Bloggvärldsbloggen gör en kvarts pudel

Jag fick ett svar från Lotta Holmström på etikfrågan jag tidigare skickat till henne. I sitt svar undviker Lotta i princip min fråga genom att prata om Aftonbladets officiella ståndpunkt. Jag vet inte vari missförståndet uppstod, då jag efterfrågade Lottas inställning i egenskap av journalist och författare. Jag skickade en följdfråga till Lotta och tänkte vänta med publiceringen av svaren tills hon fått utveckla sitt resonemang mera, men Lotta vill gärna att jag publicerar mailkonversationen redan nu. Så, här är Lottas svar:

Hej Micke!

Det jag främst reagerade mot på pedofil.se var bilderna. Jag tror knappast att dessa barn eller deras föräldrar godkänt att figurera i ett sammahang där pedofili glorifieras. Därför tyckte jag att det var bra att sajten stängdes, så att de inte åsamkades lidande på grund av publiceringen som strider mot alla etiska regler.

Sedan blev jag äcklad av själva texten. Att jämföra pedofili med homosexualitet, som om det vore en naturlig fråga om läggning, äcklar mig. Men du har rätt i att texten i sig inte är brottslig och att man har rätt att uttrycka en åsikt även om den inte är politiskt korrekt. Tillsammans med bilderna tyckte jag däremot att det var en ytterst olämplig publicering, och därför tyckte jag att Motherwitch och de andra bloggarna som kämpade för att stänga ner sajten gjorde en god insats.

Jag skriver Bloggvärldsbloggen i Aftonbladets bloggverktyg, men som våra andra bloggare är det jag som står för det jag skriver och det ska inte ses som Aftonbladets officiella åsikt om jag inte uttryckligen skriver det.

Sedan undrar jag hur du med gott samvete kan publicera en fejkad intervju. Det är säkert självklart för de som känner Motherwitch att hon inte sagt dessa saker, men hur ska en utomstående kunna veta. Jag utgår från att du publicerar även denna fråga, och svarar på den.

Vänliga hälsningar,
Lotta

Jag förtydligade mina frågor och skickade ytterligare ett mail till Lotta:

Hej Lotta,

Först och främst ett förtydligande: Jag ber om ursäkt om jag antytt att det du skulle säga var Aftonbladets officiella linje. Att anställdas enskilda åsikter inte är arbetsgivarens är solklart. Med det sagt:

I ditt svar upplever jag att du gör en halv pudel från det du uttrycker i bloggen. Där uttrycker du glädje över censuren av (texten
på) en sajt som du inser (citat) ”i sig inte är brottslig och att man har rätt att uttrycka en åsikt även om den inte är politiskt korrekt.”

Jag skulle alltså vilja att du svarar på sakfrågan, hur du ser på att du är journalist och författare på att du ser med glädje på censur av lagliga åsikter, och vilken skillnad det är på denna typ av censur och censuren på Kuba.

När det gäller din fråga så hade jag tyckt att det var oetiskt att fejka en intervju om jag vore journalist. Nu är jag inte det. På sin
höjd kan jag tycka att jag balanserar på gränsen, men eftersom jag inte någonstans i intervjun gör en ansats över att göra mig löjlig över Motherwitch, och då jag inte är ute efter att förtala henne utan få henne att framstå som en förkämpe för yttrandefriheten, anser jag att det faller på rätt sida av etikgränsen.

Hälsningar
Micke Kazarnowicz

Här är Lottas förtydligande:

Hej igen!

Jag tycker jag svarade på sakfrågan. Jag är glad att sajten stängdes ner så att barnen slapp bli uthängda. Du får det till censur av
åsikter. Det är din tolkning.

Du själv försvarar sajtens rätt att publicera åsikterna, men verkar bortse från bildpubliceringen. Eller tycker du att även den ligger inom yttrandefriheten? Var går i så fall gränsen? Hur lättklädda, sexifierade bilder barn ska man få publicera på en pedofilsajt?

Vad gäller den fejkade intervjun: Jag tycker inte att man behöver vara journalist för att ta ett ansvar för vad man skriver, och att hålla sig till sanningen. Jag kommer i alla fall framöver att se med skepsis på det du skriver på Åsiktstorped, då jag inte kan lita på att det är sant. I slutändan tror jag att du mest skadar din egen trovärdighet med det här greppet.

Mvh,
Lotta

Lotta försöker få det här till en fråga om flickorna som fanns med på bilderna (som, såvitt jag förstår, kommer ur någon amerikansk film eller teveserie). Istället för att uppmana att agera mot bilderna och föra argumentation mot sajten, tycker Lotta att censur är vägen att gå. Det är dock inte censur i Lottas mening. Bilderna var inte heller ”lättklädda” på det sätt som Lotta implicerar om inte mitt minne sviker mig. Att min trovärdighet hos Lotta skadas av fejkintervjun kan jag absolut leva med.

Dock försvann bilderna från pedofil.se långt innan sajten stängdes ner. Jag undrar hur Lotta såg på det hela ljuset av detta faktum.

Hej Lotta,

Jag håller med om att bilderna var en felaktig publicering, eftersom de inte hade upphovsrätten till dem.

Du är uppenbarligen inte uppdaterad om hur det gick till: bilderna försvann från sajten flera timmar innan den togs ner. Den fanns alltså
uppe med enbart texten. I ljuset av det undrar jag hur du ser på nedsläckningen av sajten?

hälsningar
Micke

Här är Lottas svar:

Hej Micke,

När jag kollade på sajten fanns det bilder av små barn på varje sida. I den cachade google-versionen av sajten syns också att där legat
bilder (även om inte bilderna cachats som tur är), så de kan inte ha varit borta så länge, och jag tror också att det var bildpubliceringen tillsammans med texten som låg bakom opinionsbildningen mot sajten på bland annat Aftonbladet Blogg.

För mig var aldrig detta en yttrandefrihetsfråga, utan en fråga om att skydda oskyldiga barn som hängts ut i ett pedofilsammanhang.

Om sajten borde ha släckts ner utan bilder? Det är en svårare frågeställning. Den är troligtvis inte olaglig. Men det måste också vara fritt fram att opinionsbilda mot en sådan sajt, liksom det står dig fritt att opinionsbilda för den i yttrandefrihetens namn. Beslutet att stänga sajten får däremot webbhotellet stå för, för vad jag förstår var det de som valde att ta ner sajten på grund av kritiken och polisanmälningar.

Opinionsbildningen på Aftonbladet Blogg har jag däremot fortfarande inget att invända mot, förutom uppmaningen på en av bloggarna att
mejlbomba eller hacka sajten. Det skedde mot bakgrund av hur sajten såg ut medan bilderna fortfarande var utlagda, och resonemang kring texten separat från bilderna blir därför teoretiska.

Mvh,
Lotta

Andra bloggar om: , , , , , ,

Etikfråga till Bloggvärldsbloggen

Från: Micke Kazarnowicz
Till: Lotta Holmström
Ämne: Etikfråga

Hej Lotta,

Jag har en fråga om en kommentar du gör i ett inlägg på Bloggvärldsbloggen:

”Det är med glädje jag konstaterar att den vidriga pedofilsajten nu är stängd. Bloggarna här på Aftonbladet Blogg har stor del i det, och ni
ska ha all heder.”

Såvitt jag förstår skriver du Bloggvärldsbloggen i professionellt syfte, alltså som journalist. Du driver även sajten Skriva.net, som handlar om skrivande och författarskap. Jag undrar hur du kan förena dessa yrkesroller med åsikten att det är bra att någon som uttrycker en åsikt, som måhända är obekväm och mycket inkorrekt, men inte olaglig, blir censurerad?

Jag undrar också vilken skillnad du ser på den här typen av censur och Kubas censurering och fängslande av journalister (för att ta ett
exempel)?

(FYI så kommer detta brev, inklusive ett svar från dig, att publiceras på min blogg)

Hälsningar
Micke Kazarnowicz

Fotnot: Här kan du läsa Lottas inlägg.

Andra bloggar om: , , , , ,

London(l)ista, plats 6: The little differences

6. The little differences

– You’ll dig it the most. But you know what the funniest thing about Europe is?
– What?
– It’s the little differences. A lotta the same shit we got here, they got there, but there they’re a little different.
– Examples?

När jag åker utomlands blir de skillnader jag förväntar mig osynliga. Det är de små, oförväntade skillnaderna som växer och tar plats i minnet.

Till exempel patrullerande poliser. Till fots. I London är det såvitt jag förstått en vanlig syn. Sist jag såg en uniformerad polis patrullera till fots i Sverige var ballongbyxor fortfarande inne. När de dessutom är så snygga som polisen som fikade på Kitchen & Pantry är det storbuns. Vilket för mig in på en annan skillnad:

Den låga fuckables-faktorn. En fuckable är en person tillräckligt snygg för att du ska kunna utbrista ”Ska vi knulla nu, eller vill du dansa först?”. Antalet fuckables från London som jag spontant minns så här i efterhänd är tre. Snyggsnuten på Kitchen & Pantry, servitörssnyggot på Luna Rossa och hunken på Beach Blanket Babylon (som för övrigt var från något av de spansktalande länderna i Sydamerika). Mr Classy från flighten räknas inte, eftersom jag inte vet huruvida han var londonbo, eller bara tillfälligt importerad. Teorin att vikingarna körde en beauty drain på Storbritannien verkar stämma.

”Voyeur” är ett franskt ord, vilket är lite ironiskt med tanke på att det förmodligen finns fler övervakningskameror i centrala London än vad det finns i hela Frankrike. Tunnelbanan, nattklubben, taxin, gatan – du kan räkna med att bli inspelad typ överallt. Inte nog med det, du kan också prenumerera på flödet från ett antal kameror i ditt område via digital-teve. Som grannsamverkan, fast digitalt.

Sist, men inte minst har vi ”Vad är skoluniform?”, som såklart är svaret på Jeopardy-frågan ”Får vanligtvis ointressanta 17-åringar att bli rätt sexiga, framför allt om den bärs med skjotan lite slarvigt uppknäppt och slipsen löst hängandes runt halsen”.

Bubblare: Rökning på krogen (slut från 1 juli), cellofaninslagna kakor på cafeer, adressering till lägenhetsnumret istället för namnet på den som bor i lägenheten.

Andra bloggar om: , , ,

Möt kvinnan som gör reklam – för pedofiler

Att föra en debatt kring kontroversiella ämnen i Sverige är idag inte möjligt, trots att vi har grundlagsfäst yttrandefrihet. Superbloggerskan Motherwitch är en av dem som tröttnat på att stå maktlös bredvid, och göra något åt saken. Hon bestämde sig för att hjälpa sajten Pedofil.se att bli känd, vilket resulterade i såväl många blogginlägg, som en artikel i Expressen.se Åsiktstorped har fått en unik intervju med kvinnan bakom aliaset Motherwitch.

När man läser ditt inlägg som tände debatten kräver du att Pedofil.se släcks ner. Varför väljer du att träda fram med det riktiga syftet just nu?
Jag hade hoppats att det skulle komma fler reaktioner av typen ”Men de skriver ju inget som är olagligt, varför ska vi stoppa den sajten?”, men när Aftonbladetbloggarna förvandlades till en virtuell pöbel redo att bränna folk på bål tyckte jag att det gick överstyr.

Varför vill du att Pedofil.se skulle få uppmärksamhet?
I dagens debattklimat här i Sverige kan man inte uttrycka åsikter som gravt avviker från det som anses vara politiskt korrekt utan att direkt bli misstänkliggjord och utpekad som sympatisör. Antingen blir man censurerad, eller tystad genom att ingen vill ta debatten med en. Sverigedemokraterna blev ignorerade av de stora partierna, och se vad som hände.

Du tycker alltså att pedofili är något bra?
Jag tycker att sexuella övergrepp är något vedervärdigt, framför allt om det är barn inblandade. I dagens debatt är pedofil detsamma som någon som förgriper sig på småbarn, men faktum är att det är skillnad på personer som har sexuella tankar om barn, och personer som förgriper sig sexuellt på barn. Man är ju inte våldtäksman automatiskt bara för att man fantiserar om våldtäkter. Det finns många pedofiler som dras med ångest och skuld kring sina fantasier, och som idag inte kan få hjälp på grund av samhällets stimatisering.

Håller du med om det som står på pedofil.se?
Det handlar inte om huruvida jag håller med eller inte. Det handlar om yttrandefrihet, om att kunna säga vad man vill så länge man inte uppmuntrar till lagbrott. De flesta reaktionerna handlar om att stänga ner och censurera sajten, men bara för att en åsikt är obekväm kan vi inte … nej, får vi inte tysta den. Det är en demokratifråga.

Du tycker alltså att man ska få propagera för pedofili?
Jag tycker att man ska få propagera, debattera och diskutera alla ämnen så länge man inte uppmuntrar till lagbrott. Pedofilifrågan är tacksam eftersom den är så infekterad. Ta till exempel Thomas Bodströms förslag att man ska kriminalisera virtuella övergrepp i till exempel Second Life – men folk har ju skjutit ihjäl varandra virtuellt ända sedan Quake [ett av de första first person shooter-spelen med stöd för spel över internet, reds anm.] och ingen har velat kriminalisera det? Vi behöver få ett friskare debattklimat i världen och i Sverige.

Är du nöjd med resultatet av din reklamkampanj?
Jag hade hoppats på mer reaktioner som försvarade yttrandefriheten, men jag förväntade mig inte mer än det här. Jag förstår att Expressens skribenter måste röra sig i en svart-vit värld, och att de inte kan föra en nyanserad debatt, men jag hade hoppats att bloggarnas reaktioner hade varit mer debattvilliga vuxna och mindre blodtörstig medeltida pöbel.

Fotnot: du hittar Motherwitchs originalinlägg på Aftonbladet Blogg

Andra bloggar om: , , , , ,

London(l)ista, plats 7: Carol Channing & Fuego Manzana

7. Carol Channing & Fuego Manzana

Det var på Lonsdale jag gjorde bekantskap med först Carol Channing, och sedan Fuego Manzana. Jag erkänner att Carol på ytan inte såg så speciell ut. Om jag bara gått efter utseende så hade jag missat en bra upplevelse. Trots sin ålder visade hon sig vara väldigt fräsch. Sofistikerad. Hon omgavs av en svag doft av hallon och champagne. Det var svårt att inte bli betagen i Carol redan efter första sekunderna. Jag hade lätt kunnat spendera hela kvällen med Falcon Crest-bitchens efternamne, men så råkade jag på Fuego Manzana.

Smaka på namnet. Fuego. Manzana.

Tänker du porrskådis? Det är inte en helt galet tänkt, med tanke på hur het Fuego var. Det var ett flyktigt möte, över på kanske en kvart, men jag kände smaken av honom ända tills jag sköljde bort den med en drink på Montgomery Place.

Jag erkänner att jag inte har varit på speciellt många cocktailbarer, men jag har svårt att föreställa mig någon bättre än The Lonsdale i Notting Hill. Skön mix av snygga lokaler, housig pop och trevlig service. Det finns något otroligt civiliserat över att få bordsplacering för att kunna dricka cocktails.

Carol Channing är gjord på champagne, hallonkonjak (Eau de Vie) och färska hallon. Den skapades 1984 och är mycket riktigt döpt efter skådespelerskan. Fuego Manzana är gjord på rom, färskt granny smith-äpple, hemgjord chililikör och lime. Namnet är spanska och betyder eldäpple.

Om ni är i Notting Hill, missa inte det här fantastiska stället. Mycket bra inledning på partykväll eller som lounge med ett par vänner.

Andra bloggar om: , , , ,

London(l)ista, plats 8: Roka fett japansk mat gör

8. Roka fett japansk mat görroka_small.jpg

Lördagen var skönt dekadent. Shopping på Harvey Nicks och Harrods följd av lunch med champagne, vaktel och gåslever, japanese style. Det enda som kunnat göra lunchen mer dekadent var om vi beställt kobe-biff á 130 pund filén och sedan haft en orgie med femton oskulder på matbordet. Man måste dock beställa kobe-biffen i förväg, och sex med de få oskulderna i restaurangen hade inneburit såväl en omdefinition av ”barnkär” som en längre fängelsevistelse.

Som matupplevelse betraktat går lunchen på Roka direkt upp på topp-två listan, endast slagen av avsmakningsmenyn på Gondolen i Stockholm. Roka har egentligen bättre mat, snyggare inredning och bättre service, medan Gondolen har bättre utsikt som tillsammans med kompositionen måltid-vinval gör att de tar hem segern på mållinjen.

(Under lördagkvällen insåg jag och Dexo att vi bägge gillar Ursula LeGuin, och att vi bägge ogillar Star Wars. Yoda-syntaxen i punkt åtta är således inte bara en korrekt beskrivning av resturang Roka och en måttligt dålig göteborgsvits, det är också en subtil referens som ingen annan fattar.)

Andra bloggar om: , ,

London(l)ista, plats 9: In-flight-flirt med Victor Lang

Listan över intryck från London fortsätter.

9. In-flight-flirt med Victor LangMin heta in-flight-flirt
Well, det var väl inte exakt Gabby Solis-Marquez dejt jag flirtade med hela vägen från att vi köade för att gå ombord på planet, tills att vi klev av det i London, men han var lika stilig. Han hade sällskap av en kvinnlig kollega. Eller möjligen en fru som var otroligt cool med hans flirtande med killar. Jag hade torsdagskvällen oplanerad och såg fram mot en classy drink med mr Almost Lang, men jag lyckades inte hitta honom efter att vi klivit av. Tuff skit.

Istället blev det middag på Luna Rossa i Notting Hill. Mycket italienskt ställe, komplett med äldre upprörd farbror som springer runt och ömsom skriker på italienska till sin personal – som alla verkar vara italienare, som tur är, för det är ju oproduktivt att skälla på folk på ett språk de inte förstår tänker jag – och ömsom klappar på kunderna och undrar om allt är till belåtenhet. Väldigt goda pizzor.

När jag skulle sova fastnade jag framför en brittisk variant av ”gissa ordet”. När jag ser de svenska programmen vill jag slita av mig benet så jag kan improvisera en skämskudde med det, men den brittiska programledaren var bra. Han småsnack var ganska förtrollande. Det fungerade alltså, men jag kan inte sätta fingret på om det är en kulturell skillnad, språklig dito eller om jag bara stötte på ett lysande undantag som bekräftar regeln.

Andra bloggar om: , ,

London(l)ista, plats 10: Språka på engelska

Eftersom jag älskar London, älskar listor och älskar att blogga så måste bloggande av en lista över intryck från London vara kärlek i kubik. Allt detta levererat från ett Oslo så regnigt att om jag bara ignorerar alla söta norrmän och tittar på den fula snubben som sitter tvärs över från mig, så kan jag låtsas att jag fortfarande är i London. Well, det och avsaknadet av heltäckningsmattor och konstiga odörer på flygplatsen.

10. Min engelska accentPrata gotländska annars ...

Jag kan inte härma dialekter. Om du så pekade med en pistol på, säg, en söt kattunge och hotade att skjuta den så skulle min gotländska likt förbannat misstas för ett försök att härma värmländska (har hänt!). Likadant är det med engelska. Jag kan inte medvetet låta som en britt, för att inte tala om australiensare (”Are you from india?”). Däremot börjar jag omedvetet ta efter folks dialekter, vilket gör att jag lätt misstas för idiotturist som försöker låta brittisk. Det händer även på svenska. Om du någonsin tycker att jag tar efter din dialekt eller dina uttryck, är det inte för att driva med dig. Såvida du inte heter Anna Skipper, men då förtjänar du att drivas med.

Andra bloggar om: , , ,

Tack för att du väntar

Jag har spenderat en och en halv timma med ”Tack för att du väntar” uppläst på engelska var tionde sekund. Jag är lite för bakfull för att sortera i upplevelserna idag, men jag kan avslöja att de innehåller bland annat fantastik mat, hångel med underåriga och bajsmän (inget av detta samtidigt, dock). Imorrn kommer jag ha massor med tid att både sortera och skriva när jag spenderar hela dagen med att flyga hem via Oslo, eftersom strejken gör att alla direktflyg London-Stockholm med SAS är inställda.

Tills dess får du leka Miss Marple eller Hercule Poirot, vilket du nu föredrar (själv gillar jag Miss Marple bäst). Maila svaren till micke snabel-a asiktstorped.se så kanske du får en överraskning hemskickad.

PS. Grattis Sandra, Oswald och Sophia, som vann i förra tävlingen. Priser är inhandlade och kommer (förutsatt att jag kommer hem)!

Så. Jävla. Bra.

Visserligen bidrar det faktum att jag är i London och sitter på Kitchen & Pantry med vuxenvälling till jag är på så bra humör, men när jag läser bloggande på så hög nivå hos Bögjävlar – till exempel det här inlägget av Tomas Hemstad – så skulle jag lika gärna kunnat sitta på ett sunkhak i Örkeljunga och vara nästan lika lycklig.

Jag kan inte bestämma mig för om det är skönt eller jobbigt att vara bortrest när det sitter en sån här lapp i min port?

mordbrand.jpg

Andra bloggar om: , ,