Jag gjort en räd på Amazon på hyfsat nyutgivna filmer med bögtema som jag recenserar här på bloggen. Först ut var ”Is it just me?”. Ironiskt nog är den bästa filmen jag sett på riktigt länge inte ett av mina inköp på Amazon, utan en present från David (aka Dexo). Det var länge sen en film berörde mig så. Jag är fortfarande rödgråten trots att jag såg klart den för 45 minuter sen.
”Undertow” är en väldigt vacker historia. Den utspelar sig i en liten peruansk fiskarby, där fiskaren Miguel har en höggravid hustru och en hemlig relation med konstnären Santiago, som i sin tur är besökare i byn.
”Undertow” är en film om kärlek. Om definitionen på manlighet. Om samhällets förväntningar och priset ickestraighta betalar vare sig de lever upp till dem eller bryter mot dem. Det är en film om konsekvenserna av både valen du gör och de du inte gör.
Tyvärr är svenska filmbutiker antitesen till ”välsorterade” när det gäller homofilmer. Varken Ginza eller Cdon.com har ”Undertow”, och ingen av onlinetjänsterna Headweb eller Voddler har den i sitt utbud. Brittiska Amazon har den för dryga 7 GBP exkl. frakt. Jag tycker absolut att du ska stödja filmskaparna och köpa filmen – såna här filmer är sällsynta och bör uppmuntras.
Default-utseendet på den manliga huvudkaraktären i Mass Effect
Bioware, företaget som ligger bakom rollspel som Baldur’s Gate, Mass Effect och Dragon Age är ett av få bolag som har bättrat på sitt track record när det gäller att även tillhandahålla innehåll och karaktär för kvinnliga spelare, samt för manliga icke-straighta spelare. I Mass Effect var storyn till exempel neutralt skriven, så att man kunde spela såväl man som kvinna. Även videosekvenserna renderas med din karaktär, så du alltid får vara huvudpersonen. Du kan också skräddarsy karaktärens utseende, även om jag tycker att John Shepard i standardutseende är helt liggbar och följaktligen spelade med det. Det enda som är lite trist att enda homosexuella relationen man kan ha i både Mass Effect 1 och 2 är just som kvinna. I Dragon Age gick man längre, i första delen var vissa karaktärer bisexuella och både manliga och kvinnliga karaktärer kunde ha sex med bägge kön (man kunde också köpa prostituerade, frågan är dock hur länge till det är lagligt i Sverige). Det kanske inte är ett ”Fable”, men på god väg.
En kärleksscen mellan huvudkaraktären och Zivan, en av följeslagarna, i Dragon Age Origins
I Dragon Age 2 finns tydligen manliga följeslagare som är exklusivt homosexuella. Det retade upp en snubbe så pass mycket att han (tydligen upprepade) gånger postat på Biowares forum och skrivit långa texter om hur Bioware sviker ”the straight male gamer”. Hans argumentation bygger på att majoriteten är heterosexuella och att man inte ska lägga tid på att utveckla saker som bara tillför något för en minoritet. Hur han ställer sig till kvinnliga karaktärer utifrån det här är oklart, då han hävdar att ”the straight male gamer” är 80% av fan-basen för Dragon Age. Notera att Dragon Age 2 (självklart) innehåller heterosexuella romanser (dessa faller dock inte personen i smaken). Det är alltså inte frånvaron av heterosexuella möjligheter som stör personen, utan närvaron av homosexuella diton.
David Gaider, lead writer på Dragon Age och Dragon Age 2, svarar på ett utmärkt sätt. Han avslutar med något som sammanfattar det hela ganska bra: ”And the person who says that the only way to please them is to restrict options for others is, if you ask me, the one who deserves it least. And that’s my opinion, expressed as politely as possible.”
Uppenbarligen har Bioware slagit in på ett spår som de tänker följa. Jag tänkte hur som helst köpa Dragon Age 2 och nu känns det köpet än mer klockrent.
Earth Hour påstås vara en ”miljömanifestation” som ska ”skicka en signal till världens beslutsfattare om att ta klimatfrågan på allvar”. Det ironiska i det hela är att denna miljömanifestation bidrar till större koldioxidutsläpp under en timme än om folk skulle haft lamporna tända.
Varför? För att folk börjar tända stearinljus istället.
90% av ”stearinljus” som säljs är tillverkade av paraffin. Paraffin utvinns av olja, till skillnad från stearin som utvinns ur animaliskt eller vegetabiliskt fett. Ett paraffinljus som brinner i en timme bränner bidrar med ungefär 16 gram koldioxid. En 60 watts glödlampa (vanlig, inte energilampa) bidrar under samma tid med 20 gram koldioxid. Det senare förutsatt att du enbart köper el från kolkraftverk. Köper du från renare energikällor, som vind- vatten- eller kärnkraft, kan ljuset aldrig tävla med lampan.
I Sverige kommer ca 1% av elen från kolkraft. Resten kommer från just renare energikällor.
Dessutom förutsätter det här att man ersätter varje lampa med ett enda ljus, vilket sällan är fallet då det krävs minst 30 paraffinljus för att ge samma ljusstyrka som en 60-wattslampa.
Så fort du börjar tända paraffinljus istället för att tända lampor påverkar du alltså klimatet negativt. Jag har inte hittat siffror för stearinljus, men min gissning är att även stearinljus inte kan tävla mot glödlampor i Sverige.
Här kommer förespråkarna för Earth Hour med en invändning: ”Ja, men det är inte för att spara energi vi gör det här. Vi gör det för att manifestera!”
Att släcka ljusen för att göra makthavarna uppmärksamma på något är ungefär som att stävja gatuvåld genom att starta en Facebookgrupp mot det (det senare är dock perfekt om du vill bli riksdagsrepresentant senare). Bizarro sammanfattar det hela väl i en enda seriestripp:
Earth Hour är lika bra för miljön som en Facebookgrupp är mot en zombieattack
Earth Hour har dock potential. Att byta ut sin 60 watts glödlampa mot en energilampa skulle innebära att en brinntimme producerar 5 gram koldioxid – om du enbart köpte kolkraft. LED-lampor drar än mindre energi och producerar således mindre koldioxid per brinntimme.
Hade jag varit WWF hade jag inte uppmanat folk att bara släcka. Jag hade bett folk att släcka alla vanliga glödlampor och bara ha energilampor tända. Bilderna som visar hur städer släcks ner hade då blivit en indikator på hur många som skaffar energilampor, framför allt från år till år. Det hade också kunnat ge en skjuts åt övergången till LED-lampor (som är mycket bättre än så kallade lågenergilampor som innehåller kvicksilver). För lösningen ligger inte i Tolkienromantikens anti-industriella hållning; att att släcka, stänga ner och gå tillbaks till lägereldarna i grottorna. Lösningen ligger i att bli mer energieffektiva och få klimatsmartare energikällor – och ge mer energi till världens folk.
Det är svårt att förklara olika digitala tjänster för människor som inte är så bevandrade. Vad är egentligen Facebook? Hyfsat svårt att förklara i några ord, men så dök en bild som förklarar några av de populäraste sociala medie-tjänsterna upp. Den inspirerade såväl mig som mina Facebook-vänner; i kommentarerna dök det upp förklaringar på samma tema till andra tjänster. Här är en sammanställning på svenska, utökad med några fler tjänster:
(cred till Peter Jonasson och Jesper Hansén som kom med några av förslagen)
Först och främst argumenterar Niclas utifrån att det skulle finnas en konflikt mellan att ta ställning/ansvar på riktigt och att tjäna pengar. Den konflikten är fiktiv. Man kan göra både och, ingendera eller bara ena av dem. Det finns flera vägar att gå, och bara där sker per definition ett ställningstagande.
Han missar totalt att IKEA inte bara tar ställning för homosexuella; de svär i kyrkan. Italien är ett katolskt land och har en konservativ syn på familj. Att i ett sånt klimat annonsera med ett homopar och säga (ungefär, översatt från italienska):
”Vi välkomnar alla familjer. Hos oss kommer du att känna dig hemma. Vi vill göra livet enklare för alla, alla familjer, alla par, vem de än är.”
är ett ganska radikalt ställningstagande som öppnar för en massiv proteststorm. (Faktum är att en av Italiens största dagstidningar kallar kampanjen för ”svensk imperialism”)
Han utgår också från att man tjänar mer pengar på att att sticka ut från normen än att följa den. Inte heller det är sant. Vi kan ta sajten Familjeliv.se (som verkar på en av världens mest progressiva marknader, Sverige) som exempel: hade de varit lite edgy hade de sagt att de var ”Sveriges största mötesplats för föräldrar”. Det ställningstagandet skulle vara långt ifrån ”queer”, det skulle på sin höjd vara neutralt. Istället väljer de ett konservativt ställningstagande: ”Sveriges största mötesplats för kvinnor”. Femtiotalet ringde och ville ha sin syn på kvinnorollen tillbaka, men Familjeliv.se är för upptagna att prata med annonsörer för att svara i telefonen.
Faktum är att när man tittar på reklam som på något sätt skildrar homosexuella, och undantar organisationer som jobbar med homosexuella eller företag som exklusivt riktar sig till en homosexuell målgrupp, så utkristalliserar det sig snabbt ett mönster: homosexuella – såväl personer som situationer – är oftast källan till ”the comic relief”. Det finns också få länder i världen där företag kommer undan med uttalad gayreklam som skildrar homosexuella ur ett neutralt eller positivt perspektiv. Ta till exempel Heinz kampanj i Storbritannien, som blev indragen sedan tittare ringt och klagat på att den var stötande. I USA har Disney blivit utsatta för bojkott när de gav samma rättigheter till homosexuellas partners som heterosexuellas länge haft.
Ett av de modigaste varumärkena när det gäller gayreklam, Absolut Vodka, ville inte köra en kontroversiell reklam som stod upp såväl för kvinnors som för homosexuellas rättigheter. Istället blev det Björn Borg som vågade nappa på idén och körde den (nu jobbar jag visserligen för Björn Borg sedan ett år tillbaka, men jag tyckte redan innan att just denna reklamfilm är en av de bästa homoinkluderande reklamfilmerna som någonsin gjorts). Jag vet inte om Absolut tackade nej för att det inte passade deras varumärke, eller för att den helt enkelt är för kontroversiell, men jag lutar åt det senare. Den här hade lett till en proteststorm och bojkotter om den visats på tv i USA. Tittar man på kommentarerna så är det från västländer som de mest hatiska kommer. USA, Polen. Jag har svårt att tro att Italien, ett av Europas mer religiösa länder, har en mer progressiv syn på homosexualitet.
Det är ofta, och i de flesta länder, mycket lättare att göra reklam som driver med homosexualitet, eller där heterosexuella män råkar göra något med homosexuella undertoner för att de älskar, säg, Doritos.
För varje reklam där homosexuella framställs i neutral eller positiv dager, kan jag visa dig tre av samma slag som Doritosfilmen ovan, eller värre. Faktum är att företag kan välja att vara direkt homofoba och tjäna pengar på det, som Cachaça Magníficas reklam från förra veckan:
Om din son är bög så behöver du stark sprit
Min huvudsakliga poäng är denna: företag ska tjäna pengar, annars är de ”non-profit organizations”. Företag kan marknadsföra sig, för att tjäna pengar, på samma sätt som Cachaça Magnífica eller Doritos; genom att driva med homosexuella och främja homofobi. Eller så kan de göra det som IKEA, Ben & Jerry’s, Google och Apple. Att säga att det inte är ett ställningstagande är att leva i en homosexuell bubbla som är väldigt liten och ytterst få förunnad.
Imorgon kommer jag publicera ett inlägg om reklam som skildrar homosexuella, apropå IKEAs gaypar på IKEA FAMILY-reklamen i Italien.
Men tills dess vill jag dela med mig av några guldkorn jag hittat på Youtube. Alla dessa är hittade via mitt nätverk på Facebook och Twitter, och jag önskar att jag kom ihåg vem som tipsat om vad så jag kunde ge cred till dig. Tyvärr är mitt minne inte så bra än.
Det här gitarrstycket är helt fantastiskt. Jag älskar låten, och fingerföringen är grym. Jag hör likheterna med Bucketheads ”Big Sur Moon” men den här versionen är betydligt bättre. Artisten, Ewan Dobson, finns på Spotify. Det här är dock hans i särklass bästa låt, resten är som mest ”okej”. Tipstack till Andreas
Steve Kardynal, mannen bakom den briljanta ”Lady Gaga’s Telephone on Chatroulette”-videon tar med sig en shakeweight till gymmet. Mycket roligt, och nästan lika kul som South Parks parodi på originalreklamen.
Kommer du ihåg filmen jag tipsade om i förra Youtube-tipsen? Killen som hittade en filmrulle och började leta efter ägarna? Det finns en uppföljare nu. Och en tredje del som avslutar det hela. Det här är en liten feelgoodhistoria från verkligheten som visar några av de bästa egenskaperna hos människor. Värd att ses den dagen du undrar om det inte vore bäst om vi avskaffade mänskligheten.
Sist men inte minst, Bechdel-testet. Det ger ett intressant perspektiv på hur kvinnor framställs i de flesta (Hollywood-)filmer. Hur många filmer kommer du på som uppfyller kraven?
iPad 2: Wife Says No, but Apple Says Yes – Mac Rumors – Om det här stämmer (vilket inte skulle förvåna mig) så är det ett exempel på ”att lita på processen” och använda sig av kraften i storytelling. Till kostnaden av en iPad fick Apple en story som kommer att spridas vida omkring internet. Hatten av till den på Apple som såg potentialen i den här historien.
Manar till bojkott mot svenska stjärnkrogar — Tryne till knorr på Taffel.se – Det här är sorgligt. För att parafrasera Lisa Förare Winbladhs kommentar till inlägget: krogarna bryr sig ofta om djur mer än om mänskliga diskare. Och vi kunder låter dem komma undan. Bland krogarna som använder det här finns bland annat LUX och Oaxen.
Johannes Forssberg: Ett dödsfall för mycket – Ledare – Expressen.se – Johannes Forssberg ger ännu ett argument till varför Sveriges kriminalisering av substanser i blodet är idiotisk. I det här fallet dog en man på grund av det. Sveriges klimat när det gäller missbrukare och brukare av narkotika är vidrigt.
Berkshire Anne Hathaway – Trots att jag är ”socialliberal” enligt the Political Compass blir jag livrädd för kapitalism ibland. Som i såna här fall: att låta automatik av det här slaget avgöra värderingar av bolag är galet.
Vad fan pratar ni om? « Mattias Svensson – När mitt Hallmark-index är som lägst kan Neo få mina ögon att tåras för att det är så intellektuellt hederligt och intelligent. Det finns få ställen där debatten blir så saklig och fri från det politiska skyttegravskriget. Här skriver Mattias om Alliansens och Miljöpartiets uppgörelse kring papperslösas rätt till vård.
Om fotspår på nätet: chatt hos DN.se – Chatt hos DN om internetsäkerhet ur ett mer personligt perspektiv. Jocke Jardenberg är helt jävla fantastisk när han svarar på frågorna. Läsvärt!
Droppen som fick min bägare att rinna över – Mymlan skriver om Journalistens debacle, där Paul Frigyes sa upp sig efter att Helena Giertta dragit in hans krönika då den gick mot henn… förlåt, ”Journalistens” linje. Jag vet inte nånting om Helena Giertta, men hon lyckas verkligen inte sälja in sitt beslut. Antingen förutsätter hon att medlemmarna är dumma i huvudet och inte kan sitt jobb (eller hålla två tankar i huvudet samtidigt) eller så är hon maktfullkomlig. Igendera är en bra sak när man är chefredaktör för en tidning för journalister.
Deepedition DigitalPR » The Phone House missade att göra hemläxan i sociala medier – Riktigt bra av Niclas om The Phone House och deras totala kollaps i svallvågorna efter Dokument Inifråns reportage. Det jag vill tillägga är att VD:n först går ut och säger att allt är bra, och sedan säger ”jag hade ingen aning att det stod så illa till” bara sprider bilden av en VD med noll koll på organisationen. Jag kommer att bojkotta The Phone House ända tills jag läser historier från tidigare anställda som blivit kompenserade för de sektlika förhållandena där.
BrassMonki – Hur kan jag ha missat det här? Brass Monki gör custom made Nikes. Google-designen finns inte uppe än, men det finns massor med snygga, annorlunda sneakers här.
Icz20.jpg – Ett foto taget precis efter sista dagen i high school, när de är på väg på en road trip. Vackert och härligt!
Anonymous speaks: the inside story of the HBGary hack – Intressant om hur gruppen Anonymous hackade ett stort säkerhetsföretag. Nyckeln är att säkerhetsföretaget inte levde som de lärde. Den kan inte nog poänteras, vikten av att ha olika lösenord för olika tjänster.
Det blir sällan som man tänkt sig | Deepedition – Jag håller helt med Niclas (och Jocke): #surkund och #gladkund. Men var finns sajten som håller reda på vilka företag/tjänster som förekommer flest gånger i respektive kategori? Idé till en sajt här.
JMW Kommunikation » Digitala och analoga fördomar måste motarbetas – Klok och nyanserad analys av Katrineholmskurirens beef med Mattias Jansson aka @kommunchef. Det är ett bra startskott för en fortsatt diskussion som handlar om något mycket större än Katrineholmskuriren (som, om de inte förnyar sin ledning och journalistkår inte kommer att finnas kvar om tio år ändå)
Transformation – Det är just det här jag älskar med ”sociala medier”. Det var lite … ovant att skriva så personligt som jag gjorde om mina avatarer, men det är också med andras input som det blir en diskussion med nya insikter. Bollen kom tillbaka till mig från flera håll, bland annat från Niclas, med en skruv som fick mig att se saken ur lite annat perspektiv. Mycket fint!
Att äta ett mellanmål innan man ska till gymmet rekommenderas varmt. Jag brukar ladda inför de gånger jag kör dubbelpass och/eller Bodypump. Jag äter gärna gröt, och när jag såg Axas nyhet tänkte jag ”intressant”. Ända tills jag såg priset. Om Arlas nya Keso Mellanmål fick godkänt på allt utom priset, så får Axas nya ”Great” underkänt på alla punkter. Portionsförpackningen får till och med ”med beröm underkänt”.
Principen är simpel: man har tagit havregrynsgröt, tillsatt lite kryddor (några torkade äppelbitar och lite kanel) och ökat priset med 1900% (portionsförpackningen) och 345% (500 gramsförpackningen). Man skulle kunna hävda att det i portionsförpackningens fall handlar om enkelhet, men förpackningen innehåller ingen sked, kräver tillgång till mikrovågsugn och har en näringssammansättning som lämnar en del att önska, framför allt ur proteinsynpunkt.
Kilopriset på Great är snudd på ockerpris. 1900% högre jämfört med vanliga havregryn på portionsförpackningen och 344% högre på 500-gramsförpackningen.
Jag tänkte att jag inte skulle såga grisen i säcken, utan provade deras 500-gramsförpackning med äpple- och kanelsmak. Helt ärligt? Vanlig havregrynsgröt som du själv spritsar lite kanel och socker över är godare. Det känns riktigt obefogat att betala 340% mer för att någon redan hällt kanel och socker i gröten. Förpackningen innehåller bara 500 gram (en traditionell havregrynsförpackning innehåller 750 gram) och är onödigt hög (lagringsplats i köksskåpen kräver mycket hyllhöjd.
Portionsförpackningen kostar mer än en 250 grams Kesoförpackning. Den är mer omständlig (kräver mikro, vatten och sked) och ger inte samma mättnadskänsla som Keso med en banan till.
Om du är trött på havregrynsgröt kan jag rekommendera att köpa rågflingor. Finns i samma hylla som havregryn, tillagas på samma sätt, men skiljer sig både i konsistens och smak.
Jag har just genomgått en så intensiv influensa att jag lugnt kan säga att mitt allmäntillstånd bara varit sämre vid ett tillfälle. Den gången var det blodvite, en andra gradens hjärnskakning och sex stygn i pannan, alla orsakade av en sportincident som inte ligger långt bort från Fredriks permobilorienteringshistoria. Om man nu kan kalla ”curling” för ”sport”.
Den här influensan kom och gick så plötsligt att jag lätt kunnat misstänka voodoo om jag varit vidskeplig. Den dök upp mitt under första passet förra söndagen och tvingade mig att ställa in Bodypump-passet eftersom jag knappt orkade ta mig till omklädningsrummet, än mindre ens sitta i salen en timme och prata gruppen igenom passet.
Patient Zero
Sen spenderade jag tre dygn i ett feberlimbo, någonstans mellan vakenhet och sömn. Två Alvedon som jag tog nån gång under tredje dygnet lyckades inte få bort febern, bara sänka den ner till 37,8 (jag har så låg kroppstemperatur normalt att 37,3 är feber). Den mest ofräscha detaljen var en hostattack som gav mig något slags slempropp i luftvägarna; det gav mig en helt ny respekt för allergiker. Att kämpa för att få ner varje andetag och inte få tillräckligt med syre är vidrigt. Jag fick flashbacks från min drukningsincident när jag tog dykcert 2004.
Det bästa med att vara så sjuk att det tar en halvtimma att gå och handla i matbutiken 200 meter bort är just kontrasten mot att vara frisk. Ibland behöver man köra huvudet i väggen för att uppleva hur skönt det är när det slutar göra ont.
Deeped, eller the artist formerly known as Niclas, skriver om uppmärksamheten hans namnbyte fått både från Jocke och andra. Jag läste det precis när Deeped la upp det på bloggen och tänkte ”coolt”, ändå är jag lite förvånad över just uppmärksamheten. Det slår mig att jag återigen hamnar i fällan att ”om jag gjort det” eller ”om jag kan det” så kan alla det. Jag måste sluta med det, det leder till enormt många missförstånd.
1995-1997 hängde och jobbade jag på Sveriges första internetcafé, Aswellas. Vi hade en SUN-server där jag lärde mig grunderna i UNIX, en fast lina på 100 kbits (!) och 17 Pentium 75:or med 15-tumsskärmar. Men det som var absolut häftigast var livekameran; en kamera från Axis som tog en bild i minuten och la upp den på webbsajten.
Det, tillsammans med chatten gjorde att det hängde en massa digitala stammisar där. Monkey, Col. Kurtz, Marc var några av dem jag minns mest. En majoritet av dessa bodde i USA, vilket gjorde att sena eftermiddagar/nätter var det full fart på vår chatt.
Jag tenderade att hänga där en massa på nätterna: jag lärde mig HTML och Photoshop, surfade girigt på de senaste sajterna och spelade MUD (för kids som inte vet vad det är: det är precis som WoW men helt i textform). Kameran fångade ofta mig, vilket fick stammisarna på chatten att börja referera till mig som ”that nightcrawler guy”. Det blev också mitt smeknamn på nätet och namnet på min första hemsida:
Andra versionen av min första hemsida. Notera att jag var en liten aktivist och att jag redan då skrev ett slags dagbok.
Nightcrawler blev nightc blev nc. Marc, en av stammisarna hade ibland en egenhet att skriva ord fonetiskt och nc blev ”encee”. För mig var det kärlek vid första ögonkastet.
7 mars 2000 blev det också officiellt mitt namn:
Brevet från PRV där mitt namntillägg encee bekräftas
Det enda som stör mig är att jag aldrig stavar det med versal; jag skriver det alltid med gement e.
