En sen Bögjävlar-fundering

En fundering kring boken och fenomenet Bögjävlar:

Karl Andersson, mannen bakom tidningen Destroyer, har gjort ungefär det Bögjävlarna skriver om sin bok: Karl saknade en produkt och skapade den. Han skiter i vad andra tycker och han påstår sig inte presentera någon annan än sig själv.

Minst tre av bögjävlarna har mig veterligen direkt koppling till Karl Andersson.

Karl och Destroyer omnämns i förbigående på i alla fall ett ställe i boken, ändå fick Karl Andersson mig veterligen inte ens frågan om han ville skriva ett avsnitt till boken. Det hade varit en sak om hans infallsvinkel inte fått plats, men att inte ens få frågan … well, det gör ju att i alla fall jag undrar varför.

Jag vägrar att tro att det beror på att Destroyer av vissa klassas som en pedofiltidning. Det skulle ju innebär att alla Bögjävlarna bara var Schotteniuska moralhycklande penistanter i maskeraddräkt med horn. Jag tror bättre om de två Bögjävlar jag träffat irl.

Så, Bögjävlar, vad säger ni?

Andra bloggar om: , ,

Bögjävlar anamma

”Bögjävlar” har fått marinera i ett par dagar, sedan jag läste ut den i helgen. Det mesta som behöver sägas om den sägs av Dexo.

Till exempel att det egentligen är såna här texter en bra svensk gaytidning borde innehålla. Det här är inte lika mycket en bok som en samling riktigt bra artiklar från en tidning som skulle kunna vara riktigt intressant.

Eller att det är intressant att Karl Andersson och Destroyer inte kommer till tals i boken, vilket vore helt naturligt. Det roliga är att Anders Wallner hade då fått det mycket svettigt om öronen och hade fått skriva den ena bortförklaringen efter den andra för det faktum att Prides ”kulturdel” ägnar sig åt moralisering. Vilket är vidrigt mycket värre än om programmet bara bestod av Anna Book och Samatha Fox. (Anders, om du läser det här ser jag fram emot ditt resonemang i frågan.)

Hur som helst är Pride bara ett symtom, inte ett problem. Ett symtom för att gayvärlden i Sverige är en liten ankdamm där det inte finns plats för något annat än mainstream. Marknaden är för liten. Jag är lika ledsen som Bögjävlarna är för att Backroom Matches (som låter mindre bra på skiva, men som är suveräna live) får så lite publik att de är förvisade till lilla scenen strax innan midnatt, eller för att tidningar som Straight och Sylvester inte överlever.

Bögjävlar som bok är klart läsvärd oavsett. Alla texter är smarta (och alla Bögjävlarna ligger högt på min brainfuck-lista), och även om samtalen ibland känns … stylade, så innehåller även de guldkorn. Om jag fortfarande vore inblandad i utbildningen av skolinformatörer för RFSL Stockholm så skulle den bli obligatorisk lektyr på kursen.

Däremot tror jag att Bögjävlar som blogg kommer bidra med mycket mer till gaykulturen i Sverige än boken gör.

(Boken Bögjävlar har ISBN 9173893129)

Andra bloggar om: , , ,