qx – Being Micke Kazarnowicz

Män och kvinnor på QX omslag i siffror

Magda Gad har jobbat för QX. Bland annat stod hon, tillsammans med Anders Öhrman, bakom reportaget om vilka heteropar man skulle vilja se gifta sig.

Apropå diskussionen i SVT Debatt om gaygalan skriver hon då följande på Facebook:

Magda Gad går loss på Facebook — Hej QX, jag känner mig kränkt. Jag är en 24,3 årig homosexuell svensk-kines-alban som gillar s/m-sex med bisexuella ftm-transpersoner och ni har aldrig skrivit on någon som mig. Själv ställer jag inte upp då jag fortfarande inte kommit ut inför min hamster. Skärpning!!!!!!!

Att varken Magda eller Anders Öhrman är speciellt queera är ingen hemlighet, till exempel är Anders inte speciellt vidsynt när det gäller kvinnor utanför könsnormerna (eller män som gillar sådana kvinnor). Men att Ronny Larsson gillar det här känns trist. Jag trodde bättre om honom. Det finns två analyser: antingen gillar han det verkligen och skriver samtidigt under på att ”alla som inte är bögar och vill bli inkluderade är jobbiga”. Eller så gillar han det egentligen inte men klickar på gillar för att inte vara utanför. Jag vet inte vilket som är värre, men jag ger gärna Ronny chansen att utveckla sina tankar.

Om vi ska analysera Magda Gads inlägg så handlar det alltså om ett argument mot min kritik i SVT Debatt; att QX är en bögtidning och således inte borde kalla sig för ”HBT-tidning”. Sett till hur ”T:t” i HBT tramsades bort konsekvent på hela Gaygalan (Andreas Lundstedt nämner det en gång – Carina Berg skämtar bort det samtliga gånger).

Uppenbarligen tycker Magda att QX är tillräckligt inkluderande redan. Det intressanta är att Magda är en ostraight kvinna. Om jag för en stund tänker utifrån hennes perspektiv: QX uppfyller kriterierna för inklusion eftersom de inkluderar kvinnor och män på samma villkor. ”Bögar och flator” borde väl vara den lägsta acceptabla formen av inklusion om man hävdar att man är en HBT-tidning.

Okej. Låt oss titta på omslagen från de tre senaste åren. 2008-2010 gav QX ut 36 nummer. Omslaget på ett av dessa nummer är ett collage av andra omslag, så vi har 35 kvar. Så här ser fördelningen män/kvinnor ut på dessa:

Män respektive kvinnor på QX omslag 2008-2010 — 18 omslag med enbart män, 10 omslag med män + kvinnor, 7 omslag med enbart kvinnor

Räknar vi sexuellt laddade bilder på kvinnor och män ser det ut så här (med sexuellt laddad har jag räknat bilder där män har nakna (över-)kroppar eller där två män är i en intim situation, för kvinnor har jag räknat överhuvudtaget något som ser lite porrigt ut – till exempel omslaget för Pridenumret 2008 där en kvinna står utklädd till fransk städhjälp)

QX omslag med sexuellt laddade bilder 2008-2010: 12 på män, 3 på kvinnor

5 av bilderna med män och kvinnor handlar om schlagerstjärnor. 3 handlar om Gaygalan. Till och med när kvinnor är på omslaget, är de där för att tilltala bögar.

QX är en bögtidning och skulle vinna massor på att låtsas vara något annat, oavsett vad ansvarige utgivaren Jon Voss hävdar.

SVT Debatt om Gaygalan och QX gullande med heterosexuella

I torsdags var jag och Alexander Erwik nere i Göteborg och debatterade med Jon Voss och Roger Lundgren i SVT Debatt. Det handlade om Gaygalan, att Victorica och Daniel blev utsedda till ”årets duo” och QX/Gaygalans gullande med heteros i allmänhet. Här är programmet, som inleds med just homodebatten:

(klippet är tillgängligt till och med 18 maj)

Höjdpunkterna för mig:
Att Jon anklagar SVT Debatt för osynliggörande av homosexuella som vunnit på galan. Han blir till och med irriterad över det. Räknade någon antalet icke-straighta på scen i Gaygalan? Även om man räknar dem som vann priser så var det fler heterosexuella på scen än något annat. ”T:t” i HBT skämtades konsekvent bort av Carina Berg. Ironiskt nog var det förmodligen fler icke-straighta på scenen under Melodifestivalen på SVT1 precis innan Gaygalan sändes.

Jag fick fram att QX behöver fixa sin självbild och komma ut som bögtidning och att Gaygalan måste sluta använda HBT-frågor som alibi. Hade det hetat QX-galan och priserna varit ”QX favorithetero” så hade jag inte haft någon poäng. Som det är idag är Gaygalan en PR-kampanj för QX som inte kostar dem några pengar (jag blir förvånad om Gaygalan kostar QX mer pengar än den drar in) och man rider samtidigt på HBT-rörelsen utan att ge speciellt mycket tillbaka.

Att Jon Voss avslutar med ”whatever” är fint. Det finns inget bättre kvitto på att man har vunnit en debatt.

Programmet fortsätter i ytterligare en kvart, i ”Eftersnack” som sänds på webben. Här är det klippet. Du kan se mig, Jon och Erika 4:17 in i klippet.

(klippet är tillgängligt till och med 18 maj)

Värt att notera är hur Jon Voss säger att QX inte är en bögtidning, och samtidigt så är det så att ”så som gayvärlden idag ser ut så är den mansdominerad och vi återspeglar [det]”. Min replik om att lesbiska inte är kommersiellt gångbara relaterar till en tidigare kommentar som Jon sagt innan kameran hunnit fram till oss; han sade att om omslagen inte innehåller något som appelerar till bögar så är det ingen som tar tidningen. Det i sin tur var svar på min kritik att QX har för många män på omslaget för att vara annat än en bögtidning. För att spä på det ytterligare säger Jon att QX inte har några lesbiska reportrar anställda på en fråga om hur många lesbiska som jobbar för dem. Visserligen är de bara tre anställda, men uppenbarligen är inte kvinnor högprioriterat.

Tråkigt är att Jon Voss tycker att tiden är bortkastad och att debatten inte gav något. Det fanns alltså inget i kritiken han tog åt sig, istället rekommenderar han att man ska strunta i att läsa papperstidningen QX och läsa på webben istället. Min rekommendation till Jon är att ändra namn på någon av produkterna om de nu skiljer sig så mycket. Branding blir mycket problematiskt om två olika produkter heter något snarlikt.

En kommentar som illustrerar min teori om att ~~radhusbögarna~~ folkhemsbögarna vill smälta in och inte stöta sig med heteronormen av rädsla att förlora (den villkorade) acceptansen man hittills vunnit kom på Facebook:

Oavsett om den som skrivit det här är straight eller inte så finns där en extremt otäck homofob ton.

En sågning av QX chefredaktör Anders Öhrman

Det här inlägget handlar om yrkespersonen Anders Öhrman. Jag känner inte Anders privat, och har inte heller någon önskan att lära känna honom. Jag önskar jag kunnat skriva det här utan att blanda in hans personliga egenskaper, som smak, men det hade krävt att han själv kunnat ta sitt ego ur bilden och se ett större perspektiv. I klarspråk: om Anders Öhrman gjort den tidning han tror sig göra (en tidning för en bred målgrupp HBT-personer i Sverige) istället för den tidning han egentligen gör (en tidning som bara medelmåttigt begåvade och hyfsat oinsatta mellanmjölksbögar finner upphetsande) så hade det varit enkelt att hålla sig enbart till yrkespersonen.

Hur mycket jag än försöker frasera det fint så kommer kontentan av detta inlägg vara denna: Anders Öhrman är som bäst en medelmåtta i det yrke han har nu, och det är sällan han är så bra.

Låt mig illustrera min analys med urvalda inlägg ur hans blogg. Det lustiga är att när jag gick igenom hans blogg valde jag att ta skärmdumpar av de inlägg jag ville kommentera. Jag litade inte på att Anders skulle vara villig att ge sig in i en debatt. Idag skulle jag kolla det mest pikanta av inläggen, ett som jag lämnade en kommentar på direkt i Anders blogg, för att se om han svarat. Då visade det sig att han raderat inlägget. Vi återkommer till det specifika inlägget längre fram.

Jag har tidigare skrivit om hur Anders Öhrman och Magda Gad satte Paolo Roberto och Petter på omslaget till ett QX-nummer. Bara det att majoriteten av de som skulle gifta sig i ”QX Drömbröllop” var straighta säger mycket om Anders Öhrmans chefredaktörskap. Att samtidigt i förbifarten förlåta Paolo Roberto för att han var ett av två dragnamn för kampanjen ”Rädda äktenskapet” – en kampanj som ville att homosexuella inte skulle få rätten att gifta sig – är att spotta i ansiktet på alla som kämpade för att könsneutrala äktenskap skulle bli verklighet.

I det inlägget insinuerar jag att det handlar om Anders Öhrmans egen önskan att förföra en straight kille. Vid en genomläsning av Anders blogg ser jag att han postat bilder från just plåtningen med Paolo Roberto och Petter. Antal bilder från andra omslagsplåtningar på Anders blogg: 0. (Antal omslag som plåtats sedan han började blogga: 6. Antal av dessa som har tjejer på omslaget: 2).

Jag lägger ingen värdering i att Anders som privatperson tänder på tanken att omvända en straight bad boy (eller i alla fall bli påsatt av en). Men när han låter denna önskan (förmodligen omedvetet) gå ut över sitt yrkesliv ser jag att den ställer till med skada.

Att tidningen inte fått någon som bevakar lesbiska frågor på allvar är inte heller en slump. Det beror inte på att det finns brist på begåvade lespisar med skrivtalang. Det beror på att QX är en mellanmjölksbögtidning som anställer en symbolisk flata. Magda Gad var mer intresserad av att gå på stora fester än att bevaka frågor som ligger flator nära.

Mellanmjölksbögen tycker att det blir ”lite jobbigt” när man kommer dragandes med ”T”-begreppet i HBT. Han förstår inte hur det kan vara så svårt. Det finns killar, tjejer, straighta och homos – vad är problemet? Det kan så klart inte chefredaktören för nordens största gaytidning tycka, och officellt så är Anders Öhrman ”all about the T”. Men i sin blogg avslöjar han att han i grund och botten har en rätt kristdemokratisk syn på det hela. Jag tror att Erik Slottner är mer åsiktsfrände med Anders Öhrman än, säg, Tiina Rosenberg.

Ta till exempel Öhrmans inlägg om ”Tjejmiddag”. I grund och botten ganska harmlöst, men när man ändå skriver om det hade man kunnat påpeka att det är synd att något som kallas ”Tjejmiddag” direkt exkluderar lesbiska och bisexuella kvinnor, genom att i många frågor slänga sig med ordet ”pojkvän”. Och då har jag inte läst mer än två kort i spelet när jag såg det i butik. Men Anders ser det som att ”Tjejmiddag” lika gärna kunnat vara ”Bögmiddag”. (Och det är klart att om man har den synen så vill man helst bli påsatt av en straight kille).

Nu kanske du tänker att jag drar för stora växlar på det hel. Läs nu nedanstående inlägg. Det är det jag kommenterade på, och det är det som Anders Öhrman raderade istället för att svara på kommentaren på.

Tänk dig nu att det är en fjollig bög som är där på bilden. Kanske en av mina favoriter, han som ofta syns i flygvärdinneuniformer i Pride Park. Tänk att frågan är ”Hur homosexuella är de då undrar jag?” om de bögar som tänder på den fjollige bögen. Straighta killar har bara ett slags smak och sexualitet i Anders Öhrmans värld. Om de straighta killarna tycker om något utanför denna smak, som kroppsbyggande kvinnor, så är det helt okej att ifrågasätta deras sexualitet (och en öppning för att de kanske är beredda att sätta på en kille).

Men det bästa, det har jag sparat till sist. Minns nu att Anders Öhrman har skrivit en bok om att komma ut, där han pratar om hur viktigt det är att så många som möjligt kommer ut.

Frågan är bara om han skäms för att han jobbar på ”gaytidningen QX” eller för att han är bög?

Jag tror att QX har enorm potential. De flesta personer som skriver för dem skulle med rätt chefredaktör kunna göra en bra tidning, för hela gruppen HBT. Tyvärr är Anders Öhrman bara 40 och har 25 år kvar till pension. Det lär inte finnas någon som vill ha en halvkompetent chefredaktör vars största tillgång är att han har rätt sexualitet, så såvida inte Anders Öhrman väljer att sadla om (vilket han är för bekväm för) kommer han sitta på den posten tills QX går i graven.

Pinsamt, QX

Synopsis av detta inlägg: QX skriver i både papperstidningen och på webben om sin populäraste bloggare. Problemet är att det inte är sant: hans siffror är uppblåsta och det finns minst en blogg bland Qruisers som har dokumenterat fler läsare än Andreas på ”Daska dasen i bordet”. Frågan är om QX bara är inkompetenta och inte förstår ”besök” respektive ”sidvisningar” eller om de medvetet ljugit ihop nyheten för att lyfta sitt eget, annonsdrivna, bloggsystem.

Lång version: QX skriver om ”sin populäraste bloggare” i både papperstidningen och på sin sajt. Bloggen i fråga, ”Daska dasen i bordet”, har enligt QX.se 17 000 läsare på en månad (i papperstidningen står inga siffror, där omnämns bara bloggen som ”den populäraste bloggen på QX”).

Enligt QX har Daska dasen i bordet 17 000 läsare

Det är inte orimligt, det finns bloggare i sverige som har tio- och tjugodubbla antalet läsare. En blogg som lyckas ge sin läsekrets inlägg de finner läsvärda kan med målmedvetenhet komma upp i de siffrorna.

Problemet är att dessa siffror inte stämmer när man jämför med andra tjänster.

Tittar man på Aftonbladets Bloggportalen.se, där ”Daska dasen i bordet” finns registrerad ser man att den ligger någonstans kring 1500 unika besökare (som Bloggportalen definierar som ”unika IP-adresser”) de senaste sju dagarna. En annan blogg som är betydligt mer välläst är Blondaa, som enligt Bloggportalen har mer än det dubbla besökarantalet och har haft det under den senaste veckan.

Bloggportalens topplista över HBTQ-bloggar, tors 22 juli

Även Blondaa är registrerad på i QX bloggsystem. Men där ligger han i princip konstant tvåa:

QX topplista över bloggar torsdag 22 juli 22:56

Tittar man på läsarantalet som följer respektive bloggare i Google Reader (2 för DDIB, 13 för Blondaa) och Bloglovin’ (4 för DDIB, 285 för Blondaa) så pekar även dessa siffror på att Blondaa är betydligt mer läst.

Då slog det mig. Med ”läsare” menar QX ”sidvisningar”. Varje gång du laddar om en sida som är listad i QX bloggsystem räknas besökarantalet upp med 1. QX topplista är inte något annat än en sidräknare. 2010 lanserar QX ett bloggsystem från 2005 med ett statistikverktyg från 1997.

Det i sig är pinsamt. Det tillhör grundskolningen att veta skillnaden mellan ”sidvisning” respektive ”unik besökare”, framför allt för personer som utvecklar åt en webbplats som är reklamdriven. En pikant detalj är att någon jobbar på att blåsa upp siffrorna för ”Daska dasen i bordet” i QX system. Strax efter midnatt den 23 juli hade bloggen strax över 1500 läsare enligt QX. Bloggportalen sa strax över 1650 (notera också Bloggportalen räknar senaste veckan, QX räknar typ senaste dygnet). Nio timmar senare säger Bloggportalen 1950 läsare. 300 fler läsare är en aktningsvärd ökning för en blogg som brukar snitta 1400-1500 per vecka, och onekligen en effekt av att vara pushad i både på webben och i papperstidningen. Vad QX egna system säger? 2930 besök, eller 1400 fler.

Bloggportalen.se:s siffror är mycket svårare att manipulera. Tittar jag på min sajt och jämför besökarantalet som Bloggportalen rapporterar med vad Google Analytics säger stämmer de två hyfsat överens. Det är nu vi kommer till pudelns kärna: Hos Bloggportalen.se kommer knappt Blondaa, som alltså har mer än dubbelt fler läsare än ”Daska dasen i bordet”, upp i 17 000 besökare per månad.

Det finns två förklaringar. Den ena är ”inkompetens”:
QX har litat blint på siffrorna från sitt eget verktyg, som alltså kan manipuleras av en datorliterat femåring. De valde att skriva om den blogg som nästan konstant ligger på toppen och som hela tiden ökar i läsarantal på ett sätt som inte överensstämmer med någon annan mätning. De har tagit antalet sidvisningar och rapporterar det som antal läsare.

Den andra är ”medveten lögn”:
QX är medvetna om att deras system räknar sidvisningar, att det finns andra bloggar registrerade i deras system som har fler läsare, men har valt att manipulera siffrorna så att den ligger på toppen eftersom den ligger i deras eget system. Vinsten är att de kan skriva en nyhet om det och få fler att blogga i deras plattform, som också visar annonser, och därmed öka annonsintäkterna. Frågan är om annonsörerna då betalar för faktiska antalet unika besökare/klick eller om de betalar för exponeringar – i vilket fall de inte får så mycket valuta för pengarna. De kan alltid hävda att de valde den blogg som ligger i deras eget system, men det förklarar inte de höga siffrorna.

För att bevisa min tes så satte jag min blogg på enkel omladdning. På några timmar har jag blivit just QX populäraste blogg utan att ha haft speciellt många fler läsare.

QX topplista över bloggar efter några omladdningar

Uppdatering: att blogga på Qruiser är inte speciellt sökmotorvänligt. Det här inlägget hamnade direkt överst i Googles sökresultat för ”Daska dasen i bordet”. QX utvecklare är inte bara inkompetenta när det gäller statistik, de kan inte sökmotoroptimera heller uppenbarligen. Om du letar efter en bloggplattform rekommenderar jag wordpress.com, Tumblr eller Blogger.

PS. Förlåt för tautologin i rubriken.

QX har fått konkurrens

Konkurrensen på tidningsmarknaden är stenhård. I Göteborg såg jag att Anders Öhrman har fått hård konkurrens – kanske framför allt när det gäller innehåll. Denna tidning återfanns i en Presstop-butik:

Skämt åsido, det finns riktigt bra livsstilsmagasin som riktar sig till bögar. Jag hoppas att det finns minst lika bra som riktar sig till flator. Jag tror att det är svårt att göra ett och samma som riktar sig till hela HTB-samhället. Här är samma grej som när det gäller programpunkterna på Pride: HBT-samhället måste våga stå enade utåt, men vara diversifierade inåt och erkänna att ibland har bögar och flator nästan ingenting gemensamt, och ibland har de massor. Liksom homosexuella och transpersoner. Hur som helst, varje gång Winq landar i brevlådan blir jag jävligt glad. Den kommer bara ut varannan månad, men i gengäld innehåller varje nummer mer substans än QX i Anders Öhrmans tappning lyckas åstadkomma på ett år.

Mitt drömbröllop: QX + konkursförvaltare

Jag har för länge sedan slutat förvänta mig att QX ska leverera något som kvalitetsmässigt ligger ens i samma riktnummerområde som till exempel Winq. Jag vet att QX levererar mingelbilder från bögfester och schlagernytt, och att jag får vända mig till Bengt Held för att få analyser av, och nyheter kring, politik som rör HBT-frågor.

Till och med Roger Wilsons medverkan känns mest som the token Bögjävel.

Jag trodde helt enkelt att QX inte längre kunde göra mig arg och besviken, för jag förväntar mig inget av dem.

Så såg jag deras senaste omslag.

Numret handlar om ”fem par vi önskar gifte sig”. Här visar QX sina sanna färger. De är inte intresserade av bögar, flator och andra ostraighta personer. Av tio deltagare är två icke-straighta i någon grad: Regina Lund och ”Mr Gay Sweden Christo” (som för övrigt har mina sympatier: att tituleras som ”Mr Gay Sweden Christo” och inte med för- och efternamn är sorgligt på nivån med att vara Big Brother-whatever).

Innan jag går in i det koleriska stadiet av det här inlägget vill jag buga inför det mycket skickliga sätt som Anders Öhrman utför sin uppgift som chefredaktör. En lyckad chefredaktör sätter en tydlig personlig prägel på sin produkt och QX är i allra högsta grad en en vit, medelklass, medelålders Onkel Tom som förkroppsligar (vissa) bögars önskan att få förföra en straight gymkille med prilla och 90-talstribal runt överarmen. (Och Magda Gad är inte bara QX kvinnliga alibi, hon har också alltid varit kåtare och villigare på att tillfredsställa bögarna än samlade Patricia en annandag Påsk-morgon 04:59, så länge de kan erbjuda kändisskap eller makt i utbyte.)

Det är alltså varken faktumet att man väljer killparet, eller att majoriteten av personerna som medverkar är straighta som gör mig rasande. Nej, orsaken är Paolo ”Rädda Äktenskapet (för barnens skull)” Roberto.

2006 skrev ett 40-tal personer under ett upprop. Bland dem fanns Siewert Öholm, Jan Myrdal, Ulf Ekman och ordföranden för Medvandrarna (en rörelse som tror man kan bota homosexualitet). Paolo Roberto var tillsammans med Anna Maria Corazza Bildt affischnamn för rörelsen.

Visst, ”Rädda Äktenskapet” Roberto gör avbön i en intervju i det här numret. Han berättar att han visserligen inte höll med om allt som stod där men att han ville väcka debatt. Vad han inte höll med om är oklart, läser man uppropet är det ingress + sex stycken som går ungefär så här:

Till detta hör enligt artikel 7 i Barnkonventionen att barnet så långt det är möjligt skall få omvårdnad av både sin mamma och pappa. Mer än någon annan relation tillgodoser äktenskapet detta behov.

Om äktenskapet görs könsneutralt kan det inte längre kopplas naturligt till barn och barns rättigheter – den samkönade relationen är ju principiellt steril. Med ett könsneutralt äktenskapsbegrepp kommer barnen med nödvändighet att hamna i bakgrunden. Då finns det inte heller någon unik, av staten sanktionerad, institution för mamma-pappa-barn-relationen.

Jag gillar tanken på att man kan ändra sig och få en andra chans. Men att lyfta någon från homofob med kvasibiologiska svepskäl till omslagspojke och ”drömbröllopspar” lämnar onekligen en besk smak i munnen.

Hej Dorian, det är jag som är Saida

Dorian går i konkurs.

Först och främst: Vad var det jag sa?

Sen: Det är inte så konstigt. De hade inget innehåll att konkurrera med. Jag vet inte om Jake Rydqvist bara försökte blidka QX när han sa att Dorian inte konkurrerade med dem. Jag vill tro att det är så, för alternativet är att Jake på allvar ansåg att han inte var en konkurrent. I det fallet kan vi inte utesluta att fettsugningen till stor del skedde i hjärnvävnaden. (Mental note: det vore ett intressant – och elakt – experiment att berätta för människor besatta av att vara så smala som möjligt att deras hjärnor består av 60% fett, och kolla paniken i deras ögon.)

Jag tror att det går att ta en del av QX:s plats med relativt billiga medel. Sätt ihop en (snyggt layoutad) blogg med fasta avdelningar skrivna av människor som Bengt Held och Tor Billgren (Antigayretorik), Henrik Tornberg, Roger Wilson & Bögjävlarna, Pojkfröken, Dexo (bägge återfinns numera på Looking for Messiah), Ken Olausson. För att nämna några få förmågor som du redan idag kan läsa på internet. Se till att Twingly-länka tillbaka till bloggar och engagera läsarna med kommentarer. Var aktiv i andra sociala medier. Vips, så är QX lämnade där de hör hemma: på 90-talet, och bögsverige är plötsligt en grymt innehållsrik gaysajt rikare. Flatorna är visserligen utelämnade här, men det är å andra sidan status quo från dagens behandling i QX hur som helst. Och jag tror att rätta vägen är att nischa sig ännu mer, snarare än att försöka tilltala både bögar och flator.

Andra bloggares inlägg om dorian, qx, gaymedia

På dejt med Dorian – en recension av magasinet för ”gaykillar”

Om QX är en alldaglig, jeans- och t-shirtklädd bög vars absoluta höjdpunkt på året är schlagerkvällen på Pride, så är Dorian en snygg, lite överstaljad delfinbög som snarare tycker att Clean Group-festerna är the shit. Dorian är social, ytlig och kul sällskap på såväl förfesten som nattklubben. Intressant i sängen? Om poserings-sex med speglar, så att ni kan se hur snygga ni är när ni knullar, är din grej, så absolut.

Dorian har tillräcklig intelligens och koll för att få nyutkomna 20-åringar från småstäder att tycka att han är smart utöver ”snygg”. I storstadssammanhang är han en medelmåtta med potential, som dock kräver att han släpper lite på fixeringen vid sin glamour-image. Han tror själv att han har lika smarta analyser av det svenska böglivet som Bögjävlarna och lika bra koll på stil, mode och grooming som Dexo. I själva verket är de intressanta saker som Dorian säger bara upprepningar av vad han hört andra creddiga personer säga. Viagra-artikeln, till exempel, är ett intressant och icke-moraliserande samtal kring potenshöjande medel. Artiken om den svenska synden är också ett intressant stycke. Inte konstigt när bägge två är signerade Henrik Tornberg.

Övriga saker som Dorian har att säga är sånt som han har läst i Scanorama (SAS inflight-magasin) eller i KING.

Dorian lägger mycket krut på sin yta. Ibland för mycket. Här är två exempel på när form går före innehåll (klicka för större bilder):

Till Dorians försvar måste sägas att han inte är lika straightacting som QX. Han har inte heller aspirationerna att driva något slags urvattnad halvmesyr till politisk debatt som sin konkurrent. Tyvärr har han inte heller pop- och bögkulturkollen som QX har i form av Ken Olausson och Roger Wilson, men han behöver å andra sidan inte brottas med lesbiska alibin.

Jag gissar att Dorian inte kommer att överleva sitt första år, vilket trots min halvsågning är synd. Jag skulle gärna se ett livsstilsmagasin som riktar sig till bögar utan att hela tiden försöka vara politiskt korrekt och inkludera flator och transsexuella. Möjligen har Dorian en chans om han skaffar sig bättre popkulturkoll, och mer innehåll. Jag skulle råda Dorian att slänga ett öga i gamla nummer av Sylvester och ZON, plocka ut godbitarna, behålla sin yta (men tagga ner på de överarbetade ytorna) och köra smartare reklamkampanjer än deras ”gaykillar, nu finns Dårian”.

Bonus: jag är ju instruktör i Bodypump, men jag har sällan sett printreklam för det i svenska tidningar. Dorian innehåller denna helsidesannons. Jag gillar den, och jag gillar att Les Mills Baltic inte drar sig för att annonsera i gaypress:

Andras blogginlägg om dorian, sylvester, livsstilsmagasin, media, homorelaterat, gaypress, gaymedia, qx, les mills, bodypump

En back ger en bra recension, för två får ni kissa på oss också!

Jag är beredd för att anamma devisen ”lev och låt leva” när det gäller QX. Jag är beredd att ta den för vad den är och rycka på axlarna. Jag hörde skvaller om att de skulle börja med en tevespelsdel, vilket visar att redaktionen har hjärnkapacitet som klarar av mer än att vifta svansen ur led så fort någon PR-byrå kommer ihåg att skicka varuprover till dem.

Dessutom har de trots allt använt sig av kompetent folk, och det i sig är smart. Calle Norlén, Mats Strandberg (som dock tappat stinget som krönikör sedan författarskapet gjort entré) och Ken Olausson är samtliga bra rekryteringar. Den nya tevespelsskribenten, Oscar Smulski, har klar potential. Det är grymt kompetent att rekrytera kompetenta människor.

Jag tänker också att Sverige är inte så stort, och det är klart att man får offra lite integritet och värdighet när man är en liten tidning med en relativt liten målgrupp. De har nått botten, och det kan liksom inte bli värre.

Jodå, jag höll på att bli, om inte kompis, så i alla fall tolerant.

Sen läste jag det här:

Nu inser jag att jag har sett duvor äta kycklingrester med mer värdighet än det här. Jag har sett scriptkiddies i World of Warcraft skriva bättre recensioner av medspelare enbart med hjälp av utropstecken och trebokstavsförkortningar. Jag har ta mig fan sett trebenta, skabbätna gatuhundar med mer självrespekt.

Redigering: Dexo fick mig att inse att jag inte varit tydlig nog. Det är inte QX/Magdas betyg på Zero jag tycker är fel. Zero ÄR gott. Däremot hade QX en chans att inte lägga sig platt för en potentiell annonsör som skickar varuprover till redaktionen – men sumpar den. Istället för att ge gott betyg till Zero, och skriva lite vasst om den kackiga kampanjen så skämtar man bort kampanjen. Eller, för att sammanfatta det i en mening: Slitz har mer queertänk än QX haft de sista åren.

Andra bloggar om: qx, cola zero, media, mediekritik

Presentationsteknik del 3: bögraljans

Under en period var jag rätt aktiv på dejtingfronten. Jag var inte helt främmande för att ta en fika med killar jag träffat över nätet. Fika i ordets rätta bemärkelse, jag kallar gärna sex eller one night stands för vad de är. Hur som helst, många gånger kändes det som om det fanns en viss diskrepans mellan personernas presentationer och personerna själva. Jag kanske var naiv, men jag fattade inte riktigt det kodspråk som dejtingdjungeln innebar.

När jag väl sett ett mönster, så skrev jag ner vad personer på bögcommunities skriver på sina sidor, och vad de egentligen menar. Väldigt raljant, but hey, that’s ~~Debra~~Micke!

På sidan: Bild på en modell och texten ”Det är inte jag på bilden, men visst är han snygg?”
Betyder: ”… jag önskar jag vore det också.”

På sidan: Bild på modell och texten ”Det är inte jag på bilden, men han är lik mig”
Betyder: ”… på långt avstånd en stormig vinternatt. Speciellt om man kisar och lutar huvudet åt sidan.”

På sidan: Bild på (lättklädd) modellsnygg, rätt tränad kille och ingen text om bilden för att antyda att det är bild på en själv.
Betyder: ”Jag botar sexmissbrukare. Kroniskt stånd? Hah! Min riktiga bild är får till och med rigor mortis i ett veckogammalt lik att släppa.”

På sidan: ”Jag ser bra ut enligt andra”
Betyder: ”Mina kompisar är synskadade. Min mamma ljuger för mig. Jag är inte speciellt smart. Kan du hjälpa mig att stava till ’sjlävdistasn’ förresten?”

På sidan: ”Jag är straightacting” (Inte sällan kombinerat med medlemskap i klubben ”Grabbiga straightacting vältränade sportkillar”)
Betyder: ”Jag är stel och svårpratad. Folk tror att jag har ett komplett strandset uppfällt i rektum. Jag blandar ihop manlighet och dominans. Jag tror att ’kyssa’ är detsamma som att helikopterslicka min partners halsmandlar. Jag njuter i hemlighet av att suga kuk, men man är väl ändå inte bög bara för att man suger av en kompis, hoppas jag?”

På sidan: ”Fjollor göre sig icke besvär.” (Kombineras gärna med medlemskap i klubben ”vi grabbiga straightacting som gillar killar som är killar för annars skulle vi gilla tjejer och vara straighta”)
Betyder: ”Jag är straightacting och tänder bara på folk med samma diagnos. Jag lider av lätt personlighetsklyvning: är jag man eller är jag bög?”

På sidan: ”Utseendet spelar ingen roll, det är insidan som räknas”
Betyder: ”Jag är ful och desperat. Jag tar vad som helst som har en kuk och går hyfsat upprätt. Att försöka supa mig snygg leder till grav alkoholförgiftning. Jag skulle bli dissad av en sexmissbrukare som svalt en burk Viagra, om jag så vore den sista kroppsvarma varelsen på jorden.”

På sidan: ”Jag svarar inte på mess från pervogubbar över 30”
Betyder: ”Min främsta tillgång är min ungdom. Jag får aldrig stånd, mitt könsorgan blir bara tidvis paralyserat av ångest vid tanken på att jag snart är närmare (pervogubbåldern) 30 än 20.”

På sidan: ”Jag 29 år gammal, mellan XXX och XXX centimeter lång […] Jag söker killar MAX 25 år gamla”
Betyder: ”Jag svarar inte på mess från pervogubbar över 30. Jag har varit 29 i sju år nu, och om jag lyckas få en 23-åring i säng i år igen betyder det att jag kan passera som 29 nästa år också.”

På sidan: ”Jag är sportig” (Gärna kombinerat med medlemskap i klubbarna ”sportkillar”, ”sportiga killar”, ”vältränade”, ”vi som sportar”, ”vi som gillar sport”, ”sport is the shit”, ”elitidrottare”)
Betyder: ”Jag har keps och sneakers. Jag har en tajt tanktop från Abercrombie. Jag har fillingar från Aussiebum. Jag har ett kort på S.A.T.S. som jag använt tre gånger det senaste halvåret. Jag känner igen David Beckhams överkropp, och jag ser fram mot det där Fotbolls-OS som går i sommar. Byter de fortfarande tröjor efter matchen, hoppas jag?”

På sidan: ”Jag är en helt vanlig grabb”
Betyder: ”Intresselös, tråkig, grå, trist, torr, enformig, ointressant och glädjelös. Jag har en snopp.”

På sidan: ”Oseriösa människor som söker sex kan göra det någon annanstans” (gärna kombinerat med en ”Söker inte 6”-logga)
Betyder: ”Jag är en madonna. Om någon har sex med mig så är han en hora, slampa, slyna och billigt sprutluder som utnyttjar och förnedrar oskuldsfulla lilla mig. Varje gång jag har sex är jag ett offer. Jag har skuldkänslor när jag onanerar, så jag kan bara runka med ljuset släckt.”

På sidan: ”Ålder spelar ingen roll”
Betyder: ”Jag är 31 och mycket liberal när det gäller ålder. Mina sexpartners får gärna vara upp till 33, är de riktigt fräscha och vältränade så funkar nog 35 också.”

På sidan: ”Söker oerfaren kille”
Betyder ”Jag tillfredsställer dig ungefär lika bra som en gastroskopi via ändtarmen, men är du oerfaren har du inget att jämföra med.”

För övrigt …

… så kanske det blev en höna av en fjäder när det gäller Fredrik Ljungberg och moralpaniken hos Stockholms Stad?