Det är snart Pride, och i år finns en extra stor anledning att ta sig till Pride House i Kulturhuset; Jag, Carlos Diaz och Finn Hellman kommer att prata om makt och raggning på nätcommunities typ Qruiser. Vem är åtråvärd, vem har makt och hur ser objektifieringen ut?
Jag kommer att prata om det utifrån min resa från normalt otränad till vältränad, och om det jag noterat på Qruiser och Sylvester (när det begav sig) utifrån den erfarenheten.
Ibland kan du bli outad på de konstigaste sätt. Som till exempel när du gillar något på Facebook och faktumet att du gillar det dyker upp i en Facebook-annons för just det. Personligen skulle jag hellre se mitt namn i Facebook-annonser där jag gillar ”att ta den i alla hål utan skydd” (eller ”it rough” om man har Facebook på engelska) än att, som Sören Juvas, skylta med att jag gillar Bodström: Sören Juvas gillar Thomas Bodström
Jag är förvånad över hur många som fortfarande, 2010, samlar in e-postadresser bara för att de kan. De tänker uppenbarligen inte på att det oftast är ineffektivt och i vissa fall kontraproduktivt.
Gratis nybörjarguide till billigt flyg http://bit.ly/c20DuQ RT:a gärna!
Länken leder till ett blogginlägg där du ombeds lämna din e-postadress så kommer guiden (en PDF-fil) att skickas till dig. Att samla in e-postadresser utan vidare förklaring luktar spamfälla lång väg, vilket jag också påpekade för personen bakom twitterkontot. Förklaringen var att man också fick ett nyhetsbrev (som nästan ingen någonsin avprenumererat från) på köpet. Det framgick ingenstans (dock är sidan nu uppdaterad så att det framgår). Om vi bortser från det korkade i att använda PDF:er på webben, det snåla i att inte erbjuda en direktlänk till PDF:en i fråga och det naiva i att be ett nätverk av personer att RT:a något som man inte kan avgöra värdet på återstår det korkade i att samla in e-postadresser bara för att.
Exempel 2: Elaine Bergqvist och kommunikation
Elaine Bergqvists nyhetsbrev
Här om dagen fick jag e-post från Elaine Bergqvist om hennes nya sajt i samarbete med reklambyrån Soft. Det utskicket skickades till min privata e-postadress, utan någon vidare förklaring till varför jag fått det. Jag kan mycket väl tänka mig att jag någon gång skrivit upp mig nåstonstans, men det gjorde mig inte mindre irriterad över reklamutskicket. Jag är nämligen säker på att jag inte uttryckligen bett om att få nyhetsbrev från varken Soft eller Elaine Bergqvist. Däremot kan jag säkert ha missat att bocka av någon ruta när jag registrerat mig för något annat. (Att Soft sedan har ett system där webbversionen av nyhetsbrevet har adressen http://www.soft.se/softspam/newsletter/view.php är ett exempel på ogenomtänkt URL-strategi. Spam vill väl ingen seriös leverantör av e-postutskick förknippas med?).
Exempel 3: SJ och ljudboken
Tredje exemplet på samma sak är SJ och ljudboken. Inför midsommar har SJ en goodwillkampanj: de ger bort Mordet på Orientexpressen som ljudbok. Ett smart drag: många åker någonstans över midsommar och en ljudbok är ett utmärkt tidsfördriv. Alla, oavsett om de är kunder eller inte, kommer att tänka på SJ när de lyssnar på boken. Dels finns en naturlig koppling då orientexpressen är ett tåg, dels tror jag att man gör en positiv koppling till SJ under lyssnandet, eftersom man fått boken från dem. Problemet är att man för att få boken måste godkänna användarvillkoren. För att godkänna dem måste man också gå med på att få ett nyhetsbrev.
Konstiga villkor från SJ
Om du vill samla in e-postadresser, ha en sida/en ruta på sin sida där du tydligt ger användaren möjlighet att lämna sin e-postadress för att få uppdateringar från dig. Du kommer att få in färre e-postadresser än SJ och Budgetresande i exemplen ovan, men de du får in kommer på riktigt vara intresserade av att få ditt nyhetsbrev. De kommer inte att känna sig irriterade över att du skickar nyhetsbrev till dem, eller undra varför du mailar dem och hur du fick deras e-postadress.
Omvänt, om du gör som i exemplen ovan så använder du samma princip som spammare. Det enda som skiljer dig är att du med ganska småaktiga metoder fått användarens godkännande, vilket säger att du agerar på rätt sida om lagen. Etiskt däremot är du inget annat än en spammare.
Det jag skulle ha gjort om jag vore Budgetresande är att lägga ut informationen på min blogg. Det är vad sociala medier handlar om: generositet och att dela med sig utan att ställa krav på förhand. Om jag vore SJ hade jag haft en separat checkruta, obockad som standard, för nyhetsbrev så att användarna kunde välja att bara ladda hem boken utan att få spam på köpet. Om du ska ge bort något, ge antingen bort det som en bonus till dina befintliga prenumeranter, eller ge bort det till alla. En köpt e-postadress är inte värd något, även om du köpt den av ägaren.
I Elaine Bergqvists fall hade jag valt att skriva varför personerna jag skickar nyhetsbrevet till får det. (Och dessutom valt en reklambyrå som, 2010, inte gör sajter helt i Flash. Är Soft Farfars spöke, måntro?)
Stockholmare har lika mycket hyfs i kollektivtrafiken utsvultna hyenor har bordskick.
Idag behärskar majoriteten ”stå på höger sida i rulltrappan”, och SL har dessutom – sisådär fem år efter att det blev en de facto-standard bland resenärerna – satt upp skyltar vid rulltrapporna om att man just står på höger sida så att de som vill gå i rulltrappan kan göra det på vänster. För att snabba på processen med nästa stora etiketts- och effektivitetsproblem har jag därför skrivit en manual. Ni kan kalla mig kollektivtrafikens Magdalena Ribbing om ni vill:
1. Köa inte framför dörrarna i tunnelbanan
Framför allt på stationer där många kliver av går det snabbare om avstigande först får göra just det, innan folk börjar kliva på. För att det ska gå snabbt att kliva av behövs mer än en liten lucka i mitten. Blockera inte dörrarna när du köar i tunnelbanan
Köa istället på sidan av dörrarna: När du köar, stå vid sidan av dörrarna
2. Träng dig inte i kön
Varje gång jag ser ett exempel på folk som köar på vid sidan av dörrarna för att släppa av folk, ser jag också någon som går förbi hela kön och kliver på. Gärna innan alla klivit av. Varje gång det här händer dödar gud en söt kattunge. Hur många kattungar har du på ditt samvete? Vill du ha denna kattunges liv på ditt samvete?
3. Kön till bussar går från vänster
Det här är min största pet peeve med bussåkning. Folk som står på busshållplatsen och väntar bildar oftast kö till vänster om dörren. Sen kommer det alltid någon springandes i sista stund från andra riktningen, och istället för att ställa sig sist i kön ställer de sig längst fram. Varje gång det här händer dör två kattungar. Manual för bussköande
Medan ni var upptagna med att dregla över Carl Philip och/eller en massa filmande drottningar (aka ”fotbolls-VM”) smög jag in i Carl Phlips verkstad och tog en bild på hans lite mer obskyra konstverk. (Skojar bara, jag har ingen aning var bilden kommer ifrån, eller vad motivet egentligen ska föreställa.) Häst som ... hjälper sin fallna ryttare
Det här gamla ryska frimärket är onekligen fascinerande. Jag tänker genast på Indiana Jones och ”This is how we say goodbye in Germany”. Fast ”Russia” då: Ryskt frimärke
1) med oantastlig fingertoppskänsla inom valfritt område
2) med övernaturligt cool begåvning
3) underbart awesome
Exempel:
”Både Saruman och Gandalf har magiska krafter, men Gandalf är mer bögisk.”
”Det var en av de häftigaste kvällarna i mitt liv. Den hade allt. Det var bögiskt!”
Etymologi: En väns dotter skulle förklara hur det kom sig att två andra vänner, David och Paul, är tillsammans: ”Jo, de är bögiska.”
Du som har egen blogg (eller skapar digitalt innehåll på andra ställen) och/eller är stammis här har ett övertag om du vill få en av mina tre Flattr-invites. Mer om det på min jobb-blogg.
För dig som inte vill ha Flattr eller Voddler bjuder jag på några fan-hyllningar av Lady Gaga (som Pojkfröken missat innan han avslutade sin kavalkad). De här är mina favoriter:
Och, kanske BÄSTA tributen ever: chat-roulette-versionen av Telephone. Den här kan man älska även om man inte gillar Gaga. Han som gör den borde bli en heders-Pojkfröken.
Jag har legat i en sommarflunsa sedan i onsdags kväll. Det kanske låter tråkigt, men med lite feber och Cocillana-Etyfin blir hela livet som regisserat av David Lynch.
Bilderna föreställer inte Per Gessle 1989 och Mona Sahlin 2010. Det är Per Gessle på bägge bilderna. Bilderna föreställer inte heller mig, men de illustrerar ungefär hur jag känner mig före och efter den här flunsan. Just nu skulle jag känna mig snygg om jag såg ut som ”efter”-bilden nedan: Per Gessle -89 och -10
Jag kan också upplysa att jag hade fel när jag sa till folk att Ben & Jerry’s är en bra universalmedicin mot allt. Jag har ätit sex paket Ben & Jerry’s (Cherry Garcia är tillbaka!) och inte blivit friskare. Däremot fetare. Vilket säkert är detsamma i vissa kulturer. Hade jag inte tränat så hade jag vid det här fallet varit känd för kvällspress-läsare som ”Sveriges fetaste bloggare”. True story.
Hur som helst, för dig som vill gräva ner dig ännu djupare i känslan feberyra blandat med morfin kan jag rekommendera trailern till Robogeisha. Inte ens David Lynch på LSD skulle kunnat göra den bättre.
Förresten: vad vet du om Melanotan II? Erfarenheter?
