Lite salongsfähig homofobi funkar även på Twitter

Ibland blir jag påmind om att homofobi fortfarande anses salongsfähigt av den stora massan.

Idag var det en tweet av @Tyskungen som påminde mig:

Haaaaata Surtfown! Bögar är vad de är! Böööögar!
Haaaaata Surtfown! Bögar är vad de är! Böööögar!

Reaktionen från hans 300+ followers var två ifrågasättanden:
@Tyskungen Har dom flörtat med dig?
@Tyskungen Men vad nu!? Vad är det för fel på bögar helt plötsligt? (udden av det ifrågasättandet trubbades av när uppföljningstweeten var ”@lordFredruk @Tyskungen Jahaa, ja, ja. Då förstår jag. Tourettes kan ju hända den bästa.”)

Det här handlar inte om @Tyskungen. Hans uttalande säger mer om honom än om något annat. Jag fattar att han använde ”bög” som synonym för ”dum i hela jävla huvudet” och inte i bemärkelsen ”kille som knullar med killar” (och i den förra bemärkelsen kan jag tycka att han är rätt bögig själv). Det här handlar om den passivitet eller ursäktande attityd som homofoba uttalanden ofta möts av i sociala arenor. En passivitet som få skulle acceptera om det handlade om någon annan grupp med svagare ställning i samhället. Folk orkar inte ta fajten, orkar inte framstå som politiskt korrekta utan rycker lite på axlarna och garvar med. Eller ursäktar personen. Det är vad citatet ”det är inte de dumma människorna som är problemet, det är de intelligenta människornas passivitet som är det” handlar om.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Bilder från Prideparaden 2009, pt 1

Här är ett urval av de bilder jag tagit under gårdagens parad, tillsammans med kommentarer. Det kommer fler, jag behöver bara sova ikapp lite först. Kan du inte bärga dig kan du gå till min Flickr-sida där du hittar samtliga foton i hög upplösning. De är fria att använda för icke-kommersiellt bruk så länge du ger mig cred (och gärna en länk).

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

En handfast lärdom i heteronormen (learning by getting molested)

Jag insåg ikväll vad det jobbigaste med att en dag plötsligt vakna upp som kvinna skulle vara: att ständigt vara ett objekt.

Först en generalisering: i dagens samhälle är vi fortfarande till mångt och mycket skolade till killar är jägare (subjekt) medan tjejer är byten (objekt). En av de bra sakerna med att vara bög är att man i gaylivet skolas in till att flyta mellan bägge. Så fort man kommer ut på sin första gayklubb börjar inskolningen i objektsrollen. Subjektsrollen är inlärd sedan tidigare, på samma sätt som vi lär oss att pojkar inte ska gråta, att kvinnor är duktigare på att vara omhändertagande och så vidare.

Ikväll var vi i Prideparken. Snabbspola fram till omkring 23, när A Camp just gått av stora scenen. Området framför lilla scenen har förvandlats till ett dansgolv där latin- och r’n’b-rytmer börjar spelas. Jag får feeling och hoppar upp på dansgolvet. Vi dansar och hoppar, det blir varmt. Efter ett tag tar jag av mig skjortan, helt medveten om att jag går djupare in i objekt-rollen när min överkropp är bar. Det är här aha-upplevelsen börjar. Uppenbarligen är det faktum att jag är lättklädd ett startskott till att börja ta på mig. Det är som att slå på en knapp. Plötsligt behöver man inte längre köra hela grejen med att flirta, skapa kontakt och känna in om det finns något intresse. En rycker i mitt skärp och öppnar det en bit. Lite senare försöker försöker en ta på mina bröstvårtor. Jag tappade räkningen på hur många gånger min häck blev nypt eller greppad under de fyrtio minuterna jag dansade med bar överkropp.

Jag säger som Leeloo i ”Femte elementet”, när hon trycker en pistol mot Korbens tinning efter att han försökt kyssa henne Törnrosa-style: ”Senno ekto gamat!”

Sofia, min straighta arbetskamrat och vän som debuterar på Pride i år, undrade varför jag var så vass och arrogant mot några av killarna. Jag förklarade att jag inte gillar att man ser mig som något slags public domain bara för att jag väljer att vara lättklädd. Hon ser först förvånad ut, och säger sen ”Välkommen till min värld”. Det slår mig då att (straighta) tjejer måste leva i den här rollen varje gång de går ut på (straight) klubb. Ju mindre, färre eller porrigare kläder du har, desto mer lovligt byte är du. Det gäller överallt, hela vägen in i rättssalen där din klädsel kommer att diskuteras och värderas ifall du skulle råka ut för en våldtäkt.

På väg hem diskuterar vi killar, och Sofia tar upp ett exempel: en kille får tag i sin tjejkompis mobil, går igenom den och hittar nakenbilder på henne. Han skickar dessa till sin egen mobil. När det uppdagas blir tjejen rasande, kräver att han raderar bilderna och säger upp bekantskapen. Killen försöker lugna henne med ”Men vadå, du har inget att skämmas för, din kropp är jättefin!”. I hans värld har tjejen uppfyllt sin roll som objekt. Hon kan inte bli kränkt av det mer än en stol kan bli kränkt av att någon sitter på den.

För straighta tjejer (eller tjejer oavsett läggning som hänger på heteroklubbar) är det här kanske som att skriva att vatten är vått. För mig var det en praktisk erfarenhet av något jag bara känt till i teorin. Jag ser det poetiska i att jag lär mig det här i Pridepark under ett Pride som har ”hetero” som tema.

Andra bloggares inlägg om , , , , , , ,

Jag är också tolerant

Tolerans är viktigt, men vad förväntas jag tolerera? Mig kvittar det lika vem man älskar eller tänder på. Ingenting att varken hetsa upp sig över eller göra cirkus av. […] Jag har tusen frågor, vad är till exempel meningen med viss bögkultur där man i det närmaste tvångsmässigt ska knulla främlingar i parker och mörka källare?

– Anna Ekelund i krönikan ”Pride – en exotisk fälla för de fria homosarna

Hej Anna! Tack för att du tolererar mig så länge jag inte väljer att avvika för långt från den sexuella normen. Jag skulle vilja återgälda toleransen. Anna, jag tolererar att du med förbundna ögon upprepade gånger tar den i alla hål utan skydd från anonyma män under tre intensiva timmar. Jag tolererar också att andra heterosexuella förutom du gör det. Så länge alla gör det frivilligt, för våldtäkt är bara okej så länge alla är med på det. Hej då!

Andras blogginlägg om , , , , , , ,

Ett tack till Bajens och AIK:s homofoba fans

Det kan inte ha undgått många att Hammarby IF och AIK officiellt skall delta i årets Prideparad. Man kan tro att det hade passat bättre för två år sedan, när temat var ”sport”, men faktum är att inget tema kunde vara mer perfekt för deras första deltagande än årets tema (”hetero”).

Tack vare, eller på grund av, fansen.

Massuppfitta mig rätt, det är inte roligt med de (i vissa fall extremt homofoba) reaktionerna från en falang av fans – men det är ett nödvändigt ont. Det är ungefär som Godwins lag, men applicerad på grupper av människor istället för på diskussioner på nätet: ju större en grupp blir, desto mer närmar sig sannnolikheten att den kommer innehålla högljudda rötägg ett.

I just det här fallet gör dessa (i de flesta fall anonyma) fans bara Hammarbys och AIK:s ställningstagande ännu starkare, tydligare och modigare.

Hammarby IF + AIK = Pride 2009
Läser man kommentarerna på Nyheter24:s artikel om just motståndet fran vissa fans mot klubbarnas deltagande i Prideparaden visas nämligen årets tema i en verklig kontext:

För att det inte finns fikus i bajens klack? Så ge mig du en bra anledning till varför vi ska gå med.

– signaturen Null ger anledningar till varför Hammarby IF inte borde gå med i Prideparaden

Vafan har homosexualitet med fotboll att göra? Inga fotbollsspelare är fikus så varför ska de engagera sig? Alla fotbollssupportrar är män som har fruar eller bara män som gillar fruntimmer så jag ser inte varför detta ska röra oss? Vi bryr väl fan inte om de väljer att måla naglarna och vara fikus hela dagarna men bry er då inte om oss och våra älskade lag.

– siganturen Fikusfanskap argumenterar mot Hammarby IF:s deltagande i Prideparaden

På samma tema:
Bajen Fans (what’s up med särskrivningen förresten?) ordforande gör ett tappert försök att klä sin motvilja i ett skrud av logiska argument: ”[…] vi inte vill associeras med ett i våra ögon sett politiskt ställningstagande utanför vårt intresseområde [vilket torde vara sport, min anm.]”

Jag hade nästan köpt hans argumentation om inte Maria Ferm pekat pa att ordföranden är naken. Bajen Fans har nämlingen aldrig opponerat sig mot moderklubbens stöttande av UNICEF, Situation Sthlm och KRIS/X-CONS. Ingen av dessa organisationer kan sägas vara ”inom intresseomradet” för varken Hammarby IF eller Bajen Fans.

På samma sätt som Kristdemokratiska politiker gärna klär sin rädsla for HBT-personer i olika grader av kvasilogiska argument, handlar alltsa även Daniel Sundqvists argument till slut om rädsla for det som ar annorlunda. Jag hade gett Daniel mycket cred om han hade vågat formulera vad det egentligen handlar om: ”Jag vet inte så mycket om HBT-personer och tycker att det är läskigt. Jag är också rädd for att hejarklackarna till de klubbar som inte ställer upp, däribland DIF, kommer att använda det här mot oss.”

Det hade gjort honom till en människa i mina ögon.

Jag fattar att det kommer att finnas små, svaga människor i DIF och Göteborgs FF och andra klubbar som använder sig av AIK:s och Hammarby IF:s ställningstagande (jag menar, om man tycker att ”Tobbes farsa har inga pengar” är en kul psykning så finns det inte mycket som är ”under bältet”). Men på samma sätt som ingen Djurgårdare med ryggrad skulle skämmas om Sverigedemokrater stod och skanderade ”ni är negerälskare allihopa för ni har negrer i ert lag” så vet jag att de intelligenta fansen till Hammarby och AIK kommer att stå med rak rygg när svaga Djurgårdsfans mässar ”Hammarby/AIK är ett böglag”.

Andras blogginlägg om , , , , , , ,

Öppet brev till alla heterosexuella 2009 (eller: Kära hetero, årets Pride tillägnas dig)

Förra årets skrev jag ett öppet brev till alla heterosexuella, där kontentan var att Pride var till för alla som står utanför heteronormen. När jag skrev det gjorde jag en tankevurpa; Jag drog likhetstecken mellan ”att inte vara medveten om normer” och ”att hamna i kläm på grund av normer”. Kort sagt tänkte jag att om man inte ser heteronormen så har man inte heller fallit offer för den.

Men det ju stämmer inte.

Därför är det härligt att årets tema på Pride är till för dig, kära hetero.

I år behöver du inte vara ostraight för att känna dig hemma i Prides tema. I år är det till för dig som är heterosexuell man, men som inte behärskar de fjorton baskunskaper som alla män borde behärska. Det är till för dig som är heterosexuell tjej, men som inte gillar att alla killar du dejtar försöker vara ”the dude” från en romcom. Det är till för dig som är man och pluggar på baletthögskolan och får antaganden gjorda om könet på dina partners utifrån ditt utbildningsval. Det är till för dig som är bilkörande kvinna och suckar uppgivet när såna här videosnuttar skickas på din avdelning som en ”kul grej”:

Årets Pridetema är till för dig som är förälder som reagerar när McDonald’s förutsätter att ditt barn leker hjälte om han är pojke, och shoppar och bakar om hon är flicka. Det är till för dig som är 1,85 lång, bastant tjej som undrar varför du får ge blod färre gånger per år än en smalt byggd kille på 1,60. Det är till för dig som är man och har fått menande blickar när du gått in i gruppträningssalen för att vara med på en avancerad dansaerobic istället för att svettas med styrketräning. Det är till för dig som är tjej i gymnasiet har blivit stämplad som billig slampa för att du levt ut din kåthet och haft sex med många olika killar. Det är till för dig som är kille som fått höra att ”du spelar som en jävla fjolla” när du inte gjort bra ifrån dig på fotbollsträningen. Det är till för er, heterosexuella par, som går på swingersfester och har sex med andra personer än den ni är gifta eller sambo med. Det är till för dig som är nybliven mamma och har fått en kitchen master i födelsedagspresent för att ”underlätta ditt liv nu när du har barn och allt”.

Kort sagt, det är till för alla. Årets Dogtag (det smycke som följer med om du köper en veckobiljett) har till och med ordet ”hetero” präglat i Braille-skrift och regnbågsfärger:
Stockholm Pride Dogtag 2009 "hetero"

Dogtagen hänger med om du köper en veckobiljett som ger dig tillträde till Pride House i Kulturhuset och Pride Park i Tantolunden. Du behöver ingen biljett för att gå i paraden, eller hänga i Pride Garden i Kungsträdgården.

Kort sagt, kära hetero: välkommen till ditt eget Pride.

Andra bloggares inlägg om , , , ,

Hela världen är en enda stor fitta

Låt oss prata fallossymboler, jämlikhet och att välja sina strider.

På Facebook finns en grupp som heter ”Midsommarfitta”. Det är något slags revolt mot att man reser en midsommarstång, som är en stiliserad kuk som stoppas in i en fitta (jorden) för att befrukta den och försäkra sig om en bra skörd. Det är en hednisk rit som är ganska charmig, framför allt om man jämför med religiösa riter som påsk och jul.

Från början var gruppen ett motstånd mot ”fallossymbolerna” generellt. Sedan någon påpekade att det just i det här fallet innebär att det innebär att hela världen är en enda stor fitta (vilket i sig är en fin komplimang) föll gruppens poäng, och man svängde till något slags heteronorm-motstånd. Vilket i sig blir fånigt, eftersom ”fruktbarhetsriter” går ut på just kuk och fitta. Det är lite som att tycka att det är heteronormativt att det krävs sperma från en MAN för att befrukta ett ägg från en KVINNA: Varför kan inte män producera äggen ibland, de lata jävla puckona?

Nu är humor något individuellt, och det kanske är jätteroligt att för sin inre syn se folk dansa runt en midsommarfitta. Det hade jag köpt, men gruppens beskrivning nu är något slags krystat försök att politisera könshumor och rädda en argumentation som från början var bristfällig.

Det som är spännande är att kritiker till gruppen automatiskt utnämns till antifeminister. Hela retoriken i gruppens beskrivning hamnar på samma nivå som den i Ali Esbatis blogg: en terminologi som dumskalleförklarar alla som kan ha något slags avvikande åsikt, en intern jargong som tyder på att alla som håller med är Upplysta och Goda. Där finns väldigt lite, för att inte säga ingen, vilja att faktiskt försöka förstå meningsmotståndarna. Enter termrelativism: Förlöjligande och fördummande är en härskarteknik, men den är bara dålig om den används av de Onda.

Nu drar jag ut till skärgården. Imorgon tänker hitta en midsommarstång som ser så kuklik ut som möjligt och fira att världen är en enda stor fitta. Glad midsommar!

Andra bloggares inlägg om , , , ,

Jag ÄR en av De Andra

För de läsare som inte känner mig är det kanske bäst att ta det från grunden. Jag är en av ”de andra” för att jag är homosexuell.

Med det sagt är det sällan jag i vardagen aktivt ser mig som en av ”de andra”. Jag är öppen på jobbet och bland mina vänner. I 95% av den kontext jag befinner mig i under en normal vecka – i alla fall där det räknas – är det känt vem jag är.
Not straight
Ibland eliminerar jag de sista fem procenten genom att bära en eller annan t-shirt med ett budskap som få kan misstolka. Det är gånger som nu, när jag befinner mig på Astra Zenecas CPU för att vara försöksperson som mina medpatienter påminner mig om att jag är en av ”de andra” – ironiskt nog genom att anta att jag är som ”de”.

”Jag vet inte om det kommer att ändra din åsikt om honom, men han är gay”, sa en av killarna när vi diskuterar hur bra serien How I Met Your Mother är och hur bra Neil Patrick Harris är i den. ”Har du tjej?” frågade en annan när vi diskuterade sängbäddning och byte av lakan under en promenad.

Jag ser mitt varandes en av ”de andra” som en tillgång, och – vilket kanske är viktigare – som frihet. Det är självklart inte gratis; Allting har sitt pris. Men priset jag betalar för att vara bög i Sverige på 2000-talet är lätt värt den frihet det innebär:

Det bästa med att vara bög är att jag är friare än heterokillar. Om en heterokille gillar att dansa och blir dansinstruktör så riskerar han att få sin sexuella läggning ifrågasatt. Jag får min könsidentitet bekräftad när jag gör klassiskt macho saker, och jag får min sexuella läggning bekräftad när jag gör klassiskt omanliga saker. Vinst varje gång.

Exactly, you gotta embrace your inner freak.

Det finns inga förväntningar på barn eller giftemål. Om jag får barn så är det resultatet av planering och aldrig efter ett oskyddat semesterligg på Mallis, eller som något jag gör för att rädda ett förhållande på väg mot sitt slut. Det är okej för mig att objektifiera män: jag får uppskatta Abercrombie & Fitch och Franklin & Marshall utan att bli kallad för sexist. Jag får kolla på porr av samma anledning.

Att vara en av ”de andra” är en tillgång eftersom jag tvingats att tänka igenom vem jag är. Att vara homosexuell tonåring under 90-talet i Sverige var ingalunda lätt, och det är de jobbiga perioderna som är de mest utvecklande. Det fanns få förebilder och inga färdiga svar. Jag fick göra mina egna, vilket varit en mycket lärorik resa.

Jag ♥ SR. Det är, som jag ser det, enda giltiga argumentet för att ha tv-avgift (sic!). Det finns ingen reklamradiokanal i Sverige som kommer i närheten av att producera program som P3 Dokumentär, På Minuten och Spanarna. Nog för att de flesta radiokanaler gör försök med morgonshower, men dessa landar mer på olika nivåer av ”skämskudde” än i närheten av ”Morgonpasset med Lantz i P3”.

På måndag kommer Brunchrapporten i P3 köra sex timmar radio om utanförskap, kallat ”Dom andra”. De uppmanar folk att blogga om sina upplevelser av att vara en av ”de andra”. Förutom att det svider i mitt språkestetiska sinne att se ”de andra” skrivet med (numera även i skriftform erkänt) talspråk, är jag nyfiken på hur många som kommer att välja att se sitt utanförskap som en tillgång och vilka som väljer att se det som en offerboja att släpa på resten av livet. Andra aspekter på att vara en av de andra kan du läsa bland annat hos Trollhare och Julia.

[Fun-fact #453: Allt har sitt pris, så även kunskap. När barn lär sig skriva och stava tappar de sin mycket utvecklade fonetiska hörsel. Det är inte en slump att många barn från början skriver ”duv” istället för ”du”. Det finns ett stumt d i slutet av du som vi som kan stava sällan hör, eftersom vi vet att ordbilden är ”du”.]

Andras blogginlägg om , , , ,

Fjollig bög = dåligt. Ofjollig bög = bra.

Jag vet inte riktigt vad Kristoffer Viita på Expressen vill säga med sin kolumn ”Så fjollig som en mjölk”.

Kokar vi ner det till något slags poäng så är Kristoffers problem följande:

[…] bögarna i Milk är flamboyanta på ett sätt som en straight publik redan har vant sig vid att se: som försnällade versioner av heterosexuella.

För att exemplifiera tar Kristoffer upp Anthony Hegartys (vem fan är det?) kritik mot att Sean Penn spelar Milk ”fjolligt”.

Problem: Sean Penn spelar Milk fjolligt.

Lösning: Sean Penn borde spelat Milk ”straightacting” (too … many … puns …)

Det hade bättre om bögarna varit hårdföra homos som Kristoffers exempel: Omar Little i The Wire.

Det hade kunnat vara relevant kritik. Det händer alltför ofta att skådespelare använder sig av stereotyper för att porträttera bögar.

Kristoffer Viitas inställning reduceras dock till samma fjollhatande nivå som nyutkomna bögar ofta hyser av det faktum att Milk är baserad på verkliga personer. Verkliga personer som i vissa fall fortfarande lever, i andra finns på film. Sean Penn använder sig av ”method acting”, och tittar man på klippen av den verklige Harvey Milk i Youtube-klippet nedan känner i alla fall jag igen rörelsemönstret och sättet att prata från Sean Penns porträttering. Milk var alltså, enligt Kristoffer och Anthony Hegarty (allvarligt – vem fan är det?), fjollig och det är dåligt att porträttera honom så.

Det är helt enkelt en omskriven variant av ”Micke, man kan inte tro att du är bög för du är så normal”. Gäsp.

I min värld har Sean Penn gjort ett fantastiskt jobb med att fånga nyanserna hos Milk utan att spela över. Människor har många lager, och so what om Harvey Milk var fjollig? Det gör honom inte till en sämre människa, sämre hjälte eller sämre bög.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Microsoft gillar inte (engelska) bögar

Microsofts tjänst ”Xbox live” tillåter inte att du identifierar dig som flata eller bög i din personliga profil, eller i din spelarnamn (aka ”gamer tag”). I alla fall om du gör det på engelska. Det är oklart huruvida det är tillåtet på svenska.

Den officiella linjen är att man inte är homofoba, för att spelare inte heller får identifiera sig som hetero. Enter heteronormativiteten. Applicerar man samma tanke på, säg, att man inte skulle få identifiera sig som kille eller tjej – så skulle alla de tjejer som lirar spel online plötsligt bli ännu mer osynliga.

Jag skulle säga att det här gör att Microsoft klarar sig från ”homofoba” och istället hamnar i facket ”gayovänliga”.

Det är inte en strategi som är helt genomtänkt. Du får inte ha ”gaywood” som efternamn, även om du råkar heta det på riktigt. Däremot funkar ”straightwood” bra. I rättvisans namn ska man tillägga att såväl ”heterowood” som ”homowood” är förbjudna. Det verkar bara vara engelska ord som är förbjudna. Obscena ord på andra språk verkar passera obemärkta, och det kanske är tur det, annars skulle utbudet vara begränsat. Någon som känner för att registrera ”kukblod” som gamertag?

Stephen Toulouse skriver på sin blogg om den här policyn. Jag uppskattar att det finns en omtanke bakom den, men alla som har spelat något spel online vet att den är tandlös. Jag har tappat räkningen på hur många kids (och före detta kids) som använder ”gay” i nedsättande syfte, och det är ingen av dem som har blivit eller kommer att bli avstängd för det. Om man skulle orka anmäla dem så handlar det om ord mot ord.

Det ironiska i sammanhanget är att man i Mass Effect kan vara lesbisk, och att Fable 2 tillåter dig att både gifta dig och ha sex med personer av bägge kön oavsett om du väljer att spela man eller kvinna. Bägge spelen är exklusiva för Xbox 360 som plattform.
Min nya gamertag: Mike Unstraight
Vi får se hur långt man kan gå över gränsen. Jag bytte just gamertag från ”Kazarnowicz” till ”Mike Unstraight” (vilket för övrigt kostade mig 90 kronor, då Microsoft tar betalt för att man ska få byta). Egentligen ville jag ha ”Totally Unstraight” men det är tre tecken för mycket. I min profilbiografi har jag skrivit in ”Jag är sjukt glad att jag är bög. Livet är mycket roligare så”. Vi får se om mitt konto blir avstängt på grund av min gamertag, eller på grund av informationen i min biografi.

Mer läsning:
Consumerist om en kvinna som fick sitt konto avstängt för att hon skrev att hon är lesbisk. Det är dock förmodligen så att hennes konto blev avstängt per automatik: många användare gaddade ihop sig och använde automatiken för att klaga på hennes konto. Gör tillräckligt många spelare det, blir kontot avstängt per automatik tills någon levande person kan kolla på det. I det här fallet är det alltså snarare spelarna som är homofoba, och inte Microsoft.

Consumerist skriver också om Richard Gaywood, som fick sitt konto avstängt när han registerade ”RichardGaywood” som gamertag. Likadant gick det för en kille som valde att kalla sig theGAYERgamer.

GLAAD, den amerikanska organisationen som arbetar för HBT-rättigheter, lägger sig ganska platt i det här fallet. Läser jag mellan raderna uppfattar jag att de håller på att jobba på det här och inte vill stöta sig med Microsoft. De går i min smak för långt i sitt försvar för ett system som pekar ut ”gay” a) som något sexuellt och b) som ett invektiv.

För övrigt är Sonys PS3-tjänst inte ett dugg bättre. Faktum är att de går snäppet längre.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,