Wrapp är ett mycket fyndigt namn på en app som låter dig ge presenter (i form av presentkort) till personer som fyller år, eller som du av någon annan anledning vill fira. Du kan skramla till presenter tillsammans med andra vänner till personen. Den kräver att både du1 och mottgararen har en iPhone eller Android-telefon, och att ni är vänner på Facebook. Jag gillar idén att enkelt kunna ge saker till vänner som jag kanske inte träffar så ofta. Den är simpel att använda, och om du vill köpa något betalar du med ditt kreditkort direkt i appen.
Så här funkar den:
När du startat appen och kopplat den mot Facebook visar den en lista över vänner som har födelsedag idag och framåt. Du kan också välja vänner ur en alfabetisk lista.Du väljer vilken vän du vill fira. Jag valde Jocke, eftersom jag gillar det han gör och tycker att han är värd att fira. Dessutom vet jag att han inte har något emot att vara testpilot.
Jag får under personen upp en lista över presentkort som är tillgängliga. Under lanseringsperioden går det att ge bort gratis presentkort till vänner, som synes ovan (det verkar dock inte gå att ge till alla vänner, och jag hittade ingen gemensam nämnare för dem det inte gick att ge gratis presentkort tilll). Det går även att köpa presentkort. Eller lägga till existerande presentkort som initierats av någon annan. Eftersom man kan ge bort presentkort i framtiden kan en insamling pågå under ett tag. På det sättet kan många ge en liten slant och personen få ett stort presentkort.I det här fallet valde jag att ge Jocke ett av dem som var gratis. När jag väljer ett presentkort får jag bekräfta ...... och sedan får jag skriva in en hälsning som levereras på personens Facebook-vägg. Den levereras den dagen som jag valt att fira personen. Det är också här jag kan välja att fira personen på ett annat datum, om jag har valt henom från vänlistan. Hade jag valt att fira Jocke om en vecka, hade meddelandet levererats först då. Hade jag valt ett presentkort som kostar hade jag härefter fått upp ett val om att betala med Visa eller Mastercard, och sedan mata in mina uppgifter. Smart nog använder de det numeriska tangentbordet vid kortinmatning, vilket gör det smidigt.När jag fyllt i meddelandet och klickat på klar får jag en bekräftelse. Eftersom jag valt att fira Jocke idag har jag möjligheten att även skicka meddelandet via SMS. Hade jag valt att fira Jocke i framtiden hade jag inte haft det alternativet.På Wrapps webbsajt kan jag se hela presentkortet och meddelandet. Andra kan också välja att fylla på presenkortet med mer pengar (jag gissar att det går att fylla på ända tills Jocke väljer att lösa in det)På Facebook postas mitt meddelande på Jockes vägg, tillsammans med mitt meddelande. Jocke behöver ladda hem Wrapp för att kunna lösa in presentkortet.
1 Du behöver bara ha appen på din iPhone eller Android-telefon om du vill initiera en insamling. För att vara med på en insamling krävs bara Facebook och en dator.
Wifi Photo är en superenkel app för att överföra foton från iPhone till en dator som är uppkopplad på samma trådlösa nätverk. Allt du behöver göra är att koppla upp din iPhone på samma trådlösa nätverk som den dator du vill överföra till, starta appen och du får en adress som du skriver in i webbläsaren.
Wifi Photo på iPhone
Där kan du ladda ner fotona i olika upplösningar. Enkelt när du snabbt behöver komma åt foton och inte vill använda iPhoto. Du kan ladda ner flera foton samtidigt som ett .zip-arkiv och du kan lösenordsskydda åtkomsten ifall du är på ett publikt nätverk och inte vill att andra kommer åt dina foton av misstag. Kort sagt: en superb app. Att den är gratis gör den inte sämre.
Wifi Photo via webbläsare, på väg att ladda ner ett foto från min iPhone
Vad: Ben the Bodyguard, iPhone-app
Binärrecension: 0
Splash-screen från Ben the Bodyguard
När jag för länge sen såg sajten som annonserade att Ben the Bodyguard skulle komma som app blev jag kär. Sajten är briljant, den integrerar design, storytelling och interaktionsdesign på ett sätt som jag bara kan lyfta på hatten för. Jag hoppades att det fanns lika mycket substans i appen som i tänket kring sajten.
Mina förväntningar kom kraftigt på skam.
Faktum är att jag aldrig ångrat ett köp på iTunes lika mycket som just den här appen. 38 kronor kostar den, men till och med 7 hade känts som en besvikelse med tanke på hur sällan jag kommer att använda den. Kanske säger det mer om mina förväntningar på vilka problem Ben the Bodyguard skulle lösa, men för mig är appen mest ett exempel på när man lägger för mycket tid på design och för lite på genomtänkta funktioner.
Screenshot från Ben the Bodyguard
Första problemet med Ben the Bodyguard är att det är en egen app med mycket lite integration i telefonen. Det är en överdesignad app där du kan lagra lösenord, foton, anteckningar och kontakter. Den häftigaste funktionen är att du kan importera och exportera foton från ditt vanliga fotoalbum. I övrigt är den mest irriterande, det första man måste göra är stänga av ljudet från den trötta deckarröst som stup i kvarten pratar ur appen.
Det stora problemet med iPhone smarttelefoner och surfplattor är att man är inloggad i en massa appar. Facebook-appen, Twitter-appen, Foursquare-appen, Instagram-appen och så vidare. Jag hade hoppats att Ben the Bodyguard gjorde något åt just det problemet, inte försåg mig med ett serietecknat valv där jag kan lagra kontakter till älskare/älskarinnor och nakenfoton på dem.
Till och med om man har behov av att lagra vissa foton krypterat så tror jag att det finns bättre appar än Ben the Bodyguard för det.
I mitt led att hitta de bästa mätmetoderna för min kropp – allt från energi in, energi ut till sömn, blodtryck och vilopuls – snubblade jag över iPhone-appen Mealsnap. Tänk matdagbok, men du behöver bara ta ett foto på maten. Tillbaka får du en beskrivning på vad du ätit och hur många kalorier det innehåller.
Skeptisk? Det var jag med. Framför allt som appen kostar 22 kronor. Var den värd det?
Jag testade lite med gröt med banan, dumplings och ett mellanmål med kyckling och tzatziki. Den satte alla tre.
Screenshot från Mealsnap
Det som verkligen imponerade var när jag fotade en sushi och den identifierade inte bara sushi, utan också vilka bitarna var. Automagi när den är som bäst!
Screenshot från Mealsnap: sushi
Det hela blev mindre imponerande när jag upptäckte att det faktiskt är människor som skriver in vad bilden föreställer. Mealsnap använder sig av Mechanical Turk, en tjänst som gör att man kan betala verkliga människor små summor för att göra enkla manuella uppgifter som inte datorer klarar än (källa)
När måltiden är identifierad slår Mealsnap upp kaloriinnehållet i sin databas över livsmedel, och du har plötsligt en uppskattning över energiinnehållet. Det intressanta är att den har hyfsat rätt i sina uppskattningar.
Vi är ännu inte framme på en nivå där datorer automagiskt kan berätta hur mycket energi jag stoppar i mig, men det här är tillräckligt bra för att jag ska använda appen. Dessutom fungerar det som en påminnelse om vad jag har ätit när jag sen ska logga det i min Fitbit, men mer om det i ett senare inlägg.
Jag fick tips om Path, en app för iPhone som är ett mellanting mellan en bilddagbok och ett sätt att dela med sig av sitt liv till sina närmaste vänner. Jag var lite skeptisk först, vän av transparens och att dela med sig som jag är. När jag för första gången startade denna app var min första tanke ”Eh, kan man inte koppla ihop den med Facebook?”
Men efter att ha smält den lite så gillar jag den skarpt, och kommer använda den som en personlig dagbok om inte annat. Varför? Enkelheten och ett snygg och överskådligt resultat.
Så här ser resultatet ut i en webbläsare:
Att lägga till grejer är supersimpelt. När man startat appen, tar man ett foto och kan sen lägga till en mening. Meningen kan innehålla tre saker: en kort beskrivning (things), en plats och en eller flera personer. Path, steg 1: när fotot är taget kan man lägga till en mening
Klickar jag på places får jag upp en lista över ställen i närheten. Finns inte mitt ställe med, kan jag lägga till det. Path: lista över platser
För att lägga till en beskrivning klickar jag på ”things”. Jag får upp förslag som jag och andra lagt till tidigare, och kan skriva in nya saker: Path: lägg till saker (verb)
När jag är klar med att lägga till platser, personer och saker ser det ut så här: Path: precis innan jag skickar
Så här ser slutresultatet för mig ut på min iPhone: Path: lista över senaste inlägg
Jag gillar simpelheten. Jag tror att det här kan slå, därför att vissa saker vill man inte dela med sig av till sitt stora nätverk för att de helt enkelt inte är intresserade. Att jag är på en fest, eller att jag städar hemma är intressant för de närmaste men inte för mina 1300 Twitterföljare. Det här är ett sätt att skapa ett filter där jag delar med mig av saker på en relevant arena.
