Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
Allt relaterat till träning och mitt liv som gruppträningsinstruktör i Bodypump, Bodycombat och Bodyjam.
Jag ägnar inte bara tiden åt jobb, reflektion och körlektioner. Jag tränar också.
Jag vickade för en kollega på Bodypump-passet ikväll. Så här såg golvet ut där jag stått, när jag var klar med passet:
(För rättvisans skull ska jag tillägga att jag kört ett Bodycombat-pass innan, men jag svettades en hel del där också.)
Jag vet redan att det här inlägget kommer att bli lite hurtigt och präktigt. Jag vet också att många av er, inte minst Anna på Tätortstimotej, tycker att sånt här är stressande. Men hey, ”hurtigt” är för ”gruppträningsinstruktör” vad ”humor” är för ”ståuppkomiker”, och ”gruppträningsinstruktör” är en del av vem jag är.
”Det är din kropp, din träning, dina resultat” är ett av mina favorittuttryck när jag instruerar Bodypump. Det gäller att lägga på vikt på stången för att få resultat, och att köra med samma vikter ett helt kvartal igenom är som att läsa samma bok om och om igen. Efter ett tag får man du inte ut speciellt mycket av endera.
En sak du ska undvika när du mäter din framgång, är att tävla med andra. Hur mycket du klarar av att lägga på stången avgörs inte bara bara av muskelmassa. Det finns flera andra saker som påverkar hur mycket du kan lasta på i valfrilåt. Till exempel var muskelfästena sitter.
Ta biceps till exempel. Fästet från biceps sitter på underarmen, men det kan skilja ett par centimeter på exakt var fästet sitter:
Personen som har det gröna fästet kommer att klara tyngre vikt än personen med det röda fästet på ren mekanik. Jag är ett praktexempel på någon som är förhållandevis svag i biceps, trots att mina biceps är ganska stora och därmed ser starka ut. Jag tror att Willes kommentar när vi körde Bodypump ihop en gång var ”Vad är det där för tjejvikter?”, vilket säger en del om Willes förväntningar på tjejer men jag tror att du fattar poängen.
Okej, inte tävla med andra alltså. Då återstår bara du själv. Och för att tävla med dig själv behöver du jämföra mellan gångerna. Framför allt ska du ha på mer vikt i slutet på ett Bodypump-kvartal än du hade i början. Ett sätt att enkelt hålla reda på det slog mig för några veckor sedan: lägg ihop alla vikter du har på stången och du får en enda siffra att hålla reda på. Så här ser det ut för mig den här releasen:
1. Uppvärmning: 5 kilo på varje sida = 10 kilo
2. Knäböj: 22,5 kilo på varje sida = 45 kilo
3. Bröst: 12,5 kilo på varje sida = 25 kilo
4. Rygg: 15 kilo på varje sida = 30 kilo
5. Triceps: 10 kilo på varje sida + 10 kilos-platta i slutet = 30 kilo
6. Biceps: 6 kilo på varje sida = 12 kilo
7. Utfall: 10 kilos-platta under dynamiska utfall + 20 kilo på stången = 30 kilo
8. Axlar: 2,5 kilo-plattor + stång med 5 kilo på varje sida = 15 kilo
9. Mage: 5 kilosplatta = 5 kilo
Totalvikt: 200 kilo
Såklart håller jag (uppenbarligen) reda på belastningen på varje muskelgrupp, men genom att lägga ihop vikten får jag en praktisk översikt. Första gångerna jag körde det här programmet låg totalvikten på 179 kilo. Det här gör att jag enkelt kan hålla reda på att jag blivit starkare, och att jag har enklare att sporra mig att lägga på bara något kilo extra i till exempel knäböj: jag vill ju att totalvikten ska vara mycket högre under den sista månaden i kvartalet, än under den första.
Det här är också en anledning till att man som instruktör inte ska byta låtar hur som helst under ett kvartal, det blir mycket svårare för deltagarna (och en själv, såklart) att mäta framgång.
Förresten, att äta något rejält som en tallrik gröt nån timma innan ett Bodypump-pass gör att du kommer att känna dig grymt mycket starkare under passet. Ah, jag är bara en dialekt och en blondering från att bli Gunde.
Andra bloggares inlägg om bodypump, träning, gruppträning, träningsresultat
Det finns tre träningshysteriska perioder: efter nyår, efter sommaren och nån gång i maj. Nyår och höst är nystarter, det är då löften ges om att bli av med sommarkilona eller komma i form under det nya året. Maj är ren panik. Det är nämligen då många inser att det bara är en månad kvar till semesterperioden och börjar hysteriträna i förhoppning att något ska hända.
Det kommer inte att hända dig. Det är tre månader kvar till midsommar, och det är ungefär så lång tid det tar att få bra, synliga resultat.
Andra anledningar att hålla igång med träningen:
Ett otränat hjärta slår nånstans mellan 5 och 20 slag mer per minut än ett tränat. Räknar vi med 20 slag blir det 28 000 fler slag på ett dygn, och mer än 10 miljoner på ett år.
Varje timme spenderad på träning är en insättning på pensionskontot. En kropp som används kommer kunna vara aktiv längre, och det är trist att ha pensionssparat pengar hela livet och inte kunna njuta av dem för att man är för skröplig.
Personer som tränar regelbundet är biologiskt upp till tio år yngre än sina kalender-jämnåriga. Vi pratar på cellnivå, folks!
(Träning har också en positiv inverkan på sexlivet. Förutom kanske precis i början när man har akut träningsvärk.)
Andra bloggares inlägg om träning, beach 2008
På tal om att livet regisserar sig:
Jag hade planerat att träna Bodycombat vid femtiden på SATS Odenplan, men planerna sprack framåt eftermiddagen när saker på jobbet drog ut på tiden.
Men vänta ett tag, SATS borde ha fler pass en onsdagkväll!
Japp, 18.30, Stureplan. Perfekt. Ända fram till ungefär 18.15. Instruktören hade fått akuta förhinder bara en timme innan passet. Den enda som kunde komma med så kort varsel var en box-instruktör, vilket fick mitt (och de andra deltagarnas) humör att falla. För den som inte tränar kan det te sig konstigt, kampsports-pass som kampsports-pass, men det är ungefär lika snopet som att vara inställd på att få chokladglass till efterrätt och istället få fruktsallad.
Men vänta ett tag, jag är ju instruktör!
Jag snackar med instruktören och berättar hur läget ligger till. Han tycker det är skitbra att jag kör, och ungefär då kommre vi på att det viktigaste verktyget saknas: musik. Att inte ha rätt skiva att köra till är som att gå upp på scen och, well, mima till musik man inte kan. Dessutom är stureplanscrowden rätt kräsen.
Men vänta ett tag, har jag verkligen tagit ur skivorna sen passet förra veckan?
(Jag sticker bort till omklädningsrummet.) Nej, skivorna ligger kvar. Allright, vi är på!
En dryg timma senare står jag i omklädningsrummet. Det är ganska lugnt, det är ganska få personer runt omkring och de flesta är på väg från gymmet. Onsdag kväll verkar inte vara den mest aktiva träninsdagen. Just när jag ska dra på mig jeansen kommer den in någon.
Men vänta ett tag, är inte det där en annan Johan?
Jo. För första gången sen gymnasiet träffade jag min (obesvarade) ungdomskärlek. Och jag var väldigt zen.
Okej då, inte helt zen då. Jag kanske kände ett styng av nöjdhet när jag insåg att
a) förtrollningen var bruten, trots att han är lika snygg nu som då
b) jag, elva år senare, var vältränad medan mr High School Jock var rätt … average.
(Om du uppfattade Vänner-referensen i rubriken är du som jag: sjukt Vänner-nördig.)
Andra bloggar om: sliding doors-effekten
Det är fint när man säger saker utan att prata så mycket. Som när P bjöd med mig på middag hos två av hans vänner och efter middagen la sig nära mig i soffan så jag kunde smeka honom över halsen och bröstet. Eller när vi var på utomhusbio i Drakenbergsparken med några av hans kompisar och han låg med huvudet i mitt knä och somnade.
Jag sa det med Bodypump.
P hängde på när jag körde mitt pass igår. Jag hade så här framåt slutet på kvartalet plockat ihop ett best of-program. Jag hade valt ut mina favoritlåtar och inför varje låt berättade jag för deltagarna varför just den låten kommit med:
Rise med Safri Duo för att trummor är ett av mina favoritinstrument. Stomp! för att den samplar en slinga som visslas i Breakfast Club, en av mina favoritfilmer. California för att den är ledmotiv till O.C., som är en av mina favoritserier. Chasing Cars för att en av mina favoritkillar är med som gäst på passet.
Jag är inte såld än, men auktionsförrättaren är inne på ”…tredje…”
Hur ofta händer det att en kompis ringer dig och föreslår att ni ska hänga på gymmet halva dagen imorrn? Såvida du inte känner folk som är borderline ortorektikter så händer det förmodligen inte så ofta. I Sverige är gymmet generellt sett något nödvändigt ont, ett ställe man går till och lämnar så fort man är klar.
I några andra länder är gymmen sociala företeelser, ställen där man kan hänga en halv dag tillsammans med kompisarna. Mars Athletic i Kanyon, Istanbul är ett sådant ställe.
Ett problem när man ska träna med kompisar är att man kan ha olika syn på vad som är kul träning. På MAC behöver man inte kompromissa så mycket. Förutom det vanliga gymutbudet med konditions- och styrketräningsmaskiner har man bland annat en studio med pilatesmaskiner, område för utövning av kampsport, pool med tre banor och en basketplan
Självklart finns det en träningsstudio för dans-, step- och styrkepass i grupp, ljudisolerad yogastudio och spinningsal komplett med discobelysning och pulsmätare. Om det inte skulle räcka finns också en skidbacke, som ser ut ungefär som ett överdimensionerat löparband med lutning och speciell beläggning som simulerar snö.
Juicebar i gymmet, där du kan beställa färskpressad juice med ingredienser efter behag, kombinerad med restaurang på bottenplanet är långt ifrån svenska gymmens proteindrinkar i tetrapak, bananer och Pripps Energy. En annan sak som skiljer MAC från svenska gym är att de har levande DJ i princip hela tiden, som står strategiskt belägen med utsikt över hela gymmet:
Gymmet är till stor del datoriserat. På terminaler kan du logga in med ditt medlemsnummer och kolla ditt program, komplett med beskrivningar och bilder på övningarna. Vid varje maskin kan du slå in din kod, varpå din träning registreras så du – och din instruktör – kan följa din utveckling. När du loggar in på terminalerna i gymmet kan du också läsa meddelanden från din instruktör, som uppdaterar ditt program när det är dags.
Självklart håller omklädningsrummen hög standard. Mycket utrymme vid speglarna (med förstoringsspegel!). Hårvårdsprodukter och hudvårdsprodukter ingår. Tyvärr var det Nivea som sponsrar med produkterna, och Niveas hudvårdsprodukter är precis lika billiga i kvaliteten som de är i priset.
Duscharna är privata bås, då man ogärna visar sig naken inför okända människor i Turkiet, men MAC är så pass västerländskt att folk inte verkar ha problem med att andra är nakna. Duschmunstyckena simulerar regn, vilket är en behagligare upplevelse än hårda duschstrålar, och vill man lyxa till det finns såväl turkiskt bad som ångbastu och torrbastu.
Handduk och badrock lånar du på plats, och ”att glömma låset” är en okänd företeelse på MAC, där man har kodlås på skåpen. Stäng skåpet, tryck # följt av en kod du väljer själv och skåpet låses. Upprepa samma procedur när skåpet är låst och du låser upp det.
Priset? Strax över en tusenlapp i månaden eller 1950 dollar per år ligger de dyraste medlemskapen på. Med svenska mått mätt är det billigt med tanke på vad man får. Med turkiska mått är det astronomiska belopp. En intressant detalj är att man inte tillämpar inskrivningsavgifter, vilket visar på ett självförtroende som många svenska anläggningar saknar.
Det kommer dröja ett bra tag innan vi har den här typen av sociala anläggningar i Sverige. Friskvårdsbranschen är fast i ett och samma spår samtidigt som branschorganisationen (FRISK) är trög, bara inriktad på jättarna och har gjort föga nytta de senaste fem åren. Kombinerat med Friskis & Svettis skattesubventionerade konkurrens gör det här att vi kommer få vänta åtskilliga år innan vi ser den här typen av klubbar med så pass låga priser som en tusenlapp i månaden. Men om du åker till Istanbul rekommenderas ett besök på MAC i Kanyon.
Andra bloggar om: gym, träning, friskvård, friskvårdsbranschen
Det finns ett gym här i Istanbul som slår allt jag sett i gymväg. Eat your heart out, Daniel Westling. Här är höjdpunkterna:
– Inga medlemskort, du öppnar passergrindarna med ditt handavtryck. Det är så sci-fi att jag var beredd att teckna medlemskap på studs, tills jag kom på att jag inte bor här i Istanbul.
– Levande DJ i gymmet under hela tiden gymmet har öppet. Ingen blandskiva med Scooter, Corona och E-type som går på repeat fyra månader i sträck här inte.
– Backe där man kan träna snowboard och utförsåkning. Sponsrad av J&B.
– Rum för det mesta. Rum för yogautövning, rum för pilatesträning, rum för kampsportsträning och rum för relax.
– Sminkspeglar inne på herrarnas omklädningsrum. Med stolar!
– Små, tvålindränkta skumgummimattor vid alla ingångar. När man trampar på dem tvättas sulorna på skorna så man kan gå in med skor och samvete, bägge rena.
Jag försökte räkna på vad ett sånt gym skulle kosta att driva i Sverige, men tappade intresset när de rörliga kostnaderna passerat 10 miljoner i månaden. Stockholm är Örkeljunga i det här fallet.
Det enda felet med det här stället var deras slogan: ”Come to beat!”. Vi diskuterade huruvida det betyder ”kom i takt” (”kom” som i ”orgasm”) eller ”kom till utmattning” (”kom” som i ”förflyttning”), men glömde fråga.
Nu ska jag iväg och köra nya releasen av Bodyjam. Min kära anläggning har gjort reklam för det med fina skyltar. Synd bara att jag ser ut som ett gympande, uppklätt troll. Eller en hårlös apa som försöker sig på ”upprätt gång”. Very sexy. Jag tror det här ska bli min nya presentationsbild.
Hur som helst, om du känner för att köra världens roligaste partyklass till sjukt sköna remixer av Beyonces ”Ring the Alarm”, Paul van Dyks remix av Justin Timberlakes ”What goes around … comes around” eller Fedde le Grands ”Put your hands up for Detroit” så är det torsdagar, 18.20 på Worldclass Hornsgatan som gäller.
Och jag lovar, jag ser inte ut som ett gympande troll när jag kör passet.
Andra bloggar om: bodyjam, träning, trollgympa
Dexo skriver ett fantastiskt inlägg på ämnet ”sport” och påminner mig om New Zealand All Blacks, som har en grym inledning på varje match. De kör en ”haka”, en maorisk ritual som består av mässande, stampande och gestikulerande. Det låter hur töntigt som helst, men kolla in hur det ser ut. Det är mäktigt! Kolla också in snubben från motståndarlaget. Han kunde inte se obekvämare ut om han så dök upp till matchen iklädd endast spetstrosor, gagball och en strumpa.
Det finns två officiella versioner av All Blacks haka. Den nedan är för speciella tillfällen.
Andra bloggar om: all blacks, nya zeeland, haka, rugby
Igår damp senaste numret av SATS Magasin ner i brevlådan (fråga mig varför jag är medlem i SATS när jag är instruktör på Worldclass och nJoy, I dare you!). Tidningen är inte speciellt upphetsande. Senaste omslaget är inte heller speciellt upphetsande, trots att det har en bild på Martin Lidberg. Men det är däremot desto roligare.
Titta på en förstoring av Martins ansikte. 
Vem har sminkat honom? Han ser ut som en förstagångstransa som sminkat sig på en berg- och dalbana. Eller så försökte han tona ner sin kantiga haka genom att dränka den i puder. Och vad är grejen med Zoolanderposen? Jag vägrar tro att det är Martin själv som kommit på Blue Steel på speed.
Jag vet att det ibland spekulerats i den sexuella läggningen hos killar som väljer att tävla i brottning. Två män i trikåker, tätt omslingrade … it’s kind of hot. And gay. Men den här bilden är hur som helst ett oantastligt bevis på Martins heterosexualitet. Det är bara en straight man (eller en första-gången-i-storstaden-bög från vischan) som skulle tycka att en sån bild ser bra ut, och Martin är i varje fall inte det senare.
Andra bloggar om: martin lidberg, smink, grooming, sats, sats magasin, styling