Skillnaden mellan neger och Kinapuff

Fazer byter ut den smått karikatyrliknande kinesen i rishatt på Kinapuff-förpackningen efter att konsumenter tryckt på. De i sin tur blev medvetna om problemet efter en krönika av journalisten Patrik Lundberg.

Det som förvånar mig mest är den storm som sedan kom, och vilka personer som ifrågasatte att Fazer gjorde ändringen. Till exempel Sakine, som vägrade se rasism i att använda en karikatyr av en kines och argumenterade hårt för att det bara var fånigt.
[blackbirdpie url=”http://twitter.com/#!/Sakine/status/116059573290414081″]

Sakine var ett undantag från regeln om att alla andra som tyckte det var ”löjligt” etniskt tillhörde vita (som i ”europeer”). Jag tycker att de bryter mot en viktig prinicip: när man pratar om minoriteter, och själv tillhör en privilegierad majoritet i det hänseendet som disktueras, så bör man vara väldigt försiktig med att hävda tolkningsföreträde eller värdera vad som borde vara stötande och inte. Som en färgad kompis till mig en gång sa: ”Det är bara vita som kan hävda att hudfärg inte spelar roll”. Jag kan definitivt säga att det bara är heterosexuella som kan säga att det inte är en stor grej att vara homosexuell idag.

Det mest intressanta i sammanhanget pekades ut av Eric Rosén:
[blackbirdpie url=”http://twitter.com/#!/detljuvalivet/status/116050691159625728″]

Det jag inte kan förstå är hur avskaffandet av en stereotyp bild kan ses som något dåligt. Det kom ingen lagstiftning, det var i princip marknadskrafter som löste det, vilket borde tillfredsställa även den mest hårdnackade libertarian. Problemet är att liberaler ibland verkar hata marknaden när den agerar på ett sätt som de inte håller med om. Jag hatar problemrelativism, men det är just vad folk sysslar med här: det finns större problem med rasism, så det här är en icke-fråga Med den logiken så är rasismen i Sverige en icke-fråga jämfört med situationen i många andra länder. Det finns alltid någon som har det värre.

Diskussionen om stereotyper och rasism har hållits i USA, där många sportlag har (eller har haft) namn och maskotar som är karikatyrer av indianer. Är man intresserad av den här kontroversen i USA kan man läsa mer på Wikipedia. Jag tycker inte att namnen i sig är kränkande, få lag skulle kalla sig något som är förnedrande. Däremot blir det problematiskt när man har maskotar som är karikatyrer av ursprungsbefolkningen. Mycket riktigt har också de flesta lag som haft karikatyrerna, ett av få lag som ännu inte gjort det är Cleveland Indians:

Logotypen/maskoten för Cleveland Indians
Logotypen/maskoten för Cleveland Indians

Mycket riktigt dök även Frölunda Indians upp i diskussionen. Man kan ju diskutera huruvida deras maskot/logotyp är en stereotyp och en karikatyr, men jag tror att många fler reagerat om de kallat sig ”Frölunda Blacks” och haft en 50-talskarikatyr av en svart som maskot.

Det är här, i namnfrågan som vi kommer tillbaka till ett argument som många har haft mot bytet av kinesen på Kinapuff-förpackningen: Nogger Black-kampanjen och negerboll. Det är för mig två helt olika frågor: när det gäller ord kan man alltid ladda ord med andra värden och ord kan ändra betydelser. En karikatyrteckning däremot kommer alltid vara en karikatyr. (Därmed inte sagt att jag är för uttrycket negerboll, jag tycker inte att vi är där än i att ladda ur ordet.)

Också intressant: Fazer har tidigare tagit bort Östasiatiska stereotyper från sina förpackningar utan att någon reagerat (tipstack @brandoholic):

Geisha har också genomgått en transformation
Geisha har också genomgått en transformation som inte blev lika uppmärksammad

Relaterad läsning om att återta ord hos mig: Neger. Bög. Different but same, same. Läsvärt är även Samina Lindströms inlägg om #kinapuffgate.

Åsiktskontorsionist

”När det gäller homosexuella artister är det ett faktum att en viss sorts fjollighet är vanligare än hos heterosexuella. Inte jätteintressant, men sant. Och de flesta av mina homosexuella vänner för sig på ett tydligt homosexuellt vis, gestikulerar på ett homosexuellt vis, pratar på ett homosexuellt vis (man kan nästan kalla det en dialekt). Men inte alla. Min närmaste homosexuelle vän kände jag i många år innan jag fattade att han hade pojkvän. Så folk är olika, oavsett vilken grupp man sorterar in dem i.”

– Nils Hansson på DN slår knut på sig själv när min kompis ifrågasätter huruvida det är relevant att ägna halva recensionen av en konsert åt artistens sexuella läggning och (brist på) fjollighet. Tydligen är Mika straightacting på scen, vilket är väldigt relevant i DN:s ögon.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Må ni få lepra i könsdelarna

Jag hatar människor som konstruerar såna här listor och tycker att de är roliga och fyndiga. På riktigt, jag hatar dem. Dessa människor förtjänar att straffas, och straffknull med kaktus och grovsalt räcker knappast som förrätt till vad den här imbecilla idioten förtjänar. Straffknull med pneumatisk borr doppad i saltsyra börjar likna något, men till och med det är lindrigt. Denna person är ett levande exempel på att kondomer inte bara räddar liv, utan också förebygger lidande.

Jag hoppas alla ni som svarat på det här testet och tycker att det är en kul grej drabbas av fläckvis håravfall, lepra i könsdelarna och grava hormonrubbningar. Sedan får ni spendera resten av era sorgliga planksteksliv med permanent skräck för folks reaktioner när de inte kan avgöra om ni är män eller kvinnor. Ni förtjänar inte jämställdhet, ni förtjänar att för evigt vara fångna i de könsroller ni så desperat klänger er fast vid på grund av osäkerheten för vad ni skulle vara om ni inte var ”män” eller ”kvinnor” i första hand. Ni förtjänar att ha lägre lön för lika jobb, att få er sexualitet ifrågasatt om ni sminkar er och att gå runt och tänka ”ja, de där av andra könet förstår jag mig inte på, vi är nog från två olika planeter”

Föraktfull? Jag? Det är inte riktnumret. Det är inte ens landskoden.

Andra bloggar om: , , ,