Sveriges rasister står upp mot homofobi

Personer med uttalade sympatier för nationella rörelser brukar sällan ha mycket till övers för homosexuella. Så även ”Robsten”. Det är intressant att betrakta den plötsliga ambivalensen hos rasistsympatisörerna när det börjar florera rykten att det var män med ursprung från mellanöstern1 som stod för knivdådet mot en homosexuell man i söndags kväll.

En person som kommenterar Swedbanks sponsring av Pridefestivalen med ”Hur jävla dum får man vara?” tycker helt plötsligt synd om homosexuella som utsätts för brott. I alla fall så länge de homosexuella är etniskt svenska.

Självklart har det här spridit sig till andra invandrarfientliga bloggar, men fokus ligger på offrens svenskhet och förövarnas icke-dito – inte på att det är homosexuella som utsatts för ett hatbrott.

Jag vet inte vad som gör mig mest illamående, att en person kan bli knivhuggen för sin sexuella läggning i Sverige 2008, eller att rasisterna använder dådet för att plocka billiga poäng.

1 Uppgiftslämnaren, som för övrigt är anonym och obekant med bloggaren, använder egentligen ordet ”araber”.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Män är från Mars, Snickers likaså (en urvattning av begreppet ”homofobi”)

Reklamfeber gjorde mig uppmärksam på att Mars, som äger varumärket Snickers, återigen hamnat i blåsväder för homofobi. Förra gången var det reklamfilmen med bilmekaniker.

Den här gången handlar det om två reklamfilmer med Mr. T (känd från The A-Team):

Filmen med bilmekanikerna driver med homofoba män, inte med homosexuella. Om man ska hitta en förnedring i filmerna med Mr. T så handlar det snarare om en förnedring av kvinnor och män. Det är samma slags förnedring som idrottsrörelsen i Sverige använder sig av än idag; ”Sluta fjolla er”, ”Ni spelar som kärringar”, ”Ni beter er som en flock gamla tanter” är alla varianter på samma tema. Den här typen av jargong är trist för alla män och alla kvinnor. För alla män eftersom deras roller då definieras av vad de inte är (kvinnor). För alla kvinnor för att deras roller befästs som ”nästan, men inte helt och hållet lika bra som män”.

Personligen gillar jag Snickers-reklamen med vakten som ska stoppa streakare på fotbollsplanen.


På ett mer personligt plan: Ponte gjorde mig uppmärksam på att Aaron Israelsson citerar ur ”Öppet brev till alla heterosexuella” på Expressens ledarsida i pappersupplagan igår. Artikeln finns nu också online. Det känns jäkligt häftigt!

Andra bloggares inlägg om , , , , , , , ,

Fyllehångel på G

Om själva invigningsgalan var tråkig, så var mitt premiärbesök på Klubb G desto bättre.

Stället är trashigare än jag förväntat mig, vilket är fantastiskt. Lokalerna är stora och mingelvänliga. Varmt så det förslår, och jag insåg snabbt att enda sättet att ha torra kläder att gå hem i – och bästa sättet att maximera bekräftelsefaktorn – var att ta av mig på överkroppen. Det funkade, i bägge avseendena.

Jag skulle tro att gårdagskvällens fest på G var den bästa tänkbara invigningen på Europride. Massor med snygga och roliga människor, mer vodka och ramlösa (oslagbar klubbdiet), varmt och svettigt dansgolv med r’n’b och hip-hop, plus en halvtimmas fyllehångel.

När jag var yngre vågade jag inte hångla ute på klubb. Dels tänkte jag att hångel alltid måste leda till sex, och dels var jag rädd att bli stämplad som en slampa. Det resulterade i att jag bara fyllehånglade sent på natten, när jag supit bort hämningarna (och intelligensen) och det ändå var dags att gå hem.

Nånstans på vägen har jag insett att
a) Hångel inte behöver vara mer än just hångel. En av fördelarna med att vara singel är att jag kan hångla med vem jag vill, när jag vill utan att det behöver leda till varken giftemål eller sex.
b) Slampa är ett relativt begrepp som används av avundsjuka. Den som pekas ut som slampa är helt enkelt någon som får mer hångel/sex än den som pekar ut får.

Första steget till att bejaka sin egen njutning är att sluta förvägra andras.

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

PS. Hur det kan ha sett ut på avstånd, så hånglade jag inte direkt med Linda Rosing. Mitt hångel hade mer skäggstubb och mindre bröst. Just the way I like it.

Europride-rapport: mingel, invigning och fest

”Hur var invigningsgalan?”

Svaret du får beror på vem du frågar.

Frågar du någon som aldrig varit på Pride, framför allt om personen kommer från en liten stad, eller om personen inte är bekant med gaysverige så är svaret ”Jättebra!”

Frågar du någon som varit på Pride ett par år, eller är öppet ostraight i en storstad så är svaret ”Skittråkig.”

Att svaren skiljer sig beror på att man valde att köra något ängsligt och halvljummet för att tilltala alla. Babsan och Christer Björkman som konfrencierer i det här sammanhanget är lika spännande som att ha sex med helkroppskondom. Spännande att se för dem som aldrig har sett sex förut, men alla andra gäspar ser sig om efter alkohol för att döva tristessen. Christer Björkman har talanger, men att vara konfrencier är inte en av dem. Det roligaste Christer bjöd på var den smått pinsamma missen att introducera Veronica Maggio som ”Therese”.

Det fanns ljusglimtar: Carl-Olof Bergs koreografi som inledde själva galan var fräsch. Det krävs en fingertoppskänsla för att inte göra en dansuppvisning till pretentiös eller krystad när man väljer att prova annorlunda vägar. Även det officiella öppningstalet var bra: kort och kärnfullt, och väldigt Europride. Jag gillar greppet att låta ordförande och de två vice ordförandena tala tillsammans.

Sen gick det utför. [Uppdatering: med ett undantag, uppenbarligen. Konformismen är en återvändsgränd.]

Jan Johansen med ”Se på mig”. Really? Drag-show med en Carola-klon och ”Evighet”. Seriöst, REALLY? Therese Grankvist med ”Stjärna på himmelen”. How very studentskiva på 90-talet. Den senare har i alla fall gjort nyare och bättre material.

Cecilia Malmströms tal var politiskt korrekt och absolut intetsägande. Att prata om att folk i andra länder råkar illa ut på grund av sin sexuella läggning är att slå in vidöppna hangardörrar i dessa sammanhang. Även hon var rolig på grund av en miss, när hon höll på att säga ”[homosexuella borde få] begå äkenskap”.

Vi insåg att det inte kommer att bli bättre och gav oss av i jakt på en bar.

Det mest intressanta under kvällen var istället det välorganiserade pre-Pride-minglet på Skånska Gruvan. Avslappnat, välfyllt och trevligt.

pre-pride-mingel på Skånska Gruvan

Avslappnad var däremot inte vakten som fanns vid toaletterna vid Sollidenrestaurangen. Han var raka motsatsen till ”avslappnad” där han stod inne på herrtoaletten och såg till att tjejer gick på damernas och killar på herrarnas. Hur han gjorde med transpersoner hann jag inte fråga, för han försvann under tiden jag pinkade.

Det var en fin kväll med nya roliga bekantskaper, rosévinspimplande en masse, och en fantastisk solnedgång över Stockholm.

Solnedgång över Stockholm

Jag kommer att köra liverapporter från Pride via Twitter och Jaiku, om du vill följa dem live.

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

På dejt med Dorian – en recension av magasinet för ”gaykillar”

Om QX är en alldaglig, jeans- och t-shirtklädd bög vars absoluta höjdpunkt på året är schlagerkvällen på Pride, så är Dorian en snygg, lite överstaljad delfinbög som snarare tycker att Clean Group-festerna är the shit. Dorian är social, ytlig och kul sällskap på såväl förfesten som nattklubben. Intressant i sängen? Om poserings-sex med speglar, så att ni kan se hur snygga ni är när ni knullar, är din grej, så absolut.

Dorian har tillräcklig intelligens och koll för att få nyutkomna 20-åringar från småstäder att tycka att han är smart utöver ”snygg”. I storstadssammanhang är han en medelmåtta med potential, som dock kräver att han släpper lite på fixeringen vid sin glamour-image. Han tror själv att han har lika smarta analyser av det svenska böglivet som Bögjävlarna och lika bra koll på stil, mode och grooming som Dexo. I själva verket är de intressanta saker som Dorian säger bara upprepningar av vad han hört andra creddiga personer säga. Viagra-artikeln, till exempel, är ett intressant och icke-moraliserande samtal kring potenshöjande medel. Artiken om den svenska synden är också ett intressant stycke. Inte konstigt när bägge två är signerade Henrik Tornberg.

Övriga saker som Dorian har att säga är sånt som han har läst i Scanorama (SAS inflight-magasin) eller i KING.

Dorian lägger mycket krut på sin yta. Ibland för mycket. Här är två exempel på när form går före innehåll (klicka för större bilder):

Exempel på Dorians typografi

Exempel på Dorians typografi

Till Dorians försvar måste sägas att han inte är lika straightacting som QX. Han har inte heller aspirationerna att driva något slags urvattnad halvmesyr till politisk debatt som sin konkurrent. Tyvärr har han inte heller pop- och bögkulturkollen som QX har i form av Ken Olausson och Roger Wilson, men han behöver å andra sidan inte brottas med lesbiska alibin.

Jag gissar att Dorian inte kommer att överleva sitt första år, vilket trots min halvsågning är synd. Jag skulle gärna se ett livsstilsmagasin som riktar sig till bögar utan att hela tiden försöka vara politiskt korrekt och inkludera flator och transsexuella. Möjligen har Dorian en chans om han skaffar sig bättre popkulturkoll, och mer innehåll. Jag skulle råda Dorian att slänga ett öga i gamla nummer av Sylvester och ZON, plocka ut godbitarna, behålla sin yta (men tagga ner på de överarbetade ytorna) och köra smartare reklamkampanjer än deras ”gaykillar, nu finns Dårian”.

Bonus: jag är ju instruktör i Bodypump, men jag har sällan sett printreklam för det i svenska tidningar. Dorian innehåller denna helsidesannons. Jag gillar den, och jag gillar att Les Mills Baltic inte drar sig för att annonsera i gaypress:
Bodypump-reklam i Dorian

Andras blogginlägg om , , , , , , , , ,

Öppet brev till alla heterosexuella

Kära heterosexuella person,

Jag vet att heteronormen ligger som en blöt filt över de flesta av dina sinnen. Jag vet att du inte ser att Bitten, när hon nämner sin man i sin presentation, samtidigt kommer ut som heterosexuell.

Jag vet att du inte tänker på att varje gång reklamfilmen för MER visas på bio, så är det samtidigt en reklampelare för heterosexualitet, eller att filmer som Romeo & Julia och Casablanca är filmer med heterotema.

Jag vet att du inte en enda gång behövt fundera på om du kommer att bli nedslagen när du håller din respektive i handen en sommarnatt i Malmö, eller att du behövt känna frustrationen när folk runt dig hör HETEROSEXUELL när du bara försöker berätta att du tillsammans med din partner var och seglade i helgen.

Jag vet att du inte har den blekaste aning om hur det är att som fjortonåring inte kunna prata med kompisarna om vem som egentligen är snyggast i skolan av rädsla att bli stämplad som EN JÄVLA ÄCKLIG BREEDER.

Jag vet att du aldrig behövt sucka uppgivet för att du på grund av din sexualitet pekas ut som incestuös pedofil av svenska riksdagsledamöter, och att du aldrig behövt förklara för dina bekanta om vissa heterosexuella företeelser (som varför det nästan bara är heterosexuella som begår våldtäkter).

Straight

Jag vet att du aldrig behövt få din kompetens eller lämplighet som yrkesperson ifrågasatt bara för att du råkar ligga med eller bli kär i personer av motsatt kön. Jag vet att du inte behövt fundera på om du kommer att bli utfrusen ur hockeylaget ifall det skulle komma fram att du dras till folk med en annan uppsättning könskromosomer.

Jag vet att heteronormen i din värld är lika osynlig som en kamouflerad superstealth-ninja, och att du istället för att se ninjan ser allt som inte är ninjan.

Men det finns en sak jag vill att alla ni heterosexuella ska veta:
Pride är inte till för er. Det är inte en tillställning under vilken vi visar upp oss för er. Det är inte ett tillfälle för er att tycka till om oss och undra varför vi inte kan vara lite mer som ni är. Det är inte en möjlighet för er att nådigt deklarera att ni minsann accepterar oss.

Pride är till för oss som varje annan dag på året, på gott och ont, befinner oss utanför heteronormen. Det är några dagar när vi får prova på den frihet att ”vara normen” kan innebära. En vecka när den svårbesvarade standardfrågan ”har du flickvän?” blir till befriande ”har du pojkvän?”. Att ni sen inser att det finns många av oss, och att vi kommer i alla färger, former och yrken och att vi kan göra allt ni kan (men på många fronter mycket bättre) är en bonus. Men det är inte huvudsyftet.

Kom ihåg det nästa gång du känner för att berätta vad du tycker om Pride.

Mina bästa,
Micke Kazarnowicz

PS. det blir inte bättre, men mycket mer sorgligt, om du använder homosexuella vänner eller en straight dotter som alibi, men om du menar allvar med din stolthet över att vara heterosexuell kan du köpa t-shirten med straight pride motivet ovan hos t-shirthell.com.

Andras blogginlägg om , , , ,

Gaybög e äkligt, ovetande e osalig

”Brudar e fan dumma i huvet och de e äkligt att böga”. Det är uppenbarligen svårt att vara råhetero. Hur man än vänder sig har man hjärnan och arslet på samma ställe, så att säga. Jag tycker lite synd om grundaren av och medlemmarna i den här Facebook-gruppen, för uppenbarligen var de frånvarande dagen när ”bliss” delades ut till alla som har ”ignorant” stämplat i pannan. Ovetande OCH osalig, det är som att ha alla könssjukdomar utan att ha fått knulla en endaste gång.

Brudar e dumma i huvet

Andras blogginlägg om , , ,

Ostraighta t-shirts och heliga kalsonger

Not straight
Här om dagen damp min egendesignade t-shirt ner genom brevinkastet. T-shirten är från American Apparel, vilket är lite ironiskt; Combination Store där jag först såg idén till t-shirten är nerlagd och istället kommer American Apparel öppna en butik där. Designen på trycket är min egen och gjord på spreadshirt.net.

En annan t-shirt med motiv vars straightness kan ifrågasättas ser ut så här:

i heart mormon boys

Den kan köpas på sajten Mormons Exposed där du också kan köpa en kalender med lättklädda mormonkillar:
Mormonkalender

Näst bäst av allt? Initiativtagaren heter Chad Hardy och tillhörde det högsta prästerskapskastet bland mormonerna.

Man kan nästan tro att det hela handlar om en påhittad historia för att driva med religion och mormoner, men det är en verklig historia. Chad är numera utesluten från ”Church of the Latter Day Saints”, och det är rimligt att gissa att det handlar om den smått homoerotiska framtoningen av mormoner. Men inte enbart. Chad har nämligen också försummat sina plikter. En bloggare med insikt i ämnet skriver:

the calendar wasn’t the only issue [..] he had also ceased to […] wear the sacred undergarments

Det är det bästa av allt: om du som mormon inte bär dina heliga kalsipper, så riskerar du att åka ut. Tydligen är just de heliga underkläderna ett mycket känsligt ämne som man inte bör ta upp med mormoner.

Jag kan inte erbjuda heliga kalsonger (än), men vill du ha en egen ”not straight”-t-shirt, helig enligt Ben & Jerryismen, så säg till.

Andras blogginlägg om , , , ,

Gaykillar, bögar och livsstilsmagasin

När KING kom ut med sitt första nummer 2005 hade jag lite förhoppningar på tidningen. ”Äntligen ett livsstilsmagasin på svenska utan halvnakna kvinnor som heterosexuell kompensation för läsning om mode, grooming och skönhet”, tänkte jag.

Jag blev besviken på KING-konceptet redan på tredje sidan i första numret. Chefredaktören Per Nilsson outade sig i ledarspalten när han försvarade sitt modeintresse:

[…] Jag var inte bög. Jag var bara sjukligt intresserad av mode och stil. […]

Sedan dess har jag visserligen ströläst vissa nummer av KING, men det bästa sättet att definiera mitt förhållande till tidningen är med en pastisch på ett av Davids bästa citat: ”It’s straight. I don’t do straight.”

När jag för ett tag sen hörde talas om Dorian, ett livsstilsmagasin för bögar kände jag samma sak som när jag hörde om KING, lite hopp. Det var just frånvaron av ”… och lesbiska” eller ”HBT” som gav mig hopp. Killar kan inte göra flat-tidningar. Antingen är de bögar och därmed ointresserade, eller straighta och därmed fixerade.

Men det fanns några moln på tidningshimlen:
Looking for Messiah gav lite off-hand en ironisk och välförtjänt bitchslap till Dorians första omskrivning i svensk media. Det är knappast flator, bisexuella eller transpersoner som bär QX. Nu är förmodligen Benjamin Falk så smart att han fattar det, och vill inte gå i öppen konflikt med QX innan Dorian etablerat sig. Fint så.

Ett gråare moln är Benjamin Falks benämning av målgruppen:

Vår målgrupp är early adopters, gaykillar i mental ålder på 20-45.

Gaykillar är ett ängsligt ord för bögar. En ängslig chefredaktör för ett glossy livsstilsmagasin? Per Nilsson och KING all over again.

Samtidigt finns förlåtande drag, som Dorians sajt. Den är vad jag förväntar mig av en pre-lanseringssajt för ett glossy livsstilsmagasin, möjligen med untantaget att det är lite väl mycket delfinkillar som modeller. Men hey, jag är inte överdrivet kräsen. Kan jag inte få både Innocent och Ben & Jerry’s så nöjer jag mig med det ena.

Totalt sett stod Dorian på plus. Imperfekt, därför att Dorians 071-nummer-möter-Veckorevyn-inspirerade reklamfilm är lika smickrande som en outfit bestående enbart av tubsockor, foppa-tofflor och en midjeväska i brunt fejkskinn:

Hur som helst kommer tidningen ut på tisdag nästa vecka. Planerar du att besöka Pride och inte vill betala fullt pris för den så gissar jag på gratis, eller i alla fall billigare, exemplar i Pride Park.

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Ostraighta tips #3 (Swedish Match flatar till Röda Lacket)

När jag skrev rubriken till det här inlägget insåg jag att man kan ”böga till ” men man kan inte ”flata till ”. Google föreslår ”menade du platta till?” när jag söker på ”flata till” och ger mig sen resultat som innehåller ”fläta”. Man kan inte heller ”lebba till” (fyra resultat, alla i annan bemärkelse än ”att lebba till det”) och att ”lesbiska till det” är bara fånigt. Så, nu är ”att flata till det” officiellt myntat som uttryck. Anyhow, det var ett sidospår.

Swedish Match utvidgar sitt Pride-deltagande genom att klä Röda Lacket i Pride-skrud. Jag tycker att initiativet är kul och en bra vidareutveckling av snustältet i Pride Park. Genomförandet känns inte helt hundra dock. Dosan ser ju ut som något 80-talet kräkts upp efter att ha druckit olikfärgade jello-shots:
Röda Lacket i Pride-mundering
Jag hoppas att de två rosa trianglarna är en medveten vink till snusande flator (flator snusar mer än bögar och bisexuella, enligt Folkhälsoinsitutet). Alternativet, att de bara passade bra in i den småepileptiska designen, är så mycket tråkigare.

Kommentarerna på Dagens Media-artikeln om Pride-snuset är heterosexuellt fantasilösa (och det, vänner, är ungefär så fantasilös man kan bli på den här sidan ”mollusk”). Första kommentaren är rolig, för visst fan skulle en Caterpillar D11 vara sjukt mycket finare i regnbågsfärger än den oändligt tråkiga vägarbetsmaskinsgula kulören:
Caterpillar D11

Andras blogginlägg om , , , , ,