Handhångel: slutet (för denna gång)

Det var midsommarafton. Klockan var strax efter midnatt, och vi hade gett upp inför kvällskylan och flyttat inomhus. En efter en försvann de andra för att sova, och till sist satt bara jag och Thomas kvar med ett sista glas vin. Samtalet blev sådär lågmält och förtroligt som såna här tillfällen inbjuder till.

”Får du tillräckligt med närhet?” frågade Thomas efter en stund.

Jag minns inte vad jag svarade, men jag minns att jag blev rörd. Den frågan tyder på en genuin omtanke. Det är en inbjudan till förtroende att ställa den till någon som lever i en värld där det är mer intimt att sova ihop med någon än att knulla.

Jag vet vad jag skulle svara nu: jag kan få tillräckligt med sex, det är lika lättillgängligt som att åka och handla mjölk. Bokstavligen. Jag måste åka en bit för att handla mjölk. Men sex som närhetssubstitut tappar potensen efter ett tag, och gränsen mellan ”närhet och bekräftelse” och ”sexmissbruk” är hårfin.

Thomas frågade hur det gick med mr. P, nu när det hade gått mer än ett år sen vi sågs första gången. Jag drog historien. Hur vi dejtade första gången, och sen ett par gånger till. Jag behövde inte berätta om frustrationen över att vi aldrig sågs, eftersom det var Thomas och David som pekade ut för mig att det var maj när jag berättade att jag och P setts två gånger dittills under året. Jag berättade inte vissa bitar, som hur jag avslutat det, men hållit dörren öppen, eftersom jag efter att ha gått UGL bestämt mig för att ge det en chans till. Jag gillar inte icke-beslut som avslut.

Vi pratade mer om det, och Thomas drev hem poängen som jag redan fläckvis förstått. Det går inte att stå på samma ställe efter ett år. Jag och mr. P hade inte ens hånglat. Nästa dejt fick bli utslagsgivande, det behövs en investering, ett litet steg framåt, hur litet det än är. Annars är risken att vi står kvar på samma ställe när vi är 35. Och 40. Att vänta på något bättre är inte det bästa sättet att spendera livet i min värld.

”Nästa dejt” var ikväll. Det var trevligt, som alltid. Käk på Arirang, mysigt småpratande, långsam promenad. Men det slutade som så ofta förr: med ett icke-beslut, ett icke-löfte, en odefinierad relation som har potential. Men inte nu. Sen. Nån gång i framtiden.

Jag fattar absolut vad icke-beslutet grundar sig i, och jag förstår velandet på ett plan. Men ikväll fattade jag att även ett icke-beslut är ett beslut. Det är ett ”nej”. Det är bara inte lika tydligt.

Nu ska jag vara bummed out ett par dagar och svära över hur galet det kan bli med fel tajming. Sen ska jag sätta mig på hästen igen. I höst startar jag och boy-wonder Robin en aktivitetsklubb för singlar.

Andras blogginlägg om ,

Skäggtest, hångel och hallmarkindex: -1

Gårdagen på Lino var toppen. Skägget är en riktig succé. Lite för mycket alkohol och lite för sent i säng gör att nerverna sitter utanpå kroppen (och här måste jag återigen pusha för det fantastiska uttrycket hallmarkindex). Jag har varit gråtmild hela dagen, vilket resulterade i att jag var snubblande nära att börja grina under maglåten när jag körde Bodypump-passet idag. Mobys ”Extreme Ways” är så melankolisk att jag inte riktigt kan värja mig dagar som denna. Äh, vem försöker jag lura, jag började nästan grina på tre ställen. Och det hade inget med mjölksyran och det faktum att det var första riktiga träningen efter min lungklamydia. Det kommer jag gråta för imorrn.

Jag har försökt ta en paus från FRA-lagen idag, eftersom jag misstänker (och hoppas) att morgondagen kommer att föra med sig en hel del snack om den för min del.

Hur som helst, det blev hångel igår. Men till syvende och sist: hur snygga hånglen (plural!) än var så var de varken Jake eller mr P, så jag drog hem. Ensam. Inget fyllesex för mig, inte ens med mig själv. Det är liksom mycket nötande för lite nöje.

Apropå Jake, här om dagen hade jag en diskussion med Phoebe-Maria om snygga killar. Hon tycker att Jake är ”inget speciellt”. Jag undrar om hon kan säga detsamma efter att ha sett den här bilden, från Esquire? (Kudos till Daniel för tipset):

Andras blogginlägg om , ,

Skägg-schismen: slutet

Skägg-schismen skulle få sin upplösning nu under söndagskvällen. Ett problem var att det saknades en hel del röster kvar till 50 i eftermiddags. Jag gav utslagsrösten till Mr P.

» Tja P! Hoppas att allt är toppen hos dig. Random fråga: skägg eller slätrakat? Jag har haft en omröstning men resultatet behöver en utslagsröst. Som alltså är din. Antingen går jag med skägg i två månader, eller så kör jag slätrakat. Vad säger du?

« Skägg såklart. Det är jättesexigt :-)

Future Micke är uppenbarligen en skäggig typ.

Andras blogginlägg om ,

Jag vann på lotto, men jag tappade kupongen. Är jag en vinnare?

Jag önskar det funnes någon bra översättning för ”bummed out” på svenska. Det är en väldigt precis beskrivning av hur jag känner mig idag.

Planen igår var en lugn kväll. Samla ett gäng, käka och ta ett par drinkar någonstans och sen se en film. ”Någonstans” visade sig vara TGIF, och ”en film” blev Iron Man. Som alltid när Andy och Wille är med, blev det stundtals en jargong som var väldigt ”How I Met Your Mother”. På det hela taget skulle det ha varit en av de där riktigt bra vårkvällarna, mm det inte vore för samtalet med mr P..

Han skulle egentligen ha varit med, men blev tvungen att ställa in. Jag överraskade mig själv med att säga ungefär så här:
”Vet du, jag träffar dig jättegärna, men som det är nu känner jag mig alldeles för på. Och vi känns alldeles för av. Det har snart gått elva månader sen vi träffades, och i år har vi setts två gånger. Jag tycker att det är kul att det händer bra saker i ditt liv, du förtjänar det. Jag fattar att du måste skörda det du sått under en lång tid. Men jag måste parkera bollen hos dig. Som jag sa, jag träffar dig gärna, men du får höra av dig när du har tid på riktigt.”

Wille och Sofia tyckte att jag var bra, tydlig och vänlig samtidigt som jag lämnade dörren öppen för honom. De korade mig till ”vinnare” i det hela. Well, jag antar att man teoretiskt sett kan klassas som ”vinnare” efter att ha fått sju rätt på lotto bara för att se kupongen blåsa iväg i vinden.

Teoretiskt sett kanske jag kan hitta den där kupongen om jag bara har tålamod, men jag tills dess tänker jag fortsätta spela på nya lottorader.

Andras blogginlägg om , ,

Sirap-möte på Lino

Det roligaste med hela pax-dispyten på Sirap inträffade på lördagkvällen:

Jag står och hänger med Oswald, helt fokuserad på vårt samtal. Efter en stund reser sig några som suttit i fönstret bara någon meter bort och tränger sig förbi oss. Då ser jag: det är bord-paxarna från Sirap!

Det var då det slog mig att om ”patetisk” ingår i en killes aktiva förolämpningsvokabulär, så ökar utslaget på min gaydar. Eller är det bara bitterhet jag uppfattar? Hur som helst var det kvällens näst-näst roligaste händelse.

Kvällens roligaste händelse var när Wille började gå fram till vilt främmande människor och säga ”tack för igår!” och fortsatte prata om hur trevligt de haft det. Alla blev såklart jättestressade, lite förvirrade och förstod inte alls hur de skulle hantera situationen.

Det var också det som ledde till kvällens bonus; I lördags var där en kille som det var svårt att inte lägga märke till. Det berodde inte bara på att han klarade en åtta på Jake Gyllenhaal-skalan, han var utåtriktad på ett sätt som stämplade honom som turist (äh, ”osvensk” då). Det var han inte, för när Wille tackade honom för igår (på svenska) hakade han direkt på och det utvecklades till en scen som lätt skulle platsat i How I Met Your Mother:

Mr M (till mig): ”Hördu, din kompis är lite speciell va?”
Jag: ”Mycket. Har han kört hela tack för igår-grejen på dig?”
Mr M (samtidigt som han drar ner sin tröja som Wille dragit upp för fjärde gången): ”Japp. Vi var på middag.”
Jag: ”Oh oh. Inte i Vasastan va? Du kommer behöva hjälp att ta dig ur den här. Det är hans inledning på en hommage till Hannibal Lecter.”
Mr M: ”Han trodde att jag var en gös-kille. Det är jag inte. Jag är en kött-kille.”
Jag: ”Säg det inte till honom. Sånt uppmuntrar honom bara.”

Det fortsatte i ungefär en kvart och slutade med:

Jag: ”Det är ungefär nu du ger mig ditt telefonnummer”
Mr M: ”Jaså?”
Jag: ”Jag ringer dig på måndag och bjuder ut dig”
Mr M: ”Jag har precis avslutat ett långt förhållande”
Jag: ”Det passar mig utmärkt. Jag är på väg in i ett.”

Nänä, jag har inte släppt grejen med mr P. Han klår mr M med ett charmigt leende och en lite undrande höjning av ögonbrynen. Det här är bara min chans att se hur jag skulle vara på en dejt om jag var lika avslappnad och lättsam som under lördagskvällen. En chans för mig att observera coola Micke. Mr M får helt enkelt agera spegel för en kväll.

Andra bloggares inlägg om , ,

En sen och förkyld alla hjärtans dag

Det passade så bra i vårt dejtingmönster när P ringde mig igår och berättade att han blivit förkyld. Vi fick skjuta en tidig alla hjärtans dag till en mycket sen för att jag blivit förkyld förra gången. Men någon måtta får det vara. Efter jobbet åkte jag hem till P och hade med mig Ben & Jerry’s (världens bästa medicin när man är förkyld) och tredje säsongen av Six Feet Under så att han kan kolla ikapp.

Vi åt nybakad äppelpaj med Ben & Jerry’s till, drack te och pratade i två timmar. Det var som ett embryo till ”the night”, som Monica kallar det när Joey kommer hem efter att ha spenderat hela natten pratandes med Kate, som han har en crush på.

Nu är det över en månad tills vi ses nästa gång. Det skulle kunna kännas jobbigt, men som jag skrev till käre Oswald för en stund sen: ”hellre en snygg som jag träffar en gång i månaden, än en ful som jag träffar varje dag” (och med snygg menar jag smart och charmig också).

Min present till P var en skiva med ”Chasing cars” på. På skivan skrev jag dit:

”Jag var så galet nervös den gången i höstas när du skulle vara med på min Bodypump och jag hade valt ut den här låten just därför att du var med. Jag vet inte om jag sa det så tydligt då, men den var, och är, tillägnad dig. För precis så känns det, jag vill bara att vi ligger bredvid varandra och jagar bilar runt våra huvuden och låter världen snurra på.

Jag vet inte var vi hamnar, men jag gillar vart vi är på väg.

xoxo
M”

Andras blogginlägg om ,

SMS-konversation några dagar före alla hjärtans dag

» Hej P! Jag hatar att behöva säga det här, men det är din tur att få en rain check på en dejt. jag har åkt på en förkylning och risken är att jag smitar dig, vilket inte vore bra med Melodifestivalsgrejen och allt. Vad sägs om att lösa in checken nästa tisdag, så får det bli en lite sen alla hjärtans dag istället för en tidig? /M

« Hej M! Men fy för förkylning! Ja det vore superknas om jag blev förkyld nu. Vi tar det när du mår bättre, men just tisdag är inte så bra för jag har tenta på torsdag :-( Kram

» Ugh. Fy för både förkylningar och tentor. Hur är det söndag 24 februari då? Eller tisdag 26:e? (vilka galna liv vi lever när vi bokar dejt två veckor i förväg)

« Ja, det är lite galet. Tisdag den 26e går bra, vi hörs! P

Andras blogginlägg om , ,

Dejtbokning via sms

» Hej P! Jag vet att du är busy bee, men jag tänkte höra två saker: hur ser det ut på, säg fredag? Och det ännu viktigare: vill du vara min valentin? Vik av nästa torsdag kväll, för då är det den 14:e

« Hej M! Klart jag vill, men på fre och på Valentin är jag melodifestivalsträl med ljus/kamerarep. Varje veckoslut nu framöver … Det måste ske på en vanlig veckodag, t ex tis eller ons nästa vecka?

» Tisdag funkar, då har jag inga pass eller nåt. Boka 19 och framåt, jag återkommer med detaljer.

« Haha :-) Jag slutar 19.30, bokat efter det. Men träffar gärna dig bara rakt upp och ner, du behöver inte anstränga dig.

» Vilket låter godare: örtstekt slätvarsfilé med tryffelrisotto, grillad kalvfilé med williamspotatis eller mangolddolmar med selleri och linser och hasselbackspotatis?

« Ojoj, allt låter gott. Men slätvar kanske mest då, vad kokar du ihop?

» Det får du se på tisdag :-) Jag hämtar upp dig på jobbet 19.40. Don’t be late!

Andras blogginlägg om , , ,

Welcome to the real world. It sucks. You’re gonna love it.

”Det finns en mening med allt” är en replik jag fått höra ganska ofta på sistone. Varje gång någon säger det ryser min hjärna lite grann. Det är snudd på fatalism, tron att allt är förutbestämt. Att vi har ett Öde.

I min värld är fatalism bara ett sätt att kunna lasta en del av ansvaret för sina val på en tredje part. Gud, ödet, livet eller det där ”något” som många tror på. Om något är meningen spelar det ju ingen roll vilka val jag gör, eftersom det ändå kommer inträffa. (Som ett sidospår: Insidan i Svenska Dagbladet har idag en intressant artikel om att vår tro på den fria viljan påverkar vår hederlighet – ju mindre tro på fri vilja, desto ohederligare är vi)

Granne med fatalismen bor tanken som Alanis Morissette sjöng om i ”Ironic”:

Well life has a funny way of sneaking up on you
When you think everything’s okay and everything’s going right
And life has a funny way of helping you out when
You think everything’s gone wrong and everything blows up
In your face

Jag kommer ihåg hur tröstande jag tyckte att just den textraden i ”Ironic” var när jag var yngre. Ungefär som om det fanns en förutbestämd mängd skit jag kunde få av livet. Efter att ha utstått en viss nivå av skit skulle jag automatiskt kompenseras med något bra. När jag var som mest tonårslabil, vilket höll sig en bra bit in på andra sidan tjugoårsstrecket, tyckte jag att jag vadade omkring i skit till midjan och undrade ständigt när mr Right skulle dyka upp med min miljonvinst på lotto som kompensation.

Jag trodde också på det motsatta, det där att när det väl gick bra så kunde jag ge mig fan på att något skulle hända för att förstöra det. Det var först långt senare som jag förstod hur skrämmande tanken egentligen är, att det skulle finnas en begränsad summa lycka som kunde tilldelas varje individ innan en olycka drabbar henom. Med den livssynen blir det svårt att njuta av stunder när livet är fantastiskt.

Som nu.

När jag sa upp mig den fjärde januari kändes det fantastiskt. Jag hade bestämt mig, jag skulle hitta ett jobb jag brann för på riktigt. Jag var (nästan) aldrig orolig inför framtiden, men galet nyfiken på vad som skulle hända.

Det som hände var att jag kort därefter fick jobbet jag letade efter. På tisdag börjar jag på Hyper Island för att jobba med deras utbildningar. Det är en riktig Askungesaga.

Som grädde på moset fick jag för någon vecka sedan ett meddelande som gjorde mig glad. Och förvånad över att jag blev så glad. Det var Mr P som skrev att han kommit hem från sin utlandsturné, och jag har en rain check på en dejt. Jag hoppas att det regnar snart.

Andras blogginlägg om , ,