Vinn veckopass till Stockholm Pride

Reklam på bloggen. Jag har fått förfrågningar förut, och jag har funderat på hur jag ska ställa mig till det. I de flesta fall skulle renodlad reklam kännas konstigt. Därför avstår jag till exempel från Google Adwords och liknande reklamsystem (lyxen med att ha en egen installation av WordPress). Jag har inte bloggen för att tjäna pengar på den.

När Swedbanks kampanjansvariga för Pride hörde av sig föll en pusselbit på plats: jag gör reklam när budskapet är relevant, när avsändaren känns renhårig och när jag kan göra situationen till en win-win-win för alla tre parter: mig, mina läsare och avsändaren. Som i det här fallet.

Så här skriver Swedbank:

Som stolt sponsor av Pridefestivalen har Swedbank en tävling där ni kan vinna två veckopass genom att designa det snyggaste bankkortet. I juryn sitter den ena halvan av designerparet Simon och Tomas. Tomas kommer att avgöra vem av er som skapat det snyggaste, coolaste eller mest imponerande bankkortet. Välj ut din favoritbild och var med och tävla här: www.swedbankkampanjer.se/pride

Har du inga bilder får du gärna använda dig av mina foton på Flickr (t ex Pride 2006, Pride 2007 och Pride 2008). Jag har använt en av de bilderna på mitt bidrag:

Bankkort med Prideflagga
Mitt bidrag till Swedbanks tävling

Jag är så klart nyfiken på hur du som bloggläsare uppfattar det här. Du får gärna berätta i kommentarerna. Eftersom jag för det här får två Pride-pass, men bara behöver ett själv, så lottar jag ut ett veckopass till Pride till en av er som kommenterar senast söndag 4 juli.

Det är vad vi kallar ”en overshare”

Ibland kan du bli outad på de konstigaste sätt. Som till exempel när du gillar något på Facebook och faktumet att du gillar det dyker upp i en Facebook-annons för just det. Personligen skulle jag hellre se mitt namn i Facebook-annonser där jag gillar ”att ta den i alla hål utan skydd” (eller ”it rough” om man har Facebook på engelska) än att, som Sören Juvas, skylta med att jag gillar Bodström:

Sören Juvas gillar Thomas Bodström
Sören Juvas gillar Thomas Bodström

Min e-postadress är värdelös för dig, även om du får den

Jag är förvånad över hur många som fortfarande, 2010, samlar in e-postadresser bara för att de kan. De tänker uppenbarligen inte på att det oftast är ineffektivt och i vissa fall kontraproduktivt.

Låt oss titta på tre exempel:

Exempel 1: En ”gratis” guide till budgetresande i PDF-format
För ett tag sedan twittrade bloggen ”Budgetresande” följande:

Gratis nybörjarguide till billigt flyg http://bit.ly/c20DuQ RT:a gärna!
Gratis nybörjarguide till billigt flyg http://bit.ly/c20DuQ RT:a gärna!

Länken leder till ett blogginlägg där du ombeds lämna din e-postadress så kommer guiden (en PDF-fil) att skickas till dig. Att samla in e-postadresser utan vidare förklaring luktar spamfälla lång väg, vilket jag också påpekade för personen bakom twitterkontot. Förklaringen var att man också fick ett nyhetsbrev (som nästan ingen någonsin avprenumererat från) på köpet. Det framgick ingenstans (dock är sidan nu uppdaterad så att det framgår). Om vi bortser från det korkade i att använda PDF:er på webben, det snåla i att inte erbjuda en direktlänk till PDF:en i fråga och det naiva i att be ett nätverk av personer att RT:a något som man inte kan avgöra värdet på återstår det korkade i att samla in e-postadresser bara för att.

Exempel 2: Elaine Bergqvist och kommunikation

Elaine Bergqvists nyhetsbrev
Elaine Bergqvists nyhetsbrev

Här om dagen fick jag e-post från Elaine Bergqvist om hennes nya sajt i samarbete med reklambyrån Soft. Det utskicket skickades till min privata e-postadress, utan någon vidare förklaring till varför jag fått det. Jag kan mycket väl tänka mig att jag någon gång skrivit upp mig nåstonstans, men det gjorde mig inte mindre irriterad över reklamutskicket. Jag är nämligen säker på att jag inte uttryckligen bett om att få nyhetsbrev från varken Soft eller Elaine Bergqvist. Däremot kan jag säkert ha missat att bocka av någon ruta när jag registrerat mig för något annat. (Att Soft sedan har ett system där webbversionen av nyhetsbrevet har adressen http://www.soft.se/softspam/newsletter/view.php är ett exempel på ogenomtänkt URL-strategi. Spam vill väl ingen seriös leverantör av e-postutskick förknippas med?).

Exempel 3: SJ och ljudboken
Tredje exemplet på samma sak är SJ och ljudboken. Inför midsommar har SJ en goodwillkampanj: de ger bort Mordet på Orientexpressen som ljudbok. Ett smart drag: många åker någonstans över midsommar och en ljudbok är ett utmärkt tidsfördriv. Alla, oavsett om de är kunder eller inte, kommer att tänka på SJ när de lyssnar på boken. Dels finns en naturlig koppling då orientexpressen är ett tåg, dels tror jag att man gör en positiv koppling till SJ under lyssnandet, eftersom man fått boken från dem. Problemet är att man för att få boken måste godkänna användarvillkoren. För att godkänna dem måste man också gå med på att få ett nyhetsbrev.

Konstiga villkor från SJ
Konstiga villkor från SJ

Om du vill samla in e-postadresser, ha en sida/en ruta på sin sida där du tydligt ger användaren möjlighet att lämna sin e-postadress för att få uppdateringar från dig. Du kommer att få in färre e-postadresser än SJ och Budgetresande i exemplen ovan, men de du får in kommer på riktigt vara intresserade av att få ditt nyhetsbrev. De kommer inte att känna sig irriterade över att du skickar nyhetsbrev till dem, eller undra varför du mailar dem och hur du fick deras e-postadress.

Omvänt, om du gör som i exemplen ovan så använder du samma princip som spammare. Det enda som skiljer dig är att du med ganska småaktiga metoder fått användarens godkännande, vilket säger att du agerar på rätt sida om lagen. Etiskt däremot är du inget annat än en spammare.

Det jag skulle ha gjort om jag vore Budgetresande är att lägga ut informationen på min blogg. Det är vad sociala medier handlar om: generositet och att dela med sig utan att ställa krav på förhand. Om jag vore SJ hade jag haft en separat checkruta, obockad som standard, för nyhetsbrev så att användarna kunde välja att bara ladda hem boken utan att få spam på köpet. Om du ska ge bort något, ge antingen bort det som en bonus till dina befintliga prenumeranter, eller ge bort det till alla. En köpt e-postadress är inte värd något, även om du köpt den av ägaren.

I Elaine Bergqvists fall hade jag valt att skriva varför personerna jag skickar nyhetsbrevet till får det. (Och dessutom valt en reklambyrå som, 2010, inte gör sajter helt i Flash. Är Soft Farfars spöke, måntro?)

Djurfodrets variant av evighetsmaskin

Egentligen kan man ju säga att man har gjort en industriell variant av en naturlig råvara som blir naturlig igen

Marknadschefen på Daka, ett företag som tillverkar grisfoder av grisblod och grisfett, svarar på kritiken att det är kannibalism i SvD. Han säger också att ”blodet och fettet förädlas så mycket i fabriken att det är något helt annat än om grisarna åt kött-eller benmjöl”. Jag vet inte om jag skulle vilja äta människorester oavsett hur förädlade de var. Intressant är också att Scan tar avstånd från det i Sverige, samtidigt som de är delägare i Daka.

Jag säger inte att jag ska bli vegetarian, men jag säger att jag ska börja välja köttet jag äter med större noggrannhet.

Annika Lantz: en fallstudie i varumärkesuttag via sociala medier

Gör du en sökning på @annika_lantz på Twitter Search hittar du två typer av tweets: folk som försöker kommunicera med Annika Lantz, och folk som på ett eller annat sätt klagar på att Annika inte svarar. Just nu är de senare i majoritet, och i mitt twitterflöde är trenden tydlig: Annikas varumärke tar stryk av hennes ignorans om sociala medier och hennes ignorerande av sina fans.

En diskussion på Twitter om det här gjorde mig uppmärksam på att Emanuel Karlsten frågat Annika om hennes Twitter- och Bloggynärvaro (eller kanske snarare bristen på närvaro).

om hon skulle engagera sig i twitter så skulle hon slukas helt av det. Och hon var inte beredd att avsätta den tiden. Hon menade då att hon hade två val. Att fortsätta ”missbruka” twitter, eller lägga av helt. Men så insåg hon att det var sex tusen pers som uppenbarligen fann någon slags glädje av hennes tweet och… well, hon fortsatte.

Här säger Annika två saker:
Hon ”gör det” för sina läsare.
Hon ser sociala medier som samma envägsplattform som radio.

Det är klart att man kan använda Twitter som enbart en push-kanal. Det är vad svenska SAS gör. På andra sidan har vi SJ som kör en motsatt strategi. De ger två helt olika effekter. Det handlar således inte om ett objektivt ”rätt” och ”fel” sätt att använda kanalen, utan om konsekvenserna för ens varumärke.

Låt oss titta på Annika Lantz varumärke: det är uppbyggt kring folklighet och mänsklighet. Hennes beskrivning på Bloggy är ”Hårigt cellulitmonster från förorten. Trivs i flätor och sång. Äter gärna ministrar och barn.”, och på Twitter är hennes location satt till ”förorten”.

Det fungerar också att bygga upp den imagen i radio, eftersom radio är ett envägsmedium. Lyssnarna har inga förväntningar på att kunna interagera. Problemet uppstår däremot när Annika tar steget ut i ett tvåvägsmedium. Mänsklighet och folklighet går inte ihop med ”jag pratar, men lyssnar inte när ni svarar”. Alla hängivna Annika Lantz-fans som svarar henne på Bloggy och Twitter får inget svar. Första gången kanske det passerar, men andra, tredje …? När man dessutom ser andra som twittrar kring sin frustration att Annika inte svarar ökar det varumärkesuttaget. Det handlar inte om att Annika Lantz inte följer någon. Det handlar om hennes vägran att svara på tilltal.

Betyder det här att Annika skulle ha valt bort en existens på Twitter/Bloggy? Ja, jag skulle råda henne till att radera sin profil i första hand. Framför allt när andra kändisar som Ebba von Sydow, som tillsammans med Annika är SVT:s officiella melodifestivalstwittrare, svarar på tilltal på Twitter. Folklighet går inte ihop med att inte svara. Men det finns ett alternativ två, som är nästan lika bra: att vara transparent.

Om Annika använt profilinformationen på Bloggy/Twitter för att förklara sin envägskommunikation, och istället för att länka till ”www.dialoggen.se” i sin Twitterprofil, länkat till en sida där hon skriver mer kring sitt val och varför, så hade hon absolut kommit undan med det. Hennes följare hade inte haft förväntningarna på att hon svarar.

För till syvende och sist så handlar det om just förväntningar. När du ger dig in i ett medium som är en tvåvägskanal, öppnar du för förväntningar att du ska svara. Därför är det mycket viktigt att vara extra tydlig med att man inte svarar, och med anledningarna, för att slippa göra varumärkesuttag.

Hur snabbt kan man avfolka en Facebook-grupp?

Uppdaterad Gruppen ”2 kr till jordbävningsoffren på Haiti” är en fejkgrupp, skapad för att jävlas med folk som går med.

Det är inte länge sedan gruppen Control Your Info visade att man inte behöver kunna programmeringskunskaper för att ställa till med saker hos stora aktörer som Facebook. Det kommer alltid att finnas säkerhetsluckor, och som användare kan du bara sätta sin tillit till säkra lösenord som är unika för varje tjänst, och att de tjänster du använder dig av har ett gediget säkerhetstänk i botten.

Men det behövs också en dos kritiskt tänkande.

Dagarna efter katastrofen på Haiti grundades gruppen ”2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti”.

Facebook-gruppen: 2 kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti
Facebook-gruppen: 2 kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti

Idag klockan 15:00 hade gruppen över 149 000 medlemmar. Just nu (21:49) har den över 180 000. Ingen av dem kan ha reflekterat mycket över gruppens beskrivning:

Vi har precis förhandlat klart med våra sponsorer och kommer för varje medlem som går med skänka 2 kronor. Vi klarar för tillfället att ta med 200 000 medlemmar men kommer förmodligen kunna ta in fler senare !

Enligt avtalet träder sponsorerna fram när donationen är klar.

Det finns flera indicier som pekar på att gruppen är fejkad:
1. Sponsring?
Man sponsrar saker av en anledning: att få synas med sitt namn. Varför skulle de gå miste om chansen att synas under tiden gruppen växer? Om de inte är intresserad av att synas, varför gör de då inte en donation direkt istället för via en Facebook-grupp?

2. Grundaren och hennes vänner
En annan som sett igenom det är Henric på Ingen är perfekt. Han skriver en del om grundaren, som kan vara en verklig person som fått sitt konto hackat och inte är medveten om det, eller en fejkad persona. Vissa av vännerna till henne har fejkade namn. Till exempel finns ingen med namnet ”von Rosenhög” i Sverige. Det finns visserligen många med fejkade namn på Facebook, så det i sig betyder ingenting, men det är en droppe till i bägaren.

Vidare har grundaren 67 vänner. Det är lätt att skaffa sig 67 vänner på Facebook, då många bara bara blir glada över en vänförfrågan (eller kanske skamsna över att de inte känner igen någon de tycker att de borde?) och klickar på ”accept” utan att tänka sig för. De tänker inte att de kan ge fejkpersonligheter av sin trovärdighet, som i sin tur urholkas.

Uppdatering Grundaren är en fejkad användare. Profilbilden föreställer Marika Hjertkvist på Smittskyddsinstitutet.

3. Flashback
Gruppen diskuteras flitigt på Flashback (i forum som rör just fejkgrupper på Facebook). Bland annat verkar det som om det inte går att byta namn och beskrivning på grupper som har så pass många medlemmar (siffran som nämns är 50 000), men man letar efter en annan väg att ställa till lite jävulskap för gruppens medlemmar.

Screenshot på kommentarer från Flashback om Haiti-gruppen
Screenshot på kommentarer från Flashback om Haiti-gruppen
Screenshot på kommentarer från Flashback om Haiti-gruppen
Screenshot på kommentarer från Flashback om Haiti-gruppen
Screenshot på kommentarer från Flashback om Haiti-gruppen
Screenshot på kommentarer från Flashback om Haiti-gruppen

(Länk till originalkommentarer 1, 2 och 3)

4. Nigeria-regeln
Om en deal är för bra för att vara sann, så är den det. I det här fallet finns det två tänkbara orsaker:
1. Gruppen har en sponsor som inte ger pengar direkt utan bara vill samla 200 000 personer i en Facebook-grupp först. Alltså en rik person med megalomani?
2. Det är ett lurendrejeri.
Occhams rakkniv. Den enklaste förklaringen är den mest sannolika.

Tillsammans är det här tillräckligt för att få mig att slå bakut. Personer som ingår i mitt nätverk, och inte är lika tech- eller social meida-savvy som jag kan jag lätt hjälpa genom att meddela dem just det här. Kanske hittar personerna bakom lurendrejeriet inget sätt att jävlas med medlemmarna, men troligare är att de gör det.

Jag tänkte slå två flugor i en smäll: hjälpa dem som gått med i ett uppenbart lurendrejeri (med de bästa av intentioner) samtidigt som jag utbildar dem i fallgroparna i sociala medier, och se hur snabbt man kan tömma en 180 000 medlemmar stark grupp. Hjälp mig genom att kolla gruppens medlemmar – har du vänner som är med där, meddela dem. Använd twitter, Facebook-status och länka dem gärna till det här inlägget. Om du snabbt vill veta ungefär vilka av dina vänner som är med i gruppen, ladda om sidan ett par gånger. Facebook slumpar alltid en eller ett par av dina vänner bland de sex medlemmar som visas med bild och namn på sidan.

Till dig som blivit drabbad: se det här som en nyttig läxa i vikten av källkritik, och att inte ens ditt nätverk kan filtrera bort uppenbara scams. Se till att meddela de personer som du bjudit in och ge dem besked. Lite som en digital version av smittspårning och ”the call of shame”.

Update: det är intressant hur virusartat snabbt det hela utspelar sig. Exakt två timmar sedan jag skrev den här posten har gruppen 190 000 medlemmar. Personer får förfrågningar från sina vänner och klickar ”accept” utan att läsa vad som står, eller reflektera över det.

Katastrofen i Haiti: hur ett missförstånd i sociala medier ökade sms-donationerna med 175 000

Det började med en felaktig uppgift i det finstilta, och ledde till att samtliga svenska mobiloperatörer efterskänker den administrativa avgiften vid sms-gåvor till Haiti. Det innebär cirka 175 000 kronor mer till Röda Korset och Läkare Utan Gränser. Det hela utspelade sig huvudsakligen på Twitter och Facebook.

När vidden av katastrofen blev känd började människor donera pengar till hjälporganisationer. I sociala medier spreds budskapet kring sms-donationer snabbt; det är ett enkelt budskap att sprida (”SMS:a ordet LIV till 72990 så ger du 50 kr till Läkare Utan Gränser”) och det är enkelt att ge.

Läkare Utan Gränser har på sin sida information om hur mycket av de 50 kronorna som ett SMS ger, som kommer dem tillhanda (exemplariskt för övrigt med transparens). Där stod det:

Av 50 kronor går ca 41 kronor till Läkare Utan Gränser genom operatörerna Tele2, Telenor och Telia, ca 33 kronor genom Tre.

Skärmdump av informationen på Läkare Utan Gränsers sida
Skärmdump av informationen på Läkare Utan Gränsers sida

17 kronor av 50 är mer än en tredjedel. Tre framstod inte i positiv dager. Det uppmärksammades av Filip Salomonsson (för övrigt mycket duktig inom användbarhet och kundvård), som skrev det i en uppdatering på Twitter.

Budskapet snappades upp av många, inklusive mig. Jag hjälpte till att sprida det vidare, dels via Twitter där folk, dels på på Facebook.

Erik Hörnfeldt, PR-ansvarig på Tre, var snabb på att reagera på Facebook. Han kollade upp det och det visade sig att Läkare Utan Gränser hade gammal information. Tre tog 5 kronor per sms i administrativ avgift, varken mer eller mindre än övriga mobiloperatörer. Erik bad mig rätta informationen, vilket jag gjorde såväl på min privata blogg som på de kanaler där jag spridit den felaktiga informationen (Facebook och Twitter).

En stund senare kom Tre med information att de retroaktivt efterskänker sin del av den administrativa avgiften för SMS-donationer till Haiti. Briljant sätt att hantera situationen. Jag ringde upp Tele2:s pressjour strax efter att Tre gått ut med sitt pressmeddelande. Tele2 är snabbfotade och berättade att de också slopar avgiften retroaktivt. Telenors och Telias respektive presstjänster kunde inte svara, utan bad att få återkomma. Det dröjde inte längre förrän även Telenor bekräftade att de också efterskänker avgiften retroaktivt. Någon timme senare följde även Telia med, och toppade de andra genom att själva skänka 5 kronor per donations-SMS skickat av deras abonnenter.

Röda Korset hade fram till i morse fått in cirka 28 000 SMS. Läkare Utan Gränser cirka 7000. Det är 35 000 SMS, som tack vare operatörernas efterskänkning ger 175 000 kronor mer än de hade gjort. Det är som började med en felaktig uppgift slutade med mer pengar till Haiti, mycket tack vare sociala medier.

John AiraksinenPsykologifabriken har tagit kontakt med Ericsson IPX, som tillhandahåller betalnumret. De, tillsammans med ytterligare en part, tar ut en avgift i storleksordningen 2-3 kronor per SMS av gåvomottagarna. Än så länge är det oklart om även denna del kommer att efterskänkas.

Rätt om kostnader vid SMS-gåvor

UPPDATERAD. Haiti har snabbt blivit ett behjärtansvärt ändamål med insamlingar från alla stora organisationer. Vanligaste tipset igår var att skänka via SMS, där man med ett meddelande kunde skänka 50 kronor.

Igår tipsade @filip på Twitter att Läkare Utan Gränser på sin sida skriver:

Av 50 kronor går ca 41 kronor till Läkare Utan Gränser genom operatörerna Tele2, Telenor och Telia, ca 33 kronor genom Tre. (screenshot)

Detta fick igår genomslag, delvis tack vare mig som retweetade och spred den informationen på Twitter och på Facebook. Tre reagerade inte på Twitter, men på Facebook reagerade Erik Hörnfeldt:

Hej

Dess bättre är det så att uppgifterna på Läkare utan gränsers hemsida är felaktiga. Vi tar 10 % i administration vilket är precis lika mycket som alla andra operatörer på den svenska marknaden tar. Om en av våra kunder ger 50 kronor tar vi alltså 5 kronor från den summan.

Med vänlig hälsning

Erik H/3 PR

Jag har pratat med Röda Korset. Av 50, via SMS, skänkta kronor får Röda Korset 42-43 kronor oavsett operatör. Jag har också pratat med Läkare Utan Gränser. De kunde just nu inte kommentera, utan höll på att ta reda på vad som egentligen gäller. Jag uppdaterar posten när jag har pratat med dem. Det lutar just nu åt att de haft inkorrekt information på sin sida.

Rätt ska vara rätt, och eftersom jag bidragit till att sprida orättvis information vill jag rätta:

Enligt den information som finns nu är Tre alltså inte girigare än någon annan operatör i den här frågan. (Vilket är skönt, eftersom Tre är den operatör som för mig framstår som mest ”don’t do evil” av Telia, Telenor och Tele2.)

Sen är jag lite förundrad över att man överhuvudtaget tar ut en avgift i såna här fall. Bra PR vore i såna här fall att säga ”Vi slopar administrationskostnaden när våra kunder skänker 50 kronor till Haiti”. Helt plötsligt är man the good guy. Men det skulle å andra sidan väcka debatten kring att man tjänar pengar på donationer, vilket inte är helt kosher.

Uppdatering: Erik H på Tre berättar att Tre efterskänker den administrativa kostnaden för SMS-donationer till Haiti, och de gör det retroaktivt från 13 januari. Snyggt jobbat! Nu ska vi se vad Telia, Telenor och Tele2 svarar på den utmaningen.

JohnPsykologifabriken har också varit involverad och tagit reda på att Ericsson IPX, som sköter en del av infrastrukturen för betalningarna, tar mellanskillnaden mellan det Tre och andra operatörer tar (5 kronor) och det mottagarorganisationerna får (i Röda Korsets fall 42-43 kronor). Kommer de också att efterskänka avgiften?

Uppdatering 2: Röda Korset har gått igenom alla avtal och bekräftar att man får 42 kronor av de 50 som skänks via SMS. I Haiti-fallet får de 47 via Tre, då de efterskänker sin administrativa avgift. Jag har kontaktat Telenor, Tele2 och Telia för att kolla hur de kommer att göra.

Uppdatering 3: Tele2 efterskänker också den administrativa avgiften. Oklart om det sker retroaktivt.

Uppdatering 4: Tele2:s efterskänkning sker retroaktivt. Telenor går också in och efterskänker den administrativa avgiften retroaktivt. Telias presstjänst har fått frågan och kommer att återkomma.

Uppdatering 5: Även Telia går nu ut och efterskänker den administrativa avgiften. De toppar också de andra med ett eget bidrag på 5:- per donation från deras abonnenter. Oklart ännu om efterskänkningen/egna bidraget sker retroaktivt.

Andra blogginlägg om , , , , , ,