Lätt förväntansfull

Saker som jag är lätt förväntansfull inför just nu:

Motherfucker. […] Garanterat sommarens no-brainer. Och det menar jag på ett bra sätt.

Emma recenserar Transformers. Jag var förväntansfull redan innan jag såg trailern, och det här är cocktailbäret på grädden på moset.

Fallskärmshopparpremiär. Om bara vädret håller i sig (och jag får tag i någon som kan packa om min reservskärm) så gör jag mitt 119:e hopp i nästa vecka. Så här såg det ut första gången:

Pride. Okej, jag kanske inte ser fram mot schlagerkvällen, men BWO och Backroom Matches på scen, paneldebatt med Bögjävlarna och en guidad båttur i Gaystockholm plus party och en massa människor jag numera bara träffar typ en gång om året. Och så paraden. Jag började grina när jag läste Dexos inlägg om hans paradupplevelse idag. På jobbet. That’s a first. Men vad fan, jag har ju redan visat hela paketet för dem.

Jag undrar om jag ska försöka torrlägga Patricia i år igen?

PS. Jag måste erkänna att jag inte är helt oförväntansfull inför uppföljaren med mr P. Vi ska bara se till att vara i Stockholm samtidigt. DS.

Andra bloggar om: , , ,

Recap

George Michael
Heter George Michael så på riktigt också, eller är det bara ett artistnamn? Jag kom på att om jag gifte mig med honom och tog hans efternamn så skulle jag vara Michael Michael. Hur som helst är jag ingen konsertmänniska, jag har blivit mer upphetsad av dokumentärer på Discovery än jag blev av ett (nästan) fullsatt Globen. Inte ens George Michaels porrvideo på storbild hjälpte.

Straighta killar
Straight men can’t hug är 00-talets White men can’t jump. Den heterosexuella manlighetens kris kan inte illustreras bättre än av de två straighta killarna som kramades hej då i lördags på tunnelbanan. Samma bild kan även användas i Encyclopaedia Britannica för att förklara ”plain awkward”.

Lino
Det var många roliga människor ute i lördags, och jag stötte nog ihop med de flesta. Jag älskade typ alla i lördags, och då hade jag inte tagit några andra substanser än Absolut Vodka. Dock i rätt stora mängder. Jag träffade Ronny från QX (japp, jag älskade honom också) och konstaterade ”Du är betydligt längre än jag trodde” varpå han svarade ”Du ser mycket snällare ut än jag trodde”.

Die Hard 4.0
Om man ser den som en action-men-inte-Die-Hard-action så kan man absolut ge den en trea i betyg. Ser man den som en Die Hard-film förtjänar den max en tvåa. Om man är generös.

Baris Jeltsins lesbiska syster, men kvinnlig liksom

I julas konstaterade Dexo och jag att jag inte gör mig i drag, vilket jag också har bildbevis på. Vi pratar rent utseendemässigt, folks, för innerst inne är jag laddad med östrogen. Via Bobby hittade jag ”Hur kvinnlig är du?”-testet och fick typ jackpot. Och jag försökte inte ens överdriva.

Jag kommer bli en grym Angelina Jolie.

Din poäng: 216
Du är laddad med östrogen och det råder ingen tvekan om att du är kvinnlig! You go girl!

Totalt har 65264 personer tagit testet. Den genomsnittliga manlighetspoängen bland alla dessa är: 188.92766303

Kvinnlighetstestet om mig (notera att jag är över genomsnittet)

För att vara säker gjort jag också Manlighetstestet, som bekräftade det hela:

Din poäng: 118
Du är en mognande kille. Om några år är du att kallas en man. Ta en öl och lär av de äldre så blir du en god man.

Totalt har 160419 personer tagit testet. Den genomsnittliga manlighetspoängen bland alla dessa är: 114.29223471

Förresten, har jag berättat vad jag tycker om personer som konstruerar såna här test och tycker att det här är humor av det oironiska slaget? Ja, det har jag.

Andra bloggar om: , , , ,

Vinnaren i Mr Gay Sweden 2007 korad

Har jag någonsin berättat att jag en gång ställde upp i Mr Gay Sweden? Och att jag dessutom var dopad? Inte? Påminn mig om att göra det nån gång.

Anyhow, i år ska det koras två Mr Gay Sweden. Men den riktiga striden står mellan Leo B och Navid. Varför vänta tills efter Pride när man redan idag kan kora vinnaren? Här har vi våra två finalister:

Leo B: www.mrgaysweden.se
Navid: www.clean-group.com

Rond 1: Domännamn
Denna rond är en enkel match för Leo B, som vinner utan att egentligen behöva gå in i ringen. Clean-Group.com är bara ett HB från att vara en lokal städfirma som vill låta stor enligt principen ”vi lägger bara till -gruppen efter vårt namn”. Testa själv. Ta vilket namn som helst. Kapa alla ord utom ett nyckelord, lägg till ”-gruppen”, och företaget låter typ tio gånger så stort. ICA -> ICA-gruppen. Fast det funkar inte med porrbiografer, Basement-gruppen leder associationerna till något annat.

Leo B 1
Navid 0

Rond 2: Design
Om Leo B vann första ronden utan att behöva gå in i ringen, så förlorar bägge här eftersom de inte ens spelar rätt sport. Frågan är bara vilken av sajterna gjort ett försök att tigga goodwill från alla PK-bögar genom att outsourca designarbetet till en autistisk, blind, neurosedynskadad flata, som specialicerat sig på att designa sajter med fötterna?

Leo B 0
Navid 0

Rond 3: Partylokal
Navid vinner på teknisk KO. Connection som partylokal är bara snäppet bättre än Vårbergsskolans gympasal. Nej, förresten, i en gympasal hade man kunnat göra en pastisch på en high school prom med ”Homocumming king” (som för övrigt är en mycket coolare titel än Mr Gay Sweden). Lägg till Christine Meltzer som Sylvia i juryn och du kammar hem publicitetsjackpot när hovet rasar.

Leo B 0
Navid 1

Rond 4: Sponsorer
Leo B vinner på walk over, då Navid inte listar några sponsorer. Leo listar bland alla andra prestigefyllda och glamourösa märken Maskeradaffären, Birka Cruises och Chokladogram. Finlandskryssning iklädd gimpdräkt med chokladdoppade kulor är vad varje Mr Gay Sweden önskar sig efter en turné på RFSL-fester på orter som Prostökna och Ödeshög.

Leo B 1
Navid 0

Rond 5: Helhetsintryck
Mr Club Connection, Mr Patricia och Mr RFSL Stockholm är med och slåss om Leos version av Mr Gay Sweden. Dessutom skänker Leo överskottet från finalfesten till Poshitiva Gruppen, vilket borde vara titelmatchens motsvarighet till när en Fröken Sverige-kandidat svarar ”Fred på jorden” på frågan vad hon önskar sig mest av allt. Vi kan konstatera att Leo hade haft större chans att vinna om hon klätt ut sig till ett jätteöra och gått fem ronder mot Mike Tyson.

Första stycket på Navids Mr Gay Sweden-sida är ”Once a year there is one person who will have the honor of representing the swedish gay men by carrying the title Mr Gay Sweden for a year.” Jag säger bara: represent this, asshole:

Represent this, asshole

Leo B 1
Navid 0

Slutresultat: Vinnaren av årets Mr Gay Sweden-titel är Leo B, med 3 ronder mot Navids enda. Vilket är lite queer eftersom Leo är tjej.

PS. Jag kan också avslöja att Mr Queer i år blir en delfinbög. Queer as Åke Green!

Andra bloggar om:

PS.

Om det mot all förmodan går att lagra sig själv på ett neuralt nätverk i framtiden, i väntan på en klonad kropp framställd ur DNA, kan jag ju teoretiskt bli vem jag vill. I det fallet är det här min önskelista snedstreck testamente:

1. Jake Gyllenhaals DNA, en spegel, ett ostört rum på flådigt hotell, två veckors förbrukning av glidmedel.
2. Angelina Jolies DNA, ett tajt läderfodral, två pall kondomer och ett system med kö-lappar.

(Alla som följer Ben & Jerryismen får ligga med mig i endera formen när det väl är dags, såklart.)

DS.

Andra bloggar om: ,

Jag är inte helt säker på att jag kommer sluta existera (Ave Ben & Jerry)

Ross: So, I just finished this fascinating book. By the year 2030, there’ll be computers that can carry out the same amount of functions as an actual human brain. So theoretically you could download your thoughts and memories into this computer and-and-and live forever as a machine.

Chandler: And I just realized I can sleep with my eyes open.

[Monica kommer in]

Monica: Hey!

Ross and Chandler: Hey!

Monica: (hoppar över en flyttkartong) Honey, that’s a great idea nailing the boxes to the floor!

Chandler: I didn’t nail the boxes to the floor.

Monica: Oh, So you can move them!

Chandler: Yes, and while I’m doing that, Ross has a great computer story for you.

– Friends, S06E07, The one where Phoebe runs

Det sägs att riktigt gamla människor känner sig klara med livet. Att de, om inte välkomnar, så i alla fall accepterar tanken på att de ska dö. Jag har svårt att tro att jag någonsin kommer känna mig så mätt på livet.

När jag var liten var min fascination för vampyrer snarare en fascination för deras odödlighet än något annat. Jag kunde aldrig bestämma mig för om priset var värt det. Jag kan fortfarande fundera på hur jag skulle göra om jag fick valet att leva för evigt, men aldrig se dagsljus på riktigt igen. Dessutom verkar vampyrer inte ha sex (well, förutom Selene i Underworld, då) vilket är typ döden. Inte undra på att Louis blev bitter – evigt liv och inget sex är en enkel biljett till Bitterville.

Anyhow, jag läser fortfarande boken som triggade min rekordkorta trettioårskris, som egentligen var en shit-jag-ska-dö-en-dag-kris snarare än en fan-jag-fyller-30-kris, och började fundera på följande scenario:

Tänk att man om femtio har superdatorer baserade på neurala nätverk, precis som vår hjärna. Ponera sen att man kan överföra alla minnen, erfarenheter, kunskaper och annat … jox från en människohjärna till dessa datorer som får det mesta vi har idag att likna trasiga kulramar. Ungefär som att kopiera innehållet på en CD-skiva till datorns hårddisk.

Möjligheten att vi kommer kunna läsa hjärnans innehåll och kopiera över innehållet till neurala nätverk är kanske lite långsökt. Men långsökt är en essentiell ingrediens i religioner. Hur som helst så skänker tanken mig ungefär samma tröst som jag gissar att en kristen känner vid tanken på ”livet efter detta”. Teknologi som religion. Högteknologism.

Det ironiska är att jag, vars största noja är att inte existera, som är hyfsat övertygad att jag inte alls kommer vara mätt på livet om jag så lever till hundratjugo, får panik av den här tanken.

Rent teoretiskt skulle jag kunna leva vidare som en virtuell varelse under en lång, lång tid. Visserligen även här utan sex, men jag slipper i alla fall döda människor för att suga blod ur dem vilket är en annan grej med vampyrer som för mig är snudd på en deal-breaker. Dessutom borde mänskligheten kunna framställa syntetiska kroppar som fungerar bättre än våra biologiska bara jag väntar tillräckligt länge. Eller klona fram min gamla kropp utifrån mitt sparade DNA.

Grejen är att jag vid tanken känner samma ångestkantade panikkänslor som jag känner inför tanken att jag kanske inte existerar en dag. Om man nu skulle kunna överföra allt i min hjärna, rubbet, till en levande, medveten kopia av mig så kommer kopian ändå inte vara jag. Inte ur mitt perspektiv. Frågar man kopian så är han såklart jag. Han skulle ha minnena, erfarenheterna, kunskaperna. För utomstående skulle han verka vara Micke av precis samma anledningar. Men den här känslan jag har just nu – att jag är – skulle försvinna i samma stund min hjärna slutar fungera. Hur jag än spelar så förlorar jag, för jag slutar existera.

Fatta, inte ens min egenpåhittade religion kan trösta mig. Jag ger härmed upp och startar officiellt Ben & Jerry-ismen: ”Vi kanske inte kommer leva för evigt, men vi ska njuta som fan på vägen dit.” Any takers?

Andra bloggar om: , ,

Handhångelfråga

Chandler: I am telling you, years from now, schoolchildren will study it as one of the greatest first dates of all time. It was unbelievable! We could totally be ourselves, we didn’t have to play any games…

Monica: So have you called her yet?

Chandler: Let her know I like her? What are you, insane? It’s the next day! How needy do I want to seem? I’m right, right?

Joey and Ross: Oh, yeah. Yeah. Let her dangle.

Monica: I can’t believe my parents are actually pressuring me to find one of you people.

– Friends, S01E20, ”The one with the evil orthodontist”

Egentligen var vädret det sämsta tänkbara. Det var en typisk ta en kopp varm choklad och spränga sig själv i luften-kväll. Jag hade haft en halvt avslagen och oproduktiv helg, och förväntade mig inga stordåd från min sida. Det kanske var därför det blev så avslappnat. Istället för att försöka simma i en förutbestämd riktning la jag mig och bara flöt med.

Dejten med mr. P kan sammanfattas så här:
Graf över dejten med mr P

Fråga: fake yawn-move light som ursäkt för handhångel i biomörkret, är det Peter Parker i Spider-man 1 (charmig tönt) eller Peter Parker i Spider-man 3 (skämskuddetönt)? Inte för att jag någonsin skulle göra det, men jag har en kompis …

(Kompisen hälsar förresten att en biodejt med handhångel är värd minst tre whatever-dejter utan något hångel alls. Barasånivet.)

Andra bloggar om: ,

Bögjävlar anamma

”Bögjävlar” har fått marinera i ett par dagar, sedan jag läste ut den i helgen. Det mesta som behöver sägas om den sägs av Dexo.

Till exempel att det egentligen är såna här texter en bra svensk gaytidning borde innehålla. Det här är inte lika mycket en bok som en samling riktigt bra artiklar från en tidning som skulle kunna vara riktigt intressant.

Eller att det är intressant att Karl Andersson och Destroyer inte kommer till tals i boken, vilket vore helt naturligt. Det roliga är att Anders Wallner hade då fått det mycket svettigt om öronen och hade fått skriva den ena bortförklaringen efter den andra för det faktum att Prides ”kulturdel” ägnar sig åt moralisering. Vilket är vidrigt mycket värre än om programmet bara bestod av Anna Book och Samatha Fox. (Anders, om du läser det här ser jag fram emot ditt resonemang i frågan.)

Hur som helst är Pride bara ett symtom, inte ett problem. Ett symtom för att gayvärlden i Sverige är en liten ankdamm där det inte finns plats för något annat än mainstream. Marknaden är för liten. Jag är lika ledsen som Bögjävlarna är för att Backroom Matches (som låter mindre bra på skiva, men som är suveräna live) får så lite publik att de är förvisade till lilla scenen strax innan midnatt, eller för att tidningar som Straight och Sylvester inte överlever.

Bögjävlar som bok är klart läsvärd oavsett. Alla texter är smarta (och alla Bögjävlarna ligger högt på min brainfuck-lista), och även om samtalen ibland känns … stylade, så innehåller även de guldkorn. Om jag fortfarande vore inblandad i utbildningen av skolinformatörer för RFSL Stockholm så skulle den bli obligatorisk lektyr på kursen.

Däremot tror jag att Bögjävlar som blogg kommer bidra med mycket mer till gaykulturen i Sverige än boken gör.

(Boken Bögjävlar har ISBN 9173893129)

Andra bloggar om: , , ,

Världsrekord i 30-årskris

I morse hände något konstigt.

Jag gick hemifrån sådär speedad som man kan vara morgonen efter en dålig natts sömn och en fullspäckad dag framför sig.

På tunnelbanan till jobbet reflekterar Svetlana, en av huvudpersonerna i boken jag läser, hur en av hennes kolleger åldrats. Det slår henne väldigt plötsligt. Tidigare har hon mest tänkt på att tiden för henne går mycket långsammare för dem än för alla på jorden, då de färdas nästan i ljusets hastighet. Precis när jag läst det kliver jag av på Gärdets tunnelbanestation. Jag tänker återigen på hur grå och trist den bruna färgen på stationen känns, och får som vanligt bunker-feeling.

Utanför Pressbyrån får jag syn på en bild på Anders Lundin på någon av kvällstidningarnas bilagor. Jag tänker på hur gammal han ser ut, och förstår förvåningen Svetlana känt i boken bara någon minut tidigare.

I den långa gången ut mot Tegeluddsvägen drabbas jag av en kvävande känsla. Jag fyller 30 i år. Jag är dödlig. Livet har ett slut, och just då kändes det som om slutet närmade sig så snabbt att det skulle hinna ikapp mig innan jag hunnit ut ur tunneln. En del av mig reflekterade roat över att det var otippat att drabbas av trettioårskris på grund av Anders Lundin och en bok, medan största delen paralyserat av skräck stirrade på det här monstret som plötsligt hoppat ut ur ångestgarderoben.

När jag kom ut i solskenet försvann känslan lika fort som den dykt upp. Kompakt-kris. Very 2007, ne?

Andra bloggar om: ,