Michael Kazarnowicz – Sida 12 – Being Micke Kazarnowicz

#dagensshorts 11 juni

Det är lördag, och då är det tillåtet att klä ner sig lite. Det intressanta med kortbyxor i det här fallet är att kortbyxor i mjukisbyxematerial många gånger ser propra ut på ett sätt som inte mjukisbyxor gör. Jag skulle till exempel aldrig gå runt på stan i mjukisbyxor, men dagens shorts (Björn Borg) funkade utmärkt.

T-shirten, från Emperor’s New Clothes har ett riktigt snyggt print som är gjort i hög kvalitet. Synd att inte resten av t-shirten (som jag hittade på Urban Outfitters i Toronto) är i lika bra kvalitet. När jag skulle ta på mig den såg jag att den vridit sig och blivit sned. Jag behöver inga sneda t-shirts, jag är queer nog själv.

#dagensshorts 10 juni

Dagens kortbyxor är ett par ljust gråvita chinosshorts från Björn Borg.

Skjortan är vintage: buren av någon soldat (private, first class om man ser på gradbeteckningen på ärmen) under en tid när syntetmaterial ansågs bättre än bomull. Jag förstår varför man då också bar undertröjor/wifebeaters under skjortorna för tyget är inte speciellt skönt mot kroppen. Second hand-butiken där den är införskaffad hade några fler arméskjortor, vissa hade till och med den forna ägarens namn inskrivet.

Träna med mig i sommar

Jag kommer att vara hemma stora delar av sommaren och kör en del fasta pass. Vill du följa med mig och träna så kan du göra det på följande tider:

tisdagar 17.20, World Class Nybroplan, Bodyjam
torsdagar 18.00, World Class Döbelnsgatan, Bodyjam
lördagar 10.00, World Class Nybroplan, Bodycombat
lördagar 11.00, World Class Nybroplan, Bodypump

Det här är de fasta passen, sen kommer en del vick också som jag kommer uppdatera om ifall det finns intresse.

Om du inte har kort, säg till mig så sätter jag upp dig som gäst.

(Och du som inte har testat Bodyjam, så här ser finalen ut i den koreografi vi precis påbörjat. Grym musik, grym koreografi!)

#dagensshorts 9 juni

Shortsoffensiven fortsätter. Kortbyxor FTW! Det jag gillar med skatemärken som DC är att de gör det mesta oversized och baggy, och sen gör de rätt dressade shorts.

Shortsoffensiv

Jag har förstått att det finns människor som tycker att män inte kan bära shorts i innerstan. Det jag inte har förstått är varför. Under min USA-resa köpte jag på mig tre par shorts och bestämde mig redan där att det här skulle bli sommaren när jag nästan uteslutande bar det plagg, som näst efter kilt, måste vara det skönaste att bära en varm sommardag.

Shorts på män diskrimineras på ett sätt som gör mig förvånad över att Pär Ström inte läst in en feministisk konspiration i det. IDG har tydligen en klädkod som förbjuder män att bära annat än långbyxor (däremot får kvinnor bära kjol, det ”signalerar inte samma sak som när en man bär shorts”). I Umeå fick manliga bussförare inte jobba i kortbyxor, då de inte ingick i uniformen. Däremot ingick en kjol, vilket en driftig bussförare tog fasta på och bar just kjol. Grand har tydligen shortsförbud efter 18.

Idag när jag uppdaterade min Facebook-status om shortsoffensiven blev det diskussioner. Dels om håriga ben, dels om att män ska bära shorts hemma eller på stranden – aldrig i stan eller på jobbet.

Jag förklarar härmed krig mot modereaktionärerna och hatare av håriga ben. Jag kommer att bära shorts varje dag fram till sista augusti. Varje dag kommer jag att posta #dagensshorts och samlingshashtaggen för offensiven är #shortsmaffia

Här är dagens shorts:

(Andra som bär shorts i stan: Alexander Bard, @fredrikw, @dodsmaskinen, @peterbengtson och @tobiasholdstock)

”Det Globala köket” missbrukar nyckelhålsmärkningen

UPPDATERAT Jag håller på att försöka hitta sätt att så exakt som möjligt mäta hur mycket energi min kropp gör av med, och hur mycket jag fyller på med. Jag har övergett Philips Directlife för Fitbit (jag kommer att skriva om det framöver) och en sak jag gör är loggar vad jag får i mig.

Igår köpte jag en Bulgur & Lins-sallad med falafel från ”Det Globala Köket”. Den har nyckelhålsmärkning, och jag reflekterade inte över det förrän jag skulle logga den. Då insåg jag att de dels inte anger totalenergin för hela portionen utan per 100 gram. Dessutom anges inte totalvikten, utan vikten på ingredienserna i sig. Det krävs ganska avancerad huvudräkning för att komma fram till hur mycket energi den här portionen innehåller.

Man skulle kunna tänka sig att en nyckehålsmärkt rätt skulle ha en hyfsat bra energibalans för en genomsnittlig person? Fel. ”Det Globala Kökets” sallad innehåller 877 kalorier. Det är fler kalorier än en Big Mac med en liten pommes frites och en apelsinjuice från McDonalds (som innehåler 835 kalorier tillsammans). ~~Nu struntar nyckelhålsmärkningen i det totala energiinnehållet, så rent formellt gör ”Det Globala Köket” inget fel, men etiskt är det väldigt tveksamt.~~ Nyckelhålet har ett krav att färdigförpackad mat av den här typen har en fördelning där 30% av energin kommer från fett. Det är alltså ett direkt brott mot livsmedelslagen som ”Det Globala Köket” gör.

Salladen från ”Det Globala Köket” hittade jag i Vi-butiken i Hornstull, men de verkar också sälja en hel del till COOP-butikerna. Jag tycker att även handlarna har ett ansvar här och kommer att ställa frågan till dem hur de ser på att en nyckehålsmärkt portionsförpackning innehåller 44% av energibehovet för en genomsnittlig vuxen.

Det Globala Köket har inte svarat på e-postförfrågan. COOP svarade ganska omgående på en e-postförfrågan med en följdfråga, varpå Henrik Malmsten, biträdande kategorichef för färdiglagat svarade så här:

Hej Micke,

Denna produkt skall inte vara nyckelhålsmärkt!

Efter samtal med leverantören som beklagar det inträffade, man har använt fel gördel till fel produkt, så är detta nu korrigerat.

Naturligtvis så skall man som kund kunna lita på den märkningen som varorna i butiken har.
Dom flesta utgår också ifrån att det är korrekt, men när det blir fel är vi tacksamma för de uppmärksamma kunderna som påtalar när något inte stämmer!

Henrik Malmsten

Coop Inköp & Kategori AB
Biträdande Kategorichef Chark/Färdiglagat/Fisk/Deli

VI-butikerna svarade först inte på mailet, men efter att jag postat på deras Facebook-sida fick jag följande svar:

Hej

Jag heter Bengt Blom och är bl.annat ansvarig för färsk färdigmat hos Vi-Butikerna

När det gäller Globala köket som leverantör är det ej en leverantör som vi centralt godkänt
Men den lokala Vi-butiken som är sin egen handlare kan mycket väl förhandla leverantörer lokalt
Då åligger det butiken att ta fullt ansvar i alla lägen..

COOP däremot har denna leverantör förhandlat centralt

Man kan ha synpunkter på bristande information på den aktuella förpackningen

Jag trots allt detta tillskrivit leverantören att se över sin märkning samt informerat COOP centralt i denna
fråga

Med vänlig hälsning

Bengt Blom
Produktchef färskvaror

Jag friar hellre än fäller, och ger ”Det Globala Köket” en andra chans. När jag undersöker deras övriga sallader finns det inte en enda produkt från dem som innehåller mindre än 30% energi från fett. Deras sallader är direkt onyttiga (det är inte LHCF-mat då de innehåller kolhydrater). De har dock wok-rätter som håller sig inom ramarna för nyckehålsmärkning utifrån fettperspektiv, och de verkar vara förpackade i samma typ av förpackning som salladerna. Jag följer upp och återkommer!

Uppdaterat New York-tips

UPPDATERAT 2012-03-26 Nu går det att få 3G-data i USA via AT&T!

Du behöver 1 GoPhone-abonnemang, en iPhone (funkar fint på 4 enligt källor, och min 4S funkar utmärkt) och wifi vid aktiveringen, för att fixa inställningarna.

Gör så här:

Gå in i en AT&T-butik. Be att få köpa enbart ”a GoPhone kit” utan telefon. Säg inte att det ska vara till en iPhone, då kommer du bara att få en massa argument om att det inte fungerar. Jag fick frågan och sa att jag hade en Android-telefon hemma som jag tänkte använda. Du kan inte få ett micro-SIM, så du kommer att behöva klippa till SIM-kortet för hand.

Det finns fyra alternativ:

fritt med 10 cent/minut i samtalskostnad och 20 cent per sms, kostnaden dras från en förköpt pott
2 USD per dag du använder (ringer/sms:ar), fria samtal och sms den dagen. Kostnaden dras från en förköpt pott
25 USD för 250 fria minuter, fria sms. Gäller i 30 dagar.
50 USD för obegänsat med samtal och fria sms i 30 dagar.

Du måste lägga till ett datapaket . Det bästa är 25 USD för 500 MB data.

Jag valde alternativ 2) så för 50 USD (eller drygt 57 med skatt i New York) fick jag 250 minuter, fria sms och 500 MB data.

Jag åkte hem, stängde av ”cellular data” under inställningar, klippte till kortet och stoppade in det i telefonen.

Via wifi surfade jag sedan till unlockit.co.nz/unlockit/ i Safari på min iPhone. Där valde jag att ändra inställningarna till USA – AT&T och installera profilen som sajten gav mig.

Jag gick in och satte på ”cellular data” och voila: fungerande 3G på kontantkort.

Använder du det här rekommenderar jag starkt att du Flattrar originalkällan (jag var den första som Flattrade det inlägget trots att det är 10 månader gammalt) och/eller ger en liten slant till upphovspersonen bakom Unlockit (kan göras genom att surfa från en desktop till sajten). ᔥ

Gamla tipset (funkar fortfarande om du inte vill testa AT&T)
Det är fortfarande T-Mobile som gäller, men nu heter deras kontantabonnemang ”S70 Loose Activation Kit”. Det finns med 0.5 GB data och 2 GB data. Det senare kostar 70 USD (76.21 inkl. skatter), det förra är 20 USD billigare. I bägge ingår ”unlimited calls and text messages”.

Det lustiga är att jag var inne på T-Mobilebutiken på 700-nånting Broadway och möttes där av ”yeah, we don’t have that anymore” när jag frågade om det gamla abonnemanget. När jag frågade om något liknande så sa hon att det inte fanns något såvida jag inte var student och hade ett studentvisa. Jag gick nedslagen därifrån och tänkte att jag var utlämnad till wifi på Starbucks, men bestämde mig för att ge en annan T-Mobilebutik en chans eftersom samma sak hände förra gången.

I nästa butik var tjejen extremt hjälpsam, sa att det jag ville ha inte fanns men det fanns ett liknande (det jag skaffade). Kontentan: lita inte på någon i butikerna i USA. Ser de lite trötta och ointresserade ut så är chansen stor att de inte vet. Inte ens om de är ”manager”.

UPPDATERING:
Det går att köpa kit även hos Radio Shack, se kommentaren från Magnus Svedberg nedan.

Har du ett kort som köpts för mindre än tre månader (90 dagar sedan) och inte har några pengar (de 70 dollar du fyller på gäller i 30 dagar) kan du fylla på det via telefonen med hjälp av ett kreditkort. På det sättet kan du ha tillgång till nät direkt när du kliver av planet. Det är också ett bra sätt att återanvända kort och slippa jaga rätt på T-Mobile/Radio Shack-butiker.

Stoppa in SIM-kortet.
Ring upp nummer *233
Följ instruktionerna. Du behöver ett kredit/betalkort (både siffrorna, giltighetsdatum och cvc-kod). Du behöver också veta vad faktureringsadressen för kortet är, och telefonnumret som kortet är registrerat på (det vill säga ditt nummer hemma i Sverige, inte det amerikanska nummer du ska fylla på). Jag fick slå in mitt telefonnummer två gånger, första gången påstod den att numret inte var detsamma som kortföretaget hade. Andra gången fungerade det. För dig som vill behålla ditt amerikanska nummer är tipset att fylla på kortet inom tre månader från sista påfyllning även om du inte är i USA (kan göras via T-Mobiles sajt)

Utmaning: #bejaka istället för att negga

X på Twitter i november: ”Det är så jävla kallt i Sverige på vintern!”

X på Twitter i maj: ”Det är så jävla varmt, jag orkar inte!”

Vem X egentligen är spelar ingen roll. X lyckas symbolisera gnällspiken som finns i dig, mig, arbetskamraten, grannen och kompisen. Gnällandet är enkelt och bekvämt, det ger oss något att samlas kring och att prata om. Lite gnäll kan vara kul, men märker vi när lite lagom jag-har-inte-fått-kaffe-än-negg övergår i Lyckliga Kompisarnas hit ”Allting är skit”?

Jag tror att många fastnar i neggoträsket, inklusive mig själv. Det är klart att det finns människor som har rätt att negga. Livet är inte rättvist, och vissa människor drabbas av mångdubbelt fler motgångar än de statistiskt sett borde; en av föräldrarna dör i förtid samtidigt som man blir arbetslös och ena barnet får cancer och partnern lämnar en. Dessa personer neggar dock sällan, de har fullt upp med att hantera sin sammandrabbning med livet.

Eller, för att uttrycka det i min favorittyp av diagram:

Igår gick jag på Götgatan och såg ett studentflak på avstånd. Plötsligt kom jag på mig själv med att tänka ”åh fuck – studentflak. Orka. Jävla idioter som spelar hög musik och blir fulla på flak. Hoppas ni trillar av och bryter båtbenet allihop.”

Jag tror att vi väljer väldigt mycket av vår syn på livet. Jag kunde där och då välja att störa mig på det, rycka på axlarna eller bejaka det. Vilket känns mest konstruktivt? Faktum är att jag, när jag tänkte efter, hellre tolererade. Så länge de inte kör studentflaken utanför mitt sovrumsfönster på natten så kan jag hantera det. Det minsta jag kan göra är tolerera det, om inte annat så för min egen mentala hälsa. Att gå runt och vara småsur på saker jag ändå inte kan påverka känns som ett bra sätt att förkorta livet.

Men jag vill ta det ett steg längre: jag vill bli ännu bättre på att bejaka. När jag nyligen var i USA aktualiserades en generalisering jag håller för sann: amerikaner är generellt bättre på att bejaka andra människor än vad vi svenskar är. Tänk dig att en kille endast iklädd kalsonger och högklackade skor skulle dansa poledance i Stockholms tunnelbana. Vad skulle reaktionen bli? Jag sätter pengar på att den inte skulle bli så här:

Min utmaning är alltså att under hela juni bejaka allt sånt som folk gör för att ha kul eller trevligt, eller för att visa hur annorlunda de är och som inte direkt påverkar mina val och min frihet att göra som jag vill. Det ska bli ett intressant experiment som jag tror kommer att göra mig till en ännu gladare och trevligare människa. Hakar du på?

Om du gör det och har Twitter eller blogg: hjälp till att inspirera andra genom att berätta vad du bejakat istället för att negga. Hashtaggen #bejaka känns självklar. Bloggar du och länkar hit (eller skickar länken till mig) så sammanställer jag historierna.

PS. Saker som är undantagna: personer var inkompetens i vilket yrke de än må ha, drabbar mig och personer som spelar dragspel eller fiol på tunnelbanan. Men här kommer jag, istället för att negga tyst, knyta näven i fickan och vara småsur, ta upp det med dem direkt.

Grym app för att kolla ditt energiintag + liten besvikelse

I mitt led att hitta de bästa mätmetoderna för min kropp – allt från energi in, energi ut till sömn, blodtryck och vilopuls – snubblade jag över iPhone-appen Mealsnap. Tänk matdagbok, men du behöver bara ta ett foto på maten. Tillbaka får du en beskrivning på vad du ätit och hur många kalorier det innehåller.

Skeptisk? Det var jag med. Framför allt som appen kostar 22 kronor. Var den värd det?

Jag testade lite med gröt med banan, dumplings och ett mellanmål med kyckling och tzatziki. Den satte alla tre.

Det som verkligen imponerade var när jag fotade en sushi och den identifierade inte bara sushi, utan också vilka bitarna var. Automagi när den är som bäst!

Det hela blev mindre imponerande när jag upptäckte att det faktiskt är människor som skriver in vad bilden föreställer. Mealsnap använder sig av Mechanical Turk, en tjänst som gör att man kan betala verkliga människor små summor för att göra enkla manuella uppgifter som inte datorer klarar än (källa)

När måltiden är identifierad slår Mealsnap upp kaloriinnehållet i sin databas över livsmedel, och du har plötsligt en uppskattning över energiinnehållet. Det intressanta är att den har hyfsat rätt i sina uppskattningar.

Vi är ännu inte framme på en nivå där datorer automagiskt kan berätta hur mycket energi jag stoppar i mig, men det här är tillräckligt bra för att jag ska använda appen. Dessutom fungerar det som en påminnelse om vad jag har ätit när jag sen ska logga det i min Fitbit, men mer om det i ett senare inlägg.

Så var den värd 22 kronor? Absolut.

Dagens citat: Om prostitution och att ångra sig

Jag ångrar absolut ingenting, att ångra är att hata sig själv en smula och det har jag förbjudit mig själv att göra. Egenkärlek är en plikt. Och det heter sexarbete och inte prostitution. Det finns fler prostituerade i Sveriges riksdag än det någonsin funnits på Malmskillnadsgatan. Att prostituera sig är att sälja sin själ för pengar och framgång. Att sälja sexuella tjänster är något helt annat.

– Alexander Bard i senaste Magasinet Neo på frågan om att han bland annat varit sexsäljare i Amsterdam och om han ångrar något han inte gjort.

Jag gillar verkligen Magasinet Neo. Den innehåller alltid intressanta vinklar på aktuella ämnen och är härligt fri från moraliserande. Om du inte redan prenumererar på det så rekommenderar jag den skarpt!