Inlägg av privat natur – Sida 30 – Being Micke Kazarnowicz

Holy haberdashery, Batman! A new batcave!

Det är egentligen småironiskt att jag, som aldrig pluggat på högskola och rent tekniskt aldrig varit student, bor i något som kanske är essensen av en studentlya. En hyra på 2640 kronor i månaden, el inkluderad, för en lägenhet som ligger fem minuter med tunnelbanan från Universitetet. Det är mitt första förstahandskontrakt (tack, Stockholms Bostadsförmedling!). Och kanske mitt sista, för nu har jag köpt en bostadsrätt.

Saker som Robin skulle vara extra uppspelt över om han flyttade från min nuvarande lägenhet till min nya:

Separat sovrum som är lika stort som mitt nuvarande enda rum.
Tre garderober, ett linneskåp (plus ett städskåp i köket). Idag har jag två garderober för allt.
Tvättmaskin. I. Lägenheten. Inga mer tvätt-tider med passning och rigida datorbokningssystem.
Kyl och frys. Hejdå trinette-kyl med frysfack. Hej matlagning!
Ingen vägg mellan kök och vardagsrum. Det gör inget om alla samlas i köket under festen.
(Bonus 1) Jag kan rulla ur sängen och hamna på jobbet.
(Bonus 2) Jag kan passera en matbutik på väg hem från tunnelbanan, istället för att ta tunnelbanan till matbutiken.

Priset? 1 749 400, eller 28 600 per kvadratmeter. Månadsavgift på 3 544, som inkluderar IP-telefoni, bredband och basutbud av tevekanaler. Jag kommer att behöva ändra min livsstil. Inga mer spontaninköp av teknikleksaker för ett par tusen bara för att testa. Mer matlagning och mindre äta ute. Förnyelse är kul. Det lär mig nya saker.

Jag minns inte vilken karaktär i vilken serie som pratade om att det är omöjligt att ha det perfekta jobbet, den perfekta lägenheten och den perfekta partnern samtidigt eftersom energin åt att underhålla alla tre är mer än 100%. Att det skulle vara sant är min enda rädsla. (Well, det, att dö och en skyhög ränta.)

Andra bloggares inlägg om köpa bostadsrätt, lägenhet, boende

Öppet brev till alla heterosexuella 2009 (eller: Kära hetero, årets Pride tillägnas dig)

Förra årets skrev jag ett öppet brev till alla heterosexuella, där kontentan var att Pride var till för alla som står utanför heteronormen. När jag skrev det gjorde jag en tankevurpa; Jag drog likhetstecken mellan ”att inte vara medveten om normer” och ”att hamna i kläm på grund av normer”. Kort sagt tänkte jag att om man inte ser heteronormen så har man inte heller fallit offer för den.

Men det ju stämmer inte.

Därför är det härligt att årets tema på Pride är till för dig, kära hetero.

I år behöver du inte vara ostraight för att känna dig hemma i Prides tema. I år är det till för dig som är heterosexuell man, men som inte behärskar de fjorton baskunskaper som alla män borde behärska. Det är till för dig som är heterosexuell tjej, men som inte gillar att alla killar du dejtar försöker vara ”the dude” från en romcom. Det är till för dig som är man och pluggar på baletthögskolan och får antaganden gjorda om könet på dina partners utifrån ditt utbildningsval. Det är till för dig som är bilkörande kvinna och suckar uppgivet när såna här videosnuttar skickas på din avdelning som en ”kul grej”:

Årets Pridetema är till för dig som är förälder som reagerar när McDonald’s förutsätter att ditt barn leker hjälte om han är pojke, och shoppar och bakar om hon är flicka. Det är till för dig som är 1,85 lång, bastant tjej som undrar varför du får ge blod färre gånger per år än en smalt byggd kille på 1,60. Det är till för dig som är man och har fått menande blickar när du gått in i gruppträningssalen för att vara med på en avancerad dansaerobic istället för att svettas med styrketräning. Det är till för dig som är tjej i gymnasiet har blivit stämplad som billig slampa för att du levt ut din kåthet och haft sex med många olika killar. Det är till för dig som är kille som fått höra att ”du spelar som en jävla fjolla” när du inte gjort bra ifrån dig på fotbollsträningen. Det är till för er, heterosexuella par, som går på swingersfester och har sex med andra personer än den ni är gifta eller sambo med. Det är till för dig som är nybliven mamma och har fått en kitchen master i födelsedagspresent för att ”underlätta ditt liv nu när du har barn och allt”.

Kort sagt, det är till för alla. Årets Dogtag (det smycke som följer med om du köper en veckobiljett) har till och med ordet ”hetero” präglat i Braille-skrift och regnbågsfärger:

Dogtagen hänger med om du köper en veckobiljett som ger dig tillträde till Pride House i Kulturhuset och Pride Park i Tantolunden. Du behöver ingen biljett för att gå i paraden, eller hänga i Pride Garden i Kungsträdgården.

Kort sagt, kära hetero: välkommen till ditt eget Pride.

Andra bloggares inlägg om stockholm pride, pride, hetero, heteronormativitet, hetero pride

Saker jag lärt mig: att storleken spelar roll

Dejtingsaj… förlåt, matchmakersajten (”Vårt psykometriska test gör att vi fungerar som en matchmaker istället för bara en online dejting tjänst.”) gay-parship.se har inte riktigt förstått hur oattraktivt det är att framstå som desperat. Sen i april har jag under fyra tillfällen fått mail från dem med rubriker i stil med ”Det här är sista chansen: din rabatt gäller bara idag”.

Jag gick med av nyfikenhet; Vad är det de erbjuder som jag inte kan hitta på, säg Qruiser, Sylvester eller Dudesnude, förutom det ”psykometriska testet”.

”Vetenskaplig matchmaking”. Det kan liksom inte gå fel. Det vetenskapliga består i att svara på (god dag yxskaft-)frågor som ”Trivs du bättre inom dina egna fyra väggar än i sällskap?” och berätta vilka bildtexter du skulle sätta till bilder som denna:

Vissa frågor har relevans, men det stora misstaget de här testerna gör är att utgå från att människor vet vad de vill ha. Det gör de inte.

Här om sistens blev jag medveten om just det. Jag dejtade en kille som är snygg, smart, har självdistans och humor och ändå var det något som inte kändes helt hundra. När jag väl insåg vad det var, var det ungefär samma aha-upplevelse som när jag ser detaljen på mindfuck-bilder av den här typen.

Hade du frågat mig i våras om fysisk storlek på killen (och då menar jag hela killen, inte kuken) jag dejtar spelar roll hade jag sagt ”nä”. Nu har jag lärt mig att det för mig är viktigt att jag kan bli utmanad (men inte övermannad) intellektuellt och fysiskt i en relation. Go figure.

Andra bloggares inlägg om dejting, singelliv, gay-parship.se, vetenskaplig matchmaking

#followfriday (eller ”Så förolämpar du dina tweeples”)

Låt oss prata Twitter-fenomenet #followfriday, eller #FF som det – helt oironiskt¹ – förkortas.

Det handlar om att skicka ett tweet för att rekommendera twittrare som avsändaren tycker att andra bör följa. Ett klassiskt exempel ur verkligheten (jag låter avsändaren vara anonym, eftersom jag inte är ute efter att peka ut en specifik person):

#FF @Birming @JoakimHager @stroemberg @teliaiphoneblog @jan_guillou @brinkenfeldt @stefanronge @henke @JesperAstrom @Hammarstrand @Tindra66

Här har vi alltså en användare som tycker att jag ska följa 11 olika twitterkonton. Eh, okej?

”Vadå, är det inte skäl nog att jag följer dem, menar du?”
Om jag ska vara elak är avsändaren en självgod jäkel som tror sig ha så pondus/bra smak/karma, att det räcker med att endast nämna vilka twitternick som är intressanta, för att även andra ska börja följa dem. Dagens tips: Vore jag intresserad av att följa dem du följer så skulle jag bara ta en titt på vilka du följer i din Twitterprofil.

Men det är ju en komplimang!
Javisst. Att vara ett av elva upprabblade twitternick i ett innehållslöst meddelande får mig att känna mig lika utvald och speciell som att få ett massutskickat SMS som säger ”God Jul önskar xxx”. Jag har fått bättre komplimanger framsluddrade vid stängningdags på krogen.

Som mottagare säger det mig inte heller något. Meddelandet är innehållslöst och jag har sett ”mejlreklam” för kukförlängning och hårdare orgasmer med mer intressant/fyndigt innehåll än #followfriday-tweetar. Att spamma mig och alla andra av dina followers för att vinna karmapoäng bland folk du följer har en motsatt effekt på din karma hos mig och resten av dina tweeples.

Därmed inte sagt att #followfriday är en dålig sak. Det skulle kunna vara ett bra sätt att tipsa andra om vilka twittrare som är värda att följa genom att ge ett eller två namn med motivation. Så här:

#ff @fredrikw IT-arbetande liberal med cp, självdistans, humor och vasst intellekt. @juliaskott snygg smart svensk-rysk stilsäker skribent

Listor av människor kan vara relevant om man sätter dem i något slags kontext. Till exempel:

#ff smarta och ostraighta: @andwal @claesnyberg @beingblogged @quelconque @oswaldspopcorn @elingrelsson @bernhardtz @francisstrand

Nästa fredag hoppas jag få massor med tips på intressanta människor att följa, och mindre #ff-spam.

¹ FF kan också betyda ”fist fuck” och kan således även användas som en dubbeltydighet. Ex: ”#FF politiker som gråter i talarstolen innan de ger Quisling ett svenskt ansikte: @federley”

Andra bloggares inlägg om twitter, #followfriday, #ff, spam, twitteretikett

Hela världen är en enda stor fitta

Låt oss prata fallossymboler, jämlikhet och att välja sina strider.

På Facebook finns en grupp som heter ”Midsommarfitta”. Det är något slags revolt mot att man reser en midsommarstång, som är en stiliserad kuk som stoppas in i en fitta (jorden) för att befrukta den och försäkra sig om en bra skörd. Det är en hednisk rit som är ganska charmig, framför allt om man jämför med religiösa riter som påsk och jul.

Från början var gruppen ett motstånd mot ”fallossymbolerna” generellt. Sedan någon påpekade att det just i det här fallet innebär att det innebär att hela världen är en enda stor fitta (vilket i sig är en fin komplimang) föll gruppens poäng, och man svängde till något slags heteronorm-motstånd. Vilket i sig blir fånigt, eftersom ”fruktbarhetsriter” går ut på just kuk och fitta. Det är lite som att tycka att det är heteronormativt att det krävs sperma från en MAN för att befrukta ett ägg från en KVINNA: Varför kan inte män producera äggen ibland, de lata jävla puckona?

Nu är humor något individuellt, och det kanske är jätteroligt att för sin inre syn se folk dansa runt en midsommarfitta. Det hade jag köpt, men gruppens beskrivning nu är något slags krystat försök att politisera könshumor och rädda en argumentation som från början var bristfällig.

Det som är spännande är att kritiker till gruppen automatiskt utnämns till antifeminister. Hela retoriken i gruppens beskrivning hamnar på samma nivå som den i Ali Esbatis blogg: en terminologi som dumskalleförklarar alla som kan ha något slags avvikande åsikt, en intern jargong som tyder på att alla som håller med är Upplysta och Goda. Där finns väldigt lite, för att inte säga ingen, vilja att faktiskt försöka förstå meningsmotståndarna. Enter termrelativism: Förlöjligande och fördummande är en härskarteknik, men den är bara dålig om den används av de Onda.

Nu drar jag ut till skärgården. Imorgon tänker hitta en midsommarstång som ser så kuklik ut som möjligt och fira att världen är en enda stor fitta. Glad midsommar!

Andra bloggares inlägg om midsommarfitta, majstång, midsommarstång, fallossymboler, feminism

En prolog till ”att våga”

När jag, Robin och Ken brunchade igår pratade vi om att en nackdel med internet är att det har gjort bögar bekväma och fega. Istället för att gå fram till någon ute på krogen, väljer man att leta upp personen på Qruiser eller Facebook och ta kontakt där. Likaså är ”geografisk närhet” en viktigare faktor än huruvida personen är snygg eller inte när det gäller sexragg. Det förekommer även utanför klubbar och nätcommunities: En bekant, som får förbli anonym, efterlyste här om veckan en snygg konduktör han sett på tåget upp till Stockholm. Samtidigt som han fortfarande satt på tåget.

Eftersom livet regisserar sig självt hittade jag en status på Qruiser som tydligt illustrerar det här lilla paradigmskiftet: förut hette det ”Jag kommer aldrig att träffa någon”. Nu heter det ”Jag kommer aldrig träffa någon på Qruiser”.

Andras blogginlägg om qruiser, flirtar, ratt, homorelaterat, att våga, förtvivlan

Skandiabankens kundtjänst: epic win

Jag blev irriterad på Skandiabanken här om dagen, när det visade sig att det inte finns något som helst sätt för mig att sätta in en större summa i mynt hos dem. När jag pratade med deras kundtjänst bad jag att bli uppringd av någon ansvarig.

Det visade sig att Skandiabankens kundtjänst har blivit utsedd till ”årets kundtjänst”, och de skulle just visa varför:

Jag blev uppringd av någon ansvarig. Första elogen är att de inte gav upp för att jag inte svarade, utan försökte igen. Och de ringde inte bara under kontorstid, de ringde även under tidig kväll. Efter att ha pratat en stund fick jag ett erbjudande: om jag går in och växlar in mynten, och åker på en avgift, så blir jag ersatt för avgiften. Det kräver visserligen ett extra steg för min del, men samtidigt är det flexibelt på ett sätt som jag inte ens kan föreställa mig hos de traditionella storbankerna.

Jag är glad att det kom en lösning på mitt problem, eftersom jag upplever att Skandiabanken i övrigt springer cirklar runt de andra bankerna. Nu är jag en ännu nöjdare kund.

Andras blogginlägg om skandiabanken, kundtjänst, service, kundservice

Skandiabankens kundtjänst rekommenderar sina konkurrenter

Jag har varit kund i Skandiabanken sen många år tillbaka. Överlag är jag mycket nöjd, det mesta fungerar bra. Jag har dock inte så mycket att jämöra med, eftersom Skandiabanken också är den enda bank jag är kund i. Idag hade jag en konversation med Skandiabanken som får mig att undra om jag inte ska kolla runt med deras konkurrenter. Det är också rekommendationen jag får från Skandiabankens kundtjänst:

X: ”Välkommen till kundtjänst, mitt namn är X, hur kan jag hjälpa till?”
Jag: ”Hej, jag heter Micke. Jag har konto hos er och har runt 2000 kronor i mynt som jag behöver sätta in. Hur går jag enklast tillväga?”
X: ”Jaha, du har inte sedlar?”
Jag: ”Nej, som jag sa så har jag dem i mynt.”
X: ”Ja, då blir det lite svårare. Har du någon kompis som har ett konto i någon annan bank?”
Jag: ”Vänta ett tag. Frågade du just mig, som är kund hos er, om jag inte kan lösa mitt ärende hos er genom någon som är kund hos någon av era konkurrenter?”
X: ”Ja, i och med att vi bara har ett kontor och de hanterar inte mynt.”
Jag: ”Så i praktiken är jag kund i en bank där jag inte kan sätta in mina pengar? Är det en medveten strategi eller ett resultat av icke-val?”
X: ”Det har bara blivit så. Fram till årsskiftet hade vi ett samarbete med Svensk Kassaservice, men de har ju lagts ner.”
Jag: ”Jag skulle vilja prata med någon ansvarig för det här, för att få besked om hur Skandiabanken tänkt här.”
X : ”Om jag får ditt nummer så ska jag be dem ringa upp dig.”

Forsättning följer …

Andras blogginlägg om skandiabanken, kundservice, kontanthantering, insättning av mynt, service

Hej Dorian, det är jag som är Saida

Dorian går i konkurs.

Först och främst: Vad var det jag sa?

Sen: Det är inte så konstigt. De hade inget innehåll att konkurrera med. Jag vet inte om Jake Rydqvist bara försökte blidka QX när han sa att Dorian inte konkurrerade med dem. Jag vill tro att det är så, för alternativet är att Jake på allvar ansåg att han inte var en konkurrent. I det fallet kan vi inte utesluta att fettsugningen till stor del skedde i hjärnvävnaden. (Mental note: det vore ett intressant – och elakt – experiment att berätta för människor besatta av att vara så smala som möjligt att deras hjärnor består av 60% fett, och kolla paniken i deras ögon.)

Jag tror att det går att ta en del av QX:s plats med relativt billiga medel. Sätt ihop en (snyggt layoutad) blogg med fasta avdelningar skrivna av människor som Bengt Held och Tor Billgren (Antigayretorik), Henrik Tornberg, Roger Wilson & Bögjävlarna, Pojkfröken, Dexo (bägge återfinns numera på Looking for Messiah), Ken Olausson. För att nämna några få förmågor som du redan idag kan läsa på internet. Se till att Twingly-länka tillbaka till bloggar och engagera läsarna med kommentarer. Var aktiv i andra sociala medier. Vips, så är QX lämnade där de hör hemma: på 90-talet, och bögsverige är plötsligt en grymt innehållsrik gaysajt rikare. Flatorna är visserligen utelämnade här, men det är å andra sidan status quo från dagens behandling i QX hur som helst. Och jag tror att rätta vägen är att nischa sig ännu mer, snarare än att försöka tilltala både bögar och flator.

Andra bloggares inlägg om dorian, qx, gaymedia

Sjukt god smoothie

Sedan inläggningen på Astra Zeneca, där vi fick smoothies som kvällsmål, har jag blivit helt fast. Det är ett mycket enkelt och smidigt sätt att få i sig något som är gott, näringsrikt och – bäst av allt – kan konkurrera med Ben & Jerry’s. No more mr. Fat Guy.

Jag har experimenterat lite, och idag lyckades jag få till en grym smoothie som också är mycket mättande. Så här:
100 g blåbär (frysta)
100 g jordgubbar (frysta)
ca 80 g färsk ingefära (smaken blir ganska stark, gillar du inte det kan du minska ingefäran)
250 g Keso
1-2 dl naturell yoghurt
1 banan
1-2 matskedar jordnötssmör
3 matskedar Agave-juice (sirapsliknande, men mindre söt och mer lättflytande)
Toppa med lite müsli

Häll ner i en behållare, mixa, njut.

Nästa steg är att testa att mixa ner vetegräs, spirulinapulver och gojibär för att se om det går att höja antioxidantnivån i smoothien utan att påverka smaken negativt. Jag undrar om Stockholm är moget för en smoothiebar med superfood-smoothies?

Andra bloggares inlägg om smoothies, smoothierecept, superfood