Fjollig bög = dåligt. Ofjollig bög = bra.

Jag vet inte riktigt vad Kristoffer Viita på Expressen vill säga med sin kolumn ”Så fjollig som en mjölk”.

Kokar vi ner det till något slags poäng så är Kristoffers problem följande:

[…] bögarna i Milk är flamboyanta på ett sätt som en straight publik redan har vant sig vid att se: som försnällade versioner av heterosexuella.

För att exemplifiera tar Kristoffer upp Anthony Hegartys (vem fan är det?) kritik mot att Sean Penn spelar Milk ”fjolligt”.

Problem: Sean Penn spelar Milk fjolligt.

Lösning: Sean Penn borde spelat Milk ”straightacting” (too … many … puns …)

Det hade bättre om bögarna varit hårdföra homos som Kristoffers exempel: Omar Little i The Wire.

Det hade kunnat vara relevant kritik. Det händer alltför ofta att skådespelare använder sig av stereotyper för att porträttera bögar.

Kristoffer Viitas inställning reduceras dock till samma fjollhatande nivå som nyutkomna bögar ofta hyser av det faktum att Milk är baserad på verkliga personer. Verkliga personer som i vissa fall fortfarande lever, i andra finns på film. Sean Penn använder sig av ”method acting”, och tittar man på klippen av den verklige Harvey Milk i Youtube-klippet nedan känner i alla fall jag igen rörelsemönstret och sättet att prata från Sean Penns porträttering. Milk var alltså, enligt Kristoffer och Anthony Hegarty (allvarligt – vem fan är det?), fjollig och det är dåligt att porträttera honom så.

Det är helt enkelt en omskriven variant av ”Micke, man kan inte tro att du är bög för du är så normal”. Gäsp.

I min värld har Sean Penn gjort ett fantastiskt jobb med att fånga nyanserna hos Milk utan att spela över. Människor har många lager, och so what om Harvey Milk var fjollig? Det gör honom inte till en sämre människa, sämre hjälte eller sämre bög.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,