Knullrufs? Nä, men fläckad t-shirt

Förra gången han blev dagens hjälte tipsade han om regelrätt porr i reklamfilm, när Shaï körde en av de bästa interaktiva reklamkampanjerna jag hittills har sett.

Nu blir Rexxie dagens hjälte igen. Såklart är det snuskrelaterat den här gången också (bless you Rexxieboy). Jag har totalt missat att East Village Boys är mer än skönt trashsnuskig blogg, de har en shop också. Där man kan köpa en soffbordsbok med namnet “cumfaces” och den här sköna t-shirten:

Jag har såklart beställt både boken och t-shirten. Synd att jag bestämde mig för att köra rakat igen, för den t-shirten med ett knullrufs hade gjort succé under Europride i år.

Andras blogginlägg om , , ,

Saker jag inte visste: Kiwi är grymt användarvänligt

Jag kom på att jag visst fick en aha-upplevelse under kursen på Berghs.

Det finns några frukter och bär som är grymt dåligt designade ur användarperspektiv. Litchi. Kokosnötter. Apelsiner. Och fram till igår, kiwi. Det här är saker man inte vill ha i en fruktkorg på en kurs, eftersom de kräver en arsenal av servetter, knivar och andra tillbehör.

Fruktkorgen på kursen innehöll kiwi, vilket jag anmärkte på. Då sa någon ”På Nya Zeeland äter man dem med skal på.”

Jag tänkte att han med mig skämtade aprilo. Samtidigt sporrar det ens kreativitet att göra gamla saker på nya sätt, även om det är fel sätt. Så jag tog en tugga, och det var – för att använda ett uttryck från reklamen förr – grrreat! Inte alls stickigt, hårigt eller taggigt, och ingen bismak heller.

Vilket är ungefär samma beskrivning som på en attraktiv pung. Nu har den här reklamen tappat all sin poäng:

Andras blogginlägg om , ,

Multi-spontan är dagens ord

Att vara kreativ i två dagar är lite som ett triathlon för hjärnan.

Vad sägs om en vägkrog som har som idé att ”slå sönder barns illusioner”? Tanken är att man utgår från Astrid Lindgrens sagovärld för att locka barnen, och när de sen ätit sin spagetti med köttfärssås visar man en bild på Griseknoen och säger ”titta, din mat är gjord av Griseknoen”. Som jultema kan man avslöja att tomten inte finns, och mot extra betalning berättar man för barnen att de är adopterade.

Det är härligt att få spåna idéer när alla bejakar vad man än kommer med.

Jag har varit på en tvådagarsutbildning i ”Att leda idéprocesser” på Berghs. ”Idélaboratorium” och ”idéastronaut” är två termer från kursen.

Det blev ingen aha-upplevelse, men däremot fick jag medvetandegöra den kreativa processen, vilka fällor som finns och hur man kan starta och hålla igång en idéprocess i en grupp. Det, plus en mängd praktiska verktyg och ett gäng riktigt bra komplimanger är värt att hjärnan känns som lapskojs:
Komplimanger

(Endera dagen ska jag göra något av min röst också.)

Vi kom inte bara på helknäppa idéer, vi kom på en del bra också. Som till exempel denna:
Videoskärmar vid varje bord där man kan spela in en videodagbok. Man berättar var man är på väg och vad man har för förväntningar, eller var man har varit och hur det var, så att andra som åker samma väg kan kolla på det och få inspiration.

Andra bloggares inlägg om , , , ,

Det fanns bögar i Dachau, de bara räknades inte

Jag känner mig fortfarande knäckt efter att ha sett Bent, den fantastiska filmen om två homosexuella män som hamnar på Dachau. Den ene bär en judestjärna, den andre en rosa triangel. På sitt sätt är det en enormt vacker kärlekshistoria, men mest av allt en plågsam skildring av hur provocerade människor kan bli av kärlek mellan två vuxna människor.

Jag vet inte varför jag har ett så starkt förhållande till andra världskriget. Kanske är det för att jag, när jag var sex år gammal, besökte Westerplatte. Jag har fragmentariska minnen av min uppväxt i Polen, men bland alla glimtar av ögonblick står minnet av Westerplatte-besöket ut. Jag minns varken min lärare eller mina klasskamrater som jag var där med, men jag minns fortfarande Schleswig-Holstein. Det är namnet på det tyska fartyg som var på officellt (fredligt) besök, och som 1 september 1939 började skjuta mot militärförläggningen på Westerplatte. Jag minns pansarvagnen som stod uppställd, bunkrarna med kulhål i betongen, det faktum att den polske befälhavaren fick behålla sin sabel när polackerna till sist gav upp. Minnena är inslagna i vördnad, beundran och en sexårings längtan efter äventyr. På sitt sätt var Polen lika präglat av andra världskriget som Tyskland är än idag.

Jag hade en förkärlek för filmer på temat ”andra världskriget” hela vägen fram till högstadiet. ”Örnnästet” och ”Kanonerna på Navarone” var två av mina favoritfilmer, och jag ville så gärna ha såna där vad-höga stövlar med klackar som lät mot golvet.

Förra hösten var jag nere i München tillsammans med kollegerna från mitt förra jobb. Oktoberfest är en företeelse jag inte tänker uppleva frivilligt igen. Det är som ett extra starkt koncentrat av alla bilder du får i huvudet när du hör någon skråla ”bira, bira, bira, bärs, bärs, bärs”. Gillar du det så ska du definitivt åka dit. Själv sväljer jag hellre en taggtråds-ände, drar ut den ur arslet och tandtrådar mig till döds.

Vi gjorde en utflykt till Dachau under en av dagarna, något som jag hade hoppats skulle rädda resan. Dachau är förebilden som alla koncentrationsläger byggdes efter. Tyvärr är Dachau är mer en replika än ett minnesmärke. Barackerna där fångarna förvarades, har efter krigets slut varit både fängelse för krigsförbrytare och nödboende för flyktingar från Östtyskland. Därefter har samtliga baracker rivits. En av barackerna har byggts upp, och därinne har olika perioder i lägrets historia återskapats. I övrigt är gaskamrarna, huvudbyggnaden och vakttornen det enda som finns kvar.

Så här såg det ut precis innan de allierade befriade lägret:
Dachau innan de allierade befriade lägret

Och så här ser det ut idag:
Dachau idag

En bisarr detalj var att tvättställen som fångarna använde, idag används som önskebrunnar av besökare. Hur tänker man då?
Tvättställ eller önskebrunn?

Det starkaste minnet av Dachau är monumentet som symboliserar ”internationell solidaritet” med dem som suttit i koncentrationslägret. Förutom att man kan ifrågasätta vad ”internationell solidaritet” betyder och fyller för syfte så saknas det tre symboler i detta potpurri:
Monument som symboliserar internationell solidaritet

De symboler som saknas är: rosa triangeln (homosexuella), svarta triangeln (”antisociala element”) och gröna triangeln (återfallsbrottslingar). De flesta som hade svart triangel var hemlösa, psykiskt sjuka eller efterblivna. Också prostituerade och alkoholister fick detta märke. Eller som guiden uttryckte det ”när monumentet skapades [1968] ansåg man att vissa som satt här, inte gjorde det helt oförskyllt”.

Monumentet i Dachau är alltså ett monument som symboliserar ”internationell solidaritet, men inte med såna som får skylla sig själva”.

Andra bloggares inlägg om , , , ,

Tyvärr fanns inte våning 42

Jag föreställer mig att det är precis så här det kändes för Arthur att läsa ”DON’T PANIC” på omslaget till guiden. Frasen ”HJÄLP KOMMER” kändes tröstande, och då satt jag varken fast eller var utsatt för Vogon-poesi.

Kanske var den så tröstande för att jag tidigare sett Bent, och kände mig helt knäckt av hur vidriga saker människor kan begå mot varandra. Knäckt, och rädd för att jag vet att jag också har potentialen att bete mig sådär. Liksom du och alla andra djur vi försökt höja upp till något mer genom att kalla dem ”människor”.

Men det är okej. HJÄLP KOMMER.
HJÄLP KOMMER

Andra bloggares inlägg om , , ,

I am Mac

Jag tänkte först att det var ett aprilskämt riktat mot mig personligen (inbilsk, check!) när jag såg det här inlägget hos Åkestam.Holst. Jag menar, morgonlatten och tandblekningsskenorna på kvällen är två av de stora ritualerna i mitt liv just nu. Sen kollade jag in filmen.

– Fem par sneakers om året. Check! (Senast: Adidas TS Pro Low, snart: Nike Airforce 1)
– Självupptagen. Check! (Kom igen, jag har en hel blogg tillägnad mig själv och vad jag tycker)
– Ekologisk mat. Check! (Jag äter aldrig mördarbananer)
– Starbucks. Check! (Min favoritkopp och världens snyggaste vattenflaska)
– Perfektionist. Check! (Hur stavas ”good enuohg”?)
– Miljöbil. Better up! (Good enough isn’t. Jag åker kollektivt.)
– Betalar för nedladdad musik. Check! (Nyaste: Maia Hirasawa, ”The worrying kind”. Dessförinnan: BWO, ”Lay your love on me”)
– Gay. Check! (En straight Mac är ungefär som en … fyrkantig cirkel.)

Fråga: är jag sån här för att jag är Macanvändare, eller är jag Macanvändare för att jag är så här?
Svar: Jag är Macanvändare för att jag är så här. Jag har använt Windows hela livet, ända fram till jag fick min första Macbook som arbetsdator den 5 februari i år. Övergången gick så snabbt och smidigt att jag numera svär över att Mac-genvägarna inte funkar på min PC hemma. Att byta till Mac var lite som att hitta hem. När min iPhone kommer igång natten mot måndag nästa vecka är jag bara en iMac från total migrering.

We are Mac. Resistance is futile.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Svar: Danderyds sjukhus

När jag var liten och bodde i förorten definierade man alltid var man bodde utifrån tunnelbanestation. Folk som bodde på Kungsholmen bodde antingen vid Fridhemsplan, eller Stadshagen, eller Rådhuset. Vasastan? Glöm det. Odenplan, S:t Eriksplan eller Rådmansgatan.

Jag bodde följaktligen i Vårberg.

Jag var inte ensam om det här. Det var så vi alla definierade det. Vårby Gård, som egentligen är nästgårds, var några andra. Fittja och Alby likaså. Möjligen kunde Skärholmen buntas ihop med Vårberg, men det var bara för att vi hängde där en del. Det var där man kunde gå och bada i simhallen, eller samla vagnar på parkeringsplatsen för att kunna spela lite arkadspel, eller hänga på Loppmarknaden.

Samma var det med gymnasiet. Mitt gymnasium låg inte ”på Söder”, det låg ”vid Skanstull”. När jag skulle hälsa på någon som bodde i Solna, men jag skulle kliva av i Huvudsta, blev jag förvirrad. Vet folk inte själva var de bor?

Jag antar att de flesta kommer ifrån det här när de skaffar körkort. Helt plötsligt inser man att ”Vasastan” faktiskt är mer än tre ynka tunnelbanestationer. Jag har ännu inte skaffat körkort, och för mig hänger det där kvar till viss del. Jag har lärt mig säga ”Söder”, ”Vasastan” och ”Kungsholmen”, den insikten har kommit med att jag tagit mig runt till fots, på cykel och med buss. Men när någon frågar mig ”Var bor du?” så är lik förbannat det reflexmässiga svaret ”Danderyds Sjukhus”. Det är tur att jag inte lärt mig definiera utifrån tunnelbanestationsuppgång, med tanke på att jag bor mot uppgång ”Psykakut”.

(Egentligen bor jag i Mörbylund.)

Andra bloggares inlägg om , ,

Sirap-möte på Lino

Det roligaste med hela pax-dispyten på Sirap inträffade på lördagkvällen:

Jag står och hänger med Oswald, helt fokuserad på vårt samtal. Efter en stund reser sig några som suttit i fönstret bara någon meter bort och tränger sig förbi oss. Då ser jag: det är bord-paxarna från Sirap!

Det var då det slog mig att om ”patetisk” ingår i en killes aktiva förolämpningsvokabulär, så ökar utslaget på min gaydar. Eller är det bara bitterhet jag uppfattar? Hur som helst var det kvällens näst-näst roligaste händelse.

Kvällens roligaste händelse var när Wille började gå fram till vilt främmande människor och säga ”tack för igår!” och fortsatte prata om hur trevligt de haft det. Alla blev såklart jättestressade, lite förvirrade och förstod inte alls hur de skulle hantera situationen.

Det var också det som ledde till kvällens bonus; I lördags var där en kille som det var svårt att inte lägga märke till. Det berodde inte bara på att han klarade en åtta på Jake Gyllenhaal-skalan, han var utåtriktad på ett sätt som stämplade honom som turist (äh, ”osvensk” då). Det var han inte, för när Wille tackade honom för igår (på svenska) hakade han direkt på och det utvecklades till en scen som lätt skulle platsat i How I Met Your Mother:

Mr M (till mig): ”Hördu, din kompis är lite speciell va?”
Jag: ”Mycket. Har han kört hela tack för igår-grejen på dig?”
Mr M (samtidigt som han drar ner sin tröja som Wille dragit upp för fjärde gången): ”Japp. Vi var på middag.”
Jag: ”Oh oh. Inte i Vasastan va? Du kommer behöva hjälp att ta dig ur den här. Det är hans inledning på en hommage till Hannibal Lecter.”
Mr M: ”Han trodde att jag var en gös-kille. Det är jag inte. Jag är en kött-kille.”
Jag: ”Säg det inte till honom. Sånt uppmuntrar honom bara.”

Det fortsatte i ungefär en kvart och slutade med:

Jag: ”Det är ungefär nu du ger mig ditt telefonnummer”
Mr M: ”Jaså?”
Jag: ”Jag ringer dig på måndag och bjuder ut dig”
Mr M: ”Jag har precis avslutat ett långt förhållande”
Jag: ”Det passar mig utmärkt. Jag är på väg in i ett.”

Nänä, jag har inte släppt grejen med mr P. Han klår mr M med ett charmigt leende och en lite undrande höjning av ögonbrynen. Det här är bara min chans att se hur jag skulle vara på en dejt om jag var lika avslappnad och lättsam som under lördagskvällen. En chans för mig att observera coola Micke. Mr M får helt enkelt agera spegel för en kväll.

Andra bloggares inlägg om , ,