Kategori: Inlägg av privat natur

Jag är också tolerant

Tolerans är viktigt, men vad förväntas jag tolerera? Mig kvittar det lika vem man älskar eller tänder på. Ingenting att varken hetsa upp sig över eller göra cirkus av. […] Jag har tusen frågor, vad är till exempel meningen med viss bögkultur där man i det närmaste tvångsmässigt ska knulla främlingar i parker och mörka källare?

– Anna Ekelund i krönikan ”Pride – en exotisk fälla för de fria homosarna”

Hej Anna! Tack för att du tolererar mig så länge jag inte väljer att avvika för långt från den sexuella normen. Jag skulle vilja återgälda toleransen. Anna, jag tolererar att du med förbundna ögon upprepade gånger tar den i alla hål utan skydd från anonyma män under tre intensiva timmar. Jag tolererar också att andra heterosexuella förutom du gör det. Så länge alla gör det frivilligt, för våldtäkt är bara okej så länge alla är med på det. Hej då!

Andras blogginlägg om , , , , , , ,

Tre dagar i Sitges – en feelgoodföljetång i bloggform del 2: Intermezzo

Previously on Åsiktstorped: Jag är i Sitges och råkar på en av de snyggaste killarna i stan under frukosten på hotellet. Han verkar måttligt intresserad, och med ”måttligt” menar jag ”inte alls”.

Tryck på play för soundtracket till del 2:

Scen 2: Intermezzo. Scenario: uteserveringen på gatan utanför hotellet senare samma tisdag. David, Thomas, Patrik och jag sitter och dricker vin och slöspelar texas hold’em (som en paradox till allt gay vi i övrigt gör på den här semestern) innan det är dags för middag, barrunda och skumparty på stranden.

”Han där är het” säger Thomas och pekar ut en kille i röda shorts och linne, på väg mot hotellet. Jag tittar upp från kortblandningen och känner igen den snygge främlingen från frukosten ”Visst är han? Han bor här. Jag såg honom vid frukosten i morse.”

David, resans fashionista som plockat hem alla tillgängliga gaypoäng med snygga preppy outfits och flip flops från Hermes, lägger så klart märke till detaljen ”American Apparel-shorts. Bra smak!”

Killen går in på hotellet, skenbart utan att lägga märke till oss. Vi återgår till vårt spel. Det slutar med att jag förlorar 6 euro.

[klipp till tidig kväll, med spanska mått mätt: vi dricker drinkar på Parrot’s och diskuterar biljettköp till kvällens skumparty]

Vi sitter och försöker smälta de två tank-topsen i tajt, röd- respektive blåfärgat kamouflagemönstrat läder som gick förbi tidigare. Plötsligt tågar en procession med vitklädda biffar in på torget. De gör reklam för skumpartyt på stranden, som uppenbarligen är kvällens stora happening. Vi lägger mest märke till den osmickrande skärningen på deras t-shirts. Den hade gjort sig bättre om de suttit på en aftonklänning på Yasmine Bleeth (vilket för övrigt var vårt smeknamn på alla random biffar på gaystranden). The yasmines delar ut flyers för i form av något som ser ut som solfjädrar i hårdpapp.

”Man köper tydligen biljetter från kvinnan i baren på andra sidan” konstaterar Patrik, som förutom att vara resans Samantha också är vår spanskatolk, efter att ha sett biljettkravet på flyern och frågat vår servitör.

”Där är röda shortsen från hotellet”. Det är återigen Thomas som lägger märke till honom. Den här gången går han brevid en kille som ser ut som Dominic Purcell (Linc i ”Prison Break”). Vi diskuterar huruvida de är tillsammans eller inte medan de går in på baren mittemot.

”Gå och snacka med honom”, utmanar jag Thomas, allt i enlighet med kvällens tema: blir man utmanad att göra något får man inte säga nej.
”Äh. Vad ska jag säga?”
”Fråga om de är tillsammans”
”De är inne och köper biljetter till festen ikväll. Gå in och köp biljetter till oss” säger Patrik och erbjuder ett upplägg till Thomas
”Ja, och så passar du på att säga hej till dem”, fyller jag i. Vi halar fram kontanter och Thomas går mot baren. Halvt förgäves; vår konversation om huruvida de är tillsammans eller inte har tagit för lång tid. Samtidigt som Thomas går igenom uteserveringen kommer röda shortsen ut med sitt sällskap och försvinner bort i folkvimlet.

När Thomas kommer tillbaka med våra biljetter konstaterar vi att vi i alla fall kommer att se dem ikväll på standpartyt. Jag lovar fler utmaningar, och vi fortsätter dricka drinkar under en barrunda. Vid halv två tar vi gratisbussen som kör oss ut till stället där ”the gay beach foam party” ska äga rum. Den taklösa lokalen ser ut som ett rymdskepp från Star Wars som tagit av taket och ordnat för fest. Stämningen är förväntansfull. Det kommer att bli legen – wait for it …

(Fortsättning i del 3: Den andre mannen)

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Tre dagar i Sitges – en fransk feelgoodföljetång, pt 1

Jag älskar när livet regisserar sig självt. På den här resan har livet regisserat en fransk romantisk feelgoodfilm som slår de jag har sett i verkligheten. Ingen film är komplett utan ett soundtrack, så tryck på play innan du börjar läsa. (Jag har kollat med Arnaud att det är okej att publicera denna historia)

I huvudrollerna: jag och Arnaud
Övriga roller:
Pascal (Arnauds halvbror),
Thomas, David och Patrik (mina vänner).

Scen 1: Frukosten. Scenario: en tisdagsmorgon i juli på etaget med frukostplatsen på ett charmigt litet hotell med 25 rum, beläget vid Medelhavets strand.

Min vana trogen under den här galna veckan gick jag upp några minuter före tio och klev i princip raka vägen ur sängen ner till frukosten. Det enda jag tog mig tid för var att dra på mig shorts, t-shirt och blaska ansiktet med kallt vatten. Hotellet vi bor på är litet, med föga mer än en kontinentalfrukost vid tolv bord som är små även med spanjorers mått mätt. Jag räknade med att vara ensam där. Det var sällan många människor vid frukosten, och mina vänner låg med största sannolikhet fortfarande och sov. Jag hade lämnat Sitgesnatten i deras händer och gått hem tidigt (även det med spanska mått mätt) kvällen innan – mer exakt vid 02.08.

När jag kommer upp på etaget där frukosten serveras håller frukostvärdinnan på att ställa i ordning, men det är inte henne jag ser; Jag ser vackra mannen som sitter vid ett bord och intensivt fokuserar på sin frukost. Krulligt hår, lite skäggstubb och mörkgröna ögon; Jag gissar att han är spanjor. Sen ser jag att han ser ut att vara lång, bordet han sitter vid ser ut att vara gjort för ett barn; Kanske inte spanjor trots allt, då. Frukostvärdinnan hälsar ”¡Hola!”, varpå han väldigt hastigt tittar upp och säger detsamma på, såvitt jag kan bedöma, mycket bra spanska. Jag hälsar med ”Good morning”, plockar min frukost och sätter mig vid ett bord snett mitt emot honom. Jag försöker få något slags kontakt, men får ingen lön för mödan. Det enda han verkar se är sin frukost. Det är för tidigt, och minst tre koppar kaffe fattas innan jag skall kunna tänka på att inleda en casual konversation med någon som kanske inte ens är bra på engelska.

En kort stund senare går han, och jag tänker ”Jag verkar vara hungrig igen” följt av ”oh well, vad är en bal på slottet?” – men hey, det här är Sitges och det är fullt med nästan lika snygga män, och ikväll innehåller planerna beachparty med skum. Jag avslutar min frukost och går upp på rummet för att göra mig redo för en dag på stranden. När jag börjar smörja in mig med solkräm har jag redan glömt bort den mystiska främlingen.

Forsättning i del 2: Intermezzo

Andras blogginlägg om , , , , ,

Twitter accounts losing all followers due to bug

Updated July 30th.

During the last month, Twitter users have been afflicted by a bug that unfollows all the people following them, as well as the people the afflicted users are following. The only protection right now is backing up your Twitter account (or rather, your ”following” and ”followers” lists) with a service like Tweetake.

Yesterday morning my Twitter timeline all of a sudden seemed to have frozen. I was following 340+ people, but all I could see the last five hours was my own recent updates. It was as if all the people I was following had gone quiet (it’s a strangely eerie feeling, by the way).

Doing a quick search on Twitter’s help forum, I realized I wasn’t the only one. It seems like this is a bug that’s been showing up since end of May. The cause is unknown (at least Twitter isn’t commenting on it) but it seems that the real problem is that your account stops following people, and people stop following you.

Another side effect of this seems to be that you disappear from Twitter’s ”Find People” feature.

Some users have reported that this got fixed. However, it seems like it isn’t thanks to Twitter fixing the accounts. It’s rather a random thing just as the bug causing this. For some people, the problem goes away and then re-appears, others report frozen timelines for weeks.

Since Twitter is neither responding, nor (from what I can tell) actively doing something to help the individual users afflicted by this bug, the only thing you can do is the quick and dirty fix: re-follow all the people you were following, and ask them to re-follow you. This will leave your account with false numbers (see list of symptoms below), but it’s either that or hoping that Twitter actually fixes the problem anytime soon (or at least comments on it). If you were following several hundred people, re-following everyone will be an arduous task. Having a list of people you’re following makes it a bit easier. Tweetake is a service that takes all your tweets, your followers and the people you’re following and exports them in a comma separated file (can be opened in Excel, Google Docs or Open Office Calc). You still will have to re-follow the people manually, one by one, but at least you will have the list to get you started.

Symptoms of frozen timeline/lost followers issue:

  • Your timeline stops updating with tweets from people you are following, your own tweets keep showing up. Sometimes your timeline only contains your own tweets and nothing else.
  • People who were following you still have you in their ”following” count, but aren’t following you. If they re-follow you, their ”following” count goes up by 1 (they get a false ”following” count)
  • People you were following you still have you in their ”followers” count, but you aren’t following them. If you re-follow them, their ”followers” count goes up by 1 (they get a false ”followers” count)
  • The count of people your following seems normal on your profile page. Trying to list them, however, gives a blank list. Re-following people adds to your ”following” count. If you re-follow all the people you used to follow you will seemingly follow twice as many as you actually are following.
  • The count of your followers seems normal on your profile page. Trying to list them yields a blank list. When they re-follow you adds to your original ”followers”, leaving you with seemingly many more followers than you actually have.
  • You no longer show up in Twitter’s ”Find People” search. People who want to follow you have to go to your profile page (http://twitter.com/yourusername) to follow you.

EDIT: another symptom might be that a day or two before this happens, you might be unable to post tweets through applications like Tweetdeck or through Twitter’s own web interface. Once you go to the web site, log out, and log in again you are able to post.

EDIT: during the last 24 hours, Twitter seems to have corrected the following/followers counts – which leaves people with ”Frozen Timeline”-issue with 0 followers, 0 following. ”Frozen Timeline” is not an issue of frozen timeline, it’s an issue of Twitter dropping relationships which is a disaster. Still no public comment from Twitter about this.

EDIT: I don’t recommend starting to refollow people anymore. Twitters spamdefenses will disable your account for ”suspicious activities” as starting to follow many people at once and not having many followers is something they attribute to spam accounts. Twitter can restore the list of people you were following, but not those who were following you (which sucks). You have to file a request in the support form (which is surprisingly hard to find): http://tr.im/uIqd

EDIT: It seems that Twitter is having more problems regarding followers/following. Some users can’t start following people, some can’t get new followers. Twitter are aware of the latter, but there doesn’t seem to be any solution as of yet.
(And if you used to follow me on Twitter, please add me again – @kazarnowicz)

Tio tecken på att du är på en gaybar

Sitges bjuder på ganska många upplevelser. En dragshow som skulle ha kunnat vara med i en europeisk version av ”Priscilla, queen of the desert” – strippshow inkluderad. Dels strippade killarna bakom baren (well, ena av dem, den andra vägrade) och dels strippade en lite trind irländare, som var en manifestation av uttrycket ”vad gör ni med mig, hoppas jag, otäcka drag queen?”. Ett skumparty som får Patricias att likna en söndagsskola övervakad av stränga nunnor. Ett gäng barer som är så generiska att det är svårt att hålla reda på var du är efter några drinkar för mycket.

På en av dessa generiska barer föddes igår en idé till en ny, engelskspråkig blogg som främst riktar sig till riktiga rövbögar med självdistans och humor. Ladies and gentlemen, we give you: Versatile line Ett ämne som kommer att återkomma är ”Top ten signs that …” och här är första inlägget, fast på svenska:

”Tio tecken på att du är på en gaybar”
10. Fotbollsspelarna på storbildsskärmen spelar inte fotboll
9. Vita byxor
8. Händer i luften
7. Männen är utsmyckade.
6. Voyage, voyage
5. Sex on the beach är inte ett drinkförslag
4. Kamouflage
3. Du blir erbjuden hjälp med att ”hålla i” på toaletten
2. Det är inte en massa tvillingar, det är par

och topptecknet på att du är på en gaybar …
1. Du får ett sugrör i din stor stark.

Andras blogginlägg om , , , ,

Motsatsen till kåt

Sitges är väldigt annorlunda. Det finns en pittoreskhet i stadsbilden och livet här som inte riktigt rimmar med charter, samtidigt som turismen är en viktig del av stadens inkomster. Turisterna består mestadels av barnfamiljer, bögar och Barcelona-bor, vilket i sig är en udda blandning.

Det är svårt att förklara den känsla av mättnad som gradvis växt fram hos mig under de fem dagar vi spenderat i Barcelona och Sitges. Jag kan se en snygg kille som flirtar med mig i en situation som vanligtvis skulle få mig att gå igång på alla åtta, men istället för entusiasm känner jag mest en trött, likgiltig mättnad.

Thomas drog en parallell som förklarar känslan, när han sa att det var som att konstant sitta vid en buffé. Den gaystrand vi varit på i två dagar är en buffé av kött. Det finns något för alla smaker: muskelpuggor, björnar, uttrar, delfinbögar och boy next door-typer. Likaså är barerna, klubbarna och gatorna så raggvänliga att de flesta som är här skulle kunna ligga i parti och minut (vilket många gör – bless them!). Men det dröjer inte länge innan jag upptäcker att det finns en hunger som inte ens det mest prima köttstycke kan mätta. Ett sug efter något komplext, med tuggmotstånd som bjuder på något jag inte förväntat mig, eller ens vet att jag vill ha, förrän jag testar det.

Det handlar om en känsla av samhörighet. Intimitet. Engagemang. Där hånglandet inte bara är ett självändamål utan en hållplats på vägen till något annat.

Som (den mycket briljanta) Oscar Wilde sa: ”Det finns två tragedier i livet. Den ena är att inte få det man vill ha. Den andra är att få det.”

Andras blogginlägg om , , ,

Frågelådan

När jag tittar på sökfraserna mina besökare skrivit för att hamna här ser jag att det finns en hel del frågor bland dem. Jag tänker att det är synd om dessa frågor går obesvarade, så:

andra ord för kuk Svar: pitt, penis, snopp, balle, hårig mjölmask, åderpåle, fallos, petter-niklas, dolme, lem, pick, stake. Ska du skriva tantsnusk rekommenderas kombinationer av förleden kött- kärleks- eller älskogs- och efterleden -stav -påle -batong -påk.

site:asiktstorped.se passiv Eftersom det här förekommer exakt 75 gånger senaste månaden är det uppenbarligen någon som jättegärna vill veta. Svar: det beror på situationen, men sure, varför inte?

bastuklubbar i stockholm Svar: det finns inga, trots att att det inte längre är olagligt. Förmodligen för att SATS konkurrerar ut dem.

förstahandskontrakt stockholm Svar: det finns inga. Se ”bastuklubbar i stockholm”. Dock inte SATS utan politikernas fel.

sex upplevelser Svar: Ja, det kan man säga att det är. Att veta hälften skulle göra dig lika krullhårig som ditt könshår kommer bli när du väl fått det.

kan man vara gay när man är 14 år Svar: i allra högsta grad!

bajsnödig tjej Svar: sök på ”two girls one cup”

beatrice ask sjukdom Svar: man kan tro det, men nej, hon är en politiker och tillika justitieminister.

raka pungen tips Svar: det bästa är att torr-raka. Det vill säga, se till att pungen och kuken är helt torra, ta en rakhyvel och raka försiktigt. På den typen av hår som könshår är fungerar torrakning bättre än våtrakning.

Andras blogginlägg om ,

Bögkaka söker bögmaka

Två fenomen med homosexuella män som vi har observerat och diskuterat under vår Barcelona- och Sitges-vistelse hittills:

Ett:
Är det vanligare att bögar och flator blir tillsammans med en klon av sig själva, eller är det bara synligare för att bägge har samma kön (och därmed även utseendemässigt kan bli kloner)? Det som triggade diskussionen var det här blogginlägget, eller mer korrekt: den här bilden:

Daniel och Marius

Jag kan inte släppa tanken på ett det ser ut som ett tvillingpar (nå, där ena har färgat håret då) och inte ett bögpar (vilket det alltså är) på bilden. Jag sitter inte och kastar pil i gummibåt, jag erkänner villigt att jag allt som oftast raggat på killar som är lika mig i såväl klädstil som kroppsbyggnad och utseende. Så visst, utseendemässigt skulle jag lätt kunna tänka mig någon som jag. Men när frågan blir: ”skulle du vilja dejta dig själv?” blir mitt svar ett solklart nej. Inte för att jag inte gillar mig själv, utan för att förutsägbarheten skulle tråka ihjäl mig. När den jag är tillsammans med gillar exakt samma grejer, vill exakt samma saker, har samma intressen och vet vad jag tänker innan jag ens har sagt det (och inte för att han känner mig bra, utan för att han känner sig själv) så försvinner all spänning i relationen. Det blir som att läsa en bok jag redan vet slutet på. Det blir tråkigt. I don’t do boring.

Brukar du falla för personer som är som du, eller faller du för personer som är olika dig?

Två:
Vi kom fram till att talesättet ”bättre en fågel i handen än tio i skogen” på bögspråk blir ”bättre tio potentiella ragg på krogen, än ett val i handen”. Det finns liksom alltid något bättre bakom nästa hörn. Snyggare, smartare, roligare, större muskler, större kuk, mer spännande. Att välja en betyder att välja bort alla andra, och rätt som det är så står man där med ett andrahandsval medan ens personliga Jake Gyllenhaal valsar förbi. Problemet är att det i de flesta fall snarare är åren som valsar förbi, och har med sig bitterheten i släptåg.

Samtidigt är bögar extremt noga med att aldrig stänga dörren. Det är sällan ”tack, men nej tack” och desto oftare ”tack, inte just nu”. Jag vet inte om det är vetskapen att man i så fall bränner bron till något potentiellt bra (men inte lika bra som det som kanske finns bakom hörnet), eller om det bara är en försäkring mot bitterheten som smyger sig på när man gått runt tillräckligt många hörn utan att hitta sin Jake.

Nu är det snart middagsdags här i Sitges. Vi har gjort en av gaystränderna idag, vilket var en smått bisarr upplevelse. Nästan bara män så långt ögat når, och jag har aldrig sett en mer bokstavlig köttmarknad än så här. Just nu sitter jag utanför hotellet med ett glas vitt och tittar ut över medelhavet och förbipasserande människor. Fortsätter vädret vara så här komer jag att komma hem med en dödligt snygg solbränna lagom till Pride.

Andras blogginlägg om , , , ,

Ett tack till Bajens och AIK:s homofoba fans

Det kan inte ha undgått många att Hammarby IF och AIK officiellt skall delta i årets Prideparad. Man kan tro att det hade passat bättre för två år sedan, när temat var ”sport”, men faktum är att inget tema kunde vara mer perfekt för deras första deltagande än årets tema (”hetero”).

Tack vare, eller på grund av, fansen.

Massuppfitta mig rätt, det är inte roligt med de (i vissa fall extremt homofoba) reaktionerna från en falang av fans – men det är ett nödvändigt ont. Det är ungefär som Godwins lag, men applicerad på grupper av människor istället för på diskussioner på nätet: ju större en grupp blir, desto mer närmar sig sannnolikheten att den kommer innehålla högljudda rötägg ett.

I just det här fallet gör dessa (i de flesta fall anonyma) fans bara Hammarbys och AIK:s ställningstagande ännu starkare, tydligare och modigare.

Hammarby IF + AIK = Pride 2009
Läser man kommentarerna på Nyheter24:s artikel om just motståndet fran vissa fans mot klubbarnas deltagande i Prideparaden visas nämligen årets tema i en verklig kontext:

För att det inte finns fikus i bajens klack? Så ge mig du en bra anledning till varför vi ska gå med.

– signaturen Null ger anledningar till varför Hammarby IF inte borde gå med i Prideparaden

Vafan har homosexualitet med fotboll att göra? Inga fotbollsspelare är fikus så varför ska de engagera sig? Alla fotbollssupportrar är män som har fruar eller bara män som gillar fruntimmer så jag ser inte varför detta ska röra oss? Vi bryr väl fan inte om de väljer att måla naglarna och vara fikus hela dagarna men bry er då inte om oss och våra älskade lag.

– siganturen Fikusfanskap argumenterar mot Hammarby IF:s deltagande i Prideparaden

På samma tema:
Bajen Fans (what’s up med särskrivningen förresten?) ordforande gör ett tappert försök att klä sin motvilja i ett skrud av logiska argument: ”[…] vi inte vill associeras med ett i våra ögon sett politiskt ställningstagande utanför vårt intresseområde [vilket torde vara sport, min anm.]”

Jag hade nästan köpt hans argumentation om inte Maria Ferm pekat pa att ordföranden är naken. Bajen Fans har nämlingen aldrig opponerat sig mot moderklubbens stöttande av UNICEF, Situation Sthlm och KRIS/X-CONS. Ingen av dessa organisationer kan sägas vara ”inom intresseomradet” för varken Hammarby IF eller Bajen Fans.

På samma sätt som Kristdemokratiska politiker gärna klär sin rädsla for HBT-personer i olika grader av kvasilogiska argument, handlar alltsa även Daniel Sundqvists argument till slut om rädsla for det som ar annorlunda. Jag hade gett Daniel mycket cred om han hade vågat formulera vad det egentligen handlar om: ”Jag vet inte så mycket om HBT-personer och tycker att det är läskigt. Jag är också rädd for att hejarklackarna till de klubbar som inte ställer upp, däribland DIF, kommer att använda det här mot oss.”

Det hade gjort honom till en människa i mina ögon.

Jag fattar att det kommer att finnas små, svaga människor i DIF och Göteborgs FF och andra klubbar som använder sig av AIK:s och Hammarby IF:s ställningstagande (jag menar, om man tycker att ”Tobbes farsa har inga pengar” är en kul psykning så finns det inte mycket som är ”under bältet”). Men på samma sätt som ingen Djurgårdare med ryggrad skulle skämmas om Sverigedemokrater stod och skanderade ”ni är negerälskare allihopa för ni har negrer i ert lag” så vet jag att de intelligenta fansen till Hammarby och AIK kommer att stå med rak rygg när svaga Djurgårdsfans mässar ”Hammarby/AIK är ett böglag”.

Andras blogginlägg om , , , , , , ,

Twitterkonversation med nördporr

Det är sällan jag önskar att jag vore något annat än bög. Förra gången var när jag upptäckte Agent Provocateur och insåg att jag inte har någon att ge grejerna till, än mindre kan bära upp dem själv.

Sådär två år senare har jag en twitter-konversation (med fina Elin), som skulle gett mig mer runkfoder än nakenbilderna på Jake Gyllenhaal om jag bara haft någon som helst dragning åt det kvinnliga könet:
Prinsessan Leia i guldbikini
@elingrelsson: Idyllen bröts bara av en bybo som hejade, pekade på laptopen och min guldbikini och sa ”ja det syns när de har besök från stan”.#lantliv

@kazarnowicz: @elingrelsson guldbikini? det är ju hälften av de straighta star wars-generationskillarnas våta dröm! bara kanelbulleuppsättningen saknas.

@elingrelsson: @kazarnowicz hahaha. jag vet. köpte den enbart för att jag själv är star wars-nörd och har en stående crush på leia sedan tio år tillbaka.

@elingrelsson: @kazarnowicz körde kanelbulleuppsättning när jag hade långt hår också.

Andra bloggares inlägg om , , , ,