Jag skrev tidigare att jag saknar ett bra svenskt uttryck för ”razor burn”. Andra engelska uttryck som jag gärna skulle se en exakt svensk motsvarighet till är ”pet peeve”, ”procrastinate” och ”How VERY dare you?”.
Amerikanerna har, i varje fall på västkusten, ett annorlunda kösystem många ställen. I Sverige bildar vi en kö till varje kassa på bio till exempel, medan det där inte är ovanligt med en och samma kö till alla kassor. Man ropas helt enkelt fram till första lediga kassa när det är ens tur. Enda stället jag sett såna köer på i Stockholm är Urban Outfitters. Det känns som om amerikanarnas sätt att köa är effektivare. Framförallt som det i Stockholm börjar bli allt vanligare med att par eller större sällskap delar upp sig och ställer sig i två eller flera köer när köerna är ungefär lika långa. Sedan sluter hela gruppen upp runt den första person som kommer fram till sin kassa. Det medför en del förvirring i alla köer. Jag fattar inte att svenskar, som är så rädda för att välja fel och sticka ut på fel sätt, inte anammat det amerikanska kösystemet – som förutom att vara effektivare, också undviker situationer där man kan tappa ansiktet i förvirringen.
På tal om Urban Outfitters: där jobbar en kille som är så sjukt charmsnygg att jag bara vill grabba tag i hans hängslen, trycka upp honom mot väggen och turbohångla upp honom i brygga. Jag hoppas bara att han är smartare än den snygga tjejen på MQ som rekommenderade min kompis att köpa en sorgslips när han skulle ha tag i en svart, smal vardagsslips. Sorgslips kommer aldrig bli coolt eller kreddigt eftersom det bara vittnar om att man har dålig koll. Dessutom trodde jag att det var kutym att sälja sorgslipsar utan någon större förtjänst, men MQ skulle ha över 200 för sin. Slipsgossen tog 120 när jag köpte min.
Vissa taxiförare är idioter, och jag har träffat deras ledare. Igår gick jag över vägen i mitt bostadsområde när en taxibil från Taxi Stockholm kom farande uppför backen. Istället för att sakta ner gasade han och tutade. Hade jag inte hoppat åt sidan så hade han klippt mig rätt snyggt. Han är på väg mot en återvändsgränd, förmodligen för att hämta upp en körning. Med adrenalinnivåer jag inte varit i närheten av sen mitt första fallskärmshopp drar jag upp dit han parkerat och frågar vad han han håller på med, han höll ju på att meja ner mig. Hans svar var ”Vadådå, du står ju här nu?”. Hade jag haft aningens sämre impulskontroll så hade jag dragit ur honom ur bilen och nitat honom. Istället tog jag registreringsnumret på bilen och hans namn. Sen ringde jag Taxi Stockholm. Tjejen i växeln tog uppgifterna och sa att hon skulle ”anmäla honom”. Vi får väl se vad det innebär. Tills jag hör något från Taxi Stockholm kommer jag välja något av de andra stora bolagen.
Andra bloggar om: språk, kösystem, köer, urban outfitters, mq, slipsar, sorgslips, taxiförare, taxi stockholm