Konkurrensen på tidningsmarknaden är stenhård. I Göteborg såg jag att Anders Öhrman har fått hård konkurrens – kanske framför allt när det gäller innehåll. Denna tidning återfanns i en Presstop-butik: Tidningen om Väder
Skämt åsido, det finns riktigt bra livsstilsmagasin som riktar sig till bögar. Jag hoppas att det finns minst lika bra som riktar sig till flator. Jag tror att det är svårt att göra ett och samma som riktar sig till hela HTB-samhället. Här är samma grej som när det gäller programpunkterna på Pride: HBT-samhället måste våga stå enade utåt, men vara diversifierade inåt och erkänna att ibland har bögar och flator nästan ingenting gemensamt, och ibland har de massor. Liksom homosexuella och transpersoner. Hur som helst, varje gång Winq landar i brevlådan blir jag jävligt glad. Den kommer bara ut varannan månad, men i gengäld innehåller varje nummer mer substans än QX i Anders Öhrmans tappning lyckas åstadkomma på ett år. Winq
Om du gillade filmen ”Nakenlekar” jag skrev om här om dagen så ser du också fram mot 1 september när Crazy Pictures släpper sin ”Poesi för fiskar”. Det här är framtiden för svensk film. Dramaten-skolade skådisar är bara nakna kejsare som inte kan hålla en naturlig dialog om du så lovar dem en Oscar för det. Filmerna om Lisbet Salander kommer att bli mycket bättre i amerikansk tappning eftersom de i alla fall kan prata utan att det låter som de har ett plockepinn upp i arslet.
Göteborg bjuder onekligen på en massa upplevelser. Jag är här för första gången på riktigt och har fått uppleva många saker. Vissa angenämna, andra inte. Det jag är mest besviken på att att den berömda Göteborgshumorn, som att bron över älven kallas ”Tolvan” för att ”den går över älva”, inte visade sig i namnen på frisörsalongerna. Stockholm vinner lätt slaget om mest göteborgska frisörsalongsnamn med ”Sax & Fön”, ”Hårley Davidson”, ”Magica de Sax” och ”Huvudverk”. Och då har jag bara listat salonger från Vasastan i Stockholm.
Angenämt var besöket på Konstmuséet och Konsthallen. Jag älskar stora oljemålningar i guldramar. Storslagna landskap, dekadenta konstnärsfrukostar i Paris – älskar’t! Renässansen, när man började studera människokroppen och måla muskulösa män är en annan favorit. Dock förtas en hel del av den upplevelsen av att dessa män bara kan räknas som välhängda om man jämför med sex månader gamla bebispojkar.
Hur som helst, muséet är värt ett besök. Framför allt gillade jag ett av verken i utställningen ”Omskakad spelplan”, ett fotografi av Annika Karlsson Rixon kallat ”Tidig sommarkväll i Los Angeles”. Jag har försökt hitta det online, men inte lyckats. Vid en första anblick såg jag två flator i något slags uniform som tittar på varandra, men strax såg jag att de snarare kollar förbi varandra med en drömsk blick. Det är som om de är där utan att egentligen vara medvetna om varandra. Det finns många lager i det fotot, när jag såg det på avstånd såg jag också siluetten av Los Angeles skyskrapor i bakgrunden. Väldigt 90-tal.
”Disidentifikation” är utställningen i Konsthallen som jag verkligen rekommenderar. Favoriten där är en skulptur, ”Tekannan” av Lukas Duwenhögger. Ett stycke som lyckas fånga mötesplatser för homosexuella, fjollighet och nazismens förtryck i en och samma skulptur. Teapot av Lukas Duwenhögger
Vill du balansera ut den kulturella upplevelsen med en konsumeristisk rekommenderas en shoppingtur i området ”Inom Vallgraven”: Grandpa och Fever är absolut värda ett besök, Dunderdon som är ett väldigt prisvärt märke med design i gränslandet preppy-workwear och framför allt Rag Time som är en second hand-butik för märkeskläder och dito skor (linneskjorta från Canali: 280 kronor).
Det du inte ska göra i Göteborg: se Sex and the City 2 (aka: ”den sämsta av Grumpy Old Men-filmerna”). Men det är inte Göteborgsspecifikt, och en annan historia för ett senare blogginlägg.
Det är lite mer än en vecka kvar till Stockholm Pride 2010. För dig som vill vara säker på att pricka de sevärda programpunkterna och ha med dig skämskudden de gånger den behövs; här här mina tips.
Årets höjdpunkter
Prideparaden
En svårslagen punkt, och den enda stund på året då alla som ingår i HBTQ-paraplyet verkligen är fria att vara sig själva på stan utan att ifrågasättas eller behöva förklara. Frihet. I år går paraden från Ringvägen/Zinkens väg (vägen som leder till Tantolunden och stället där Pride Park legat tidigare år), längs Hornsgatan, över Slussen och Skeppsbron till Hamngatan och sedan längs Strandvägen ut till Sjöhistoriska (karta över paradvägen). Som uppvärmning och inspiration kan du titta på min samlinga av fotografier från Prideparaderna 2006, 2007, 2008 och 2009. Prideparaden 2007
Magdalena Ribbing invigningstalar
Ett utmärkt val av invigningstalare. Jag tror att det kommer att bli det mest spännande talet sedan Jan Guillou invigningstalade 2006 (dessutom efter ett uttalande om att det inte fanns bögar på 1600-talet, vilket han formellt har rätt i). Som uppvärmning kan du läsa Magdalena Ribbings svar på etikettsfrågor som rör homosexuella par, som Fem flator har gjort en utmärkt sammanställning av.
Pride goes 90’s
Förra årets höjdpunkt i Pride Park var, förutom Bungy Jump-kranen, just 90’s-kvällen. För oss som är uppväxta med disco där Dr Alban sjöng ”No coke, no heroin, no hasch hasch, no amfetamin” och Haddaway frågade ”What is love” är det ett ”kära dagbok”-moment när de två gör en duett på scen. Att E-Type avslutade kvällen och dessutom visade på humor och självironi var grädden på moset. I år ser jag fram mot Sash! Glad eurotechno när den är som bäst. Här är en megamix som uppvärmning:
Årets mest omdebatterade Pride Park flyttar till Sjöhistoriska. Visserligen kommer det att gå direktbussar varje kvart (som dock inte är inkluderade i entrén, vilket kommer att ställa till det för turister) från Sergels Torg till Sjöhistoriska och tillbaka, och man kan alltid åka med SL:s reguljärtrafik, men jag tror ändå att det innebär att färre kommer att besöka parken på off-tider. Jag tror att flytten som helhet är positiv för parken, eftersom både yta och omgivning är mer fördelaktigt än Tantolunden, men det kommer att ta ett par år att arbeta in det ordentligt och få bort alla barnsjukdomar. Alla kommer att ha en åsikt om det, och det kommer att vara ett av årets mesta samtalsämnen. Som uppvärmning: ta en promenad på Djurgården och bekanta dig med området om du inte redan varit där, eller gör en virtuell promenad med Eniros gatuvy.
Årets meh
”Schlager-kvällen”. Den dog med buller och bång 2008, när Edward af Sillén körde sin sista show. Om du har förhoppningar om att det ändå ska bli bra i år ska du tänka på att Pride under förra året gick back med 2,5 miljoner och därmed tömde samtliga buffertar. Namnen man lockar med till denna kväll kan bara tilltala schlagerfantaster från Örkeljunga som för första gången besöker ett Pridefirande. Som uppvärmning: googla Safura, Hera Björk, NEO, Jenny Silver och Hanna Lindblad, för de är locknamnen till ”schlagerkvällen”.
Årets sekundärskamchock
Trodde du att det inte kunde bli pinsammare än 2007, när Cissi Ramsby och 6AM sjöng ”I’m gay”? Tänk om. I år gör Bonde-Peter och Anki Bagger den officiella Pridelåten. En föredetting och en dokusåpakändis som vägrar släppa taget om rampljuset kommer att ta skammen till nya höjder. En pikant detalj är att Bonde-Peter inte gillar Pride (eller han ”fattar inte grejen med det”). Som uppvärmning: ta dig igenom dessa svenska Idol-auditions. Upprepa tills du inte känner någon sekundärskam alls. Du är nu redo att se Anki Bagger feat. Bonde-Peter på scen.
Så brun som jag är just nu, knappt fyra dagar in i min semester, har jag varit kanske tre gånger tidigare. Skillnaden är att jag den här gången varit ute i solen en femtedel så mycket som jag behövde de tidigare gångerna. Hemligheten heter Melanotan II.
På pappret ser Melanotan II för bra ut för att vara sant: det stimulerar kroppens melaninproduktion (på vardagssvenska: det gör dig brun) utan att du behöver sola. En av de vanliga biverkningarna är ökad sexlust. De andra biverkningarna är få och övergående (dock finns inga studier på långtidspåverkan av preparatet).
Min erfarenhet är att det är just så bra. Anledningen till att det inte finns kommersiellt tillgänglig är administrationen. Melanotan II kan bara tas på ett sätt som har riktig effekt; som inektioner i huden (på samma sätt som diabetiker tar insulin). Det gör det svårt att sälja preparatet kommersiellt.
Strax under tusenlappen kostade det mig att få allt som behövdes: en ampull med Melanotan II, insulinsprutor, sterilt vatten för att blanda till en injektionsvätska och en injektionsspruta för att göra själva blandningen. Det som ser mest läskigt ut är den stora kanylen, den är dock inte till för injektion utan bara för att förbereda injektionsvätskan.
Allt som behövs för Melanotan II-administration
(Paketet innehöll betydligt fler insulinsprutor, eftersom dessa bara används en gång och sedan slängs.)
Själva medlet kom i form av kristaller i en ampull med gummipropp. I det läget kan det förvaras i rumstemperatur. Så fort man har blandat ut det med vätska måste det förvaras kallt för att inte bli dåligt.
Melanotan II i kristallform
För att förbereda medlet behöver det blandas ut med steril vätska. Ungefär som denna, som är just till för att förbereda injektionsvätska. Läser man på nätet använder folk steril koksaltlösning från Apotektet, men den är inte till för injektioner. Kanske gör det ingen skillnad, men jag tycker att det kändes tryggare att använda sterilt vatten som specifikt är till för att fixa injektionsvätska.
Sterilt vatten
Det är här den stora kanylen kom till hands: jag drog upp tre milliliter i sprutan, satte på kanylen och injicerade vätskan i flaskan genom gummiproppen. Flaskan innehöll 10 milligram Melannotan II och lösningen blev således 3,3 milligram per milliliter vätska. Kristallerna löstes upp direkt när de kom i kontakt med vätskan, och resultatet blev en ampull med en klar vätska:
Färdig injiceringslösning med Melanotan II
Därefter var det bara att ta en insulinspruta, sticka den genom hålet i gummiproppen, dra upp 0,1 milliliter och spruta in det i underhudsfettet på magen. Den här sprutan har en mycket tunn och kort nål, då den ska stickas in igenom huden. Det gör att injektionen knappt kändes.
Spruta för injektion i underhudsfettet
Så här ser det ut när man tar injektionen:
Att Melanotan II har effekt på hur brun man blir råder det ingen tvekan om. Den andra biverkningen, ökad sexlust, kände jag inte av alls. Däremot kände jag ibland av ett lätt illamående direkt i samband med injektion, och vissa gånger hettade det i ansiktet en kvart efter att jag tagit medlet. Jag fick också fler fräknar än jag tidigare fått av solning, vilket också var väntat.
Det finns olika doseringsråd. Vissa pratar om 0,05 ml/dygn, andra om 0.1 ml. Jag har kört 0,1 ml de första två veckorna, och är nu nere på 0,05.
Innan du ger dig ut på jakt efter Melanotan II: det ger inget rus och är inte drogklassat. Därför är det inte olagligt att inneha, men det är olagligt att sälja. Idag säljs det inte officiellt på någon marknad, eftersom det är svåradministrerat. Det finns heller inga studier på vad Melanotan har för långtidspåverkan på människor. Viktigast är att se till att grejerna du använder är sterila.
Frågor på det?
(Uppdatering: Magnus gjorde mig uppmärksam på att jag slarvat med doseringsangivelserna. Nu är det uppdaterat!)
Idag är min första semesterdag, och jag har tänkt att min semester ska kännas ungefär så här:
Jag ska spendera all tre veckorna i Sverige, mestadels i Stockholm. Jag ska läsa ikapp en massa, blogga en hel del och leka hantverkare så att jag får upp lampor i hall och sovrum, hallspegel, hyllor i badrummet och hundra andra småsaker jag ännu inte fixat i min nya lägenhet.
Det gör mig alltså inget om vädret är som det är idag, och för att inte du heller ska vara ledsen över att solen inte skiner har jag en massa klipp jag samlat på mig till just en regnig, eller i alla fall mulen, dag:
Nakenlekar. Briljant sketch av Crazy Pictures om en alternativ anledning till att bli bög:
”Faan vilka schysta tuttar på den bruden. Henne skulle man inte ha något emot att leka lite nakenlekar med, eller hur?”
”Jag har blivit bög”
”Eh?”
”Jag har gått och blivit bög”
”Ja, jag hörde vad du sa men vad fan menar du med det?”
”Jo, jag menar det att jag hellre skulle leka nakenlekar med dig än till exempel med henne där”
”Med mig? Vad fan är du bög eller?”
(Gillar du den ska du också se kortfilmen ”Du ritar fult”. Mycket bra skådespeleri.)
Det här kan vara en av de bästa mash-upsen mellan Star Wars och modern popkultur någonsin. ”Galactic Empire state of mind” med dansande Stormtroopers och en rappande Darth Vader. Plus en riktigt het sjungande Leia-klon.
Glee är inte bara bra på att göra covers på en massa låtar, de kan också göra mash-ups över årtionden. Här är till exempel en fräsch pastisch på en 80-talsvideo med mycket kött. Jag tror att det skulle kunna klassas som NSFW på vissa arbetsplatser.
Jag säger inte att jag är lika bra på att dansa som Sue Sylvesters hunkar i videon ovan, men jag är rätt bra. Här är en video från ett event på Berns, när Åsa Fornander körde Bodyjam för en massa instruktörer och jag var en av bakgrundsdansarna (det här är också koreografin jag kör just nu på World Class Hornsgatan och World Class Nybroplan. Vill du testa, säg till!)
Nu ska jag inleda min handyman-karriär med att skura trallen på balkongen så jag kan olja den imorrn.
Något som däremot går att bädda in är denna bisarra dans. Min spontana reaktion är ”OMG WTF!?”. Lap dance är en sak, jag kan förstå tjusningen att få en glimt av könsdelar, men det där hon gör under refrängen … får han inte hjärnskakning? Är det skönare för henne än för honom? Är det en tortyrmetod för bögar? (props till @danielbjork)
För oss Star Wars-nördar är den här remaken av ”Den sista måltiden” grymt bra (vem är Judas här, förresten?) (props till Tor Billgren) Den sista måltiden i en galax långt, långt borta
Jag älskar att åka berg- och dalbanor och karuseller. Det enda jag tycker är obehagligt att åka är typ Vikingagungan, jag tänker alltid ”om den mitt emot mig börjar kräkas när hen är högst upp så får jag allt i ansiktet”. Well, uppenbarligen kan det också hända på vanliga berg- och dalbanor. Bilden är snodd från det här blogginlägget, som i övrigt innehåller roliga och mindre äckliga bilder från berg- och dalbanor. Det är i all fall en svårslagen åktur
och till sist: vi kanske inte har flygande bilar, men tack vare fläkttillverkaren Dyson har vi numera sci fi-fläktar, utan blad. De kallar dem ”air multipliers”. Synd bara att de kostar lika mycket som en billig AC. Kolla hur coolt det kan bli:
Kvartsfinalerna i fotbolls-VM har börjat, och det finns många killar och tjejer som egentligen inte är intresserade av fotboll, men som ändå hamnar i situationer där de kollar på en match (oftast för att de tror att det leder till ligg med någon fotbollsfantast, föreställer jag mig). Fotboll är ganska menlöst om du inte har ett lag att heja på, och för att göra det hela roligare är det bäst att välja ett lag du hejar på. Du kan välja lag utifrån många premisser: det land du är född i, det land du lever i, det land du har sommarboende i eller det land du semestrat mest i, för att nämna några exempel. Eller så gör du som jag: hejar på det land som har de snyggaste spelarna.
Det här är en lätt match. Uruguays snyggaste spelare skulle behöva lägga ut kroppsbild utan ansikte och skriva att han var nyfiken, oerfaren och straight på Qruiser för att få ragg. Ghana skulle ha kunnat haft ett damlag och ändå vunnit utseendematchen om vem som har snyggaste manliga spelaren på WO.
Diego Lugano, Uruguay
VS
John Mensah, GhanaHans Sarpei, Ghana
Argentina vs Tyskland
Här blir det lite tuffare. Argentina vinner på manlighet, medan Tyskland har en mer Abercrombie & Fitch-ish image. Dock kan Tysklands Podolski spela sitt bromance-kort. MJag vet killar som är ihop och mindre intima med varandra än Schweinsteiger och Podolski. De är så svåra att separera att de i Tyskland går under namnet ”Schweinski”. Förklaringen och massor med bilder hittar du här (en varning: det är en tung sida, så du behöver vänta någon minut på att alla bilder laddas). Med bromance-kortet blir Tyskland mitt favoritlag i fotbolls-VM.
Gonzalo Higuain, ArgentinaClemente Rodriguez, Argentina
VS
Arne Friedrich, TysklandLukas Podolski, TysklandPiotr Trochowski, Tyskland
Paraguay vs Spanien
Ännu en lätt match. Det är inte så mycket att Roque är ful (för det är han inte) som att han är något slags mellanting mellan pojke och man. Spanien erbjuder bägge två: Iker Casillas och Fernando Torres.
Roque Santa Cruz, Paraguay
VS
Fernando Torres, SpanienIker Casillas, Spanien
För att den här guiden ska hålla hela vägen till final behöver vi ta med Holland, som vann sin kvartsfinalmatch mot Brasilien. Här är deras snyggaste:
Rafael van der Vaart, NederländernaKlaas-Jan Huntelaar, Nederländerna
Ibland kan du bli outad på de konstigaste sätt. Som till exempel när du gillar något på Facebook och faktumet att du gillar det dyker upp i en Facebook-annons för just det. Personligen skulle jag hellre se mitt namn i Facebook-annonser där jag gillar ”att ta den i alla hål utan skydd” (eller ”it rough” om man har Facebook på engelska) än att, som Sören Juvas, skylta med att jag gillar Bodström: Sören Juvas gillar Thomas Bodström
