Kategori: Inlägg av privat natur

We are ready to begin the test proper

Just nu sitter jag på AZCPU:C2.8447. I vardagsspråk är det ett av dagrummen på Astra Zenecas försöksavdelning, där jag ska befinna mig i nio dagar. Under de här dagarna får jag sova i en reglerbar säng, jag blir serverad tre mål mat om dagen, jag får hänga i dagrummen och kolla film, spela tevespel och biljard, jag får kissa i en dunk och förväntas lämna ungefär 4,5 deciliter blod i olika prover. Det är nästan som att vara på hotell. Givet är att jag bara får gå ut under en timme på givna dagar, och blir då vallad, så det kanske är mer hotell med inslag av fängelse. Men jag gör det frivilligt.

Jag och tre andra killar ska bidra med kunskap om hur våra kroppar hanterar en medicin för Alzheimers. Jag måste erkänna att jag någonstans hoppas på att det ska bli X-men (eller Heroes) av det hela.

Ett av nyckelorden i meningen ovan är ”killar”. Om jag har förstått det rätt bedrivs det mycket få studier av nya mediciner på kvinnor i fertil ålder. Jag gissar att orsaken är att samtliga (anlag till) ägg hos kvinnor redan är klara från födseln, och man vill inte riskera att en kvinnas ägg påverkas. En blandning av medicinsk etik och försäkringsmässiga frågor. Om man som osteriliserad kvinna i fertil ålder anmäler sig till Astra Zenecas försökspersondatabas får man ganska omgående ett svar om att man inte är lämplig att ingå i panelen. Jag klandrar varken medicinbolagen eller kvinnor som inte vill ta risken, men samtidigt är det synd – mediciner fungerar generellt bättre på män, och biverkningarna på män är bättre kartlagda just på grund av det här.

Från genus till geekish:

Trailern ovan är från spelet Portal, där du spelar en försöksperson på Aperture Science ”Enrichtment Center”, styrt av en dator med tveksam moral. För den som är bevandrad i Portal och datorteknologi är det ett kul sammanträffande att jag sitter på en avdelning som heter AZCPU. Det första som hände när vi kom hit var att vi fick ta EKG, alkotest och lämna blodprov som analyserades för att se att vi hållit oss till restriktionerna (ingen alkohol de senaste 72 timmarna, inga drycker innehållande taurin, inget nikotin och ingen hård träning). Och om AZCPU vore släkt med GladOS (datorn som kontrollerar ”the enrichtment center” i Portal) så skulle den säga:
Your specimen has been processed, and we are ready to begin the test proper

Under studien kommer vi att bära utrustning för att trådlöst ta EKG. En lärdom jag dragit från förra studien jag var med i: man ska inte tro att man kan onanera i duschen och skylla pulshöjningen på att ”man duschade varmt”. Det blir alltså nio dagars abstinens för min del. (Inte för att jag skäms för det, utan för att en av restriktionerna är att vi ska låta bli ’pulshöjande aktiviteter’).

Andras blogginlägg om , , , ,

På porraudit… förlåt, hypnosshow i Las Vegas, pt 6

Det var meningen att den här skulle postas på en fredag, ety det är en alldeles utmärkt fredagsvideo och en present till en pangbrud. Jag har varit lite upptagen under dagen, och tänker att lite porrfilmsaudition funkar vilken dag som helst i veckan. Jag tror att kommentarerna i videon säger det mesta som behöver sägas om just det här klippet. Utan att ta bort tjusningen av det här stycket kan jag avslöja att det kommer att sluta med något av en cliffhanger. Var inte orolig. Jag drar mitt strå till stacken i del 7. (Tidigare delar hittar du här)

Andra bloggares inlägg om , , ,

Teknik utrotar homofoba produkter

Oavsett om du är intresserad av teknik eller inte är följande TED-film ett allmänbildande måste. Det är en pedagogisk och handgriplig uppvisning av hur tekniken kommer att vara en integrerad del av vårt liv, och hur den kommer att förstärka vår verklighet. Jag tror att du som anser dig vara extremt oteknisk kommer att uppskatta den här produkten mest.

När jag läste Human Rights Campaigns köpguide till gayvänliga företag och varumärken slog det mig att det är en faktor jag definitivt skulle lägga in när jag handlade: företag och varumärken som är rödmarkerade skulle gå bort.

Nu kan visserligen samma teknik hjälpa organisationer som AFA (American Family Association) som uppmuntrar till bojkott av gayvänliga företag – men där blir problemet att den gröna listan oftast är längre än den röda. Vilket också får mig att fundera om företag tjänar eller förlorar på att vara med på den gula listan. De kan ju bojkottas av bägge sidor, men också ses som potentiella allierade.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Sometimes they come back

Jag har fått frågan om min blogg hamnat på bloggtjyrkogården. Så är inte fallet.

Att bloggen varit mer eller mindre död zon har inte berott på torka så mycket som på en mental uppgraderingsprocess, som hållits igång av kognitiv beteendeterapi. Resultatet av denna inre maratonmarsch är en skiftning av fokus. Inåt istället för utåt. Bloggen är inte längre ett verktyg som jag behöver för att bolla tankar med mig själv, den kan istället bli ett utlopp för de slutsatser jag dragit.

Men det låter så luddigt. Istället kan jag berätta om vilka praktiska skillnader mellan Past-Micke och Present-Micke den långa resan innebär:
Jag kan mycket lättare skilja på sak och person när det gäller mig själv och andra. När jag till exempel blev av med körkortet i april (True story! 141 kilometer i timmen på en 110-sträcka. Körvanan jag fick i USA var inte enbart av godo.) tog det inte mer än en eftermiddag att förlika mig med faktumet. För ett år sen hade blamageguden hållig mig sömnlös i minst två veckor. Det jag är mest nöjd med är att jag, när Länsstyrelsen bad mig att ”yttra mig i ärendet”, kände att allt jag kunde säga till syvende och sist var en bortförklaring eller en ursäkt. Så jag tog mitt ansvar och skrev just det: jag tar fullt ansvar för att jag körde för fort. Nyckeln till frihet är att ta makten över sitt liv.

Jag har på mig offerkoftan i mycket mindre utsträckning. Jag insåg visserligen för länge sen att offerkoftan är en förbannelse jag hade lätt att ta på mig, och som tillsammans med midjeväska och ballongbyxor är ett av de mest osexiga plagg man kan ha på sig, men jag har aldrig haft så här lätt för att undvika den. Det finns ingen vinst i att gå runt och lida.

Jag är modigare. Jag kan gå fram till en kille jag tycker är snygg och börja prata med honom fast han står med ett par kompisar.

Jag omyndigförklarar inte människor lika mycket som jag brukade. Förut använde jag omskrivningar och indirekta svar som skulle imponera på den mest inbitna diplomat. Nu fattar jag på riktigt att när en vuxen människa ställer en fråga så förtjänar de ett rakt svar, inte ett svar som jag tycker är bekvämt att leverera.

Jag är inte sarkastisk i lika stor utsträckning som tidigare.

Jag hoppas att allt det här kommer att märkas i mitt skrivande också.

Andra saker jag har gjort under den här tiden:
Varit i Berlin och bott i Schönefeld. Man vet att man är i en gaystadsdel när det finns discokulor på balkongerna, och när designerhotellet ligger snett mittemot en balettskola och ett stenkast från åtta antikvitetsbutiker och fyra läder- och/eller gummi-butiker. Utbudet av sneakers är större än i Los Angeles. Berlin är verkligen fetischernas huvudstad.

Blockat över 160 ”vilken sorts … är du?”-applikationer på Facebook. Den här typen av applikationer får mig bara att tänka på dialogen mellan Phoebe och Rog (psykologen som Phoebe dejtar) i Vänner:

Actually, it’s, it’s quite, you know, typical behaviour when you have this kind of dysfunctional group dynamic. You know, this kind of, co-dependant, emotionally stunted, sitting in your stupid coffee house, with your stupid big cups, which I’m sorry, might as well have nipples on them, and you’re all, like, ”Oh, define me! Define me! Love me! I need love!”

Den värsta applikationen var ”Vilken sorts kvinna är du?” som definierade en bekant som ”Du är normalt kvinnlig”.

Insett att jag för första gången håller med folk när de säger att jag är lik någon: jag och Liev Schreiber har likheter i utseendet. De förstärks av skäggstubben han har som Victor/Sabretooth i Wolverine.

Förundrats över hur människor och media försökt vinkla grissnuvan till ett Pestens Tid-scenario. Som någon sa på Twitter tidigare idag: omkring 900 människor från svinfluensa, och alla vill bära ansiktsmask. Miljontals dör i AIDS, men få vill bära kondom.

Fastnat för böcker, film och serier om utanförskap, till exempel ”The Wheel of Time”, ”X-men” och ”Heroes”. Jag tror att det som triggar mig är hela ”embrace your inner freak”-grejen. Eller, för att lägga det i andra ord: lev ditt liv som du vill, inte som andra förväntar sig att du ska leva det.

Nu kommer det att bli lite mer frekvent bloggande framöver. Inte minst nästa vecka, när jag läggs in för en nio dagar lång medicinsk studie.

Andras blogginlägg om , , , ,

På hypnosshow i Las Vegas, pt 4

Tidigare delar: del 1, del 2 & 3

Förra delen avslutades med att jag fick en suggestion som involverade erektion.

Min första tanke när jag låg och hörde att jag skulle få stånd varje gång showvärden sa mitt namn var ”No way. Nog för att jag gjort det han tidigare planterat, men det här funkar inte så. Jag får inte stånd på kommando.”

När du kollar på filmen kommer du se att jag alltid gör en ansats att gömma skrevet när han säger mitt namn. Det var inte så att jag fick stånd, däremot blev det en reflex att dölja skrevet varje gång han sa mitt namn. Ju mer fokuserad jag är på annat runt omkring mig, desto starkare kickar reflexen in.

Enligt Wikipedia är estradhypnos bara bluff, och personerna är antingen med på det, eller så handlar det om grupptryck. Det kanske är så att de flesta hypnosshower är bluff, och jag kan bara svara för min egen upplevelse: jag var definitivt i ett tillstånd som närmast kan liknas vid att ha rökt ett par bloss gräs. Tittar jag på mitt beteende ser jag ut som om jag är berusad eller påverkad av något, och jag hade inte ens hunnit dricka min öl som jag köpt till shown. Att slappna av så plötsligt och totalt på en scen framför en massa människor är för mig ett totalt främmande beteende som jag inte riktigt kan se som ”resultatet av grupptryck”. Det är ungefär som att grupptryck skulle få mig att slå volter. Jag kan inte slå volter, ens om du lägger en naken Jake Gyllenhaal insmord i honung på en bädd av hundra miljoner dollar och säger att allt det är mitt om jag bara slår en enda volt. Då kan jag inte heller slå en volt om tvåhundra personer vill att jag gör det.

I nästa del: vi blir orangutanger som är först nyfikna, sen hungriga och till sist kåta. Efter det går det utför på riktigt.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Fjollig bög = dåligt. Ofjollig bög = bra.

Jag vet inte riktigt vad Kristoffer Viita på Expressen vill säga med sin kolumn ”Så fjollig som en mjölk”.

Kokar vi ner det till något slags poäng så är Kristoffers problem följande:

[…] bögarna i Milk är flamboyanta på ett sätt som en straight publik redan har vant sig vid att se: som försnällade versioner av heterosexuella.

För att exemplifiera tar Kristoffer upp Anthony Hegartys (vem fan är det?) kritik mot att Sean Penn spelar Milk ”fjolligt”.

Problem: Sean Penn spelar Milk fjolligt.

Lösning: Sean Penn borde spelat Milk ”straightacting” (too … many … puns …)

Det hade bättre om bögarna varit hårdföra homos som Kristoffers exempel: Omar Little i The Wire.

Det hade kunnat vara relevant kritik. Det händer alltför ofta att skådespelare använder sig av stereotyper för att porträttera bögar.

Kristoffer Viitas inställning reduceras dock till samma fjollhatande nivå som nyutkomna bögar ofta hyser av det faktum att Milk är baserad på verkliga personer. Verkliga personer som i vissa fall fortfarande lever, i andra finns på film. Sean Penn använder sig av ”method acting”, och tittar man på klippen av den verklige Harvey Milk i Youtube-klippet nedan känner i alla fall jag igen rörelsemönstret och sättet att prata från Sean Penns porträttering. Milk var alltså, enligt Kristoffer och Anthony Hegarty (allvarligt – vem fan är det?), fjollig och det är dåligt att porträttera honom så.

Det är helt enkelt en omskriven variant av ”Micke, man kan inte tro att du är bög för du är så normal”. Gäsp.

I min värld har Sean Penn gjort ett fantastiskt jobb med att fånga nyanserna hos Milk utan att spela över. Människor har många lager, och so what om Harvey Milk var fjollig? Det gör honom inte till en sämre människa, sämre hjälte eller sämre bög.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Microsoft gillar inte (engelska) bögar

Microsofts tjänst ”Xbox live” tillåter inte att du identifierar dig som flata eller bög i din personliga profil, eller i din spelarnamn (aka ”gamer tag”). I alla fall om du gör det på engelska. Det är oklart huruvida det är tillåtet på svenska.

Den officiella linjen är att man inte är homofoba, för att spelare inte heller får identifiera sig som hetero. Enter heteronormativiteten. Applicerar man samma tanke på, säg, att man inte skulle få identifiera sig som kille eller tjej – så skulle alla de tjejer som lirar spel online plötsligt bli ännu mer osynliga.

Jag skulle säga att det här gör att Microsoft klarar sig från ”homofoba” och istället hamnar i facket ”gayovänliga”.

Det är inte en strategi som är helt genomtänkt. Du får inte ha ”gaywood” som efternamn, även om du råkar heta det på riktigt. Däremot funkar ”straightwood” bra. I rättvisans namn ska man tillägga att såväl ”heterowood” som ”homowood” är förbjudna. Det verkar bara vara engelska ord som är förbjudna. Obscena ord på andra språk verkar passera obemärkta, och det kanske är tur det, annars skulle utbudet vara begränsat. Någon som känner för att registrera ”kukblod” som gamertag?

Stephen Toulouse skriver på sin blogg om den här policyn. Jag uppskattar att det finns en omtanke bakom den, men alla som har spelat något spel online vet att den är tandlös. Jag har tappat räkningen på hur många kids (och före detta kids) som använder ”gay” i nedsättande syfte, och det är ingen av dem som har blivit eller kommer att bli avstängd för det. Om man skulle orka anmäla dem så handlar det om ord mot ord.

Det ironiska i sammanhanget är att man i Mass Effect kan vara lesbisk, och att Fable 2 tillåter dig att både gifta dig och ha sex med personer av bägge kön oavsett om du väljer att spela man eller kvinna. Bägge spelen är exklusiva för Xbox 360 som plattform.
Min nya gamertag: Mike Unstraight
Vi får se hur långt man kan gå över gränsen. Jag bytte just gamertag från ”Kazarnowicz” till ”Mike Unstraight” (vilket för övrigt kostade mig 90 kronor, då Microsoft tar betalt för att man ska få byta). Egentligen ville jag ha ”Totally Unstraight” men det är tre tecken för mycket. I min profilbiografi har jag skrivit in ”Jag är sjukt glad att jag är bög. Livet är mycket roligare så”. Vi får se om mitt konto blir avstängt på grund av min gamertag, eller på grund av informationen i min biografi.

Mer läsning:
Consumerist om en kvinna som fick sitt konto avstängt för att hon skrev att hon är lesbisk. Det är dock förmodligen så att hennes konto blev avstängt per automatik: många användare gaddade ihop sig och använde automatiken för att klaga på hennes konto. Gör tillräckligt många spelare det, blir kontot avstängt per automatik tills någon levande person kan kolla på det. I det här fallet är det alltså snarare spelarna som är homofoba, och inte Microsoft.

Consumerist skriver också om Richard Gaywood, som fick sitt konto avstängt när han registerade ”RichardGaywood” som gamertag. Likadant gick det för en kille som valde att kalla sig theGAYERgamer.

GLAAD, den amerikanska organisationen som arbetar för HBT-rättigheter, lägger sig ganska platt i det här fallet. Läser jag mellan raderna uppfattar jag att de håller på att jobba på det här och inte vill stöta sig med Microsoft. De går i min smak för långt i sitt försvar för ett system som pekar ut ”gay” a) som något sexuellt och b) som ett invektiv.

För övrigt är Sonys PS3-tjänst inte ett dugg bättre. Faktum är att de går snäppet längre.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Kungahuset vs snödroppar 0 – 1

Jag snubblade över årets första vårtecken idag, ett gäng små snödroppar i Karlskrona. Det gjorde mig betydligt mer glad än nyheten att Victoria och Daniel ska gifta sig. Om vi lämnar den demokratitekniska frågan därhän, så är kungahuset mest tråkigt. Tacka vet jag det brittiska som i alla fall har en prins som är välhängd, ägnar sig åt att slicka sina kompisars bröstvårtor, klär sig som nazist på maskerader och är allmänt (med kungahusmått mätt) skandalinriktad. Nu förekommer visserligen humor kring svenska kungahuset också, är man tråkig så öppnar man för parodier typ Hey Baberiba! (deras Bernadotte-Vickan är dock inte lika rolig som deras Silvstedt-Vickan). Och vi ska icke förglömma den oavsiktliga humorn i när rojalister ser domedagen komma när adeln gifter sig med di ofrälse. (Sen tror jag inte att kungahuset behöver försvinna, så länge de håller sig med några fler skandaler. Tänk Big Brother goes Drottningholm.)

Hur som helst, så länge adeln hellre inviger köpcentra än att tala (eller ens dyka upp på) Pride så känner jag mer glädje över årets första snödroppar än över icke-nyheten att Danne och Vickan ska göra sin traditionsenliga missionärsställning legitim (med kungahusmått mätt).

Årets första vårtecken: snödroppar

Andras blogginlägg om , , , ,