iPhone och P1 spelade boll. iPhone vann med hundra-noll.

Okej, det är lite överdrivet. Sony Ericssons P1i lyckas kamma hem några poäng jämfört med iPhone, men som helhet blir P1i som bäst iPhones lilla bitch. Det kanske är nyförälskelsens blindhet, men iPhone är ett under av användarupplevelse jämfört med Sony Ericssons P1i.

Att hålla i och ha i fickan: iPhone 3 – P1i 3
iPhone känns som om den är lättare att tappa än en P1i, mycket tack vare att den inte har speciellt många ojämnheter. Bägge ligger bra i handen. P1i är något mindre i bredd och höjd, men också något tjockare. Jag har haft bägge telefonerna i fickan utan att ha fodral till dem. Jag är visserligen noga med att inte ha nycklar eller mynt i samma ficka som jag har mobilen i, men ingen av dem har några repor.

Ingen av dem känns för stor (förutom ute på krogen), och formatmässigt ligger de lika.

Att tala i telefon: iPhone 4 – P1i 3
iPhone vinner enkelt på sin användarvänlighet. Bägge telefonerna har touchskärm, men iPhone är ”beröringskänslig” medan P1i är ”tryckkänslig”. Knappsatsen på P1i känns svajig därför att knapparna kan tryckas rakt ner och åt höger och vänster. iPhone har istället en virtuell knappsats med stora knappar.

Det har hänt flera gånger att jag la på mitt under ett samtal med min P1i, när mitt öra kom åt skärmen där knappen ”lägg på” fanns. Jag var rädd för att iPhone, som har större och känsligare skärm skulle vara likadan. Det är den inte. När jag håller telefonen vid örat försvinner knapparna. När jag tar ner telefonen för att titta på skärmen, visas alternativ som ”lägg på” och ”visa knappsats”.

Att svara av misstag är svårt på en iPhone. Det dyker upp ett virtuellt reglage som man med ett finger skjuter åt höger för att svara, till skillnad från P1i som får en virtuell svara-knapp på skärmen. För att vara rättvis så har det aldrig hänt att jag svarat i min P1i av misstag. Däremot har jag missat samtal därför att jag precis slagit ett nummer samtidigt som ett samtal kommer in, varpå telefonen fastnar i samtalslimbo; Ett läge där den inte kan parkera det utgående samtal och därför inte kan svara på det inkommande.

Adressboken i P1i är fullt funktionell, men långsam. iPhones adressbok är betydligt mer funktionell, mycket tack vare gränssnittet.

Att skriva: iPhone 3 – P1i 1
P1i har tre sätt att mata in text. Antingen medelst knappsatsen, eller genom att skriva på skärmen med pennan, eller via ett virtuellt tangentbord. Inget av dessa sätt är klockrent. Jag valde oftast knappsatsen, och jag tappade räkningen på hur många gånger jag stavade fel på ord för att jag råkat komma åt en närliggande knapp då knapparna är små. Dessutom är det lätt att vippa knappen åt fel håll och vips blir ordet helt galet stavat.

iPhone har en virtuell knappsats, och sedan jag installerade den svenska är skrivandet lättare än på P1i, mycket tack vare lite större knappar och att man kan skriva direkt med fingret. Det ska tilläggas att man inte skriver några romaner på någondera av telefonerna.

iPhone har en irriterande förmåga att rätta vanliga ord till ovanliga dito. Som ”att” till ”ätt”. Det beror med största sannolikhet på de (amatörskapade) svenska ordlistorna, och förhoppningsvis är det något som är löst till en svensk version. P1i hade automatiska förslag, men de slöade ner mitt skrivande så pass att jag stängde av funktionen.

Att smessa: iPhone 4 – P1i 1
Ett av mina största irritationsmoment med P1i är dess långsamma menyer, vilket ställde till massor med oreda när jag bläddrade bland mina inkomna sms. Helt plötsligt kunde jag befinna mig i mitten av en 400 sms lång lista, när jag nyss befunnit mig bland de tio översta. Apples utvecklare förstod vad som är viktigast när jag letar efter sms: jag vet i princip alltid vem avsändaren är. Alltså listas sms efter avsändare, och jag ser hela konversationen med den personen. Nackdelen är att jag raderar alla sms från en person när jag nollställer konversationen, vilket måste göras eftersom det annars blir väldigt mycket att bläddra bland.

iPhone saknar MMS i grundutförande. Det finns tilläggsprogram som låter en skicka MMS, men ta emot kan man bara göra via mail. P1i har stöd för MMS fullt ut.

Det inbyggda mailstödet är betydligt bättre i iPhone än i P1i. På P1i kändes mitt Gmail-konto lite stökigt att läsa oavsett om jag valde att använda IMAP eller Gmails egna mobilklient. iPhone har ett direkt stöd för bland annat Gmail, och det räckte med att fylla i användarnamn och lösenord så kan jag numera läsa mina mail i mobilen. På ett läsbart och användarvänligt sätt.

Att lyssna på musik: iPhone 4 – P1i 1
Sony Ericsson har varit kreativa när det gäller vilka kroppsdelar de använder för att tänka ut funktioner; Uppenbarligen har hjärnorna aldrig fått vara med. Mediespelaren i P1i är något som är hämtat från stenåldern. Den kan bara sortera låtar efter ID3-taggar, och inte efter filnamn, vilket ställer till problem om du inte har ordning på ID3-taggarna. Detsamma gäller visserligen iPhone, men eftersom man kör all synk med datorn från iTunes är det lättare att hålla ordning på såväl låtar som låtlistor i iPhone.

P1i har en filhanterare så att du kan kolla på alla filer du har på mobilen. Det hjälper inte när det gäller musikfiler, eftersom du inte kan lägga till dem i en spellista från filhanteraren utan bara spela upp dem en och en.

Att koppla in tillbehör: iPhone 0 – P1i 4
Det här är P1i:s starkaste kategori i matchen med iPhone. iPhone har bara stöd för trådlösa headset, och då bara när det kommer till tal och inte för att lyssna på musik. Min P1i hade jag kopplad till ett trådlöst stereo-headset och min favoritpryl: MBW-150, en klocka som dels används för att fjärrstyra musikspelaren, och dels vibrerar när telefonen ringer och dessutom visar vem som ringer. Jag behövde alltså aldrig plocka fram telefonen när det ringde, jag kunde kolla på klockan och svara i headsetet.

Det bästa tillbehöret till min iPhone är handsfreen med sladd, som dessutom känns lite svajig eftersom folk klagat på att de inte hör mig när jag pratar i det.

Att synkronisera med datorn: iPhone 4 – P1i 1
iPhone synkroniseras helt och hållet via iTunes. Där väljer jag vilket kalenderprogram jag vill synka med, och vilket program som mina kontakter ligger i. Där skapar jag också spellistor och överför låtar och videofiler. iTunes konverterar många filformat till rätt format automatiskt.

P1i synkroniseras genom Sony Ericssons egenutvecklade programvara. Det första irritationsmomentet är att när jag kopplar telefonen till datorn så måste jag välja om jag vill använda den i ”telefonläge” eller ”filöverföringsläge”. I telefonläget kan jag inte överföra filer till telefonen, i ”filöverföringsläge” kan jag inte synka kontakter. För att växla mellan dessa två måste jag koppla loss telefonen och koppla in den igen. ”Meckigt” är det snällaste jag kan säga om synkningen överlag.

Att surfa: iPhone 5 – P1i 2
P1i kör på en mobilversion av webbläsaren Opera. Tanken är att man ska kunna surfa på vilka sajter som helst, och inte bara på mobilanpassade dito, men det fungerar bara i teorin. Trots att P1i är en 3G-telefon, gick surfandet på vanliga sajter så långsamt att jag ibland ville tugga av mig fingrarna i ren frustration. Anledningen är förmodligen att P1i är så batterikrävande att man sparar på minne och processorkraft genom att låta webbläsaren gå långsammare.

Det är här det blir lite ironiskt. iPhone saknar nämligen 3G, vilket sägs vara en nackdel just när det gäller surf, men eftersom iPhones inbyggda webbläsare är snabb och mycket användarvänlig går det snabbare att surfa på vanliga sajter via min iPhone och EDGE än via P1i och 3G.

P1i fungerade fint på rena mobilanpassade webbplatser. På andra blev det problem så fort javascript var inblandat. iPhone klarar det mesta utom mer avancerade saker som uppladdning via AJAX.

Eller om vi säger så här: jag kan lätt sätta mig och surfa på min iPhone i soffan hemma när jag inte orkar gå till datorn. Min P1i använde jag bara när jag var ute på språng, och då helst på mobilanpassade sajter.

Att ta fotografier: iPhone 4 – P1i 2
P1i har en kamera som är rätt medioker. Det är okej, mobilkameror ska inte leverera bilder i samma kvalitet som en systemkamera, de ska mest användas till att ta snabba bilder när man hittar något kul. Tyvärr är P1i så långsam i kamerauppstarten att det skulle gå snabbare att rita av vissa saker för hand. Den är också långsam i uppdateringen av skärmen och i bildtagningen.

iPhones kamera är inte den bästa, men den är snabb och betydligt enklare att använda än den i P1i.

Övriga funktioner: iPhone 4 – P1i 3
Applikationer känns mer lätt-tillgängliga och snabbstartade i en iPhone än i en P1i. Kalendern känns användbar för första gången, vilket är en mindre revolution eftersom jag testa att ha digital kalender ända sedan de första Palm-modellerna kom, men alltid gått tillbaka till pappersalmanacka till slut.

De ljudsignaler som kommer förinstallerade på en iPhone är betydligt bättre än de som finns i en P1i. Det är behagliga ljud som även återfinns på en Mac. P1i kör på den vanliga arsenalen av ljud som känns generiska och trötta.

När jag hade ett missat samtal eller ett oläst meddelande på min P1i kunde jag se att lampan i botten blinkade. iPhone har ingen sån visuell signal, när skärmen är släckt måste jag trycka på knappen för att se om någon ringt eller skickat meddelande.

P1i har en medföljande GPS-dosa som kopplas till via Bluetooth. Det kan vara P1i:s mest meningslösa tillbehör som jag testade en gång. Till fots använde jag mig av Google Maps, vilket gick snabbare och smidigare och hade jag bil så hade jag skaffat en riktig GPS till bilen.

Applikationsutbudet till P1i var på sin höjd mediokert. Meningen är att man ska kunna använda även äldre applikationer, utvecklade till P990, men i praktiken fungerade det inte för mig. iPhones applikationsutbud känns betydligt mer relevant och fräscht. Twingle, till exempel, som med hjälp av triangulering eller koll på WiFi-nät låter mig skicka inlägg till Twitter tillsammans med var jag befinner mig.

P1i har en ”klipp och klistra”-funktion. Jag kan markera text och klippa ut den ur en applikation (ett sms) för att klistra in den i en annan (webbläsaren). Det var smidigt när det behövdes, och finns inte på iPhone.

Batteritiden för telefonerna är snarlik, vilket är intressant när den ena är en 3G-telefon och den andra är en 2G.

Slutställning: iPhone 35 – 21. Om iPhone är en katt, och P1i är en hund, så slutar matchen alltså ungefär så här:

Andra bloggares inlägg om , , , ,

Knullrufs? Nä, men fläckad t-shirt

Förra gången han blev dagens hjälte tipsade han om regelrätt porr i reklamfilm, när Shaï körde en av de bästa interaktiva reklamkampanjerna jag hittills har sett.

Nu blir Rexxie dagens hjälte igen. Såklart är det snuskrelaterat den här gången också (bless you Rexxieboy). Jag har totalt missat att East Village Boys är mer än skönt trashsnuskig blogg, de har en shop också. Där man kan köpa en soffbordsbok med namnet “cumfaces” och den här sköna t-shirten:

Jag har såklart beställt både boken och t-shirten. Synd att jag bestämde mig för att köra rakat igen, för den t-shirten med ett knullrufs hade gjort succé under Europride i år.

Andras blogginlägg om , , ,

Agera mot barnamördarna!

Jag har skrivit fingrarna blodiga för att tända ljus för lilla Engla på Expressen.se. 28 816 gånger fick jag ihop innan jag skavt ner köttet till benflisorna, men det var det värt. Se så många virtuella ljus som tänts för Engla på Expressen.se. Där fick 42-åringen så han teg!

Detta inlägg är mödosamt ihopskrivet med tårna, då alla mina fingrar bara är köttslamsor efter allt klickande. Det luktar också brandrök i min lägenhet, eftersom min gardin brann ner när jag försökte tända alla 63 ljus jag ställt i fönstret. Alla skulle ju tändas klockan 21, och jag hade lite bråttom och slant lite.

Det blev lite svettigt också när det brann. Det gör så ont i fingrarna att jag gråter så fort jag måste röra handen. Utan att ljuga kan säga att jag offrat blod, svett och tårar för lilla Engla. Tänk så 42-åringen ska skämmas nu, och tänk så mycket bättre Englas familj måste må när de vet att jag lider så för deras lilla ängel.

Men det räcker inte. Jag känner att jag måste agera. Därför har jag startat en grupp på Facebook. Agera du också! Gå med i gruppen ”Bevara oss från barnamördandet” Lägg också följande text i din blogg:

*** STOPPA BARNAMÖRDANDET ***
Om du ser något, anmäl det genast
till BRIS eller polisen! Gå med i Facebook-
gruppen ”Bevara oss från barnamördandet”
Denna text borde alla på Internet ha på
sin blogg. Kopiera och lägg i bloggen!
*** STOPPA BARNAMÖRDANDET ***

PS. Alla som inte har den här texten ovanför på sin blogg är barnamördare.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Saker jag inte visste: Kiwi är grymt användarvänligt

Jag kom på att jag visst fick en aha-upplevelse under kursen på Berghs.

Det finns några frukter och bär som är grymt dåligt designade ur användarperspektiv. Litchi. Kokosnötter. Apelsiner. Och fram till igår, kiwi. Det här är saker man inte vill ha i en fruktkorg på en kurs, eftersom de kräver en arsenal av servetter, knivar och andra tillbehör.

Fruktkorgen på kursen innehöll kiwi, vilket jag anmärkte på. Då sa någon ”På Nya Zeeland äter man dem med skal på.”

Jag tänkte att han med mig skämtade aprilo. Samtidigt sporrar det ens kreativitet att göra gamla saker på nya sätt, även om det är fel sätt. Så jag tog en tugga, och det var – för att använda ett uttryck från reklamen förr – grrreat! Inte alls stickigt, hårigt eller taggigt, och ingen bismak heller.

Vilket är ungefär samma beskrivning som på en attraktiv pung. Nu har den här reklamen tappat all sin poäng:

Andras blogginlägg om , ,

Dagens fråga: dysfunktionell mobilkonkurrens

Tre kör en kampanj för 3Global, en tillvalstjänst där samtal till 36 andra länder är billigare än samtal inom Sverige. Är det ett tecken på sunt fungerande konkurrens när du kan prata tre minuter med en person i USA för samma summa som du betalar för en minut i Sverige?

När jag ändå är inne på den dysfuktionella mobiltelefonmarknaden i Sverige: vad är dealen med ”öppningsavgift”? Det är lika bisarrt som om H&M skulle lägga på 20 spänn på varje plagg du köper som ”inträdesavgift i butiken”.
[poll id=”9″]

Andras blogginlägg om , , , ,

Din åsikt är inte värd mycket

Jag har under en längre tid varit med i ett gäng olika ”internetpaneler” för att kolla vad de egentligen betalar för att få ställa frågor till konsumenter om produkter, reklamkampanjer och varumärken.

Catinét betalar i snitt 60 danska kronor i timmen, vilket är ungefär 75 svenska. Timpenningen döljs bakom poäng. 300 poäng för en halvtimmes frågeformulär låter som mycket mer än 30 danska kronor. Poängen måste spenderas i Catinéts webbshop, som har ett utbud med typiska storföretagsjulklappar. Ungefär lika upphetsande som att se daggmaskar ha sex, med andra ord. Exempel: visitkortshållare i aluminium, 18 minuters arbete. Juicepress i ”dansk design”: 15 timmars arbete.

IPSOS Access Panels kör också poängsystemet. De berättar inte hur många poäng varje undersökning ger, och betalar också i poäng. 530 poäng ger ett presentkort på 50 kronor på Åhléns eller IKEA, 990 ger ett dito på 100. Timpenningen är med största sannolikhet ungefär som Catinéts.

Sämst betalar ”Din Åsikt”. Där får du veta exakt hur många kronor varje undersökning ger, och du kan ta ut betalningen i presentcheckar från Stadium, McDonald’s, SF eller COOP.  Snittlönen ligger på cirka 45 kronor i timmen.

Betalar ingenting gör Toluna. Istället får du poäng som du kan växla in till lotter som ger dig chans att vinna i något slags månadsdragning. Men hey, du får 30 000 whopping poäng två och en halv timmars frågesvarande. Det ger dig 20 lotter i deras lotteri (där halva Europa ingår), eller ett presentkort på fem pund hos Amazon. Tar du presentkortet motsvarar det en timlön på 25 kronor. Salladsbaren kan slänga sig i väggen, när får vi se en facklig blockad av Toluna?

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

Knulla, och sen dö typ (sökordspoesi)

Förut lät jag besökarna indirekt skriva sökordspoesi. Jag tog helt enkelt de fraser som personer använt för att hitta hit via sökmotorer och satte ihop dem till en dikt. Det kunde bli ganska fina, om än surrealistiska, alster.

Jag tänkte ta upp det igen. Jag gick in för att kolla sökordsstatistiken, och då slog det mig att jag inte vet hur topplistan för bloggens hela livstid ser ut. När jag tog fram statistiken för de dryga två år Åsiktstorped funnits blev resultatet så här:

  1. knulla
  2. självmord

”Knulla och sen dö. Ja, det sammanfattar väl livets mening ganska bra, det” tänkte jag.

Här är mars månads sökordspoesi, som vanligt författad av besökarna som hittar hit via Google. Fraserna är varken påhittade, redigerade eller stavningskontrollerade:

en anorektikers dag

beatrice ask offrar
claes elfsberg
utklädd till fjortis
bottle in ass

klipp klipp
klong

hans snopp var
enda horan
up my ass
världens bästa sexscen

am i hot or not
ambivalens
jag har aldrig
snygga sneakers

bögar som knullar
doggystyle
fotbollslår
fotbollsvåld
det gick för honom
i fittan

goda människor
bajspartiklar
de gör mycket gott
hur många femåringar kan du slå ner?

Andra bloggares inlägg om ,

XXXXXXXXXL

Dressmann-butiken som ligger intill McDonald’s på Vasagatan har lagt ner, och istället ska ett nytt Dressmann-koncept öppna där: Living Large by Dressmann. Förutom att namnet snarare för tankarna till inredningsbutik än till kläder för stora människor, undrar jag hur stor marknaden i Sverige är för storleken XXXXXXXXXL (9XL). Jag menar, jag fattar att någon som väger 140 kilo behöver XXXXL eller möjligen XXXXXL. Men 9XL? Wow. Köp en regnrock här, och du har ett partytält för en mindre middagsbjudning. Ah, det kanske är det som är ”living large”?

XXXXXXXXXL (Living Large by Dressmann)

Andra bloggares inlägg om , , ,