På dejt med Dorian – en recension av magasinet för ”gaykillar”

Om QX är en alldaglig, jeans- och t-shirtklädd bög vars absoluta höjdpunkt på året är schlagerkvällen på Pride, så är Dorian en snygg, lite överstaljad delfinbög som snarare tycker att Clean Group-festerna är the shit. Dorian är social, ytlig och kul sällskap på såväl förfesten som nattklubben. Intressant i sängen? Om poserings-sex med speglar, så att ni kan se hur snygga ni är när ni knullar, är din grej, så absolut.

Dorian har tillräcklig intelligens och koll för att få nyutkomna 20-åringar från småstäder att tycka att han är smart utöver ”snygg”. I storstadssammanhang är han en medelmåtta med potential, som dock kräver att han släpper lite på fixeringen vid sin glamour-image. Han tror själv att han har lika smarta analyser av det svenska böglivet som Bögjävlarna och lika bra koll på stil, mode och grooming som Dexo. I själva verket är de intressanta saker som Dorian säger bara upprepningar av vad han hört andra creddiga personer säga. Viagra-artikeln, till exempel, är ett intressant och icke-moraliserande samtal kring potenshöjande medel. Artiken om den svenska synden är också ett intressant stycke. Inte konstigt när bägge två är signerade Henrik Tornberg.

Övriga saker som Dorian har att säga är sånt som han har läst i Scanorama (SAS inflight-magasin) eller i KING.

Dorian lägger mycket krut på sin yta. Ibland för mycket. Här är två exempel på när form går före innehåll (klicka för större bilder):

Exempel på Dorians typografi

Exempel på Dorians typografi

Till Dorians försvar måste sägas att han inte är lika straightacting som QX. Han har inte heller aspirationerna att driva något slags urvattnad halvmesyr till politisk debatt som sin konkurrent. Tyvärr har han inte heller pop- och bögkulturkollen som QX har i form av Ken Olausson och Roger Wilson, men han behöver å andra sidan inte brottas med lesbiska alibin.

Jag gissar att Dorian inte kommer att överleva sitt första år, vilket trots min halvsågning är synd. Jag skulle gärna se ett livsstilsmagasin som riktar sig till bögar utan att hela tiden försöka vara politiskt korrekt och inkludera flator och transsexuella. Möjligen har Dorian en chans om han skaffar sig bättre popkulturkoll, och mer innehåll. Jag skulle råda Dorian att slänga ett öga i gamla nummer av Sylvester och ZON, plocka ut godbitarna, behålla sin yta (men tagga ner på de överarbetade ytorna) och köra smartare reklamkampanjer än deras ”gaykillar, nu finns Dårian”.

Bonus: jag är ju instruktör i Bodypump, men jag har sällan sett printreklam för det i svenska tidningar. Dorian innehåller denna helsidesannons. Jag gillar den, och jag gillar att Les Mills Baltic inte drar sig för att annonsera i gaypress:
Bodypump-reklam i Dorian

Andras blogginlägg om , , , , , , , , ,

Gaykillar, bögar och livsstilsmagasin

När KING kom ut med sitt första nummer 2005 hade jag lite förhoppningar på tidningen. ”Äntligen ett livsstilsmagasin på svenska utan halvnakna kvinnor som heterosexuell kompensation för läsning om mode, grooming och skönhet”, tänkte jag.

Jag blev besviken på KING-konceptet redan på tredje sidan i första numret. Chefredaktören Per Nilsson outade sig i ledarspalten när han försvarade sitt modeintresse:

[…] Jag var inte bög. Jag var bara sjukligt intresserad av mode och stil. […]

Sedan dess har jag visserligen ströläst vissa nummer av KING, men det bästa sättet att definiera mitt förhållande till tidningen är med en pastisch på ett av Davids bästa citat: ”It’s straight. I don’t do straight.”

När jag för ett tag sen hörde talas om Dorian, ett livsstilsmagasin för bögar kände jag samma sak som när jag hörde om KING, lite hopp. Det var just frånvaron av ”… och lesbiska” eller ”HBT” som gav mig hopp. Killar kan inte göra flat-tidningar. Antingen är de bögar och därmed ointresserade, eller straighta och därmed fixerade.

Men det fanns några moln på tidningshimlen:
Looking for Messiah gav lite off-hand en ironisk och välförtjänt bitchslap till Dorians första omskrivning i svensk media. Det är knappast flator, bisexuella eller transpersoner som bär QX. Nu är förmodligen Benjamin Falk så smart att han fattar det, och vill inte gå i öppen konflikt med QX innan Dorian etablerat sig. Fint så.

Ett gråare moln är Benjamin Falks benämning av målgruppen:

Vår målgrupp är early adopters, gaykillar i mental ålder på 20-45.

Gaykillar är ett ängsligt ord för bögar. En ängslig chefredaktör för ett glossy livsstilsmagasin? Per Nilsson och KING all over again.

Samtidigt finns förlåtande drag, som Dorians sajt. Den är vad jag förväntar mig av en pre-lanseringssajt för ett glossy livsstilsmagasin, möjligen med untantaget att det är lite väl mycket delfinkillar som modeller. Men hey, jag är inte överdrivet kräsen. Kan jag inte få både Innocent och Ben & Jerry’s så nöjer jag mig med det ena.

Totalt sett stod Dorian på plus. Imperfekt, därför att Dorians 071-nummer-möter-Veckorevyn-inspirerade reklamfilm är lika smickrande som en outfit bestående enbart av tubsockor, foppa-tofflor och en midjeväska i brunt fejkskinn:

Hur som helst kommer tidningen ut på tisdag nästa vecka. Planerar du att besöka Pride och inte vill betala fullt pris för den så gissar jag på gratis, eller i alla fall billigare, exemplar i Pride Park.

Andras blogginlägg om , , , , , ,