Jämförelse mellan iPhone 4 och iPhone 4S

Jag fick min iPhone 4S igår. Trots att min iPhone 4 är i gott skick valde jag att uppgradera för att jag var nyfiken på Siri och den bättre kameran. Jag insåg snabbt att 4S också är rätt mycket snabbare än sin föregångare.

Här är en jämförelse mellan foton tagna med iPhone 4 och iPhone 4S

Utan HDR
[wpw_ba_viewer width=”auto” disable_intro=”false” alternate_skin=”true”]
[wpw_ba_img src=”http://arkiv.kazarnowicz.se/wp-content/uploads/2011/10/1024-iphone-4s-mika-no-hdr-635×476.jpg” alt=”http://arkiv.kazarnowicz.se/wp-content/uploads/2011/10/1024-iphone-4-mika-no-hdr-635×474.jpg” title=”Utan HDR, iPhone 4S till höger”]
[/wpw_ba_viewer]

[wpw_ba_viewer width=”auto” disable_intro=”false” alternate_skin=”true”]
[wpw_ba_img src=”http://arkiv.kazarnowicz.se/wp-content/uploads/2011/10/iphone-4s-mika-hdr-635×476.jpg” alt=”http://arkiv.kazarnowicz.se/wp-content/uploads/2011/10/iphone-4-mika-hdr-635×474.jpg” title=”Med HDR, iphone 4S till höger”]
[/wpw_ba_viewer]

[wpw_ba_viewer width=”auto” disable_intro=”false” alternate_skin=”true”]
[wpw_ba_img src=”http://arkiv.kazarnowicz.se/wp-content/uploads/2011/10/iphone-4s-soccer-field-no-hdr-635×476.jpg” alt=”http://arkiv.kazarnowicz.se/wp-content/uploads/2011/10/iphone-4-soccer-field-no-hdr-635×474.jpg” title=”Utan HDR, iPhone 4S till höger”]
[/wpw_ba_viewer]

[wpw_ba_viewer width=”auto” disable_intro=”false” alternate_skin=”true”]
[wpw_ba_img src=”http://arkiv.kazarnowicz.se/wp-content/uploads/2011/10/iphone-4s-soccer-field-hdr-635×476.jpg” alt=”http://arkiv.kazarnowicz.se/wp-content/uploads/2011/10/iphone-4-soccer-field-hdr-635×474.jpg” title=”Med HDR, iPhone 4S till höger”]
[/wpw_ba_viewer]

Skillnaden i hastighet är rätt märkbar. Här är en video som visar skillnaden mellan iPhone 4 och iPhone 4S:

Totalt sett: Jag är inte säker att uppgraderingen verkligen är värd pengarna, framför allt inte om du är obekväm att prata högt på engelska. Siri pratar endast engelska, franska och tyska. Utan Siri är det här en trevlig uppgradering, men inget måste. Har du en 4 du är nöjd med kan det vara värt att vänta i ett år på nästa modell.

Min iPhone 4S är köpt från Apple Store i UK, som säljer olåsta iPhones. Borderlinx agerade mellanhand med adress i UK och vidarebefordran av paketet till Sverige för ca 300 kronor.

Recap av Stockholm Pride 2010

Årets paradögonblick:
”Stolta föräldrar till homosexuella” rev som vanligt ner mest applåder från (den mestadels straighta) publiken, tätt följt av Gaypoliserna. Det i sig är en intressant företeelse, som om heterosexuella som accepterar sina barn som de de är förtjänar mer beröm än barnen själva. Eller som om HBTQ-personer med ett klassiskt maskulint yrke förtjänar mer beröm än dito personer som jobbar som sjuksköterskor (som också hade ett eget ekipage). Jag blir mest berörd av sektionen ”Marching for those who can’t” och budskapen från den angränsande sektionen HEF (Humanetiska föreningen)
Marching for those who can't

Dock var det största ögonblicket för mig att folk slutade applådera när Migrationsverkets sektion passerade. Det var knäpptyst på Strandvägen nära Djurgårdsbron, där jag stod. När sektionen passerat mig hörde jag några i publiken bua. Att jobba på Migrationsverket och bidra till att andra HBT-personer blir utvisade till tortyr och död är inget annat än total jävla ryggradslöshet, och att gå i paraden med den sektionen är att pissa på det som Pride står för.

Årets fest: Bögjävlarnas underklädesfest
Visserligen var jag inte på någon annan av festerna, men det var mest för att bespara mig själv besvikelsen att jaga samma upplevelse av prestigelöshet, dekadens och kärlek som präglade Högkvarteret på tisdagen. Det är väldigt avväpnande och avslappnat att gå runt bland en massa människor när alla är mer eller mindre halvnakna och svettiga. (Ska vi lägga med privata fester här så vann den privata efterparaden-festen jag var på över Bögjävlarna på ren dekadens, men mer om det i ett annat inlägg.)

Årets besvikelse: 90’s-kvällen

Precis som Dee Lites ”Groove is in the heart” riskerar det här att bli en one hit wonder om man inte skärper sig rejält till nästa år. 2009 var den här kvällen välregisserad och visade potential att bli en riktigt värdig arvtagare till Edvard af Silléns schlagerkvällssuccé. Man lade ribban högt, artisterna fick ta plats baserat på deras totala bidrag till 90-talets musik. Duetten mellan Dr Alban och Haddaway var fantastisk, och E-Type lyckades verkligen engagera publiken. I år var det hjärnsläpp i princip hela vägen. Di Leva med fyra låtar är den minsta missen. Att släppa upp Rednex på scen i närmare en timme och låta dem göra Cotton Eye Joe två (eller var det tre?) gånger är som att servera sushi med den syltade ingefäran som huvudingrediens. Sash! session var bra och lagom lång, och även om jag hellre sett Venga Boys placerade före Sash! så funkade det okej. Men att efter Sash! och Venga Boys släppa upp Diamond Dogs på scen för att låta dem göra kackiga efterapningar av 00-talslåtar av Madonna och Lady Gaga är som att låta, well, Diamond Dogs vara förband åt Lady Gaga. Den trötta, edgelösa dragshow som Diamond Dogs pysslar med idag hör hemma på finlandsfärjor och som pikanta inslag på dansbandsfestivaler. För er som inte var där så var showen i princip en kackig rip off av videos och koreografi som originalartisterna gjort utan anslag till parodi eller egen kreativitet. Att sen avsluta med Darin istället för att spara honom till lördagen var körsbäret på grädden på moset. Känslan var mest ”men orka”.

Årets meh: den officiella Pridelåten med Ankie Bagger feat. Bonde-Peter
Jag hade fel i min förutsägelse, den här låten var inte årets sekundärskamchock. Både låten och uppträdandet var så menlösa att jag är förvånad om någon annan än Ankie Bagger och Bonde-Peter kom ihåg den här menlösa sörjan efter att tonerna avklingat på onsdagskvällen.

Årets paradbild:
Soldater på väg ut i paraden
Jag gillar verkligen den här bilden. Soldater på väg ut till Pride. Posen och blickarna på killarna hade lika gärna kunnat vara från en tågvagn som lämnar random tågstation 1940, och samtidigt finns detaljer som påminner om att det är ett Pridefirande. Jag gillar påminnelsen att Pride fortfarande är en kamp.

Årets Pride-insikt: ibland får man bara svälja.
Jag är inget schlager-fan, och tyckte inte att någon del av schlagerkvällen var direkt rolig ens när den var på sin topp. Däremot inser jag att schlagerkvällens framgångar finansierat mycket av andra saker på Pride som kanske annars inte skulle ha varit möjliga. Till exempel Pride House med alla seminarier och ett inträde på 80:- för ett dagspass för alla som inte vill eller kan lägga 800:- på ett veckopass.

Årets bästa: flytten av Pride park till Sjöhistoriska.
Själva området utanför Sjöhistoriska kanske inte var så mycket större om man räknar med skogspartiet utanför grusgropen i Tantolunden, men det kändes öppnare och fräschare. Att det var byggt i lite etage bidrog till känslan, liksom att det var luftigt mellan tälten. Prideexpressen från och till Sergels Torg bidrog till att Pride Park kändes mer centralt beläget än när det låg i Tantolunden.

På dejt med Dorian – en recension av magasinet för ”gaykillar”

Om QX är en alldaglig, jeans- och t-shirtklädd bög vars absoluta höjdpunkt på året är schlagerkvällen på Pride, så är Dorian en snygg, lite överstaljad delfinbög som snarare tycker att Clean Group-festerna är the shit. Dorian är social, ytlig och kul sällskap på såväl förfesten som nattklubben. Intressant i sängen? Om poserings-sex med speglar, så att ni kan se hur snygga ni är när ni knullar, är din grej, så absolut.

Dorian har tillräcklig intelligens och koll för att få nyutkomna 20-åringar från småstäder att tycka att han är smart utöver ”snygg”. I storstadssammanhang är han en medelmåtta med potential, som dock kräver att han släpper lite på fixeringen vid sin glamour-image. Han tror själv att han har lika smarta analyser av det svenska böglivet som Bögjävlarna och lika bra koll på stil, mode och grooming som Dexo. I själva verket är de intressanta saker som Dorian säger bara upprepningar av vad han hört andra creddiga personer säga. Viagra-artikeln, till exempel, är ett intressant och icke-moraliserande samtal kring potenshöjande medel. Artiken om den svenska synden är också ett intressant stycke. Inte konstigt när bägge två är signerade Henrik Tornberg.

Övriga saker som Dorian har att säga är sånt som han har läst i Scanorama (SAS inflight-magasin) eller i KING.

Dorian lägger mycket krut på sin yta. Ibland för mycket. Här är två exempel på när form går före innehåll (klicka för större bilder):

Exempel på Dorians typografi

Exempel på Dorians typografi

Till Dorians försvar måste sägas att han inte är lika straightacting som QX. Han har inte heller aspirationerna att driva något slags urvattnad halvmesyr till politisk debatt som sin konkurrent. Tyvärr har han inte heller pop- och bögkulturkollen som QX har i form av Ken Olausson och Roger Wilson, men han behöver å andra sidan inte brottas med lesbiska alibin.

Jag gissar att Dorian inte kommer att överleva sitt första år, vilket trots min halvsågning är synd. Jag skulle gärna se ett livsstilsmagasin som riktar sig till bögar utan att hela tiden försöka vara politiskt korrekt och inkludera flator och transsexuella. Möjligen har Dorian en chans om han skaffar sig bättre popkulturkoll, och mer innehåll. Jag skulle råda Dorian att slänga ett öga i gamla nummer av Sylvester och ZON, plocka ut godbitarna, behålla sin yta (men tagga ner på de överarbetade ytorna) och köra smartare reklamkampanjer än deras ”gaykillar, nu finns Dårian”.

Bonus: jag är ju instruktör i Bodypump, men jag har sällan sett printreklam för det i svenska tidningar. Dorian innehåller denna helsidesannons. Jag gillar den, och jag gillar att Les Mills Baltic inte drar sig för att annonsera i gaypress:
Bodypump-reklam i Dorian

Andras blogginlägg om , , , , , , , , ,

iPhone och P1 spelade boll. iPhone vann med hundra-noll.

Okej, det är lite överdrivet. Sony Ericssons P1i lyckas kamma hem några poäng jämfört med iPhone, men som helhet blir P1i som bäst iPhones lilla bitch. Det kanske är nyförälskelsens blindhet, men iPhone är ett under av användarupplevelse jämfört med Sony Ericssons P1i.

Att hålla i och ha i fickan: iPhone 3 – P1i 3
iPhone känns som om den är lättare att tappa än en P1i, mycket tack vare att den inte har speciellt många ojämnheter. Bägge ligger bra i handen. P1i är något mindre i bredd och höjd, men också något tjockare. Jag har haft bägge telefonerna i fickan utan att ha fodral till dem. Jag är visserligen noga med att inte ha nycklar eller mynt i samma ficka som jag har mobilen i, men ingen av dem har några repor.

Ingen av dem känns för stor (förutom ute på krogen), och formatmässigt ligger de lika.

Att tala i telefon: iPhone 4 – P1i 3
iPhone vinner enkelt på sin användarvänlighet. Bägge telefonerna har touchskärm, men iPhone är ”beröringskänslig” medan P1i är ”tryckkänslig”. Knappsatsen på P1i känns svajig därför att knapparna kan tryckas rakt ner och åt höger och vänster. iPhone har istället en virtuell knappsats med stora knappar.

Det har hänt flera gånger att jag la på mitt under ett samtal med min P1i, när mitt öra kom åt skärmen där knappen ”lägg på” fanns. Jag var rädd för att iPhone, som har större och känsligare skärm skulle vara likadan. Det är den inte. När jag håller telefonen vid örat försvinner knapparna. När jag tar ner telefonen för att titta på skärmen, visas alternativ som ”lägg på” och ”visa knappsats”.

Att svara av misstag är svårt på en iPhone. Det dyker upp ett virtuellt reglage som man med ett finger skjuter åt höger för att svara, till skillnad från P1i som får en virtuell svara-knapp på skärmen. För att vara rättvis så har det aldrig hänt att jag svarat i min P1i av misstag. Däremot har jag missat samtal därför att jag precis slagit ett nummer samtidigt som ett samtal kommer in, varpå telefonen fastnar i samtalslimbo; Ett läge där den inte kan parkera det utgående samtal och därför inte kan svara på det inkommande.

Adressboken i P1i är fullt funktionell, men långsam. iPhones adressbok är betydligt mer funktionell, mycket tack vare gränssnittet.

Att skriva: iPhone 3 – P1i 1
P1i har tre sätt att mata in text. Antingen medelst knappsatsen, eller genom att skriva på skärmen med pennan, eller via ett virtuellt tangentbord. Inget av dessa sätt är klockrent. Jag valde oftast knappsatsen, och jag tappade räkningen på hur många gånger jag stavade fel på ord för att jag råkat komma åt en närliggande knapp då knapparna är små. Dessutom är det lätt att vippa knappen åt fel håll och vips blir ordet helt galet stavat.

iPhone har en virtuell knappsats, och sedan jag installerade den svenska är skrivandet lättare än på P1i, mycket tack vare lite större knappar och att man kan skriva direkt med fingret. Det ska tilläggas att man inte skriver några romaner på någondera av telefonerna.

iPhone har en irriterande förmåga att rätta vanliga ord till ovanliga dito. Som ”att” till ”ätt”. Det beror med största sannolikhet på de (amatörskapade) svenska ordlistorna, och förhoppningsvis är det något som är löst till en svensk version. P1i hade automatiska förslag, men de slöade ner mitt skrivande så pass att jag stängde av funktionen.

Att smessa: iPhone 4 – P1i 1
Ett av mina största irritationsmoment med P1i är dess långsamma menyer, vilket ställde till massor med oreda när jag bläddrade bland mina inkomna sms. Helt plötsligt kunde jag befinna mig i mitten av en 400 sms lång lista, när jag nyss befunnit mig bland de tio översta. Apples utvecklare förstod vad som är viktigast när jag letar efter sms: jag vet i princip alltid vem avsändaren är. Alltså listas sms efter avsändare, och jag ser hela konversationen med den personen. Nackdelen är att jag raderar alla sms från en person när jag nollställer konversationen, vilket måste göras eftersom det annars blir väldigt mycket att bläddra bland.

iPhone saknar MMS i grundutförande. Det finns tilläggsprogram som låter en skicka MMS, men ta emot kan man bara göra via mail. P1i har stöd för MMS fullt ut.

Det inbyggda mailstödet är betydligt bättre i iPhone än i P1i. På P1i kändes mitt Gmail-konto lite stökigt att läsa oavsett om jag valde att använda IMAP eller Gmails egna mobilklient. iPhone har ett direkt stöd för bland annat Gmail, och det räckte med att fylla i användarnamn och lösenord så kan jag numera läsa mina mail i mobilen. På ett läsbart och användarvänligt sätt.

Att lyssna på musik: iPhone 4 – P1i 1
Sony Ericsson har varit kreativa när det gäller vilka kroppsdelar de använder för att tänka ut funktioner; Uppenbarligen har hjärnorna aldrig fått vara med. Mediespelaren i P1i är något som är hämtat från stenåldern. Den kan bara sortera låtar efter ID3-taggar, och inte efter filnamn, vilket ställer till problem om du inte har ordning på ID3-taggarna. Detsamma gäller visserligen iPhone, men eftersom man kör all synk med datorn från iTunes är det lättare att hålla ordning på såväl låtar som låtlistor i iPhone.

P1i har en filhanterare så att du kan kolla på alla filer du har på mobilen. Det hjälper inte när det gäller musikfiler, eftersom du inte kan lägga till dem i en spellista från filhanteraren utan bara spela upp dem en och en.

Att koppla in tillbehör: iPhone 0 – P1i 4
Det här är P1i:s starkaste kategori i matchen med iPhone. iPhone har bara stöd för trådlösa headset, och då bara när det kommer till tal och inte för att lyssna på musik. Min P1i hade jag kopplad till ett trådlöst stereo-headset och min favoritpryl: MBW-150, en klocka som dels används för att fjärrstyra musikspelaren, och dels vibrerar när telefonen ringer och dessutom visar vem som ringer. Jag behövde alltså aldrig plocka fram telefonen när det ringde, jag kunde kolla på klockan och svara i headsetet.

Det bästa tillbehöret till min iPhone är handsfreen med sladd, som dessutom känns lite svajig eftersom folk klagat på att de inte hör mig när jag pratar i det.

Att synkronisera med datorn: iPhone 4 – P1i 1
iPhone synkroniseras helt och hållet via iTunes. Där väljer jag vilket kalenderprogram jag vill synka med, och vilket program som mina kontakter ligger i. Där skapar jag också spellistor och överför låtar och videofiler. iTunes konverterar många filformat till rätt format automatiskt.

P1i synkroniseras genom Sony Ericssons egenutvecklade programvara. Det första irritationsmomentet är att när jag kopplar telefonen till datorn så måste jag välja om jag vill använda den i ”telefonläge” eller ”filöverföringsläge”. I telefonläget kan jag inte överföra filer till telefonen, i ”filöverföringsläge” kan jag inte synka kontakter. För att växla mellan dessa två måste jag koppla loss telefonen och koppla in den igen. ”Meckigt” är det snällaste jag kan säga om synkningen överlag.

Att surfa: iPhone 5 – P1i 2
P1i kör på en mobilversion av webbläsaren Opera. Tanken är att man ska kunna surfa på vilka sajter som helst, och inte bara på mobilanpassade dito, men det fungerar bara i teorin. Trots att P1i är en 3G-telefon, gick surfandet på vanliga sajter så långsamt att jag ibland ville tugga av mig fingrarna i ren frustration. Anledningen är förmodligen att P1i är så batterikrävande att man sparar på minne och processorkraft genom att låta webbläsaren gå långsammare.

Det är här det blir lite ironiskt. iPhone saknar nämligen 3G, vilket sägs vara en nackdel just när det gäller surf, men eftersom iPhones inbyggda webbläsare är snabb och mycket användarvänlig går det snabbare att surfa på vanliga sajter via min iPhone och EDGE än via P1i och 3G.

P1i fungerade fint på rena mobilanpassade webbplatser. På andra blev det problem så fort javascript var inblandat. iPhone klarar det mesta utom mer avancerade saker som uppladdning via AJAX.

Eller om vi säger så här: jag kan lätt sätta mig och surfa på min iPhone i soffan hemma när jag inte orkar gå till datorn. Min P1i använde jag bara när jag var ute på språng, och då helst på mobilanpassade sajter.

Att ta fotografier: iPhone 4 – P1i 2
P1i har en kamera som är rätt medioker. Det är okej, mobilkameror ska inte leverera bilder i samma kvalitet som en systemkamera, de ska mest användas till att ta snabba bilder när man hittar något kul. Tyvärr är P1i så långsam i kamerauppstarten att det skulle gå snabbare att rita av vissa saker för hand. Den är också långsam i uppdateringen av skärmen och i bildtagningen.

iPhones kamera är inte den bästa, men den är snabb och betydligt enklare att använda än den i P1i.

Övriga funktioner: iPhone 4 – P1i 3
Applikationer känns mer lätt-tillgängliga och snabbstartade i en iPhone än i en P1i. Kalendern känns användbar för första gången, vilket är en mindre revolution eftersom jag testa att ha digital kalender ända sedan de första Palm-modellerna kom, men alltid gått tillbaka till pappersalmanacka till slut.

De ljudsignaler som kommer förinstallerade på en iPhone är betydligt bättre än de som finns i en P1i. Det är behagliga ljud som även återfinns på en Mac. P1i kör på den vanliga arsenalen av ljud som känns generiska och trötta.

När jag hade ett missat samtal eller ett oläst meddelande på min P1i kunde jag se att lampan i botten blinkade. iPhone har ingen sån visuell signal, när skärmen är släckt måste jag trycka på knappen för att se om någon ringt eller skickat meddelande.

P1i har en medföljande GPS-dosa som kopplas till via Bluetooth. Det kan vara P1i:s mest meningslösa tillbehör som jag testade en gång. Till fots använde jag mig av Google Maps, vilket gick snabbare och smidigare och hade jag bil så hade jag skaffat en riktig GPS till bilen.

Applikationsutbudet till P1i var på sin höjd mediokert. Meningen är att man ska kunna använda även äldre applikationer, utvecklade till P990, men i praktiken fungerade det inte för mig. iPhones applikationsutbud känns betydligt mer relevant och fräscht. Twingle, till exempel, som med hjälp av triangulering eller koll på WiFi-nät låter mig skicka inlägg till Twitter tillsammans med var jag befinner mig.

P1i har en ”klipp och klistra”-funktion. Jag kan markera text och klippa ut den ur en applikation (ett sms) för att klistra in den i en annan (webbläsaren). Det var smidigt när det behövdes, och finns inte på iPhone.

Batteritiden för telefonerna är snarlik, vilket är intressant när den ena är en 3G-telefon och den andra är en 2G.

Slutställning: iPhone 35 – 21. Om iPhone är en katt, och P1i är en hund, så slutar matchen alltså ungefär så här:

Andra bloggares inlägg om , , , ,