Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
Jag älskar er kreativitet när det gäller svordomarna. Mitt vokabulär innehåller numera uttryck som ”han är ett jävla satfläsk”, ”där går ett klamydianylle, om jag någonsin sett ett”, ”det här smakar kalsongvälling” och ”det där är typiskt såna fontanellknullare som hon”.
När jag sitter med så här många bra alternativ framför mig har jag svårt att välja en favorit. Därför överlåter jag utslagsrösten till dig.
(Röstningen håller på till och med måndag 23 februari)
[poll id=”13″]
År 2006 var jag med i en hypnosshow i Las Vegas. Första delen publicerade jag för ett par veckor sedan. Här är andra.
Engelska är inte mitt modersmål, och även om har med CV-språk ”utmärkta kunskaper” i det så missar jag ibland saker. Som instruktionerna i prutt-sekvensen. Jag fattade att det hade något med fisar att göra, men jag hade inte hört alla instruktioner och därför förstod jag inte riktigt vad som hände runt mig. Jag tror att det också är ganska tydligt på min uppsyn – jag ser inte ut att vara den skarpaste kniven i besticklådan.
Del två är däremot desto roligare.
Brian (den första killen, han som får suggestionen att han ska dansa som Carlton i ”Fresh Prince of Bel Air” varje gång en Tom Jones-låt drar igång) stod framför mig i kön till showen. Om jag skulle beskriva honom på en fest så är han killen som lågmält sitter och chillar i ett mörkt hörn och dricker öl. Han är absolut inte festens centrum. När han får instruktionerna tänkte jag ”äh, aldrig”. Jag hade fel.
Kille nummer två, John, är han som är planterad. Det finns vissa gränser man inte passerar under den här typen av lätt hypnos, och en av dem är att ringa till folk man är ytligt bekant med, eller till familjemedlemmar, och säger ”Hi, it’s John and I just wanted to say that I suck cock for wooden nickles”.
Nästa person att få en suggestion som varar hela showen är jag. Hur det går? Det får du se.
Andras blogginlägg om hypnos, las vegas, hypnosshow, estradhypnos
Idag slog det mig än en gång att jag inte kan speciellt kraftfulla svordomar på svenska. Å ena sidan kan jag tycka att det är lite positivt att svenskan inte innehåller svordomar som får folk att svimma eftersom jag någonstans tycker mig se kopplingar till hur mycket makt religionen har över ett samhälle, och hur grova svordomar det finns. Å andra sidan saknar jag ett kraftuttryck som också får mig att rodna i den där situationen när ”jävla skit” inte hjälper.
Det här behöver vara ett ganska kort uttryck eller ett ord som du kan använda när datorn kraschar/blåskärmar/badbollar sig fem minuter innan ett viktigt möte, samtidigt som du spiller ut din latte över tangentbordet, mobiltelefonen och din papperskopia av avtalet som du ska ha med till mötet och du hoppar upp för att inte få kaffe på dig (men får såklart stora fläckar i skrevet) och slår påpassligt i smalbenet så att du ser stjärnor av smärta. Då vill du säga det här.
Jag frågade på Twitter och Facebook och fick några förslag, men jag är säker på att alla kan vara ganska kreativa när det väl gäller. Jag tänker också att folk kanske inte vill skriva ”avföringsgnuggare” på Twitter, och tänker därför att kommentarer på ett blogginlägg ju kan ges anonymt. Den som kommer på den svordom som jag gillar mest får ett presentkort på 200:- i valfri nätbutik (tänk på att ange en e-postadress som fungerar om du är anonym och vill ha ut priset – den publiceras inte på sajten, men jag kan verifiera att du är personen bakom)
Enda regeln: det får inte vara fler än tio stavelser.
Hittills är alternativen:
”Din Åderförkalkade Snuskrabba!”
satfläsk
negerhora
idiotjävel
sladderfitta
fitthjärna
knöl
din åsna
fontanellfjolla
kristdemokrat
grisfitta
pojkslida
helvetesjävlafan
varvulvan
krängkuk
uruk-hai-fitta
Mitt bidrag: spädbarnsrövknullare
Okej, hit me with your best shot.
Andra bloggares inlägg om svordomar, invektiv, fula ord, svärord, tävling
Jag tycker förvisso att konsten ska vara fri, utmana och ställa frågor, men den här filmen gjorde mig oerhört arg
– Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i DN
Andra bloggares inlägg om dagens citat, lena adelsohn liljeroth, konst, grafitti
För att det här ska vara helt meningsfullt bör du ha läst och svarat på det första dilemmat.
Läs igenom scenariot och bestäm dig för hur du skulle göra. Skriv en kommentar och berätta hur du skulle göra och hur du resonerar i ditt val. Svarar du likadant som i första dilemmat, eller svarar du annorlunda? Precis som tidigare föreslår jag att du skriver ditt eget svar innan du läser kommentarerna, för att slippa bli påverkad av andras beslut och resonemang.
Scenariot:
Du står på en bro över ett järnvägsspår. Det finns inget räcke. Du ser ett tåg komma från ena hållet. Längre bort finns fem personer som arbetar på spåret. Tåget är på väg rätt mot dem, och det kommer att döda dem om det fortsätter. De hör inte tåget, de ser det inte, och det finns inget sätt som du kan varna dem på.
Bredvid dig står en person och tittar ner åt det håll tåget kommer ifrån. Om du knuffar ner personen på spåret kommer tåget att köra på personen och stanna innan det kommer fram till de fem som arbetar på spåret. Det här är enda sättet du kan påverka händelseförloppet. Knuffar du ner personen?
—
Om du är som majoriteten är din spontana reaktion att det är mer okej att dra i spaken i scenario 1 än att knuffa ner personen i scenario 2, trots att utfallet är detsamma. Det enda som skiljer är graden av personligt engagemang. Det är också olika delar av hjärnan involverade i att behandla dessa två dilemman.
Första gången jag träffade på det här problemet gjorde jag en massa efterkonstruktioner för att förklara varför jag skulle dra i spaken, men inte knuffa ner mannen, trots att jag spontant svarade ”ja” på första och ”nej” på andra. Det här visar också svårigheten med att ha principer.
Min poäng är: om beslut baserade på etik är så här krångliga är det inte konstigt att många söker sig till religioner där någon högre makt dikterar vad som är rätt och fel. Dessutom tror jag att det här är relaterat till varför vi har lättare för att göra folk illa via proxy än direkt, både i stort och smått.
Andras blogginlägg om etik, etiska dilemman, moral, religion
Läs igenom scenariot och bestäm dig för hur du skulle göra. Skriv en kommentar och berätta hur du skulle göra och hur du resonerar i ditt val. Har du redan varit med om det här testet är det såklart mer intressant om du inte berättar för mycket om det, så att de som inte gjort det får utveckla sitt eget resonemang. Därmed inte sagt att du inte får vara med och berätta om hur du resonerar. Jag föreslår också att du skriver ditt eget svar innan du läser kommentarerna, för att slippa bli påverkad av andras beslut och resonemang. Det är ett etiskt dilemma, och därmed finns inte rätt eller fel – däremot kommer det en poäng i ett andra inlägg.
Scenariot:
Du står vid ett järnvägsspår, och du ser ett tåg komma. Längre bort finns fem personer som arbetar på spåret. Tåget är på väg rätt mot dem, och det kommer att döda dem om det fortsätter. De hör inte tåget, de ser det inte, och det finns inget sätt som du kan varna dem på.
Det finns ett sidospår längre bort. På det här spåret jobbar en enda person. Inte heller den här personen hör eller ser tåget, och du har ingen möjlighet att ge någon varning. Åker tåget på det här spåret kommer det att döda personen.
Bredvid dig finns en spak. Om du drar i den växlar du över tåget från huvudspåret med fem människor, in på sidospåret, där det finns en. Drar du i spaken?
(Eller, med How I Met Your Mother-terminologi: what do you do? GO!)
Andras blogginlägg om etik, etiska dilemman, wwyd
Ross: Hey. Oh, oh, how’d it go?
Phoebe: Um, not so good. He walked me to the subway and said ’We should do this again!’
all: Ohh. Ouch.
Rachel: What? He said ’we should do it again’, that’s good, right?
Monica: Uh, no. Loosely translated ’We should do this again’ means ’You will never see me naked’.
Rachel: Since when?
Joey: Since always. It’s like dating language. Y’know, like ’It’s not you’ means ’It is you’.
Chandler: Or ’You’re such a nice guy’ means ’I’m gonna be dating leather-wearing alcoholics and complaining about them to you’.
Phoebe: Or, or, y’know, um, ’I think we should see other people’ means ’Ha, ha, I already am’.
Rachel: And everybody knows this?
Joey: Yeah. Cushions the blow.
Jag vet, det här är typ tredje gången jag citerar den här scenen från tredje avsnittet av ”Vänner”. Den är väldigt klarsynt i all sin enkelhet.
Idag är anledningen till citatet att jag lärde mig en ny fras i dejtingspråket:
”Jag vill inte såra dig” betyder, i lösa termer ”Det är inte så mycket att jag bryr mig om huruvida du blir sårad, som att jag helst slipper vara i närheten när det händer”.
Det känns lite pinsamt att ha kommit på det här vid 31 års ålder. Det här är liksom relationsreplikernas motsvarighet till Facebookgrupper av typen ”Sluta lemlästa gulliga små bäbisar”. Det finns ingen vettig människa som vill lemlästa små bäbisar, och det finns ingen vettig människa som vill såra någon man bryr sig om. Det innebär att a) personen bryr sig inte speciellt mycket om dig och/eller b) personen har något att berätta som förmodligen skulle såra dig, men det är alltid enklare att åsamka någon mycket smärta på avstånd än lite smärta mellan fyra ögon.
Korrekt replik på ovanstående konstaterande: ”Vet du, vi lägger ner. Det är inte jag, det är du.”
(Detta sagt utan speciellt mycket bitterhet, däremot desto mer ilska, ledsamhet och besvikelse. Det är de personer jag tror bäst om som också har makten att såra mig mest. Jag trodde väldigt gott om Mr L, och just när vi bestämt oss för att definiera vår relation som ”vänner” avslöjas en Twoface-twist som bäst passat i någon såpopera av typen ”Vänner och fiender”. Dikten har inget att komma med när verkligheten regisserar sig.)
Andra bloggares inlägg om dejting, singelliv, dejtingspråket, jag vill inte såra dig
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Den största konkreta personliga vinning jag har haft av att Sverige är så progressivt när det gäller jämställdhet är att jag har fått tillgång till hudvård och make-up på ett sätt som tidigare bara varit förbehållet tjejer.
Nu kan visserligen killar använda sig av precis samma produkter som tjejer gör, eftersom ”manlig” och ”kvinnlig” inte är en hudtyp, men doftsättningen av de kvinnliga produkterna är ofta påfallande feminin, något som inte faller mig i smaken. Jag skulle kunna använda Chanel no 5 som parfym också, men jag föredrar Narisco Rodriguez for Him. När det gäller smink finns en annan anledning än doften: sminkprodukter riktade mot en manlig målgrupp är väldigt diskret färgade och lättare att applicera. Det är helt enkelt mycket svårare att se ut som en förstagångstransa som sminkat sig i en berg- och dalbana.
Något som är intressant, och framför allt extremt roligt, är att betrakta hur tillverkare, återförsäljare och konsumenter vänder ut och in på sig för att inte kalla ”smink för män” för ”smink för män”. Nu är jag all for paketering och image, men nånstans blir det fånigt när ”herrkosmetik” blir ”NK Manlig Depå”. Andra exempel:
– Jean Paul Gaultier har ett läppstift för män. Från början hette det ”Jean Paul Gaultier Tout Beau Sneaky Kiss”. Numera heter det Gaultier Monsieur Lip Balm.
– Gents.se har inte herrkosmetika. Deras concealers återfinns under ”hudproblem”.
– Sephora, en av de största kosmetikakedjorna i USA, kallar herrsmink för ”complexion enhancers” (”Hey dude, what the fuck, are you wearing make-up?” ”No, dude, I’m just wearing complexion enhancers”)
Hur som helst är herrkosmetik jämställdhetens motsvarithet till Big Mac Index, i alla fall i västvärlden. I Dublin kan du köpa typ Biotherm Homme och någon mer produktserie på Dublins motsvarihet till NK = Sverige för 8-10 år sen. I Kalifornien hade de flesta större varuhus Biotherm Homme, ZIRH, Clarin’s och LAB Series for Men. Sverige anno 2004.
Sist jag gjorde en inventering av mina hudvårdsprodukter var för drygt arton månader sen. Fredrik (som låg bakom numera avsomnade Dyslebisk) påminde mig om att det är dags igen. Det är ungefär som ”Ring så spelar vi”, fast det är mer ”Säg till så bloggar vi”. Här är produkterna som numera ingår i min grooming-procedur:
Ole Henriksen Invigorating Night Gel är en ny favorit. Den innehåller AHA-syror som har en svagt exfolierande effekt. Redan efter ett par nätter märkte jag skillnad. Jag kompletterar med en fuktkräm, och använder den varje natt. 725:- på Grooming Store
Shiseido Men Hydrating Lotion (fancy namn för ansiktsvatten) är en basprodukt jag alltid använder. Att låta huden torka efter rengöring/rakning och sen ha på lite ansiktsvatten drygar ut de andra produkterna. Används i samband med alla andra hudvårdsprodukter. Omkring 250:- på Åhléns City.
Anthony Logistics Deep Pore Cleansing Clay är en ny favorit. Jämfört med den förra produkten, California Norths Grapeseed Clay Mask, är Anthony Logistics mer lättflytande och därmed lättare att applicera, drygare och doftar bättre. Jag använder den ungefär var fjärde dag. 15 dollar på Macy’s (eller 309 kronor på Eleven.se)
Decléor har tidigare varit en stor favorit, men är på väg mot utvisningsbåset av två anledningar: dels har deras svenska agent fått för sig att Decléor inte ska säljas över nätet, dels har de slagit ihop flera produkter för att ”förenkla”. 80-talet ringde och ville ha tillbaka sitt Wash’n’Go shampo-och-balsam-i-ett, men Decléor hann inte svara. Den här rengöringen är en hopslagning av deras ansikts-scrub och dagliga rengöring. Jag var skeptisk mot att använda den här ganska grova peelingen varje morgon och kväll. Den funkar dock, men denb kräver att man är väldigt försiktig och totalt undviker regionen kring ögonen. Till nästa gång kommer jag byta ut den här. 30 dollar på Macy’s.
Shiseido Men Moisturizing Emulsion är framför allt en grymt bra förpackning för gymväskan. Den är hård, vilket gör att jag kan lägga ner den utan att behöva oroa mig för att den ska klämmas och rinna ut. Fuktkrämen är väldigt lättflytande och helt okej som en efter-duscehn-efter-gymmet-återfuktare, eller som ett komplement till andra hudvårdsprodukter. Shiseido verkar för övrigt vara ett annat märke som inte får säljas online i Sverige. Jag undrar om det är samma (fantasilösa) generalagent, eller om skönhetsprodukter generellt kräver korkade personer? 100 ml, omkring 450:- på Åhléns City.
Eye Contour Energizer är en annan av Decléors nya produkter, och kanske den enda (förutom oljan) som jag är kompis med. Till skillnad från sin föregångare är förpackningen större och otympligare, och förmodligen svårare att tömma helt och hållet. Den är också något mer lättflytande, och har en annan doft. Den känns också svalare när jag applicerar den, vilket jag gillar. 35 dollar på Macy’s.
Jean Paul Gaultier Monsieur Brow Groomer är en förvirrande produkt. Enligt de flesta onlineförsäljare ska den vara ofärgad (min är svagt pigmenterad), och både förpacknignen och borsten är förvillande lik mascara. Den kan säkert användas för att hålla buskiga ögonbryn i schack (eller så använder man en trimmer för att hålla dem obuskiga?), men jag använder den som mascara. Den svaga pigmenteringen gör att skillnaden mer anas än syns. Lite mer sug i blicken, helt enkelt. Nånstans mellan 250 och 300 på NK Herrkosmetik Manlig Depå.
Concealer är en produkt som, näst efter rengöring och fuktkräm, borde vara det viktigaste i en basuppsättning hudvård. Den döljer inte finnar och blemmor helt, men den gör dem mindre framträdande, och syns inte alls 169:- hos Grooming Store.
4VOO Face & Body Bronzer har ett förvirrande namn, men grymt bra resultat. Hudtonen blir aningens brunare, aningens jämnare utan att man riktigt kan sätta fingret på det. Ungefär som Gaultiers mascara. Fördelen med den här är att man tar en liten mängd bronzer och blandar med den vanliga fuktkrämen: snabbt och enkelt. 498:- både på Grooming Store och på Eleven.se
Andras blogginlägg om grooming, herrkosmetik, jämställdhet, smink för män, hudvård, decleor, shiseido, ole henriksen, gaultier
Offerkoftan är Sveriges nya nationaldräkt, ett faktum jag blev påmind om när jag för någon tid sedan fick jag en inbjudan till Facebook-gruppen ”Ursäkta, sa du NEGER?”.
Jag gick inte med.
Ur gruppens beskrivning:
Vi tolererar inte att ordet neger används. Anledning: det är kränkande då ordet hänvisar till människor med ursprung i Afrika som anses vara lägre stående människor.
[…]
Vi vill härmed klargöra vårt mål: eliminera ordet neger då vita använder det om svarta. Och MINST LIKA VIKTIGT när svarta använder det sinsemellan.
Metod: sluta använda det och reagera när andra gör det.
Jag gick inte med för att jag ser två problem med den här gruppen:
1) Den gör alla negrer en otjänst
2) Personerna bakom gruppen gör sig till representanter med tolkningsföreträde för alla negrer
Ordet ”bög” var på 80-talet minst lika negativt laddat som ordet neger kan anses vara idag. ”Bög” användes (och används än idag) som ett skällsord av vissa personer. Hade bögarna valt samma strategi så är jag övertygad om att det bara hade ökat stigmatiseringen; De som använder ett ord i nedsättande syfte får mycket vatten på sin kvarn när bögar eller negrer blir kränkta av att bli kallade just ”bög” eller ”neger”. Sticks and stones …
I min värld är det ett uttryck för den kränkthetskultur, som vi som bor i Sverige är världsbäst på (med USA som god tvåa), och som Sakine så briljant pekar ut i en ledare i Expressen. Jag blir inte kränkt av att någon använder ordet bög, så länge man inte sätter ”jävla” framför. Jag blir kränkt förbannad när någon utgår från att jag automatiskt ljuger för att jag är bög. Eller när en politiker drar likhetstecken mellan bögar och folk som begår sexuella övergrepp. Det ena konstaterar ett faktum (”Micke är bög”), medan det andra drar en nedsättande slutsats om mig som person utifrån min sexuella läggning (”Micke är mer benägen att ljuga och/eller begå sexuella övergrepp för att han är bög”).
Jag har tidigare skrivit om hur normen gömmer sig genom att inte ha ett namn. I fallet hudfärg gömmer sig normen bakom det neutrala ”vit” (”vanlig”) – som dessutom är något av en förfalskning. Vita är inte vita, vi är också färgade: beiga, skära eller svagt rosa. Normer kommer alltid att peka det som är som avvikande, och det bästa man kan göra för att avväpna det utpekandet är att omfamna det. Precis som bögarna gjort med sin avvikelse-etikett.
Sen har vi representationstanken. För att citera Hannah, den ger mig klåda i hjärnan. Jag förväntas inte kunna svara för andra skära människor bara för att jag själv är lite beige i hudtonen. Jag kan inte svara för alla killar för att jag är kille. Så fort det kommer till homosexuella så förväntas jag att kunna göra det. Samma tanke finns oavsett minoritet, tillhör du gruppen förväntas du på automatiskt veta vad alla andra individer i samma grupp tänker och känner.
De som grundat gruppen ”Ursäkta, sa du NEGER?” har tagit representantskapet ett steg längr, de har också gett sig själva tolkningsföreträde. Enligt dem blir alla svarta kränkta när någon använder ordet neger – även de som själva använder det. Varför gå ensam i din offerkofta, när du kan iklä alla andra en också?
Andras blogginlägg om neger, bög, etiketter, normer, kränkthetskultur, representationstanken, samhälle, facebook
Journalistkåren är väldigt kreativ när det gäller att uppfinna nya ord. Bäst är de såklart på Aftonpressen, med ord som ”penisdrama”, ”böghåna” och ”revanschhår”. Ett område där alla journalister tenderar att använda tveksamma sammansättningar är områden som rör gruppen formerly known as HBT genom att sätta ”homo” som förled vare sig det passar eller inte.
Homoadoptioner. Homoäktenskap. Homodjur.
Det är såklart intressant, eftersom normen inte låter sig namnges. Den definieras istället genom att allt som avviker får ett namn (och straffas, men det är en annan historia). Heterodjur? Heteroadoptioner? Där har olika psykiska tillstånd och sjukdomar ett namn för normen: normalstörd.
Ibland används ”gay-” som förled istället när man vill vara lite familjär och hipp. Som i dagens Metro, som serverar en TT-nyhet om världens första gayledare. När vi får besök av lesbiska, trippelbröstade horor från Eroticon 6 som säger ”Take us to your leader” är det alltså Island och inte Vita Huset som gäller:
Några som däremot är lite skönt reaktionärt hetero är Arla, som på sin senaste mjölkbaksida riktad till barn- och ungdomar har en miniintervju med Fredrik ”Benke” Rydman från Bounce. Det krävs inte mycket fantasi för att ändra copyn i den här texten så att den inte exkluderar alla homo- och bisexuella barn och ungdomar, men jag gissar att ”fantasifull reaktionär-hetero” är en oxymoron av det värre slaget. Jag har, som den aktivist jag (också) ibland är, mailat Arla för att kolla hur de tänkte och vad de har för inställing i frågan.
Andra bloggares inlägg om arla, mjölkpaket, heteromjölk, gayledare, metro, homorelaterat, heteronormativitet