FAQ om SSU och sexkontrakten

SSU:s ordförande Anna Sjödin ansluter till Feministiskt initiativ som anser att sex uttryckligen ska godkännas av kvinnan – annars är det våldtäkt.

– Med det resonemanget måste mannen ta reda på om kvinnan vill ha sex. Om hon inte kan göra motstånd på grund av berusning, chock eller liknande så har hon ändå inte gett sitt samtycke och då måste mannen avstå, annars har han fullbordat en våldtäkt, säger hon.

Då vi är medvetna om att detta korta referat av vår pressrelease kan orsaka viss oro hos personer av bägge kön kring fortsatt sexliv har vi här sammanställt de vanligaste frågorna och svaren kring sexkontrakten:

Fråga: Vilken form av samtycke, som alltså skall kunna användas som bevis, pratar vi om?
Svar: Vi på SSU strävar ifrån dagens låsta positioner där ord står mot ord i rättegångar. Därför skall samtycket helst vara skriftligt, dock kan muntligt samtycke i undantagsfall anses godtagbart som bevis om det finns andra vittnen närvarande då samtycket sker.

Fråga: Men hur hjälper skriftligt samtycke? Man kan ju tvinga någon att skriva på papper också.
Svar: Absolut. Det är därför det skriftliga samtycket kommer kräva två av varandra oberoende vittnen. Vi föreslår föräldrar eller syskon till kvinnan, då dessa vittnen är trovärdigare än till exempel kompisar till mannen.

Fråga: Hur skall vi formulera kontraktet?
Svar: Det enklaste är att ladda hem den förtryckta blankett som kommer finnas upplagd på www.sexkontrakt.se. Har du e-legitimation eller Bank-ID kan du också skriva under kontraktet online. Tänk på att vittnena dock måste skriva på från samma dator som kvinnan sexkontraktet avser. Har du inte tillgång till dator kommer sexkontrakt kunna hämtas på närmaste medborgarkontor eller bibliotek. I framtiden kommer det även bli möligt att godkänna ett sexkontrakt med en i förväg angiven sexpartner via SMS.

Fråga: Blir inte det här ett hinder för spotant sex?
Svar: För att inte hindra spontant sex bland etablerade partners kan man, om man varit sambo i minst 10 år alternativt varit gifta i 5 år, skriva ett flergångskontrakt på upp till 10 gånger.

Fråga: Hur definierar kontrakten sextillfälle?
Svar: Sexkontrakten är flexibla, förtryckta blanketter där ni tillsammans med ett kryss avgör om kontraktet gäller ett tillfälle á 30 minuter eller en orgasm (så kallade ”fejkade” orgasmer inkluderade).

Fråga: Vi är ett tjejpar, måste vi också skriva sexkontrakt?
Svar: Sexkontrakten avser sex där penis eller penisliknande föremål penetrerar en kvinna vaginalt, oralt eller analt. Normalt sett penetrerar lesbiska varandra mest med fingrar och tunga, i vilket fall sexkontrakt ej behöver skrivas. Använder ni så kallade ”sexleksaker” eller ”strap-ons” måste dock den mottagande kvinnan ge sitt uttryckliga samtycke.

Fråga: Vi är ett killpar, måste vi också skriva sexkontrakt?
Svar: Nej, killar har ingen vagina.

Läs nyheten här

Det fanns inga bögar på 1600-talet (Guillou inviger Pridefirandet)

Aqurette gör mig uppmärksam på att Jan Guillou ska invigningstala på Pride-festivalen. Det var jäkligt oväntat. Efter förra årets fiasko svor jag att inte gå i år, men det är nästan tillräckligt för att få mig att vilja köpa biljett ändå. Har de valt en så okonventionell invigningstalare så kanske de tänkt om också kring uppträdandena på scenen?

Jag måste också ge Jan Guillou rätt. Det fanns inga homosexuella på 1600-talet. Ordet homosexuell fanns nämligen inte då (det myntades förmodligen under 1800-talets senare hälft). Det är svårt att identifiera sig som något man inte kan sätta ord på. Du kanske är en ognofnord, men det vet du inte förrän någon myntat ordet och det har fått en betydelse. Däremot fanns det gott om män som hade sex med män, och kvinnor som hade sex intima relationer med sina väninnor.

Men jag väntar nog med Pride-biljetten tills jag fått se programmet. Jag tänker inte betala 550 spänn för att se schlager på scenen varje kväll.

David Gahan Maximus Bean, men kalla mig gärna Micke

Jag får fortfarande panik av att höra frasen ”Vet du vem du är lik?” och vill helst svara ”NANANANANANANANANA” samtidigt som jag håller för öronen på bästa femåringsmanér. Det bottnar i att jag upp till ungefär 20 års ålder blev jämförd med Mr Bean. Det är ungefär lika roligt som att ramla ner i ett kar med batterisyra, med den enda skillnaden att eventuella liknelser med Mr Bean skulle försvunnit vid ett fysiskt batterisyra-bad.

Självbilden är ibland bräcklig, och just när jag hade blivit lite kompis med mitt utseende så kommer det en sån här Richterskals-nia och totalt möblerar om landskapet. Jag har varit med om två såna självbildsbävningar: Mr Bean-perioden och dubbelspeglingseffekten. När jag för första gången såg mig själv bakifrån/i profil med hjälp av flera speglar. I en provhytt på H&M. Lysrörsbelysning är en skönhetsmakeover i jämförelse. Don’t do this at home kids, it causes severe emotional trauma.

Om Mr Bean var lågvattenmärket i min vet-du-vem-du-är-lik-period, så är Maximus höjdpunkten.

Igår sa E, en av mina (coolaste) instruktörskollegor att jag var lik han den där snubben Russel-nånting i den där gladiator-filmen. Gissa vem som blev stoltare än en påfågelhane bland nakenhönor? Russel Crowe i rollen som Maximus är en av de grymmaste filmkaraktärerna ever. Empires recension sammanfattar det hela rätt bra:

Russell Crowe was clearly born in a hard month, in a hard year during a freak outbreak of total hardness. The man exudes the physicality of a wild animal. Shifting testosterone like a pre-bloated Brando, he holds the screen with such assuredness and force you simply can’t rip your eyes away from him. When he looks pissed off (as he does for 90 per cent of the time), the movie possesses its own gravitational pull.

Det bästa är att det inte var första gången! Det hände en gång för några år sedan på Patricia, när en kille som jag haft en crush på sa något liknande:
– Har du sett Gladiator?
– Såklart. Bra film!
– Men det är ju du … han, alltså du, ni är så lika! Du är han!
Jag var för upptagen med att bli generad för att svara något sammanhängande, minns jag. Men gissa om det gjorde hela min kväll?

Nu ska jag visserligen erkänna att man kanske inte är så nykter när man är på Patricia. Och jag tror att E egentligen behöver glasögon, eller så var det inte mig utan mina armar han jämförde med Maximus. Jag har rätt schysta gladiatorarmar. Jag kan inte heller se några likheter mellan Mr Bean och Maximus, bortsett från att de är lika många. Slutsats: Mr Bean är människoapa och Maximus är homo sapiens. Jag är den felande länken.

Jag finner lite tröst i att jag de senaste 5-6 åren bara blivit jämförd med Maximus och David Gahan (sångaren i Depeche Mode). Dessutom hade jag som fjorton-femtonåring en grekisk (!) dubbelgångare som jag hörde om från flera olika håll. Fast det kanske bara var Rowan Atkinson som var på besök i stan.

Ungdomsavstötare

Ett företag i England har lanserat en produkt som håller ungdomssamlingar borta med hjälp av ett ljud som äldre inte uppfattar. Enligt företaget själva så hör folk över 25 inte den höga, irriterande tonen. Uppenbarligen är min hörsel lite efterbliven, för jag fyller 29 i år, har en hörselskada med tinnitus på vänster öra och skulle trots det tugga av mig benet för att ha något att slå sönder högtalarna med, om jag utsattes för ljudet under någon längre stund.

Här kan du lyssna på ljudet. Hör du bara trafik i bakgrunden är du (eller i varje fall din hörsel) för gammal för att höra ljudet.

Hela artikeln hos BBC
Företaget bakom produkten

Våga vägra mobilfria zoner!

Det här, vänner, är ett upprop.

När de mobilfria zonerna i kollektivtrafiken drar igång den 21 augusti så lovar jag att så ofta jag kan sitta i en ”mobilfri zon” och prata i mobiltelefon.

Varför? En anledning ges av Johnny på Stationsvakt:

Vad är det som är så jävla störande – att höra nåns prat? Är det i så fall inte dubbelt så störande att höra två personer prata med varandra?

Lena-Maj Andling har uppenbarligen tänkt igenom ämnet både två och tre gånger. Och misslyckats varje gång. Här är hennes argument ur en artikel i DN:

Lena-Maj Anding (mp), ansvarig för funktionshinderfrågor i landstinget, anger elöverkänslighet hos somliga resenärer som ett gott skäl till mobilförbud, liksom att många upplever mobilerna som störande.

Jag ska inte ens gå in på huruvida elallergi är en verklig eller psykosomatisk sjukdom, men UR-JÄVLA-SÄKTA? Hur kan man vara elallergiker och åka tunnebana eller pendeltåg?

Och det där med störande … jag har länge tyckt att det är störande med fula människor. Hur många är ”många”, så jag vet hur många namnunderskrifter jag behöver för att få till stånd en motion om fula-människor-fria zoner i kollektivtrafiken?

Våga vägra idioti, våga vägra mobilfria zoner! Är du med? Skriv under i kommentarfältet.

Nya ord: insomningsryck

Insomningsryck: Den plötsliga rörelse som kan ske i hela eller delar av kroppen i samband med övergång från vaket till sovande tillstånd. Sker oftast med en känsla av att snubbla eller falla. Kallas för ”hypnic (hypnagogic) jerk” eller ”sleep start” på engelska. Orsaken är okänd, men teorin är att hjärnan feltolkar signalerna när musklerna slappnar av och tror att kroppen faller, varpå musklerna spänns för att ta emot sig i fallet. Mer om orsaksteorierna bakom insomingsrycken hittar du på Wikipedia under ”sleep start”.

Insomingsryck som inträffar vid fel tillfälle kan vara pinsamma för den som råkar ut för rycket, och enormt roande för omgivningen. Extra pinsamt blir det om man håller på och somnar på tåget från, säg, Karlstad. Säg att det händer ungefär en kvart efter att 17.06-tåget lämnat stationen, och att rycket sker enbart i höger arm. Ponera att man på sin högra sida har en tjej som sitter framlutad och läser en bok, och att ens högra hand hamnar på hennes ryggslut, varpå hon utstöter ett skrämt och förvånat tjut som i sin tur väcker en. Första sekunden är man mest desorienterad, men när man upptäcker var ens hand befinner sig och erinrar sig vad som har hänt, och sedan ser sin kollega som sitter tvärs emot och trycker ner ett hysteriskt fnissanfall, ja då kan man tävla med brandbilen om vem som är rödast.

Har jag hört alltså.

Sarah Silverman till Sverige?

Jag önskade ju att Sarah Silverman skulle bli antingen USA:s president, eller i alla fall nästa statsminister i Sverige. Jag kan nu berätta att en fågel viskat i mitt öra att det finns en chans att Sarah kommer till Sverige i höst. Jag vet inte om hon tänker komma ut som statsministerkandidat för Alliansen eller bara stå-uppa. Jag hoppas på det förstnämnda. Jag vill se en debattduell mellan Sarah och Göran. På engelska.

Sarah: ”Göran, I would like you to govern Sweden together with me. If you’re half as good at doing to girls what you are doing to the swedes’ rectums, I would very much like to work under you.”
Göran: ”…”

Säga vad man vill, men det skulle vara roligare än senaste debatten mellan Reinfeldt och Persson.

Existenstjyrkogården

Jag blir lite avundsjuk på både Pojkfröken och Tania som kan gilla, och finna lugn på, kyrkogårdar. Själv får jag grav existensiell ångest av dem. Att gå och titta på en gravsten tillhörande någon som dog för femtio år sedan påminner mig om att jag också ska dö en dag. Jag vet att när jag väl dött kommer jag inte bry mig. Lik är inte kapabla till sådana känslor. Inte tror jag heller på ett liv efter döden hur mycket jag än försöker. Jag tror att man slutar existera, och när jag ser personerna som dog för femtio år sedan så tänker jag på allt de missat. Brokeback Mountain. Ben & Jerrys Cookie Dough. Internet. Douglas Coupland. Tv-spel.

Och sen börjar jag tänka på allt jag kommer att missa när jag har dött.

Det är helt galet egentligen, eftersom jag ju missar massor med saker redan. Men så länge jag existerar har jag möjligheten. Jag vill vara med vid första kontakten med en annan civilisation. Jag vill se hur samhället ser ut om femtio och hundra och tusen år.

Jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att sluta existera.

Miljöpartiet is the new Kristdemokraterna

Igår passerade jag Kulturhuset. Utanför stod vad jag trodde var Hare Krishna och dansade, men nu undrar jag om det inte var Miljöpartiets kongress? Det som får mig att undra är dagens Svenska Dagbladet:

Ulf Flodin från Linköping drog på sig buanden när han påstod att det inte finns något bevisat samband mellan strålning och
elöverkänslighet.
– Vår politik kan inte bygga på en rädsla utan på kunskap. Annars visar vi förakt för vetenskapen.

Han fick många mothugg och Per Gahrton fick med sig kongressen på att hålla tillbaka utbyggnaden av 3G-master:
– Jag vet inte om elöverkänslighet finns, men i den gröna rörelsen har vi en grundläggande skepsis mot forskarsamhället. Framför allt litar vi alltid på folks egna upplevelser.

Inatt blev jag besökt av ärkeängeln Gabriel som våldförde sig på mig med en morot. Det är min upplevelse, Miljöpartiet. Litar ni på den också?

Kommer Miljöpartiet, som nu sniffar efter allianser åt höger (du skulle bara våga gå i säng med tomtarna, Maud!), bli Kristdemokraternas bundsförvant när det gäller Intelligent Design vs evolutionsteorin? Nej, förlåt, jag glömde ju att Intelligent Design är vetenskap numera. Miljöpartiet kanske kan bli Scientologernas port in i Riksdagen? Någon måste ju föra xenunianernas talan, och vem bättre än de som ”har en grundläggande skepsis mot forskarsamhället”?

Hela artikeln i SvD.

Skulle du ta pillret?

X-Men 3 handlar i huvudsak om att ett företag hittar ett sätt att förvandla mutanter till vanliga människor. Filmen är rätt sådär och räddas mestadels av snygga skådisar i fula uniformer. Ian McKellan är dock sanslöst cool. Jag har aldrig haft någon kändis som jag självklart skulle vilja träffa (däremot en massa jag gärna skulle ligga med) men igår insåg jag att Ian, honom skulle jag allt gärna prata med en stund. Han säger bra saker i intervjuer, han river ut delar ur biblar som läggs ut i hotellrummen och verkar på det hela taget vara en fascinerande person.

Jag tänkte också på utanförskapet som just mutanterna upplever. Inte bara det från människorna. Tänk Beast. Vem vill ha sex med någon som ser ut som en varulvssmurf? Rogue kan ju inte ha sex såvida hon inte går in för nekrofili, och ”vingar” är inte direkt med på listan över vad man kollar in hos snyggingar (såvida man inte är aviofil, då står det med på topp tre, näst efter ”schysst näbb”). Toad skulle kunna helikopterkyssa inte bara dina halsmandlar, utan också din nedre magmun, och jag tänker inte ens spekulera i underlivsskadorna som Wolverine skulle åstadkomma om hans klor fälldes ut under fel tillfälle. Det finns definitivt dåliga saker med att vara mutant.

Föreställ dig att ett företag tog fram en medicin som förvandlade människor till mutanter. Ett piller, och du var garanterad något slags mutation. Du vet inte vilken, du kunna få Rogues krafter lika gärna som Storms, eller Toads lika gärna som Icemans. Du skulle kunna bli Beast eller Angel, Magneto eller Professor X. Det är en chansning du tar. Väljer du att ta pillret är du fast med mutationen för alltid. Skulle du ta pillret?

Tänk dig nu att ett företag tog fram en medicin som kunde ändra din sexuella läggning. Oavsett om du är hetero eller homo (förlåt alla bin, jag exkluderar er här) så kan du få en spruta som gör dig till det motsatta. Du kan bara göra det en gång – sen får du leva med den läggningen resten av livet. Skulle du ta sprutan?

När jag var femton så hade jag tagit den senare sprutan även om nålen varit stor som ett sugrör på McDonalds. Idag skulle jag inte vilja bli hetero för alla tjejer i världen. Däremot skulle jag nog vilja bli mutant. Jag menar, till och med den där slemmiga fiskmanssenatorn måste scora mer än jag gör. Om inte annat så har man ett sjukt bra partytrick.

Om jag ska vara allvarlig en stund så skulle jag inte vilja byta sexuell läggning eftersom hela utanförskapet och komma-ut-processen har utvecklat mig som person på så många plan. Jag har varit tvungen att ifrågasätta och analysera mig själv redan vid 17 års ålder på ett sätt som många heterosexuella inte gjort vid pensionering. Jag ser saker ur heterosexuellas perspektiv, men det är som en liten superkraft att också kunna byta vinkel och se saker från ett annat håll, med andra ögon.

Skulle du vilja byta sexuell läggning? Varför? Varför inte?