Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
Hängslen är en kul detalj. Tyvärr kräver de att midjestorleken är väldigt bra för att man inte ska se ut som om man har clownbyxor, och i de flesta märken måste jag gå upp minst en storlek i midjan för att få plats med låren. Så är inte fallet med dagens kortbyxor från Griffith, som är exemplariskt skurna.
Utan rutorna på kortbyxorna och de rosa strumporna hade det lätt kunnat bli lite för strikt. Strikt och ljust brun skjorta är en ganska dålig kombo.
Godwins lag är blott tvåa när det gäller diskussions-urspårning så fort jämställdhet mellan könen och/eller sexuell läggning diskuteras. När det gäller könsbeteenden och sex så ska djuren plötsligt vara våra förebilder (och det här ska inte utläsas som att jag förespråkar att Nazityskland borde vara det istället).
Det finns ett gäng personer som har förståelse för biologi och genetik på en Anna Skipper-nivå, och som försöker applicera valda delar av djurbeteenden på människor när djurens beteenden passar världssynen. Eva Sternberg och Pär Ström är redan hedersmedlemmar i denna klubb, och nu aspirerar Ann Charlott Altstadt på att göra dem sällskap.
I Aftonbladet använder Altstadt biologi i allmänhet och djurbeteenden i synnerhet för att berätta att människor som inte sympatiserar med vänsterideologier ”lider av någon slags hjärnskada i empatispektrumet” (autentiskt citat ur artikeln).
Hon tar upp schimpanser som exempel:
Schimpanser räddar varandra från att drunkna, tar hand om skadade, den apa som får mindre i belöning än sin kompis vägrar delta i experiment och den apa som fått sin mat lättvindigt känner att den måste dela med sig mer.
Det är oklart hur Altstadt vänder sig mot att schimpanser våldtar varandra (och grodor!), mördar såväl varandra som begår artmord (eller är det ”folkmord” med Altstadts logik?) på andra apor, och för regelrätta krig mot andra stammar.
För den som vill ha koll på hur sadistiska våra artkusiner är rekommenderas ett besök på Armémusem, där uställningen börjar man med krigets ursprung och krig mellan apstammar. Jag undrar om Altstadt med den kunskapen hade framhållit schimpanserna som föredöme:
”Eftersom människan delar cirka 98 procent av arvsmassan med [schimpanser] så kan vårt ursprung inte per automatik förklara eller försvara strikt heterosexualitet, manligt machoutövande eller våld.”
(Notera att hon prickar såväl jämställdhet som sexuell läggning här)
Baserat på den logiken så borde Altstadt inte ha några problem att ligga på havsbotten i ett korallrev och äta småpartiklar 16 timmar per dygn, med tanke på att människor delar 70% av sitt DNA med tvättsvampar.
Jag har vänner som är både högersympatisörer och vänsterdito. En av dem har faktiskt en hjärnskada, men den påverkar inte hans empati negativt. Tvärt om uppfattar jag honom som både mer empatisk, intelligent och hederlig än Ann Charlott Altstadt. Altstadt använder kvasibiologi för att få skriva ”högeranhängare är dumma i huvudet”. Jag behöver inte ta steget över djurvärlden för att berätta att Altstadt har grav otur när hon tänker.
(I övrigt är det här inget ställningstagande i vänster-högerskalan. Jag hyser ett stort förakt för de flesta politiker oavsett färg, och jag hyser ett ännu större förakt för imbecilla resonemang.)
Det finns en regel när man bär ljusa kläder: ät ingen sås och framför allt inte tomatsås. Det var min första tanke när jag valde ut dagens outfit, och vad beställde jag till lunch? Svarta Lådans köttbullar. Med tomatsås. Gissa om jag lyckades spilla på mig?
Det börjar bli svårt att köra nya shorts varje dag om jag inte ska skaffa mig en, för den svenska shortssäsongen, oproportionerligt stor kortbyxegarderob. Jag har fyra par kvar som jag ännu inte har visat, men dagens kortbyxor är en repris från 10 juni, ljust gråa chinosshorts från Björn Borg i tunt tyg.
Tröjan är från en utförsäljning och gick aldrig i produktion. Synd, för jag gillar detaljerna på ärmarna. På ryggen har den två lodräta ränder i samma färg som ärmarnas insidor.
Egentligen är det väl koftan som gör dagens shorts, men man ska aldrig underskatta vikten av bra kombinationer. Dagens kortbyxor är snarlika dem som inledde shortsoffensiven, men aningens kortare och sydda i ett tunnare tyg som tillåter dem att rullas upp. Tillverkare: Björn Borg.
Tanken var att bära de korta shorts jag inhandlat i helgen, men då det ska regna idag fegade jag lite och valde de längre shortsen. Koftan kommer även den från Björn Borg, men den här gick aldrig i produktion utan det är ett prov som såldes ut på utförsäljningen. Synd, för färgen är verkligen jäkligt snygg. Som tur är har bara koftan en liten diskret logga, så jag slipper se ut som en vandrande reklampelare.
Dagens kortbyxor slutar precis ovanför knäna och kommer från H&M (199:-). Tillräckligt färgglada för att det ska räcka med några andra smådetaljer (klocka och strumpor) så kan resten av kläderna vara väldigt neutrala.
När jag köpte dessa kortbyxor i helgen använde jag för första gången en Foursquare deal. Det märks att H&M:s användning börjar ge genomslag: killen i kassan visste vad det var och hur han skulle kolla detaljerna. Generös deal med 20% på hela köpet vid köp av tre varor (till skillnad från Groupon vars deal nästan ruinerade en caféägare). T-shirten är en ny favorit: Reunion som säljs på MQ. De har kul detaljer som kragen på denna t-shirt som ser ut att vara lite omlott-trasslig.
Vad: Ben the Bodyguard, iPhone-app
Binärrecension: 0
När jag för länge sen såg sajten som annonserade att Ben the Bodyguard skulle komma som app blev jag kär. Sajten är briljant, den integrerar design, storytelling och interaktionsdesign på ett sätt som jag bara kan lyfta på hatten för. Jag hoppades att det fanns lika mycket substans i appen som i tänket kring sajten.
Mina förväntningar kom kraftigt på skam.
Faktum är att jag aldrig ångrat ett köp på iTunes lika mycket som just den här appen. 38 kronor kostar den, men till och med 7 hade känts som en besvikelse med tanke på hur sällan jag kommer att använda den. Kanske säger det mer om mina förväntningar på vilka problem Ben the Bodyguard skulle lösa, men för mig är appen mest ett exempel på när man lägger för mycket tid på design och för lite på genomtänkta funktioner.
Första problemet med Ben the Bodyguard är att det är en egen app med mycket lite integration i telefonen. Det är en överdesignad app där du kan lagra lösenord, foton, anteckningar och kontakter. Den häftigaste funktionen är att du kan importera och exportera foton från ditt vanliga fotoalbum. I övrigt är den mest irriterande, det första man måste göra är stänga av ljudet från den trötta deckarröst som stup i kvarten pratar ur appen.
Det stora problemet med iPhone smarttelefoner och surfplattor är att man är inloggad i en massa appar. Facebook-appen, Twitter-appen, Foursquare-appen, Instagram-appen och så vidare. Jag hade hoppats att Ben the Bodyguard gjorde något åt just det problemet, inte försåg mig med ett serietecknat valv där jag kan lagra kontakter till älskare/älskarinnor och nakenfoton på dem.
Till och med om man har behov av att lagra vissa foton krypterat så tror jag att det finns bättre appar än Ben the Bodyguard för det.
Har man som jag fotbollslår så är jeansshopping en tuff uppgift. Några av mina favoritjeans har jag hittat i USA, eftersom definitionen på ”skinny” där skiljer sig lite från de sugrörstunna Cheap Monday-jeansen som definieras som smala i Sverige. Nu pratar jag storstäder, mina fördomar säger mig att man ute i småstäderna inte ens har ”skinny” jeans. Modet kommer långsamt ikapp det Europeiska, och numera har även Levi’s ett standardutbud av ”skinny” jeans som jag inte får på mig.
Jag kan fortfarande köra på Levi’s 514, där jag bara behöver gå upp en storlek i midjan för att få plats med låren. När jag var där i maj hittade jag 514 som shorts. Perfekt med små, diskreta fickor för mobil på benet utan att bli cargobyxor, i en mörk tvätt som förstärker den propra känslan.
Den långärmade tröjan (från Björn Borg) visade sig vara ett stort misstag i det här varma vädret som jag delvis skyller på YR.no. De brukar ha rätt i sina förutsägelser, till skillnad från idag, men jag kunde ju ha packat med mig en t-shirt också.
Det är lördag, och då är det tillåtet att klä ner sig lite. Det intressanta med kortbyxor i det här fallet är att kortbyxor i mjukisbyxematerial många gånger ser propra ut på ett sätt som inte mjukisbyxor gör. Jag skulle till exempel aldrig gå runt på stan i mjukisbyxor, men dagens shorts (Björn Borg) funkade utmärkt.
T-shirten, från Emperor’s New Clothes har ett riktigt snyggt print som är gjort i hög kvalitet. Synd att inte resten av t-shirten (som jag hittade på Urban Outfitters i Toronto) är i lika bra kvalitet. När jag skulle ta på mig den såg jag att den vridit sig och blivit sned. Jag behöver inga sneda t-shirts, jag är queer nog själv.
Dagens kortbyxor är ett par ljust gråvita chinosshorts från Björn Borg.
Skjortan är vintage: buren av någon soldat (private, first class om man ser på gradbeteckningen på ärmen) under en tid när syntetmaterial ansågs bättre än bomull. Jag förstår varför man då också bar undertröjor/wifebeaters under skjortorna för tyget är inte speciellt skönt mot kroppen. Second hand-butiken där den är införskaffad hade några fler arméskjortor, vissa hade till och med den forna ägarens namn inskrivet.
Shortsoffensiven fortsätter. Kortbyxor FTW! Det jag gillar med skatemärken som DC är att de gör det mesta oversized och baggy, och sen gör de rätt dressade shorts.
