Being Micke Kazarnowicz

Den senaste veckans pedofil.se-debatt har varit intressant. Lika mycket som de flesta kommentarer på min fejkintervju med Motherwitch roade mig, har läsningen av inlägg och kommentarer i andra forum gjort mig rädd. På riktigt. Det som skrämmer mig är hastigheten med vilken Motherwitch samlade en virtuell lynchmobb bakom sig, och sättet de uttryckte sig på. Det gör mig livrädd att de anser sig vara goda och ha moralen på sin sida. Under dessa dagar har jag haft scener från filmen Silent Hill i huvudet. Det är inte bara det valda smeknamnet som gjort att Motherwitch har fått anta rollen som prästinnan Christabella i scenerna.

En sak som slagit mig när jag surfat runt och läst blogginlägg och kommentarer kring det hela är: Majoriteten av dem som vill få bort pedofil.se istället för att ta debatten med dem är mödrar. Den som minns debatten som följde Bobbys död minns att mamman där fick ta enormt mycket stryk i media när det väl kom fram att hon inte blev lurad eller tvingad in i det här. Hon hade inte bara haft ihjäl en unge, hon hade också svikit rollen som Mor, två brott som i dagens Sverige nästan är jämställda. Jag gissar att det är rollen som Mor som triggar den frenesi censurförespråkarna uppvisat i debatten. Att ”pedofil” för dessa Mödrar stavar ”någon som begår sexuella övergrepp på barn” gör frenesin blind. Blind och frenesi gör en livsfarlig cocktail.

Några som också lider av pedofilparanoia är bögar och flator. Jag förstår den reflexen, då homosexuella i allmänhet och bögar i synnerhet ofta pekats ut som pedofiler i syfte att svartmåla och demonisera. Det hela tar sig dels komiska uttryck, med ”Stoppa barnporren på internet!”-texter som läggs ut på presentationssidor på Qruiser och Sylvester. Jag blev förresten nyfiken på hur många på Spray Date som har dessa texter jämför med Qruiser. 707 Qruiser-användare har ordet ”barnporren” på sin sida. På Spray Date är siffran 1023. Skillnaden är att Spray Date i runda slängar har fyra gånger fler medlemmar.

Dels är uttrycken för pedofilparanoian tragiska. Att ens föreslå debattämnet ”Är pedofili en sexuell läggning?” skapar lynchstämning bland homosexuella, eftersom det är oundvikligt att i en sån debatt dra paralleller till när homosexualitet var klassat som en sjukdom. Det häller salt i det öppna, variga sår som ”homosexuella är pedofiler”-argumentet skapat. Men homosexualitet legaliserar inte pedofili, på samma sätt som heterosexualitet inte gör det.

En sista sak som blivit väldigt tydlig här är att det är män som är pedofiler. Jag har ännu inte sett någon kommentar där en kvinna utpekas som möjlig pedofil för att hon inte håller med om att pedofil.se ska stängas, däremot har jag sett många sådana om män. Gruppen som argumenterar för pedofil.se:s rätt till existens har också många gånger refererats till som ”pedofilerna” eller helt enkelt ”de där”.

Det kanske är därför många bögar som jag trodde skulle uttrycka något ställningstagande i debatten valde att hålla tyst istället. Eller så ser de andra prioriteringar. Oh well.

Till sist så har jag efter lite diskussioner och feedback insett att jag uttrycker mig för tvärsäkert och alldeles för hårt gentemot Lotta Holmström och Bloggvärldsbloggen i mitt förra inlägg. Jag hade vunnit mycket på en mer ödmjuk framtoning, och på att bättre förklara varför jag anser att Lotta och Bloggvärldsbloggen har svikit sin roll. Jag ber om ursäkt för ångvältsbloggandet.

Min poäng kvarstår dock, oförändad.

Andra bloggar om: pedofil.se, bloggvärldsbloggen, lotta holmström, pedofilparanoia, samhälle, hbt

Lotta Holmström, ansvarig för Bloggvärldsbloggen och redaktör på Aftonbladets ”Läsarbladet”, är både journalist och författare. Två yrken som är avhängiga av yttrandefrihet. Censur är yttrandesfrihetens motsats, och det är svårt att föreställa sig en kompetent journalist eller en seriös författare som gläder sig när det inträffar. Ändå gjorde Lotta det när pedofil.se blev censurerat.

I sitt inlägg på Bloggvärldsbloggen om hela pedofil.se-debatten skriver hon

Det är med glädje jag konstaterar att den vidriga pedofilsajten nu är stängd. Bloggarna här på Aftonbladet Blogg har stor del i det, och ni ska ha all heder.

Eftersom jag hade svårt att förstå hennes glädje, skickade jag ett par frågor till henne. I kort version löd frågorna så här:

Jag undrar hur du kan förena [yrkesrollerna som journalist och författare] med åsikten att det är bra att någon som uttrycker en åsikt, som måhända är obekväm och mycket inkorrekt, men inte olaglig, blir censurerad?

Jag undrar också vilken skillnad du ser på den här typen av censur och Kubas censurering och fängslande av journalister (för att ta ett exempel)?

Enligt Lottas svar var det bilderna som var det hon först och främst reagerade mot. Bilderna föreställde unga (påklädda) flickor – tänk promotionbild för någon Hallmarkfilm. I mailet skrev hon att även om själva texten på sajten äcklar henne så är den inte brottslig. Hon måste på något sätt få ihop det med gläjen över censuren. Skälet till glädjen sammanfattas bäst av följande rad:

Därför tyckte jag att det var bra att sajten stängdes, så att [flickorna på bilderna] inte åsamkades lidande på grund av publiceringen som strider mot alla etiska regler.

Lotta undvek alltså frågan om censur genom att få det till att det var bildpubliceringen som var olaglig, och därför rättfärdigade en nedstängning av sajten. Dock blandade hon här ihop korten – upphovsrättsintrång föranleder inte censur om felet rättas till. Bilderna från sajten försvann redan på torsdagen (sajten stängdes ner under fredagen).

Frågan om hur hon får sin yrkesroll som journalist och författare att gå ihop med censur svarade hon på som om jag frågat huruvida det skulle vara Aftonbladets officiella ståndpunkt. Jag förtydligade, omformulerade och ställde samma frågor än en gång. Den här gången blev svaret så här:

Hej igen!
Jag tycker jag svarade på sakfrågan. Jag är glad att sajten stängdes ner så att barnen slapp bli uthängda. Du får det till censur av åsikter. Det är din tolkning.

Jag tvivlar på att Lotta anser att upphovsrättsintrång rättfärdigar censuren av en hel sajt, framförallt då det rättats till efter tillsägelser. Aftonbladet Blogg stänger till exempel inte ner bloggar som felaktigt publicerat bilder om bloggarna tar bort bilderna.

Du själv försvarar sajtens rätt att publicera åsikterna, men verkar bortse från bildpubliceringen. Eller tycker du att även den ligger inom yttrandefriheten? Var går i så fall gränsen? Hur lättklädda, sexifierade bilder barn ska man få publicera på en pedofilsajt?

Notera insinuationen: Jag försvarar sajtens rätt att publicera bilderna. Bilderna var ”lättklädda, sexifierade bilder”. Sajten var en pedofilsajt. Helt plötsligt är det jag som är ifrågasatt, trots att jag ingenstans hävdat att det var rätt att publicera bilderna. När det gäller bildernas natur så var det sammanhanget som gjorde dem smaklösa, i vilket annat sammanhang som helst var de något bara föräldrar och morföräldrar skulle bli begeistrade över.

[Jag har klippt bort slutet på mailet, som rörde Lottas åsikter om min publicering av fejkintervjun med Motherwitch.]

Jag påpekade att bilderna tagits bort från sajten innan den censurerats, och fick ett svar där hon återigen backar från att det skulle ha varit censur:

För mig var aldrig detta en yttrandefrihetsfråga, utan en fråga om att skydda oskyldiga barn som hängts ut i ett pedofilsammanhang.

Lotta svarade aldrig på frågan hur hon får sin yrkesroll som journalist och författare att gå ihop med det faktum att hon gläds över nedstängningen av en laglig sajt. Förmodligen insåg hon redan från början att det skulle vara detsamma som att erkänna att hon är inkompetent, då journalism och censur inte fungerar ihop. Samtidigt kan hon inte ta avstånd från åsikten att hon är glad, eftersom hon då måste ta debatten om yttrandefrihet med Motherwitch-bloggarna. Det skulle resultera i en storm där hon och Aftonbladet riskerar bli utpekade som pedofilpåhejare. Precis som debatten kring pedofil.se har visat bildas lynchmobbar snabbt, och de lyssnar inte till argument eller reson. En tillräckligt stor lynchmobb skulle kunna sänka Aftonbladet Blogg, eller ännu värre: Aftonbladets upplaga. Det vore en katastrof för Lotta.

Att jag förstår Lottas handlande reparerar dock inte skadan den här historien har tillfogat hennes trovärdighet, inte heller återställer det den respekt hon tappat i mina och flera andras ögon.

Hela mailkonversationen i sin helhet.
En sammafattning av historien kring pedofil.se

Andra bloggar om: yrkesetik, censur, samhälle, demokrati, media, yttrandefrihet, lotta holmström, bloggvärldsbloggen, aftonbladet blogg, pedofil.se