Författare: Michael Kazarnowicz

Min nya älskling

Jag har knappt använt min K800i i två veckor och den är redan min favoritpryl. Den kändes bra redan när jag packade upp den. Bra storlek, snygg färg. Den känns också gedigen, den enda detaljen som känns plastig är skjutluckan framför kameralinsen.
SonyEricsson K800i, framsida
En hel del av förtjusningen ligger i 3G. Att surfa med den inbyggda webbläsaren går snuskigt fort när man använder sig av wap-sajter, och jag har till och med kollat min egen blogg utan att bli alltför uttråkad av laddningstiden. Det går alltså utmärkt att surfa även till ”vanliga” webbsajter och inte bara till wap-diton. Webbläsaren har för övrigt väldigt liten text, men den är mycket skarp och det går att zooma in om man skulle ha problem med storleken. Behärskar man T9-inmatning någotsånär kan man lätt skriva blogginlägg eller snacka med folk på Qruiser (via wap-interfacet på wap.qruiser.com). En annan skön detalj är att telefonen har en inbyggd RSS-läsare. Nu kan man läsa sina favoritbloggar via RSS-flödet, fast det förtar visserligen en hel del av upplevelsen om bloggaren använder bilder eller externa länkar.

Det finns såklart en radio, som funkar som alla portabla radioapparater: sådär. Det mest irriterande är när sändningen plötsligt tystnar i någon sekund medan displayen visar ”Updating frequency”. K800i har också inbyggd mp3-spelare. För att lösa lagringsfrågan (foton och mp3-filer tar en del plats) använder den sig av minneskort: Memorystick micro. Hyfsat billigt kort, från omkring 600 spänn för 1 GB, som också är den största storleken hittills. Tyvärr är kortet för tillfället slut överallt, så jag har ännu inte testat de funktionerna. Hittills har jag klarat mig med de 80 megabyte som finns inbyggda i telefonen.

Att koppla ihop telefonen med datorn är enkelt med den medföljande sladden. När jag väljer ”file transfer mode” dyker den upp som en enhet i utforskaren och det är enkelt att överföra filer från och till telefonen. Det är också enkelt att koppla upp datorn med den medföljande programvaran.

Sony Ericsson K800i, kamera
För första gången är jag riktigt nöjd med kameran i en mobiltelefon. Både S700i och K700i, mina tidigare telefoner hade en taskig ursäkt till kamera, men bilderna tagna med den här kameran funkar riktigt bra. Till exempel är bilden i det här inlägget tagen med mobilkameran. Till skillnad från tidigare telefoner har K800i inte en lampa utan en riktig kamerablixt, vilket också är ett uppsving. Nedanför finns två bilder, ena tagen med en Canon IXUS 700, vilket är en bra konsumentkamera, den andra med en K800i. Bägge bilderna är tagna med blixt från respektive enhet. (Klicka på bilden för större version)

Jämförelse

K800i har också en ”blog this picture”-funktion, men bilden postas till ett Blogger-konto som skapas första gången du bloggar en bild. Jag gissar att det bara är en tidsfråga innan det dyker upp modifierade versioner av programvara till telefonen som gör att man kan posta bilden till en existerande blogg på Blogger.

Jag kollade runt bland de olika operatörerna och de som var billigast på telefonen var Tre. 139 kronor per månad i 18 månader gör 2502 kronor för mobilen. Tillsammans med ett 3Bomben-abonnemang för 49:- per månad hamnar man strax under 200 per månad för abonnemang och mobil. Jämför jag till exempel Telenor, 150:- förhöjd avgift i 18 månader så kostar telefonen fortfarande 625 kronor kontant. Nu får jag visserligen ringa för de 99 kronor per månad som Telenors billigaste abonnemang kostar, men hittills är jag lika nöjd med Tre som jag var med Telenor som jag lämnade då jag gick över till 3G. En lite rolig bonus är MSN Messenger i mobilen, som ingår gratis i Tre-abonnemanget. När jag loggar in via mobilen dyker jag upp som ”online” på MSN Messenger och kan ta emot och skicka meddelanden rätt enkelt.

Det enda minuset i den här telefonen är batteritiden som inte alls kan tävla med mina tidigare 2G-telefoner. Det problemet delar den visserligen med samtliga 3G-enheter, och med en extra laddare för knappt 200 kan jag ladda telefonen både hemma och på jobbet.

Endera dagen ska jag testa att skriva blogginlägg med min K800i också.

Andra bloggar om: , , , ,

Kvällen efter en ambivalent morgon

Stort alkoholintag, för lite sömn, hård fysisk träning har tagit ut sin rätt. Hjärtskärande trötthet gjorde att jag inte orkade med valvakor och all spänning och sökte istället tröst i ”Vänner”. Det fungerade inte. Åt chokladkakor med mjölk. Fortfarande ingenting. Läste bloggar, men håglösheten la sig framför texterna och gjorde dem obskyra och svårtillgängliga.

Dexo gav mig recept på botemedlet. Cognac och mörk choklad behövdes inte. Ikväll får The Radio Dept vara soundtrack tills jag somnar. Jag hoppas jag att solen skiner imorrn, trots att det inte är söndag.

Ambivalent söndagsmorgon

Hur kul är det på en skala att komma hem i samma kläder man hade på sig igår kväll och fortfarande känna sig smått berusad klockan 08:42 en söndagsmorgon, när man har en heldag med hård träning framför sig?

Svaret är: jäkligt kul. I alla fall om gårdagskvällen innebar trevligt sällskap, skön housemusik och bra sex.

Det är när allt händer helt spontant det blir som bäst. Jag tar saker som de kommer och vill inte jinxa hela grejen, så jag ska inte prata för mycket om det. Men killen i fråga har fina ljusblå ögon, en fantastiskt fin krökning på läpparna när han ler, och sexiga händer. Och så är han passionerad för det han gör. Sånt är sexigt.

Nu ska jag iväg och köra Bodypump, sen är det Bodycombat-träning följt av två och en halv timmas dansträning. Om du läser en notis med rubriken ”Man dog under träning” så gäller den förmodligen mig. Men det var det värt.

Sa jag att han har mycket schyst kropp också?

Andra bloggar om: , ,

Pooljungfru jagas av ökänt luder med krispiga trosor

Jag trodde jag skulle få se ”Lady in the water” ikväll. Jag trodde jag skulle få se en rätt medioker halvskräckis, men fick istället se en new age-inspirerad saga som är borde vara förbehållen att berättas för barn som heter Månstråle eller Solblomma, av föräldrar som experimenterat för mycket med hallucinogena droger.

Historien är enkel (och här ska du sluta läsa om du inte vill ha spoilers):
Mystisk kvinna bor i ett jordrum under en pool och snattar skinande saker. Sjöjungfru my ass. Pooljungfru med starka drag av skata, snarare. Stammande man jobbar som fastighetsskötare, upptäcker kvinnan och ramlar ner i poolen. Kvinnan räddar fastighetsskötaren, som sedermera upptäcker att hon inte är en människa utan en ”narf”.

M Night Shyamalan gillar uppenbarligen att kolla på Nickelodeon när han röker på. ”Narf!” är nämligen ett uttryck som Pinky i serien ”Pinky & The Brain” använder som kraftuttryck (Kolla ungefär 55 sekunder in i den här filmen så hör du Pinky säga namnet på pooljungfrun) Narf är också slang för att kräkas, eller ett ord som en fjärdeklassare skulle använda. Men vänta, det blir bättre!

Narfen har ett uppdrag, och det är att ”väcka” en budbärare. Tyvärr vet hon inte vem budbäraren är, trots att hon kan se in i framtiden. Narfen jagas också av något som ser ut som en förväxt varg med gräs på ryggen. Gräset är kamouflage, så den ska kunna gömma sig osedd i just gräs. Tur att narfen/pooljungfrun inte dök upp i en betongförort. Gräsvargen heter ”scrunt”.

Scrunt är, enligt Urban Dictionary, ”[A] combination of three words – skanky crusty cunt; used to describe a woman of ill repute” eller ”The dried vag crust left in a pair of two day old panties.” Jag är lite osäker på symboliken här, men uppenbarligen jagas alltså poolskatan pooljungfrun av ett beryktat luder som inte bytt trosor på länge.

Historien vacklar sedan på den apfeta, självlysande linjen mellan finstämd new age-saga och lyteskomik, och ju längre in i filmen vi kommer, desto oftare ramlar den ner i lyteskomikens hårda betonggolv. Tyvärr är skyddsnätet på semester någon annanstans.

Hur som helst, den slutgiltiga, kosmiska orgasmen kommer ihop i ett jättecrescendo komplett med gråtande systrar, ”allt har en mening och alla männisor är sammankopplade” och healing medelst handpåläggning. Sedan kommer en jätteörn och hämtar pooljungfrun, som alltså slutfört sitt uppdrag. Scrunten får storstryk av tre apor med grenar på. Scrunten bröt nämligen mot ”reglerna” när den anföll narfen, eftersom narfen hade fri lejd efter fullbordat uppdrag. Men narfen var nämligen ingen vanlig narf, hon var ”narfmadam” (typ drottning alltså) och scrunten tog risken.

”Aporna med grenar på” döptes när M Night Shyamalan fått the munchies efter en särdeles stark variant av ganja och hamnat på en prettorestaurang med fancy-schmancy efterrätter. ”I want ten of those whatchayoucallem, tartuics. Oh man, great word! I think I shall call the limb-monkeys that!”

Tartuic är mycket onda och sägs ha dödat sina föräldrar under natten de föddes. Rättvisa och regler är dock mycket viktiga för dessa mycket onda varelser, som alltså slår scrunten för att den bryter mot reglerna.

Det roligaste av allt är att den som var påtänkt till rollen som den stammande fastighetsskötaren var … Kevin Costner. Det hade liksom varit pricken över i:t på något sätt.

Det mest tragiska skulle ha kunnat vara att M Night Shyamalan har castat sig själv i rollen som ”budbäraren” (eller ”frälsaren”), men det är ännu mer tragiskt att han trodde att Philip Seymour Hoffman tackade nej till en roll i filmen på grund av ”schemakonflikter”.

Det här är nog en mycket intressant film om man har lite kvalitetsgräs att röka under tiden, men helt nykter gör den här filmen sig bäst osedd. Jag har spelat tevespel med betydligt bättre storyline.

Andra bloggar om: , , ,

Klimax

Jag har inte haft bloggtorka så mycket som jag har har haft ett enormt späckat schema. Två av mina professionella roller nådde varsitt klimax ungefär samtidigt, på samma gång som höstterminen slog en Koenigsegg i acceleration och toppfart. Egentligen har jag haft massor att skriva om.

Under de två senaste veckorna har jag …

… glatt mig åt att de mobilfria zonerna är en flopp av Friends In Need-karaktär. Folk bryr sig inte om var de sitter när de pratar i mobil, vilket bådar gott för mänskligheten. Synd att Linda Rosing kandiderar för riksdagen och inte landstinget, hon skulle nog öka intelligensnivån om hon kom in i Stockholms Landsting.

… tränat järnet. Jag har köpt årskort på SATS, terminskort på Danscenter, bokat in minst fyra evenemang jag ska delta i under hösten och träffat många av mina favoritinstruktörer. Jag har blivit insvuren i ”The Buffalo Club”, och jag har Bodypump 59, Bodycombat 29, Bodystep 65 och Bodyjam 38.

… sett ”C.R.A.Z.Y.”, ”Snakes on a Plane”, ”Hotet inifrån” och ”John Tucker Must Die”. Alla utom den sista rekommenderas i fallande skala.

… överdoserat Desperate Housewives och drömt att min mamma varit en mördare av Bree möter mrs Applewhite-snitt.

… dejtat. Påminn mig om att berätta om det här, jag har haft mycket funderingar kring dejtande de sista månaderna.

… bestämt mig för att inte ställa upp i Fling. Egentligen tycker jag att jag borde se det innan jag bestämmer mig, men när alla som sett det bestämt säger ”Gör det inte!” så måste jag lyssna.

… haft dåligt samvete över att jag ännu inte berättat för er om min show i Las Vegas, fast jag lovat det. Men snart, så …

… genomfört det evenemang jag arbetat med det senaste halvåret i mitt heltidsjobb. Allt gick bra, och de skavanker som fanns gav mig bara blodad tand till nästa gång. Då ska det bli ännu bättre.

… ännu inte hunnit läsa alla mina favoritbloggare. Men det dämpar separationsångesten från ”Wheel of time” och ”Desperate Housewives” att veta att det finns en massa godis från mina favoriter att läsa i helgen.

Kronans kalsonger

När vi ändå är inne på kalsonger så har Kronan lanserat kalsonger med ”anor från Svenska försvaret”. (Bild från Metro, 31/8)
Kronans kalsonger i Metro
Jag vet inte om bilden som används samband med notisen kom med pressreleasen från Kronan, eller om det är Metro själva som hitta den. Det är inte heller den viktigaste frågan, det jag framförallt undrar är: var är kuken? Är det en väldigt outrustad kille, eller en tjej med hårig mage som är modell?

Jag tror att killen som är Kronans kalsongmodell snarare ska bära modellen här nedanför, som jag hittade på Pride. Innehållsdeklarationen utanpå verkar ju överensstämma med innehållet.
Kalsonger, David av Michelangelo

Andra bloggar om: , ,

Kalsonger för fotbollslår

Som jag har skrivit tidigare finns det vissa nackdelar när man har fotbollslår. Att hitta rätt kalsonger är på vissa sätt svårare än att hitta rätt byxor.

Problemet med att ha stora lår i fel kallingar är tvåfaldigt: dels riskerar man att kallingarna kryper upp i häcken (En så kallad ”arne”, om det sker från höger eller vänster sida. Sker det från bägge är det en ”dubbel-arne”). Dels kan låren skava mot varandra vilket ger upphov till skavsår som är både smärtsamma och orsakar en rätt skitnödig gångstil. Det senare förvärras i kubik om kalsongerna har sömmar som kan skava vid benens insidor.

JC:s kalsonger, ”Adam”, har bra passform när det gäller lårens storlek. De har också lite roligare design med både enfärgade och mönstrade tyger och har en skön, bred resår som håller för tvätt. Största nackdelen är att de har rätt grova sömkanter vid lårens insidor. De har också en tendens att krypa upp i häcken. Visserligen inte lika långt som H&M:s egna märke som ibland behöver hittas med hjälp av koloskopi, men det är inte speciellt bekvämt. Hittills är de dock det bästa lågbudgetalternativet jag hittat, med tre par för 199 spänn.

Salming har många snygga kallingar, men passformen på dem är knepig. Jag har provat både medium och large, och enda skillnaden är hur mycket benen kryper upp och hur … knepigt själva paketet ser ut i dem. Det är som om kalsongerna är gjorda för att innehålla könsorganens motsvarighet till Linda Rosings bröst. Många av modellerna innehåller också en hög andel syntet, vilket är ett stort NO-NO när det gäller vardagskallingar (däremot är det fantastiskt i träningskalsonger). Med tanke på priset förväntar jag mig både bättre passform, bättre material och bättre hållbarhet.

Björn Borg går bort på grund av en pinsam VD som vid en intervju sagt att ”I våra kalsonger får man mera sex”. Märket är förvisso inte lika skämmigt som Dressmanns släkten-kommer-på-dig-när-du-onanerar-pinsamma ”Man underwear”, men inget jag skulle vilja hittas död i.

The shit när det gäller kalsonger för fotbollslår är Calvin Klein. Passformen på deras kallingar är utmärkt. De sitter bra kring låren och kryper inte upp i häcken. Påsen för paketet är väldimensionerad, och de sitter bra även efter en hel dag. Det finns inga jobbiga sömkanter som kan skava mot lårens insida, och sömmarna på utsidan är lite skruvade (tänk Levi’s Engineered). Enda minusen är att de är enfärgade vilket är tråkigt i längden, och att resåren är lite väl smal. De verkar dock hålla formen efter tvätt, och är hittills de enda märkeskallingarna värda sitt rätt höga pris. Buy Quality, Cry Once.

Andra bloggar om: , , ,

Jeans för fotbollslår

Min före detta kollega på gymmet, Christel, har vid ett par tillfällen utnämnt min rumpa till �fastaste häcken i Täby�, vilket är enormt smickrande. Jag är rätt nöjd med mina fotbollslår och min fasta häck, men det finns en aning smolk i min bägare. Smolket stavas ”att hitta byxor och kalsonger”.

Bästaste bästa Maria är tillbaka i Sverige på blixtvisit, och vi spenderade halva fredagen på shopping. Jag behövde lite sobrare kontorskläder utan att det blir kostym, och Maria tände på alla fyra. Hon utnämnde sig direkt till min stylist och pekade på saker jag skulle prova. Efter en dryg timma hade jag utökat min garderob med två skjortor, en manchesterkavaj, pullover och gubbkeps.

Byxorna däremot, blev svårare. Jeansmodet just nu är ganska smalt, vilket ställer till problem. Jag provade sju olika modeller som alla skulle vara ”rätt rymliga i låren” medan Maria sa ”gå bort en bit”, ”vänd dig om” och ”jag är skeptisk”. Det var jag också; 506:orna funkade inte ens när jag gick upp till 34 i midja, likaså var det med tre andra spridda modeller. Tvätten på jeansen satte också vissa begränsningar, eftersom jag var ute efter en mörk tvätt. En positiv överraskning var att Levi’s har uppdaterat sin 501-modell och gjort den rymligare i låren. 509:orna är också sobra, bredare i låren utan att vara baggy. Alltså: har du också breda lår och problem med att hitta rätt jeans, kolla in Levi’s 501 och 509. Även Levi’s Blue (modell 5000) i ”greyed out”, som innehåller 26 procent av ett mer flexibelt material, passar oss med grova lår och fungerar utmärkt på såväl krogen som på ett kundmöte.

Därutöver finns också Levi’s Engineered-modeller, men de känns aningens mer ”leisure” än ”business”. Dessutom hade modellen jag provade igår lock på bakfickorna, sänkte totalbetyget till ”inte värda att köpa”.

Andra bloggar om: , , ,