Författare: Michael Kazarnowicz

Kullad

Jag önskar också att rubriken innehöll ett ”n”, men det handlar alltså om en utmaning från Pojkfröken. Därmed är första frågan besvarad. Andra är

Vad lyssnar du på för sorts musik?

Jag vet inte om det är många som är funtade som jag, men jag lyssnar på musik med humöret. Alla låtar jag lyssnar på blir till bilder, och om bilden stämmer överens med mitt humör så gillar jag den. Jag gillar hip-hop och rap, men föredrar laid back rap med attityd och självdistans framför gangstarap. Mer Missy Elliott, Snook och Bubba Sparxxx än Half a dollar och P-diddy, alltså. Jag lyssnar gärna på vocal house, electro, mainstreampop, eurodance, grunge och light postgrunge-rock (Linkin Park, till exempel). På jobbet alternerar jag mellan min Pandora-kanal baserad på ”Rapture” med IIO och SR:s webbradiokanal ”Mozart”. Till och med E-Type har en plats, i alla fall om man är Bodypumpinstruktör som jag.

Förresten är ”Jag är allätare när det gäller musik” en av de värsta klyschorna jag vet. Jag har ännu inte träffat någon som säger det och som spontant lyssnar på både opera, happy hardcore, acid trance, modern klassisk musik och barbershop.

Vad heter favoritartisten/artisterna

Jag har aldrig suttit som på nålar när någon ska släppa en ny singel eller nytt material. Det kommer när det kommer, och är det bra lyssnar jag på det. Tills dess finns det hur mycket musik som helst som jag inte hört och som kan underhålla mig. Nä, jag har ingen favoritartist.

Låtar som gör dig glad

Glad:
Snook, svett & tårar – Snook
Ja, de e lika bra å streaka – Viba Femba
Samb adagio – Safri Duo
Outrun – Instant Remedy

Feeling på dansgolvet:
And then we kiss (Junkie XL Remix) – Britney Spears
Sorry (Man with guitar mix) – Madonna (PSB Remix funkar också bra)
Insomnia (valfri dansmix) – Faithless

Träningsglädje:
Wasabi – Lee Harding
Vogue – Paffendorf
Valfri låt – E-type

Bästa låten:

Bästa låten till vad? Allvarligt, såna här frågor gör mig alltid lika uppgiven. Det är som att tvingas välja vad man ska äta till middag idag om ett år. Fan vet vad jag kommer vara sugen på då.

Sämsta låten:

Pass. Eller nej, förresten. Det är dags för mig att komma ut nu. Jag hatar Per Gessle. Allt solomaterial han gjort är smörja. Ulf Lundell goes kärlekskrank, filosofisk fjortis. Och jag gillar inte Ulf Lundell heller (nej, inte ens Öppna Landskap).

Bästa partyhiten:

Vad fan. Se ”Låtar som gör mig glad”. Men bög som jag är så funkar hela disco-genren utmärkt på mig.

I min mp3:

En shuffle i min iPod ger de här tio artisterna:
K.D. Lang
Madonna
Placebo
Shirley Bassey
George Michael
Technotronic
Red Hot Chili Peppers
The Lively Ones (Pulp Fiction)
Linkin Park
Margaret Cho (inte musik, men den dök upp, och den är ”i min mp3” så rent tekniskt är det rätt svar)

Andra bloggar om: , , ,

Uppdraget Singel: Kontaktannonsen

Vi kan ju konstatera att mitt dejtande är varierat. I alla fall i graderna av misslyckande. Men eftersom bitterhet är lika attraktivt som spetälska, och då offerkoftan är mer eller mindre bitterhetens uniform så känner jag att det inte är rätt väg att gå. ”The Game” i all ära, men ”Uppdraget Singel” verkar roligare. Dessutom finns ju framgången inbyggd i undertiteln: ”Boken som förändrar ditt singelliv”.

På första sidan med innehåll står det

Här ska du fylla i siffror som du får genom diverse uppdrag. Siffrorna bildar ditt kärlekstelefonnummer. När detta är komplett skall du ringa personen med detta nr. Sedan skall ni gifta er.

Right. Första uppdraget:

Svara på en kontaktannons.

Ahem. Vad? 2006? KONTAKTANNONS? Nästa uppdrag kommer säkert vara att ringa heta linjen. Eller att gå ut på stan endast iklädd benvärmare, midjekort jeansjacka med axelvaddar och pudelfrilla.

Det är något suspekt med människor under 40 som skriver kontaktannonser. Antingen är de fullblodspsykon, jag tänker mig en korsning mellan the Cable Guy och Hannibal Lecter, eller så är de amish. Ingendera av dessa står på topp 10-listan över önskade egenskaper hos en eventuell pojkvän. Samtidigt ska jag ju vara öppen för nya intryck, så jag läser snällt kontaktannonserna i Stockholm City.

”Ung passiv kille söker svensk, rik, generös man för mysiga träffar. Jag är 160 svart hår bruna ögon mullig. Jag väntar på ditt svar. Puss” (Tre äpplen hög köttbulle som ligger och stirrar i taket medan du kliver på, och sen äter upp din lever medan du sover.)

”Dominant maskulin kille söger ug killar i alla åldrar f häftiga möten o ev relation”
(Binder fast dig, dominerar dig och äter sen upp din lever medan du ser på.)

”Snygg fräsch grabb söker hantverkare grovjobbare byggnarb f diskr träffar”
(Patrick Bateman-lookalike med försmak på lever från grovjobbare.)

”Söt o busig kille söker polis väktare el brandman som vet var skåpet ska stå”
(Trettiofemåring som tror han är tretton och vill att du äter upp hans lever medan han ser på.)

Nä. Jag kan inte läsa kontaktannonser utan att på höra Hannibal Lecters smackande. Räknas Qruiser-sidor som kontaktannonser? Isåfall är uppdraget tråkigt, enkelt och slutfört.

Tur att nästa uppdrag är betydligt mer spännande.

Andra bloggar om: ,

Sony Ericsson blir urmakare

MBW-100 från Sony Ericsson
Tanten i mig må vara tillfredsställd ett tag med sin avocadoskärare, men prylbögens begär är som en löpande katthonas när det gäller Sony Ericssons kommande klocka. I samarbete med Fossil kommer de lansera en klocka, som via bluetooth kommer interagera med mobiltelefonen. Klockan vibrerar när telefonen ringer, piper när man kommer för långt från mobilen, visar nummer på den som ringer och kan styra mp3-spelaren mobilen. Frågan är om mobilen kan vara uppkopplad mot flera bluetooth-enheter samtidigt, för tillsammans med bluetooth-handsfree (till exempel dessa lurar från Motorola) kan vi nästan börja prata om buzzordet ”PAN” (Personal Area Network). Jag har länge känt mig blåst över att bilarna inte flyger nu när vi är på 2000-talet, men det här skulle kunna skänka ett visst mått av science fiction-flair till min vardag.

Så, snälla tomten, julen är här om tre månader.

Min K800i önskar sig:
MWB-100 (såklart i svart)
HT820

Jag önskar mig:
En egen krönika i en bra tidning
Obscent mycket pengar
Jake Gyllenhaal

Andra bloggar om: , , , ,

… från Göteborg

När mitt alter ego ändå sitter i biktstolen och har kommit ut som Geektant Prylbög (det är ett namn) så kan jag lika gärna berätta att Geektant Prylbög är från Göteborg. I alla fall när det gäller humor. Jag vet inte vad som gör mig lyckligare: fiffiga prylar, McSteamy’s käklinje och sängkammarblick eller ordvitsar. Notera dock att dessa inte nödvändigtvis är kompatibla. Tanken på sex med McSteamy medan han – eller någon annan – drar ordvitsar är som tanken på att äta Ben & Jerry’s Cookie Dough med laxnigiri i. Var för sig är det underbart, tillsammans ett libidots/smaklökarnas Hiroshima.

En gång i månaden har vår reklambyrå pubkväll för att smörja umgås med sina kunder. Varje kväll genomsyras av ett tema. Igår kväll var temat ”Tomater”, vilket innebar Bloody Marys i baren, tomater på borden, ”Attack of the Killer Tomatoes” på bioduken och tomatposters med tomatskämt på väggarna. Jag gick runt och skrattade förtjust åt den ena ordvitsen efter den andra. De tre bästa:

Q: Why did the tomato turn red?
A: Because it saw the salad dressing

Q:What goes up a fruid and comes down a vegetable?
A: The tomato. Throw it up and it comes down with a squash.

Q: A faucet, lettuce and a tomato were in a race. What happened?
A: The faucet was running, the lettuce was ahead, and the tomato was trying to ketchup.

Jag måste komma ihåg att berätta för dem om avocadoskäraren ifall de skulle ha avocadotema nån gång. Fast drinkar med avocado låter … kinky.

Hur som helst, rätt svar på frågan är alltså avocadoskärare. Direkt in på topp tre-listan över grejer man älskar att ha men aldrig använder. Jag är impad av Peter och Magnus som kunde svaret.
Avocadoskärare

Andra bloggar om: , ,

Geektant Prylbög

Jag kan bli sjukt lycklig av att gå runt i butiker som Designtorget och hitta prylar som jag inte visste jag behövde förrän jag såg dem. Som kreditkortsformade vitlöksrivare, tvålar i rostfritt stål som tar bort fisklukt från händerna och kapsylåterförslutare. Med andra ord: jag är en tant. En prylbög-tant med geektendenser, eftersom jag också blir glad åt saker som handvevade mobilladdare, klockor som visar tiden i binärtalsform och myrfarmer för rymdbruk. Jag tror att Geektant Prylbög, eller ett anagram på det kommer bli mitt hemliga alter ego.

Hursomhelst, häromdagen var jag ute på NK och hittade något som gjorde tanten i mig glad. Kan du gissa vad det är till för?
Ett verktyg, men vad används det till?

Googlepoesi, augusti

Det är nästan slutet av september, men den som väntar på nån som gått väntar alltid för länge. Som vanligt består varje rad av en sökfras som använts för att hitta hit till Åsiktstorped, precis som den skrevs in i sökmotorn. Sedan har fraserna sorterats i rätt ordning i mitt huvud, och här är resultatet för augusti:

man ska inte kasta pärlor för svin

sarah silverman my mother
låt den rätte komma in
ligg med mig
fredrik ljungberg och london

ärkeängeln ariel
kolla vem du är lik
slutet är nära
djävulen bär prada

alltså
så här är det att vara bög
hångel
handfetish
kyssar i nacken
filmer jake gyllenhaal varit med i
bög porr när den är som bäst
även djävulen bär prada

sjungande snopp
glad amatör porr
svenska porr patricia
det är jag
djävulen bör prada

botten anna är
kär i body pump instruktör
kåt med
för stor sopp
djävulen bär alltid prada

Andra bloggar om: , , ,

I’m the real deal!

Lyssna på det här:

Åsiktstorped-Micke is awesome! Åsiktstorped-Micke has completely surpassed our expectations. Åsiktstorped-Micke is the real deal!
–Will Gray

eller det här:

Åsiktstorped-Micke is great. I don’t know what else to say. Keep up the excellent work. I am really satisfied with my Åsiktstorped-Micke.
–Anastasia Powell

Testa själv att fylla i ditt namn i sanningsgeneratorn ”Testimonial Generator” och försök att inte le efter tio klick.

(Via: YesButNoButYes)

Andra bloggar om: , ,

Dagens offer: Scout-Jim

Jim är ”Dagens Offer” i Aftonbladet. Du vet, den obligatoriska snyftartikeln där någon får hjälp att klä sig i oversizead offerkofta, gråta ut och få folkets sympati.

Problemet är att Karin Östman, ”journalisten” som skrivit artikeln verkar ha missat den obligatoriska kursen ”Snyfthistorier del 3: Så skapar du ett Offer”. Hon har fått en del saker rätt, som att publicera en bild på en lidande 17-åring i sjukhussängen, komplett med bandage och gips. Hon använder sig av irrelevanta fakta som framställer Jim i bättre dager, som att han var på väg hem från ett scoutmöte. Hon beskriver dramatiskt hans skador. Hon målar effektivt upp bilden av en liten pojke på moped misshandlad av stora starka poliser i en bil.

Kort sagt, Karin Östman stickar en tjock och mysig offerkofta efter konstens alla regler – utom den viktigaste: offerkoftan passar aldrig på någon som har gjort bort sig på grund av dumhet. Det är som att försöka passa in en tresitssoffa i en kondom.

Jim skadades därför att en polisbil prejade hans moped. Hade Karin slutat här så hade historien varit perfekt. Men Jim prejades därför att han inte stannade trots att polisen följde efter med blåljus och sirener. En stund tidigare hade en butik i området rånats och rånarna hade flytt på moped. Vad ska poliserna tro när Scout-Jim inte stannar? Klart som fan de prejar honom.

Notera att det inte är kört än. Karin har fortfarande en chans att rädda passformen på offerkoftan genom att undanhålla vissa fakta och lyfta fram andra. Det gör hon inte.

Jag ville köra ifrån polisen för att min moppe är trimmad. Jag ville inte åka fast och få böter, säger Jim Karlsson.

Han flydde alltså medvetet från polisen, och nu vill han ha sympati. Sorry Jim. Det blir ingen offerkofta för dig, men om du blir steril av den här olyckan så kan du däremot få en Darwin Award. Och Karin, ta igen den där kursen. En journalist som inte kan sticka en offerkofta är en skam för kvällspressen!

Andra bloggar om: , , , ,

Dagbok från en dejt, del 4

« Dagbok från en dejt, del 3

Onsdag 20 september
Vad var dealen, egentligen? Jag vet att jag ibland har lätt att bli betagen i personer, men det här kändes löjligt. I alla fall för den rationella delen av mig. Samtidigt kunde jag inte släppa det. Jag gjorde mitt bästa för att kliva av berg- och dalbanan, men den här gången satt jag fastbultad i karossen och fick sköta arbetet medan hjärnan malde. Tur att arbetsuppgifterna innebar mycket rutinjobb. Jag ringde och anmälde mig till streetfunk-klasserna 18.00 och 20.30 på Danscenter, jag behövde något som tvingade hjärnan att jobba med annat.

Jag visste ju egentligen vad problemet var. Ovisshet. Ovisshet är ett långtsamt och effektivt gift för kontrollfreak. Och egentligen visste jag ju också hur det låg till med intresset från M:s sida. ”Fatta vinken” skrek den lilla, lilla rationella delen av mig, och tog i ända från tårna i hopp om att nå fram. Men resten av mig hade förvandlats till Mr Tönt och höll nu för öronen sjungandes ”LALALALALA”. Jag vet att det är klyscha att ”hoppet är det sista som överger en”, men det är sjukt sant i mitt fall. Varje gång jag ser om Brokeback Mountain hoppas jag att Ennis ska gå med på Jacks förslag om att flytta ihop på en gård.

Att inte ringa är den enklaste utvägen för den ena parten, och den svåraste för den andra. Samtidigt kan man ju fråga sig vad man är skyldig efter en dejt. Men i ögonblicket gjorde ovissheten att jag inte hade distans, och kontrollfreaket spelade sin roll väl. Medan jag satt och åt en hälsotallrik på caf?t i hörnet av Götgatan och Folkungagatan mellan lektionerna bestämde jag mig för att sluta låtsas som om jag hade någon stolthet. Hade jag någon, så åt helvete med den. Jag skulle byta bort den för ett avslut.

Jag ringde igen.

Han svarade.

”Tja, det är Micke, hur är läget?”
”Tja! Det är lugnt, jag jobbar”
”Ah, då ska jag inte störa. Jag ville bara höra om du kände för att hänga lite nån kväll?”
”Visst. Jag jobbar nu, lägger du dig tidigt ikväll?”
”Jag är på söder och har en klass till vid 20.30, sen är jag uppe till midnatt i alla fall”
”Okej, jag ringer efter jobbet”

Lektionen gick sjukt bra.

Och nu är klockan 23:41, och han har inte ringt. En rationell sida av mig inser det absurda i situationen. Jag menar, FATTA VINKEN. Det skulle inte kunnat vara tydligare om han så semaforerat budskapet från Globen samtidigt som tio nakna nymfer tolkade det i en dans på Sergels Torg. Tyvärr är den rationella sidan bara passagerare, den kan bara titta på medan något slags masochistiskt överjag har tagit kontrollen och satt kursen på ”MAXIMAL FÖRNEDRING – HÖGSTA HASTIGHET”.

Så vad gör jag? Jag skickar ett meddelande till honom:

hörru marcus, jag vet att jag redan lämnat över bollen till dig, (för att inte tala om att jag med största sannolikhet framstår som en needy jäkel, fast stolthet har å andra sidan aldrig varit min starka sida heller) men jag är inte mycket för att låta saker bara rinna ut i sanden.

jag kan ta ett nej, jag är inte gjord av porslin. men jag har svårt när man ska höra av sig och inte gör det. det lämnar en liksom hängande i ingenstans ett tag.

Den här gången fick jag ett avslut.

hej. förlåt att jag inte är så angelägen. tycker att du verkar vara mkt trevlig och snäll. känner kanske att vi är lite olika. hade en trevlig lördag med trevlig avslutning på den. hoppas att vi kan ses mer ute och hittas på ngt kul.
just nu är jag inte i läge för att starta något nytt än så länge. hoppas att du inte känner att jag är orättvis. ha det så bra. vi ses. kram

Jag säger ju det. När det gäller dejtning så är jag Dr Micke och Mr Tönt. Men jag är i alla fall bra som Mr Micke.

Andra bloggar om: ,