Anmärkningsvärt 16 januari 2013

 

  1. När mäns fettförakt får juridiska konsekvenser – Genusfolket

    När twittraren Lady Dahmer för några veckor sedan twittrade ut en önskan om att vi ska sluta använda sociala medier som allmän stödgrupp för viktnedgång, under hastagen #hälsohets, dröjer det inte många minuter innan kollektivet fettskräck attackerar henne.

    Mycket bra om fettförakt och fettskräck, och om hälsohetsen som följer med några kilos övervikt.

  2. Beröm? Mje, sånt gillar vi inte på SATS. | LA LINDA | www.lalinda.se

    Min kommentar blev alltså inte godkänd eftersom jag länkat till mitt blogginlägg. Förlåt mig SATS, men get with the program.

    Skriv feedback till SATS, och de publicerar det inte om du länkar till ett blogginlägg där du utvecklar ditt resonemang. Det sinnesjuka är att det dessutom rör sig om beröm. SATS är bra på mycket, men digitalt och sociala medier är inte en av de sakerna.

  3. 9 delar som bör finnas i ditt nyhetsbrev | evelinaander.se

    Avregistreringslänk En självklarhet. Men var inte rädd för att göra den tydlig, kanske lägga den i sidhuvudet istället för i sidfoten? Du vill inte ha prenumeranter som inte vill ha ditt nyhetsbrev. Och du vill framförallt inte ha prenumeranter som inte vill ha ditt nyhetsbrev men dessutom inte hittar avregistreringslänken.

    Evelina Ander är mycket grym på nyhetsbrev. Här är en lista med 9 punkter som du ska se till att ha med i dina. Min personliga favorit är just att lägga “unsubscribe”-länk högst upp. För vem vill ha ovilliga prenumeranter?

  4. Digital downshifting årets trend | Bisonblog

    Trenden att stänga ner, koppla ur, logga av kommer antagligen att bli lite av en elitmarkör till en början. Ungefär som de som koketterar med att de inte har någon tv (eller aldrig kollar på tablå-tv) utan bara ser smarta amerikanska HBO-serier typ.

    Jag tror att Fredrik har rätt i det här. Jag inser själv att jag redan kör downshifting, till exempel spenderad jag betydligt mindre tid – och framförallt i mycket snävare forum (i betydelsen en begränsad krets av mycket nära vänner) – på ‘sociala medier’ under min julledighet.

  5. No more babies | Ottar

    För oss som inte skaffade barn, eller planerade att göra det, kändes det som om staden inte längre erbjöd oss något andrum. Som att det rådde en sorts konsensus att antingen skaffar du barn och anpassar dig eller också ligger du jävligt lågt. För med barnen kom också den nya synen på livet. Krogen var en ytlig köttmarknad. Rockklubben var ett irriterande fyllehak. Och dansstället var fullt av desperata knarkare. »Jag kan inte fatta nu att det där brukade vara mitt liv«, sa de alla i kör, och för oss som fortfarande levde kvar var det bara att svälja och ta emot och återigen gratulera åt underverket som spydde upp lite äppelmos.

    Väldigt läsvärt om barn/inte barn av Tomas Hemstad.

  6. Tänk om DN: 24h-länkarna förstör internet och debatten (och affären) | jardenberg unedited

    Jag fattar verkligen inte hur DN tänker. Det känns som om de ville kopiera New York times framgång med en mjuk betalvägg. Men för att man till folk som jag, som påpekar att de kopierar, kunna säga “vår vägg är faktiskt annorlunda” så har man istället för x antal sidor per månad en 24-timmarslänk. Varför skulle jag länka till en 24-timmarslänk? Som det är nu är jag restriktiv med länkar till SVT Plays grejer som ligger ute sex månader. Sorry, DN, ni är helt förlorade här. Det kommer att bli en flopp, vi ses igen om tolv månader när ni insett det.

  7. Generaliseringarna alltid vidriga | Eric Rosén | Nyheter24

     

    Eric har en full poäng här. Det som är så tråkigt med hela Judar vs Muslimer / Israel vs Palestina är att så många av förespråkarna är ointresserade av att debattera sakligt eller se individer från “andra sidan” som annat än onda. Jag gillar Paulina överlag, men hon har verkligen ett problem med att göra sig förstådd (samma som jag har för övrigt): bara för att man har rätt i sak, så får man inte folk med sig. Det handlar om att framstå som sympatisk också. 

  8. Fantastiskt Twitter-case. Tack @henke

     

    Mycket rolig historia. Kul att @henke bjuder på den!

  9. Världens 50 fulaste skivomslag | Musik | Nöjesbladet | Aftonbladet

     

    Så otroligt fult av Olle Kvarnsmyr på Aftonbladet att sno någon annans blogginlägg, inte ge cred och dessutom hävda att man gjort jobbet själv. Snacka om att parasitera på andras arbete [EDIT: källan har sedermera lagts dit. Bra att Aftonbladet lyssnar på kritik.]

    Missa inte heller min sammanställning av länkar på engelska.

    Photo Credit for header image: Julia Manzerova via Compfight cc

Vänsterröstare förespråkar våldtäkter på grodor

Godwins lag är blott tvåa när det gäller diskussions-urspårning så fort jämställdhet mellan könen och/eller sexuell läggning diskuteras. När det gäller könsbeteenden och sex så ska djuren plötsligt vara våra förebilder (och det här ska inte utläsas som att jag förespråkar att Nazityskland borde vara det istället).

Det finns ett gäng personer som har förståelse för biologi och genetik på en Anna Skipper-nivå, och som försöker applicera valda delar av djurbeteenden på människor när djurens beteenden passar världssynen. Eva Sternberg och Pär Ström är redan hedersmedlemmar i denna klubb, och nu aspirerar Ann Charlott Altstadt på att göra dem sällskap.

I Aftonbladet använder Altstadt biologi i allmänhet och djurbeteenden i synnerhet för att berätta att människor som inte sympatiserar med vänsterideologier ”lider av någon slags hjärnskada i empatispektrumet” (autentiskt citat ur artikeln).

Hon tar upp schimpanser som exempel:

Schimpanser räddar varandra från att drunkna, tar hand om skadade, den apa som får mindre i belöning än sin kompis vägrar delta i experiment och den apa som fått sin mat lättvindigt känner att den måste dela med sig mer.

Ann Charlott Altstadts förebild sitter och tänker
Schimpansen på bilden har inget med Altstadt att göra, förutom att den (uppenbarligen) är hennes förebild. Foto: Patries71 på Flickr.

Det är oklart hur Altstadt vänder sig mot att schimpanser våldtar varandra (och grodor!), mördar såväl varandra som begår artmord (eller är det ”folkmord” med Altstadts logik?) på andra apor, och för regelrätta krig mot andra stammar.

För den som vill ha koll på hur sadistiska våra artkusiner är rekommenderas ett besök på Armémusem, där uställningen börjar man med krigets ursprung och krig mellan apstammar. Jag undrar om Altstadt med den kunskapen hade framhållit schimpanserna som föredöme:

”Eftersom människan delar cirka 98 procent av arvsmassan med [schimpanser] så kan vårt ursprung inte per automatik förklara eller försvara strikt heterosexualitet, manligt machoutövande eller våld.”

(Notera att hon prickar såväl jämställdhet som sexuell läggning här)

Baserat på den logiken så borde Altstadt inte ha några problem att ligga på havsbotten i ett korallrev och äta småpartiklar 16 timmar per dygn, med tanke på att människor delar 70% av sitt DNA med tvättsvampar.

Jag har vänner som är både högersympatisörer och vänsterdito. En av dem har faktiskt en hjärnskada, men den påverkar inte hans empati negativt. Tvärt om uppfattar jag honom som både mer empatisk, intelligent och hederlig än Ann Charlott Altstadt. Altstadt använder kvasibiologi för att få skriva ”högeranhängare är dumma i huvudet”. Jag behöver inte ta steget över djurvärlden för att berätta att Altstadt har grav otur när hon tänker.

(I övrigt är det här inget ställningstagande i vänster-högerskalan. Jag hyser ett stort förakt för de flesta politiker oavsett färg, och jag hyser ett ännu större förakt för imbecilla resonemang.)

En modern formulering för när vi uppnått jämställdhet

En sista grej apropå Aftonbladet-artikeln om Barbiedrogen:

Kommentarerna är oslagbara. Ibland undrar jag om inte hela världen är ett South Park-avsnitt. Tyvärr har Aftonbladet tagit bort alla kommentarer och stängt av kommentarsfunktionen, förmodligen för att diskussionen urartade. Det som var mest tydligt: det var Amina, tjejen i artikeln, som fick ta nästan allt stryk som var riktat specifikt mot en person. Det finns mängder att säga om det i sig, men det viktigaste som slog mig är att många pratar om att Sverige är världens mest jämställda land. Jag har inte så mycket erfarenhet av andra länder, och hoppas att de har rätt. Men vi är långt, extremt långt från målet.

Jag tycker att vi har uppnått ett jämställt land när till och med internettrollen är jämställda i sitt trollande och sitt hån.

När det gäller ”mest förvirrade troll” vet jag inte om det är personen som tycker att det är Alliansens fel att jag tar ”barbiedrogen” …

Det är Alliansens fel att folk tar "barbiedrogen"
Det är Alliansens fel att folk tar "barbiedrogen"

… eller astrologen som tycker att jag manifesterar

den smått genanta sidan i vårt nationalhoroskop, nämligen den halvkriminella störningen mellan ego och materialism, mellan Vädur och Oxe!

Den senare glömde dock att tillägga att jag enligt horoskopet också är en tjuvaktig slyna som får ut mer av onani än av sex.

Jag = the gay Anna Anka


Av alla saker jag läst om brun-medlet (och för vissa, ”brun, smal & kåt-medlet”) Melanotan II innan jag testade det fanns det inget som skrämde mig mer än att det kallas för ”barbiedrogen”. Hur mycket ”jag-vill-vara-med-i-Paradise-Hotel-white-trash” känns inte det?

Samtidigt kan man inte bortse från den queera aspekten på att använda något som kallas för barbiedrogen om man är kille.

Aftonbladet intervjuade mig om hur jag ser på att Läkemedelsverket går ut och varnar för ”barbiedrogen Melanotan II”. Med foto. Plötsligt skulle jag ge alla barbieknarkare ett ansikte. Jag fick fortfarande inte ihop ekvationen ”white trash” och ”queer”, förrän en av mina Facebook-vänner helt briljant konstaterade att det är ”trash queer”. Eller ”queer trash”, beroende på hur man ser det.

Så långt känns det okej. ”Trash queer” är en etikett jag kan känna mig hemma i.

Micke Kazarnowicz: queer trash med crazy eyes
Micke Kazarnowicz: queer trash med crazy eyes

Idag publicerades artikeln på Aftonbladet. Inga konstigheter med texten, jag är rätt citerad och jag kan stå för mina citat. Men bilden! Bilden! Jag ger inte bara ”trash queer” ett ansikte, jag har också CRAZY EYES.

Barbieknarkande queer trash med crazy eyes. Helt plötsligt är kommentaren från Pojkfröken på Facebook helt relevant:

Queer trash med crazy eyes = the gay Anna Anka
Queer trash med crazy eyes = the gay Anna Anka

Jag inser dock att jag, tack och lov, ligger i rätt del av crazy-hot-skalan (vänstra delen), eftersom jag ändå får ligga:

Hot-crazy-skalan
Hot-crazy-skalan

(En not om ”barbiedrog”: det är falsk marknadsföring, eftersom ”drog” per definition ska ge något slags rus. Det borde så klart heta ”barbiehormon”.)

Jag är också tolerant

Tolerans är viktigt, men vad förväntas jag tolerera? Mig kvittar det lika vem man älskar eller tänder på. Ingenting att varken hetsa upp sig över eller göra cirkus av. […] Jag har tusen frågor, vad är till exempel meningen med viss bögkultur där man i det närmaste tvångsmässigt ska knulla främlingar i parker och mörka källare?

– Anna Ekelund i krönikan ”Pride – en exotisk fälla för de fria homosarna

Hej Anna! Tack för att du tolererar mig så länge jag inte väljer att avvika för långt från den sexuella normen. Jag skulle vilja återgälda toleransen. Anna, jag tolererar att du med förbundna ögon upprepade gånger tar den i alla hål utan skydd från anonyma män under tre intensiva timmar. Jag tolererar också att andra heterosexuella förutom du gör det. Så länge alla gör det frivilligt, för våldtäkt är bara okej så länge alla är med på det. Hej då!

Andras blogginlägg om , , , , , , ,

Demondvärgar, dödsostar och runkfoder för scooternördar

När min kollega började prata om demondvärgar och dödsostar trodde jag han börjat lajva och ätit fel svampar, men han hade bara läst Aftonbladet (demondvärgen och dödsosten). Vore inte ”Demondvärgen och Dödsosten” ett fantastiskt namn på en fantasyserie förresten? ”Sagan om Ringen” framstår som värsta vaniljpekoralet i jämförelse.

Anyhow, ”Two Stroke Rider” (no pun intended, dessvärre) har en tävling, ”Pink Rider”. Det låter som något taget ur Prideparaden, men tydligen görs tidningen på 80-talet och avser därför ”pink” som i ”tjej”. Det är enkelt att tävla: ladda upp en bild på dig och samla röster bland sajtens medlemmar. Det är också enkelt att vinna: ladda upp en bild som osar av TKHS (tutt-knull, hak-sprut) och läsarna kommer i ett simultant kåtslag som ger utslag på richterskalan att rösta fram dig till ”Queen of the road”. Det spelar dock ingen roll hur stora man-boobs du har om du är kille, det är bara Tjejer (det versala T:t skrämmer mig) som får delta:

Endast Tjejer i åldern 0-99 kan vara med (Ja vi kommer att kontrollera så att du är tjej)

Hur kontrollen kommer gå till är inte fastställt, men jag gissar att ”visa pattarna” ligger högt på önskelistan hos tidningens målgrupp. Priset är ”den mest rosa och mest retro scootern på marknaden”. Förhoppningsvis blir det Wilma Flinta som vinner – kan det bli mer retro än stenhjul och fotdrift?

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Dagens offer: Scout-Jim

Jim är ”Dagens Offer” i Aftonbladet. Du vet, den obligatoriska snyftartikeln där någon får hjälp att klä sig i oversizead offerkofta, gråta ut och få folkets sympati.

Problemet är att Karin Östman, ”journalisten” som skrivit artikeln verkar ha missat den obligatoriska kursen ”Snyfthistorier del 3: Så skapar du ett Offer”. Hon har fått en del saker rätt, som att publicera en bild på en lidande 17-åring i sjukhussängen, komplett med bandage och gips. Hon använder sig av irrelevanta fakta som framställer Jim i bättre dager, som att han var på väg hem från ett scoutmöte. Hon beskriver dramatiskt hans skador. Hon målar effektivt upp bilden av en liten pojke på moped misshandlad av stora starka poliser i en bil.

Kort sagt, Karin Östman stickar en tjock och mysig offerkofta efter konstens alla regler – utom den viktigaste: offerkoftan passar aldrig på någon som har gjort bort sig på grund av dumhet. Det är som att försöka passa in en tresitssoffa i en kondom.

Jim skadades därför att en polisbil prejade hans moped. Hade Karin slutat här så hade historien varit perfekt. Men Jim prejades därför att han inte stannade trots att polisen följde efter med blåljus och sirener. En stund tidigare hade en butik i området rånats och rånarna hade flytt på moped. Vad ska poliserna tro när Scout-Jim inte stannar? Klart som fan de prejar honom.

Notera att det inte är kört än. Karin har fortfarande en chans att rädda passformen på offerkoftan genom att undanhålla vissa fakta och lyfta fram andra. Det gör hon inte.

Jag ville köra ifrån polisen för att min moppe är trimmad. Jag ville inte åka fast och få böter, säger Jim Karlsson.

Han flydde alltså medvetet från polisen, och nu vill han ha sympati. Sorry Jim. Det blir ingen offerkofta för dig, men om du blir steril av den här olyckan så kan du däremot få en Darwin Award. Och Karin, ta igen den där kursen. En journalist som inte kan sticka en offerkofta är en skam för kvällspressen!

Andra bloggar om: , , , ,