Existenstjyrkogården

Jag blir lite avundsjuk på både Pojkfröken och Tania som kan gilla, och finna lugn på, kyrkogårdar. Själv får jag grav existensiell ångest av dem. Att gå och titta på en gravsten tillhörande någon som dog för femtio år sedan påminner mig om att jag också ska dö en dag. Jag vet att när jag väl dött kommer jag inte bry mig. Lik är inte kapabla till sådana känslor. Inte tror jag heller på ett liv efter döden hur mycket jag än försöker. Jag tror att man slutar existera, och när jag ser personerna som dog för femtio år sedan så tänker jag på allt de missat. Brokeback Mountain. Ben & Jerrys Cookie Dough. Internet. Douglas Coupland. Tv-spel.

Och sen börjar jag tänka på allt jag kommer att missa när jag har dött.

Det är helt galet egentligen, eftersom jag ju missar massor med saker redan. Men så länge jag existerar har jag möjligheten. Jag vill vara med vid första kontakten med en annan civilisation. Jag vill se hur samhället ser ut om femtio och hundra och tusen år.

Jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att sluta existera.

10 reaktioner till “Existenstjyrkogården”

  1. Vad är det som är så speciellt med Brokeback? Enligt min åsikt (insikt) är det en rakt igenom klassisk love-rulle varken bättre eller sämre än många andra love-rullar. Visst, den handlar om kärlek mellan män istället för mellan man och kvinna och man kan tycka att det är bra att den filmen är bra för debatten, för utvecklingen etc etc.

    Och kanske är det rätt väg att gå för att visa att kärlek är kärlek oavsett vem man är kär i, men för mig är det inget skäl i sig att bedöma filmen annorlunda.

    Jag har inte resonerat klart med mig själv huruvida den i själva verket sätter fingret på olikheterna eller på likheterna…

  2. Vad är det som är så speciellt med Brokeback? Enligt min åsikt (insikt) är det en rakt igenom klassisk love-rulle varken bättre eller sämre än många andra love-rullar. Visst, den handlar om kärlek mellan män istället för mellan man och kvinna och man kan tycka att det är bra att den filmen är bra för debatten, för utvecklingen etc etc.

    Och kanske är det rätt väg att gå för att visa att kärlek är kärlek oavsett vem man är kär i, men för mig är det inget skäl i sig att bedöma filmen annorlunda.

    Jag har inte resonerat klart med mig själv huruvida den i själva verket sätter fingret på olikheterna eller på likheterna…

  3. Du har en poäng i det du skrev tidigare som jag inte tänkt på; att du kände dig deltagande i passionen på ett helt annat sätt. Kanske är det därför jag inte riktigt kan tycka att den är så fantastisk som jag kanske borde, för att jag rycks med i passionen ungefär lika mycket som i vilken medelmåttig hetero-love-rulle som helst.

    Hur fan kunde jag missat den uppenbara slutsatsen? Guuud vad jag stör mig på att jag inte tänkt den tanken förut. Någon dag skall jag ta mig tid att läsa lite fler av dina gamla inlägg… någon dag är dock inte idag.

  4. Du har en poäng i det du skrev tidigare som jag inte tänkt på; att du kände dig deltagande i passionen på ett helt annat sätt. Kanske är det därför jag inte riktigt kan tycka att den är så fantastisk som jag kanske borde, för att jag rycks med i passionen ungefär lika mycket som i vilken medelmåttig hetero-love-rulle som helst.

    Hur fan kunde jag missat den uppenbara slutsatsen? Guuud vad jag stör mig på att jag inte tänkt den tanken förut. Någon dag skall jag ta mig tid att läsa lite fler av dina gamla inlägg… någon dag är dock inte idag.

  5. Först: Åh, Brokeback Mountain. *mental kollaps*
    För min del hade det lika gärna fått handla om två enögda människor in a society of tvåögda (REPEEENT!). Eller familjerna Montecue och Capulet i Romeo och Julia liksom, det är same same but different. Saken är att det är en så otroligt skickligt berättad kärlekshistoria. Så vare sig man tilltalas av homo-temat, instängd människa möter unlikely själsfrände, socialrealismen eller naturromantiken eller vad du vill, så är man i sin fulla rätt för alla det där elementen är lika noggrant skildrade.

    Sen: And the Book of Life (BIBLEN) said unto thee att en ny himmel och en ny jord ska uppstå efter apokalypsen när amerikanerna tar över världen och sju svåra år och fågelinfluensan. Alltså vi ska inte sväva runt som andar på vita moln (philadelfia-reklamen…) utan ett nytt universum ska uppstå som är sådär perfekt att vi inte riktigt kan föreställa oss det.
    På sätt och vis är jag inte alls tilltalad av den tanken. Kanske för att jag hyser vissa tvivel inför huruvida Kalles Randiga (på sex mackor i rad!), After Eight, japansk slash manga, White Russians och Philip Seymour Hoffman har en självklar plats i ett Fulländat Universum.

  6. Först: Åh, Brokeback Mountain. *mental kollaps*
    För min del hade det lika gärna fått handla om två enögda människor in a society of tvåögda (REPEEENT!). Eller familjerna Montecue och Capulet i Romeo och Julia liksom, det är same same but different. Saken är att det är en så otroligt skickligt berättad kärlekshistoria. Så vare sig man tilltalas av homo-temat, instängd människa möter unlikely själsfrände, socialrealismen eller naturromantiken eller vad du vill, så är man i sin fulla rätt för alla det där elementen är lika noggrant skildrade.

    Sen: And the Book of Life (BIBLEN) said unto thee att en ny himmel och en ny jord ska uppstå efter apokalypsen när amerikanerna tar över världen och sju svåra år och fågelinfluensan. Alltså vi ska inte sväva runt som andar på vita moln (philadelfia-reklamen…) utan ett nytt universum ska uppstå som är sådär perfekt att vi inte riktigt kan föreställa oss det.
    På sätt och vis är jag inte alls tilltalad av den tanken. Kanske för att jag hyser vissa tvivel inför huruvida Kalles Randiga (på sex mackor i rad!), After Eight, japansk slash manga, White Russians och Philip Seymour Hoffman har en självklar plats i ett Fulländat Universum.

Kommentarer inaktiverade.