shopping – Being Micke Kazarnowicz

Shoppinglycka i Toronto

När jag var i Toronto gjorde jag några fynd på Queen Street West. Bland annat hittade vi Torontos motsvarighet till Sci fi-bokhandeln i Stockholm, men med ett mycket coolare namn: Silver Snail. Jag tror inte att jag sett ett större utbud av actionfigurer, statyer och repliker någonstans. Allt från obskyr manga till varje tänkbar superhjälte och till och med sentintels (bläckfiskarna) från Matrix.

Bland annat hade de Dr Who:s överrock (this one’s for you Elin)

Jag lyckades dämpa de mest akuta köpimpulserna och det slutade med att jag bara köpte en halv Storm Trooper att sätta i bokhyllan. Nu är den hyllan perfekt (jag kan dock inte bestämma mig för vilket som är mer gay: mina två anatomiskt korrekta Ken-dockor eller aluminiumflaskan designad av Lagerfeld)

Storm Troopern kompletterade min bokhylla — Storm Troopern kompletterade samlingen i min bokhylla

Jag missar sällan chansen att besöka Nikes och Adidas konceptbutiker. I Adidasbutiken fanns en hel del av Star Wars-kollektionen kvar, men det enda som var både coolt och användbart utan att direkt inverka negativt på liggfaktorn var Adidas Jabba the Hut-sneaker. Däremot är det intressant hur både Adidas och Nike leder ligan över mash-ups av varumärken. Först var det sportstjärnor, men Adidas har samarbeten med till exempel Porsche och Vespa. Och här är några exempel på annorlunda skodesign:

Dr Martens hade en konceptbutik, och jag är lite imponerad över hur de lyckas produktutveckla utan att tappa för mycket av varken originalet eller punkkänslan. Nu har jag inte riktigt haft koll på Dr Martens sen jag jobbade på Din Sko på 90-talet, men vad sägs om Dr Martens i sammet?

Andra shoppingfynd var t-shirts. Den finaste jag hittade hade en serie fotografier av Jimmy Dean, men den fanns bara i small och inte ens om jag släckte lampan i provrummet och kisade såg den bra ut på mig. Jag hittade två andra t-shirts som var nästan lika snygga:

Absolut bästa fynden var dock salt- och pepparkaren i form av dödskallar, och kylskåpsmagneterna i form av iPhone-ikoner.

Kylskåpsmagneter i form av iPhone-ikoner

Tips på kläder och accessoarer för ”lila 27 oktober”

En vanlig kommentar på evenemanget ”lila 27 oktober” är att många – framför allt killar – inte har något att dra på sig. Samtidigt har entusiastiska och härliga deltagare kommit med tips om vad man kan bära och var man kan få tag på lila saker. Några företag har hört av sig och erbjuder rabatter till alla som ska delta.

Här är delar av min outfit nästa onsdag som inspiration:
Lila outfit

Andra tips på vad man kan köpa eller göra:
Knokk har en lila klocka som de erbjuder 25% rabatt på om du anger koden LILA när du checkar ut. Istället för 249:- med frakt kostar den då 189:- Du behöver beställa den senast på fredag för att ha den levererad i tid. Jag har beställt en för att matcha resten av min outfit.

Hennes & Mauritz har på herravdelningen flera plagg i lila. Stickad halsduk och mössa, t-shirt och en longsleeve, en fintröja och två olika skjortor bland annat.

MQ har lila slipsar för den som vill bära slips till skjorta.

Leglook har lila strumpbyxor, och erbjuder 20% rabatt om du anger rabattkoden ”bär något lila”.

Enligt Osannda, en av deltagarna i manifestationen, har kedjan New Yorker haft lila med i sina kollektioner de senaste tre åren. Det finns ett tiotal butiker i Sverige: Malmö, Löddeköpinge, Göteborg, Strömstad, Västerås, Norrköping, Uppsala, Stockholm – (Kista, Väsby, Nacka, Skärholmen)

Glitter har en hel del accessoarer lila. Carlings i Stockholm hade bland annat en stor lila stickad mössa i skyltfönstret i Stockholm. I Stadium såg jag en hel del lila överdelar bland träningskläder för tjejer.

Björn Borg Lila BH och trosor från Björn Borg (disclaimer: jag jobbar där) har en lila bygel-BH med matchande trosor.

Vill man inte köpa något nytt kan man färga något man redan har. Helfärgat eller batikmönster. Textilfärg kan köpas bland annat på stormarknader och Herdins, som tillverkar textilfärg har en hel del tips om hur du gör på sin hemsida.

Har du fler tips? Lämna dem gärna i kommentarerna, så kan alla ta del av dem!

Dos i Göteborg

Göteborg bjuder onekligen på en massa upplevelser. Jag är här för första gången på riktigt och har fått uppleva många saker. Vissa angenämna, andra inte. Det jag är mest besviken på att att den berömda Göteborgshumorn, som att bron över älven kallas ”Tolvan” för att ”den går över älva”, inte visade sig i namnen på frisörsalongerna. Stockholm vinner lätt slaget om mest göteborgska frisörsalongsnamn med ”Sax & Fön”, ”Hårley Davidson”, ”Magica de Sax” och ”Huvudverk”. Och då har jag bara listat salonger från Vasastan i Stockholm.

Angenämt var besöket på Konstmuséet och Konsthallen. Jag älskar stora oljemålningar i guldramar. Storslagna landskap, dekadenta konstnärsfrukostar i Paris – älskar’t! Renässansen, när man började studera människokroppen och måla muskulösa män är en annan favorit. Dock förtas en hel del av den upplevelsen av att dessa män bara kan räknas som välhängda om man jämför med sex månader gamla bebispojkar.

Hur som helst, muséet är värt ett besök. Framför allt gillade jag ett av verken i utställningen ”Omskakad spelplan”, ett fotografi av Annika Karlsson Rixon kallat ”Tidig sommarkväll i Los Angeles”. Jag har försökt hitta det online, men inte lyckats. Vid en första anblick såg jag två flator i något slags uniform som tittar på varandra, men strax såg jag att de snarare kollar förbi varandra med en drömsk blick. Det är som om de är där utan att egentligen vara medvetna om varandra. Det finns många lager i det fotot, när jag såg det på avstånd såg jag också siluetten av Los Angeles skyskrapor i bakgrunden. Väldigt 90-tal.

”Disidentifikation” är utställningen i Konsthallen som jag verkligen rekommenderar. Favoriten där är en skulptur, ”Tekannan” av Lukas Duwenhögger. Ett stycke som lyckas fånga mötesplatser för homosexuella, fjollighet och nazismens förtryck i en och samma skulptur.

Vill du balansera ut den kulturella upplevelsen med en konsumeristisk rekommenderas en shoppingtur i området ”Inom Vallgraven”: Grandpa och Fever är absolut värda ett besök, Dunderdon som är ett väldigt prisvärt märke med design i gränslandet preppy-workwear och framför allt Rag Time som är en second hand-butik för märkeskläder och dito skor (linneskjorta från Canali: 280 kronor).

Det du inte ska göra i Göteborg: se Sex and the City 2 (aka: ”den sämsta av Grumpy Old Men-filmerna”). Men det är inte Göteborgsspecifikt, och en annan historia för ett senare blogginlägg.

Shopping galore (men glöm inte bilen)

Igår spenderade jag lite tid i olika shoppingcentrum. Det var intressant att se skillnaderna. Beverly Center ser ut att vara ett jättekomplex från utsidan – och nog finns där många butiker. Men det säger mycket om hur bilburna Los Angeles-borna är när huset består av fyra våningar parkering och tre våningar shopping.

Än värre är The Grove, med sju våningar parkering – utsikten från högsta våningen är fantastisk – och en massa butiker på gatuplan. Där ser det ut som om någon med allvarlig julfetisch fått frispel och exploderat, och det luktar som ett horhus. Abercrombie & Fitch kör fortfarande sin grej med hög volym, skum belysning och halvnakna modeller. För två år sedan sålde de sin parfym genom att ha en diskret doft av den i kläderna. Det luktade liksom pojkvän om den t-shirt jag köpte, som om någon annan burit den och doften av hans parfym satt kvar i kläderna. Numera häller de parfymen i ventilationssystemet, och du kan lukta dig fram till butiken på hundra meters håll. Där inne blir det snudd på outhärdligt, men du luktar gott när du kommer ut. Är deras (manliga) modeller alltid lika flirtiga förresten?

Jag har aldrig varit inne i en riktig Apple Store (det finns ingen i Stockholm) och jävlar vad Apple är duktiga på att paketera sin image även i butikerna. I butiken i The Grove fanns inga kassor. Alla blåklädda anställda har portabla terminaler i vilka jag kan betala med mitt kort och få kvittot som PDF via mail. Det var ju precis det jag efterlyste, och det är väl självklart att jag hittar det hos Apple.

Hudvård för män är fortfarande lite främmande här. Varken Macy’s, Bloomingdale’s eller Sephora har mer än några märken och det starkaste verkar vara ZIRH. Däremot har modet närmat sig Europa, i alla fall när det gäller byxor på killar. Det är inte helt ovanligt att se killar med smal passform på byxor. Skjortor som är figursydda är fortfarande ovanliga, av blickarna jag fick när jag hade min Bläck-skjorta att döma.

Jag skulle ha ett par sneakers, men de enda jag gillade vid första ögonkastet fanns inte i min storlek. Däremot hittade jag en sjukt snygg skinnväska på Macy’s. Utifrån kvaliteten på skinnet (hey – jag har trots allt spenderat ett år med att vara ansvarig för Väskshoppen på Din Sko i Skärholmen) gissade jag att den låg nånstans på 2500 svenska. Prislappen sa 133 dollar, och numera bor min Macbook i en grymt snygg skinnväska.

Andras blogginlägg om los angeles, resor, shopping, abercrombie & fitch

♥ Dublin

Fördelen med att resa ensam är att det är lättare att bli uppgraderad som singelresande än i grupp. Den här gången hade SAS överbokat flygrutten Dublin – Köpenhamn – Stockholm, och de avlastade genom att flytta på mig till direktrutten Dublin – Stockholm.

Förutom att jag sparar en timmes resande och slipper transfern i Köpenhamn, har jag också lärt mig att jag i framtiden kommer att betala extra för barnfria alternativ. Finns det inte, kommer jag att ha med mig smågodis spetsat med Valium.

Hur som helst, Dublin har en hel del att erbjuda:

Spännande arkitektur. Jag har aldrig sett en sån snygg integration av spännande modern arkitektur och äldre bebyggelse av det mer pittoreska slaget. Kanske är det just kontrasten som gör det hela så tydligt.

Göteborgshumor. Pubarna har ofta namn som till exempel ”The czech inn” eller ”The Hairy Lemon”. Den sistnämnda ligger på Lemon Street i närheten av Harry Street. Dessutom har de ett café med hembakta bakverk. Såväl bakverk som inredning är som hämtade från Harry Potters Hogsmeade. Namnet? Queen of Tarts, såklart.

Queen of Tarts

Taxibilar. Enligt uppgift finns det mer än 20 000 registrerade taxibilar i Dublin. På kvällarna fylls gatorna av familjefäder (jag såg inte en enda kvinnlig taxiförare) som köpt en taxilicens för 6500 euro, och kör in extrapengar. Resultatet är att du inte kan kasta en sten vid 11-tiden en lördagkväll utan att träffa en taxi. Fyra, fem timmar senare har familjefäderna åkt hem och lagt sig vilket resulterar i lite taxibrist.

Restauranger väl värda ett besök är:
Miller’s Pizza, som tar pizza från bukfylla på bakfyllan till välkomponerade matupplevelser. Ciao Ciao är mikrotinad fryspizza i jämförelse.
Saba, som har asiatiskt tema, och korrekta styrkeangivelser. Jag tog en nudelrätt som hade tre av fyra stjärnor. Styrkan var mig till belåtenhet, och som jämförelse tycker jag att de flesta asiatiska restauranger i Stockholm mesar när de säger att något är ”starkt”. Missa inte den fantastiska (alkoholfria) Lychee-coolern.
Diep le Shaker gör mycket bra thaimat som känns fräsch (till skillnad från den flottiga typen som många restauranger får till). Dessutom kan du få maten hemkörd.

Shoppingen är inte världsklass, men definitivt på en helt okej nivå. Manlig grooming är ännu ingen hit på Irland, vilket framgår tydligt på Brown Thomas, Dublins motsvarighet till NK. Utbudet av herrdofter motsvarar Åhléns i Åmål, och manlig hudvård ligger tio år efter Stockholm. Jag fick tag på snygga skor, snygg Nike-väska och fyllde på min filmsamling med queerklassiker som Querelle, Maurice och Torch Song Trilogy. Jag är en dålig bög, innan Dublin-besöket hade jag inte sett en enda av dem. Dessutom fick jag tag i Yossi & Yagger, en israelisk film om två soldaters kärlek, som jag länge velat se. Personer som vill driva en framgångsrik filmbutik i Stockholm bör göra ett studiebesök på Laser (filmbutik på St Georges Street). Jag och David gick in för att hitta Tales of the City och bägge gick ut med 7-8 titlar vardera. Deras utbud av ”gay interest” och musikaler var imponerande.

Jag vet att jag sa att jag inte skulle kunna tänka mig att flytta till Dublin. Jag tar tillbaka det. Dublin kan inte konkurrera med Londons shopping och nattliv, men Dublin är charmigt, vackert och vänligt. När jag gifter mig med Jake kommer vi att köpa hus utanför Dublin. I London kan man bo på hotell.

Andras blogginlägg om resor, dublin, popkultur

Not straight

För ett tag sen var jag inne på Combination och motstod impulsen att köpa en t-shirt med det här motivet. Nu är den slut. Impulskontroll är inte alltid av godo.

Andra bloggares inlägg om t-shirtmotiv, not straight, impulskontroll

”Politiskt inkorrekt” var inte ens riktnumret, nu är det vår anknytning

Jag har flera gånger tidigare tipsat om t-shirt hell, en nätbutik som säljer t-shirts med kul budskap. Från början hade t-shirt hell en avdelning som hette ”worse than hell” där du kunde hitta t-shirts med de mest politiskt inkorrekta budskapen. De råkade såklart i trubbel och tog bort avdelningen, men under en begränsad tid säljer de ut sitt lager med budskap som kan få Världen Idag-kristna att börja gråta, dig att bli nedslagen och mamma att bli stolt.

Här är några av höjdarna:

Very politiskt inkorrekt

Storlekar, modeller och färger är begränsade. Jag köpte till exempel sista ”Frat boys give the best head” tillsammans med mina två andra fynd: ”I take the the out of psychotherapist” och ”This shirt is written in homosexual – can you read it?”

Andra bloggar om: politiskt inkorrekt, t-shirt hell, budskap, nätshopping

Borat, Viktor och Rolf

Jag måste i säng, men först måste jag dela med mig:

Borat är årets roligaste film. Scenerna som bygger på manus och skådespelare är precis lika tråkiga som det låter, men det finns en del guldkorn med äkta, ovetande amerikaner och en Sasha Baron Cohen som är lysande. På ett ställe skrattade jag så mycket att jag missade halva scenen.

När Lagerfeld-kollektionen släpptes på H&M var det krig i butikerna inne i stan. Medan folk slet kläder från händerna på varandra och använde barnvagnar som tillhyggen var det rätt lugnt i förorterna – där fanns till och med kläder kvar i slutet av dagen. Idag var det tvärt om. H&M i Kista förvandlades till Battleground Fashionista. En av dörrarna gick sönder när folk slogs om att vara först in och hyllorna var renplockade redan efter någon timme, medan både H&M Hamngatan och Gallerian hade en hel del kläder kvar strax innan stängning. Så vill du ha en smoking (storlek 54) eller en bröllopsklänning signerad Viktor och Rolf finns alltså chansen imorrn förmiddag när de öppnar. Hittar du en smoking i storlek 52 eller 50, säg till. Jag vill ha en.

När jag ändp är inne på shopping: Sony Ericssons och Fossils klockor finns nu i butik. Säljaren i Phone House-butiken deklararede stolt att de är de enda som för den svarta klockan i Sverige. Synd för dem att den svarta är blank och inte alls så snygg som jag trodde. Hade den varit matt så hade jag köpt en på studs, nu lutar jag åt att skaffa en silverfärgad istället. Problemet är att jag också vill ha en Viktor & Rolf-smoking och en Nintendo Wii. Och Jake Gyllenhaal som pojkvän. Tomten?

Förresten, jag läste om att en till skådis kommit ut ur garderoben. Någon som alla förknippar med Doogie Howser, M.D. Jag tänkte ”vem fan är Doogie Howser?” och blev tvungen att bota min dåliga koll med hjälp av Google. Wikipedia har en sjukt konstig bild på honom där han inte alls är sig lik, och det var först när jag kollade upp honom på IMDB som jag kom på att det ju är den coolaste killen i Starship Troopers. Han är dessutom snygg, men hans pojkvän är ännu snyggare.

Okej, nu får jag sova. Påminn mig om att berätta om när jag blev av med min värdighet på Venhälsan.

Not dead yet

Jag är inte död. Än.

Jag har inte ens bloggtorka.

Jag har bara haft massor med saker att fylla min tid med. Jag har till exempel gått Bodyjam-utbildningen. Jag har shoppat en stor fin teve, ett surroundsystem i en enda högtalare och kan numera spela Dead Rising i HDTV-läge.

Om du gillar filmer som Land of the Dead, 28 dagar senare och Braindead så är Dead Rising ett spel som lär falla dig i smaken. Det finns en viss terapeutisk effekt i att gå loss på en klunga zombies med en gräsklippare. Jag har inte haft så roligt med ett tevespel sedan God of War.

Jag har dejtat en amerikan, sett massor med filmer, varit på Venhälsan och testat mig och blivit barnsligt glad åt snön som fallit. Jag har läst ut ”Jaktsäsong” och skulle egentligen kunna skriva en massa om mina blandade känslor för den boken, men eftersom jag är på väg ut genom dörren för att spendera en helg i Dalarna hinner jag bara skriva att det är Brad Pitt och inte Johnny Knoxville som sa att han var ”hung like a hamster”. Och är verkligen en av karaktärerna en bögversion av Patrick Bateman?

”Hung like a hamster” är däremot inte ~~min pojkvän~~ Jake Gyllenhaal.

Jag har utvecklat lindriga shop-o-holic-symptom, jag har upptäckt att min favoritöl är Innis & Gunn och jag har saknat er allihop. Hur har ni haft det?

Geektant Prylbög

Jag kan bli sjukt lycklig av att gå runt i butiker som Designtorget och hitta prylar som jag inte visste jag behövde förrän jag såg dem. Som kreditkortsformade vitlöksrivare, tvålar i rostfritt stål som tar bort fisklukt från händerna och kapsylåterförslutare. Med andra ord: jag är en tant. En prylbög-tant med geektendenser, eftersom jag också blir glad åt saker som handvevade mobilladdare, klockor som visar tiden i binärtalsform och myrfarmer för rymdbruk. Jag tror att Geektant Prylbög, eller ett anagram på det kommer bli mitt hemliga alter ego.

Hursomhelst, häromdagen var jag ute på NK och hittade något som gjorde tanten i mig glad. Kan du gissa vad det är till för?
Ett verktyg, men vad används det till?