgen var jag uppe i Gryttjom och gick en kurs i fallskärmshoppning tillsammans med ett härligt gäng. Efter tre års uppehåll behövde jag skriva om teoriprovet och göra vissa praktiska delar. Två utbildningshopp senare fick jag tillbaka mitt certifikat. Nu är jag återigen fallskärmshoppare.

Känslan av att hoppa ur ett plan på 4000 meters höjd är obeskrivlig. Jag vet att många tänker ”nån gång ska jag testa”, och då har jag ett tips: fram till 15 juli kan du köpa presentkort på Europas (med största sannolikhet) billigaste tandemhopp. Stockholms Fallskärmsklubb säljer presentkort för 1995:- (helger) respektive 1795:- (vardagar). Du får hoppa från 4000 meter på Sveriges största hoppfält, ur hopparsveriges största flygplan. Vill du ha hoppet filmat tillkommer 900:-. Presentkortet gäller i ett år.

Som en jämförelse tar Liveit 3600:- för presenkort på ett paket med hopp och film, och där får du en kilometer mindre frifall.

Så här kan ett tandemhopp i Gryttjom se ut:

Läs mer och köp presenkort hos Stockholms Fallskärmsklubb.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Omröstning: juni månads Kaktus och Grovsalt

Det är hög tid att bestämma vem som ska få en Koggy (The Kaktus och Grovsalt Award) av dem som nominerats under juni månad. Omröstningstiden är en vecka. Ju fler som röstar, desto mer tyngd i utmärkelsen, så jag uppskattar hjälp med att sprida ordet och länka till det här inlägget. Omröstningen pågår fram till midnatt den 9 juli.

Nominerade:
Yvonne Andersson för förslaget att kemiskt kastrera dömda pedofiler. Experter sågar hennes förslag, och Yvonne själv motiverar sin koggy-nominering så här: ”Jag har länge väntat på att ett barn ska bli sexuellt utnyttjat så att jag kunde lägga fram det här förslaget, som jag tror kommer att öka min popularitet hos the moral majority. Det är inte populärt hos de pålästa att kräva kastrering, men i egenskap av politiker vet jag bättre.” Om det behövs mer tecken på hur populistiskt och moral majority-korrekt det här förslaget är, så kan man läsa om hur experter på området sågar Yvonnes förslag. (Nominerad av Daniel)

Marcus Svensson för att kombinera gräsrotsförakt med ledarskribentsarrogans. Föraktet blir tydligt i citatet ”Själv läser jag ett fåtal bloggar, skrivna av personer som har något eget att säga. De flesta bloggare upprepar bara vad andra har sagt, och då gärna skvaller, myter och konspirationsteorier. Det tycks mycket, men argumenteras överlag väldigt lite.” Smålandsposten är visserligen pro-FRA, men att som tidning så totalt dissa folkets åsikter är precis sånt som är värt en Koggy. (Nominerad av Joshua_Tree)

Linus Ekenstam, för att ha grundat gruppen ”1 000 000 – för lägre bensin kostnad” på Facebook. Motivering: en namninsamling för att få upp frågan om lägre bensinkostnad i Sverige på EU-parlamentets bord är slacktivism på en helt ny nivå. Framför allt när det kombineras med argumentet ”[…] utan bensin så kommer [samhället] inte att fungera. Så ge oss några år till med humana bensin priser så att vi har chans att ställa om samhället till nya moderna drivmedel” Att vägra skaffa en miljövänligare bil innan det finns en ”vatten/el-hybrid eller sol/luft-hybrid” och samtidigt kräva lägre beskattning på fossila bränslen tyder på snålhet kombinerat med föga intresse för miljön.

Benjamin Dousa för insändaren i Metro där han är för att folk ska få bära vapen utifrån argumenten ”Polisen hinner inte försvara oss, alla har rätt att försvara sig, det effektivaste sättet att försvara sig på är med ett vapen”. Benjamins låga ålder (15) skulle egentligen ha varit en ursäkt för dumheter av detta slag. Tyvärr neutraliseras ursäkten av det faktum att han uttalat sig i egenskap av ordförande för Moderat Skolungdom på Engelbrektsskolan och ledamot i MUF Västerort. Benjamin visar den världsfrånvända attityd som, med tanke på hur FRA-frågan skötts, gör riksdagsledamöter framgångsrika.

[poll id=”12″]

Fotnot: Fredrick Federley och Annie Johansson har denna månad automatiskt vunnit varsin heders-Koggy, utifrån det faktum att bägge gått till val på sin liberalism och fått personröster på det. När det väl kom till kritan var det just dessa två som raserade den allians i Alliansen som skulle ha raserat FRA-förslaget. Istället krävde de smink på förslaget som sedan kunde röstas igenom, med dessa två personers JA-röster.

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Handhångel: slutet (för denna gång)

Det var midsommarafton. Klockan var strax efter midnatt, och vi hade gett upp inför kvällskylan och flyttat inomhus. En efter en försvann de andra för att sova, och till sist satt bara jag och Thomas kvar med ett sista glas vin. Samtalet blev sådär lågmält och förtroligt som såna här tillfällen inbjuder till.

”Får du tillräckligt med närhet?” frågade Thomas efter en stund.

Jag minns inte vad jag svarade, men jag minns att jag blev rörd. Den frågan tyder på en genuin omtanke. Det är en inbjudan till förtroende att ställa den till någon som lever i en värld där det är mer intimt att sova ihop med någon än att knulla.

Jag vet vad jag skulle svara nu: jag kan få tillräckligt med sex, det är lika lättillgängligt som att åka och handla mjölk. Bokstavligen. Jag måste åka en bit för att handla mjölk. Men sex som närhetssubstitut tappar potensen efter ett tag, och gränsen mellan ”närhet och bekräftelse” och ”sexmissbruk” är hårfin.

Thomas frågade hur det gick med mr. P, nu när det hade gått mer än ett år sen vi sågs första gången. Jag drog historien. Hur vi dejtade första gången, och sen ett par gånger till. Jag behövde inte berätta om frustrationen över att vi aldrig sågs, eftersom det var Thomas och David som pekade ut för mig att det var maj när jag berättade att jag och P setts två gånger dittills under året. Jag berättade inte vissa bitar, som hur jag avslutat det, men hållit dörren öppen, eftersom jag efter att ha gått UGL bestämt mig för att ge det en chans till. Jag gillar inte icke-beslut som avslut.

Vi pratade mer om det, och Thomas drev hem poängen som jag redan fläckvis förstått. Det går inte att stå på samma ställe efter ett år. Jag och mr. P hade inte ens hånglat. Nästa dejt fick bli utslagsgivande, det behövs en investering, ett litet steg framåt, hur litet det än är. Annars är risken att vi står kvar på samma ställe när vi är 35. Och 40. Att vänta på något bättre är inte det bästa sättet att spendera livet i min värld.

”Nästa dejt” var ikväll. Det var trevligt, som alltid. Käk på Arirang, mysigt småpratande, långsam promenad. Men det slutade som så ofta förr: med ett icke-beslut, ett icke-löfte, en odefinierad relation som har potential. Men inte nu. Sen. Nån gång i framtiden.

Jag fattar absolut vad icke-beslutet grundar sig i, och jag förstår velandet på ett plan. Men ikväll fattade jag att även ett icke-beslut är ett beslut. Det är ett ”nej”. Det är bara inte lika tydligt.

Nu ska jag vara bummed out ett par dagar och svära över hur galet det kan bli med fel tajming. Sen ska jag sätta mig på hästen igen. I höst startar jag och boy-wonder Robin en aktivitetsklubb för singlar.

Andras blogginlägg om ,