Etikett: las vegas

Micke does Vegas (Hypnosshow, pt 7)

Förra helgen var jag, Thomas och Robin ute. När vi stod på Torget frågar Robin plötsligt ”Hur många här har ni legat med?”. Det spännande i sammanhanget är att jag automatiskt redan räknat ihop siffran och kunde svara omgående: 2. Snart blev det 3, och innan kvällen tog slut för min del hade siffran stigit till 5.

Robin, som har känt mig i nio år, berättade att jag fram till ganska nyligen har framstått som ganska präktig och pryd i hans ögon. Jag tror att fler har upplevt mig så (inklusive jag själv), och att jag släppt en del på det beror förmodligen delvis på tryggheten i åldern, och delvis på KBT-resan jag har gjort.

Det som slog mig var att om jag valt den politiska karriären jag kunnat slå in på 2002 (som tur är valde jag gymmet istället), och folk haft bilden av mig som präktig så hade den här videon slagit ner som en bomb. Med tanke på att det säkert finns något hundratal av den här episoden i olika hem runt om i världen så kommer den förr eller senare komma ut. Å andra sidan skäms jag inte för det här, och skam är en viktig del för att något skall kunna användas mot en.

Anyhow, det är fredag – och här är en riktig fredagsvideo (och ett partytrick som heter duga: ”Jag har kört en sexshow på scen i Las Vegas”):

Andras blogginlägg om , , ,

På porraudit… förlåt, hypnosshow i Las Vegas, pt 6

Det var meningen att den här skulle postas på en fredag, ety det är en alldeles utmärkt fredagsvideo och en present till en pangbrud. Jag har varit lite upptagen under dagen, och tänker att lite porrfilmsaudition funkar vilken dag som helst i veckan. Jag tror att kommentarerna i videon säger det mesta som behöver sägas om just det här klippet. Utan att ta bort tjusningen av det här stycket kan jag avslöja att det kommer att sluta med något av en cliffhanger. Var inte orolig. Jag drar mitt strå till stacken i del 7. (Tidigare delar hittar du här)

Andra bloggares inlägg om , , ,

På hypnosshow i Las Vegas, pt 4

Tidigare delar: del 1, del 2 & 3

Förra delen avslutades med att jag fick en suggestion som involverade erektion.

Min första tanke när jag låg och hörde att jag skulle få stånd varje gång showvärden sa mitt namn var ”No way. Nog för att jag gjort det han tidigare planterat, men det här funkar inte så. Jag får inte stånd på kommando.”

När du kollar på filmen kommer du se att jag alltid gör en ansats att gömma skrevet när han säger mitt namn. Det var inte så att jag fick stånd, däremot blev det en reflex att dölja skrevet varje gång han sa mitt namn. Ju mer fokuserad jag är på annat runt omkring mig, desto starkare kickar reflexen in.

Enligt Wikipedia är estradhypnos bara bluff, och personerna är antingen med på det, eller så handlar det om grupptryck. Det kanske är så att de flesta hypnosshower är bluff, och jag kan bara svara för min egen upplevelse: jag var definitivt i ett tillstånd som närmast kan liknas vid att ha rökt ett par bloss gräs. Tittar jag på mitt beteende ser jag ut som om jag är berusad eller påverkad av något, och jag hade inte ens hunnit dricka min öl som jag köpt till shown. Att slappna av så plötsligt och totalt på en scen framför en massa människor är för mig ett totalt främmande beteende som jag inte riktigt kan se som ”resultatet av grupptryck”. Det är ungefär som att grupptryck skulle få mig att slå volter. Jag kan inte slå volter, ens om du lägger en naken Jake Gyllenhaal insmord i honung på en bädd av hundra miljoner dollar och säger att allt det är mitt om jag bara slår en enda volt. Då kan jag inte heller slå en volt om tvåhundra personer vill att jag gör det.

I nästa del: vi blir orangutanger som är först nyfikna, sen hungriga och till sist kåta. Efter det går det utför på riktigt.

Andra bloggares inlägg om , , ,

På hypnosshow i Las Vegas, pt 2 & 3

År 2006 var jag med i en hypnosshow i Las Vegas. Första delen publicerade jag för ett par veckor sedan. Här är andra.

Engelska är inte mitt modersmål, och även om har med CV-språk ”utmärkta kunskaper” i det så missar jag ibland saker. Som instruktionerna i prutt-sekvensen. Jag fattade att det hade något med fisar att göra, men jag hade inte hört alla instruktioner och därför förstod jag inte riktigt vad som hände runt mig. Jag tror att det också är ganska tydligt på min uppsyn – jag ser inte ut att vara den skarpaste kniven i besticklådan.

Del två är däremot desto roligare.

Brian (den första killen, han som får suggestionen att han ska dansa som Carlton i ”Fresh Prince of Bel Air” varje gång en Tom Jones-låt drar igång) stod framför mig i kön till showen. Om jag skulle beskriva honom på en fest så är han killen som lågmält sitter och chillar i ett mörkt hörn och dricker öl. Han är absolut inte festens centrum. När han får instruktionerna tänkte jag ”äh, aldrig”. Jag hade fel.

Kille nummer två, John, är han som är planterad. Det finns vissa gränser man inte passerar under den här typen av lätt hypnos, och en av dem är att ringa till folk man är ytligt bekant med, eller till familjemedlemmar, och säger ”Hi, it’s John and I just wanted to say that I suck cock for wooden nickles”.

Nästa person att få en suggestion som varar hela showen är jag. Hur det går? Det får du se.

Andras blogginlägg om , , ,

På hypnosshow i Las Vegas

Jag har alltid undrat om det där med hypnos funkar. I Sverige krävs Socialstyrelsens tillstånd för att anordna hypnosshower, och det är sällan de får tillåtelse. Men Las Vegas är inte Sverige, och när jag var där 2006 hittade vi en hypnosshow på Excalibur.

Showen baserades på att personer från publiken ställde upp som frivilliga. Ska man göra något, så ska man göra det ordentligt. Jag ville verkligen veta, och enda sättet var att testa själv. Jag klev upp på scen.

Själva hypnosen var ganska enkel. Det handlar om avslappningsövningar där man ska slappna av i hela kroppen. Vi hade ett ganska behagligt blått sken i ögonen, så att vi knappt kunde se publiken även när vi hade ögonen öppna. Det lyste igenom ögonlocken lite grann. Där fanns en känsla av att jag var ensam på scen när jag blundade och slappnade av i hela kroppen. Jag har både gjort och guidat avslappningsövningar under min tid som personlig tränare, så jag var klar med kroppen innan han hunnit klart med benen. Det lustiga är att huvudet kändes ganska tungt när jag var klar, och jag lät det hänga mot bröstet.

Jag minns inte hela hypnosförfarandet exakt, men jag minns att när jag satt där, så avslappnad jag kunde vara (trodde jag) så började showvärden gå runt och kolla huruvida deltagarna var tillräckligt avslappnade eller inte. Han tog mig i handen och ryckte till, och det var som om han stängt av alla mina muskler. Jag föll ihop i en position som inte ser speciellt bekväm ut på videon, men det kändes som världens mest komfortabla ställning att sova i.

Det fanns två lägen, ett när vi ”sov” och ett när vi var ”vakna”. Anthony, som showvärden hette, hade förklarat att vi skulle vara medvetna om vad han sa och tänka ”Jag kan gå ner när jag vill”. Men som han sa, ”You’ll just not want to [go down from the stage]”.

Det var ungefär 20 som satt på scen till att börja med. En hel del skickades ner direkt efter hypnosen, eftersom de uppenbarligen inte blivit hypnotiserade. Ytterligare några skickades ner efter första instruktionerna. Minst en var planterad, han var inte hypnotiserad på riktigt utan var en skådespelare. Förmodligen är han en säkerhet ifall ingen alls skulle visa sig vara hypnotiserbar, och dessutom en dragkrok för att få igång oss andra.

Att vi sov stämmer inte riktigt. Jag hörde allt han sa, jag hörde publikens reaktioner och jag kunde tänka ganska logiskt. När Anthony till exempel ger instruktionerna i videon nedan om att vi ska spela ett instrument tänker jag ”No way, sånt gör inte jag. Jag tänker gå ner från scen.” Sen händer något. Det är som en reflex att resa sig upp och följa hans instruktioner, och när musiken väl satte igång … well, du kommer att få se själv:

Det finns såklart ytterligare delar i den här följetången. Avslutet är ett jätteklimax (och jag pratar inte bildligt). To be continued …

Andra bloggares inlägg om , , ,

USA i bilder, pt 3

När jag ser vägen på sträckan Los Angeles – Las Vegas förstår jag varför amerikanska bilar har ”cruise control”. Landskapet förändras knappt, och man får leta efter detaljer som gör utsikten rolig.

David hade tagit på sig uppdraget att planera vår enda heldag i Las Vegas. Efter att har varvat ner framför vattenfallet på Wynn fick vi order om att infinna oss där klockan 10 nästa morgon.

Första aktiviteten var en helikoptertur med picnic i Grand Canyon.

Jag har sett Hooverdammen förut, jag har bara aldrig sett den från en helikopter. Fördelen med helikoptern är att den kan ta det lugnt och hovra ovanför ställen så att man verkligen får se dem. På bilden kan man också se den nya motorvägen och bron som byggs över passet.

Efter en halvtimmes helikoptertur kom vi fram till Grand Canyon. En annan fördel med helikopter just när det kommer till Grand Canyon är att flygplan inte kan komma speciellt nära. Flygplan får inte flyga nere i själva ravinen, och de kan definitivt inte landa där.

Vi landade på Hualapai-stammens territorium, en kilometer ner i ravinen.

Vår pilot var såklart den snyggaste av dem alla. Inte för att det säger så mycket, eftersom de andra var ”attractively challenged”, men söt var han.

Det enda som är mer civiliserat än att landa på Grand Canyons botten i helikopter är att stå och njuta av utsikten med ett glas champagne i handen. (Well, rent tekniskt var det ett plastglas, men civiliserat var det.)

När vi lyft igen och flög hemåt tog det inte många minuter innan vi såg snötäckta vidder. Det var en udda kontrast till hela dricka-champagne-i-solskenet-i-Grand-Canyon-grejen.

Vi var inte klara där. Efter att ha kommit hem och käkat en sen lunch och fräschat till oss drog vi till Ceasar’s Palace (inga muskulösa dörrvakter i romerska dräkter där – stor besvikelse) för att kolla på Bette Middler. Showen var fantastisk, och det finns två saker som gör att jag älskar henne än mer efter den:
Att hon lanserat en serie badprodukter som heter ”Bathhouse Betty”. Bette började sin karriär på badhusen i New York, och jag älskar att hon hyllar sitt (med amerikanska mått absolut inte rumsrena) ursprung.

Att hon i inledningen frågade ”where is my people?” för att få judarna att ropa och stoja, och sen frågade efter ”the gays” (”they travel in packs!”). Inga antaganden om att ingen ändå skulle våga ge sig till känna för att det ”kan vara känsligt”, ingen don’t ask, don’t tell-attityd.

Vi avslutade med att äta på Las Vegas bästa steak-restaurang. Snacka om att göra det bästa i Vegas.

(Förresten så såg jag att Anthony Cools bytt upp sig och numera kör sin hypnosshow på Paris, Paris. Endera dagen ska jag konvertera min video och lägga ut den på Youtube.)

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

What happens in Vegas …

Jag vet att regeln är ”What happens in Vegas, stays in Vegas”.

Jag har varit med om en riktig Vegas-upplevelse. Jag har försökt skriva om det, men det går inte. Det är så mycket. Det är så konstigt.

Så det kommer bli mitt bloggsommarprat så fort jag kommit hem. Tills dess kan du få se två foton på vad händelsen involverade, och fundera vad som egentligen försiggick den där lördagkvällen i Vegas …

What happens in Vegas, stays in Vegas

This should stay in Vegas, too

Andra bloggar om: , ,

Las Vegas för nybörjaren

Las Vegas är ett måste att besöka minst en gång i livet. i alla fall för dig som gillar upplevelser. Du kan vara i Las Vegas i två veckor och uppleva nya saker varje dag, se nya shower varje kväll och äta på nya ställen vid varje måltid.

Las Vegas är en leksaksstad. Hotellen skulle lika gärna kunna vara byggda av en dagisklass som fått fantisera fritt kring hur hus skulle kunna se ut. �Som en cirkus�, säger en. �Som ett sagoslott�, säger en annan. I Vegas får alla vara med, så man bygger helt enkelt både Circus, Circus och Excalibur. Tillsammans med Ceasar�s Palace (romerskt tema), The Venetian (Venedig komplett med gondoler), Luxor (Pyramidformat med sfinx), Hooters (stora tuttar i minimala tröjor) och alla andra hotell du kan tänka dig.

Las Vegas är en ökenstad. Temperaturen ligger mellan 35 och 45 grader, och det är en torr värme. Allt är luftkonditionerat, inklusive partytält och (vissa) uteserveringar. Att tänka på energin som går åt för att kyla och lysa upp den här enorma festivalen är ungefär som att tänka på att rymden är oändlig. Man förstår det i teorin, men det är ogreppbart i praktiken.

Las Vegas förändras hela tiden. Det pågår byggnationer överallt. Nya hotell, nya bostadsrätter, nya shoppingställen. Las Vegas byggnadsindustri måste vara en av de mest överhettade i hela Nordamerika. Med alla byggnationer vi såg så kommer det vara en helt ny stad om ett år.

Las Vegas är turistindustri. Flygplatsen är en sevärdhet i sig. På kvällarna kan man se hur planen står i kö för att landa. Fyra, fem flygplan, varav tre är på väg ner till samma landningsbana är en rätt skön syn. Har du tur är det också en åskstorm över bergen, vilket gör att du får se blixtar av ett slag som sällan skådas i Sverige.

Här är några av mina erfarenheter från vår blixtvisit:

Gör: Bo på South Central. Stort och nytt hotell med alla nödvändigheter men utan något tema. Ligger en bit bort från the Strip, men är i gengäld billigt, mycket fräscht och har stora rum. Till och från the Strip tar du dig med bil (parkering är gratis), skyttelbuss eller taxi.

Gör inte: Bo på temahotell. Att bo på Paris, Paris kanske ter sig kul till en början, men efter tre dagar med konstant kvasifransk skvalmusik vill man slita av sig armen för att ha något att slå sönder högtalarna med. Ungefär samma gäller för de andra temahotellen.

Gör: Ät på Todai. Asiatisk buffé med klass. Jag var hyfsat skeptisk till sushibuffé, men sushin på Todai är minst lika bra som den du får på de bra restaurangerna i Stockholm. Bonus för sällsynta bitar som unagi (sötvattens-ål) och annorlunda rullar. Sushikockarna gör dessutom rullar på beställning. Missa inte den suveränt goda grönt te-glassen. För dryga 200 spänn får du allt du kan äta, dricka tillkommer separat.

Gör inte: Undvik bufféer bara för att du har dåliga erfarenheter av det. I Las Vegas vet man hur en buff� ska se ut, och oavsett tema så är du i princip garanterad en bra upplevelse.

Gör: Besök temahotellen. En bra början är Stratosphere. Med sitt 350 meter höga torn erbjuder Stratosphere en bra överblick över stan och de andra hotellen. Utsikten är fantastisk! Det kostar omkring en hundralapp att åka upp i tornet.

Gör inte: Gå oplanerat. Det gäller att planera vilka hotell du vill besöka. Har du begränsat med tid och vill både hinna shoppa, se hotellen och några shower så gäller det att välja ut vilka hotell du vill se och vilka du kan tänka dig att vara utan. Många hotell har utställningar eller åkturer som tar en del tid i anspråk.

Gör: Åk uppskjutet (Big Shot) på toppen av Stratosphere. Att bli uppskjuten en bit när man redan befinner sig på 350 meters höjd är en … upplevelse. Klart bättre än Gröna Lunds version.

Gör inte: Insanity, en annan åktur i Stratosphere. Tråkig och mesig, inte alls så häftig som den framställs på affischen. Det kom varken leenden eller ljud från dem som åkte, och jag var inte imponerad alls. Åk inte heller New York, New Yorks berg- och dalbana. Gammal och skakig, med samma whiplash-varning som i �Vilda Musen�. Oskön för ryggen överlag. Kostar 12.50 USD att åka, men är knappt värd 2.50.

Gör: Besök alla factory outlets som ligger omkring staden. Vi hittade minst tre-fyra stycken och gjorde suveräna fynd:

Sportstrumpor, Adidas, 2 pack 75 kronor
Skinnjacka i kvalitetsskinn, 750 kronor
T-shirt, Abercrombie & Fitch, 200 kronor
Pik�tröja, Levi�s, 120 kronor
Jeans, Levi�s, 150 kronor
T-shirt, Quiksilver, 75 kronor
Flip-flops, Quiksilver, 200 kronor
Billabong-skjorta, 220 kronor
Solglasögon, Dolce & Gabbana, 1500 kronor
Läderskärp till finbyxor, 1 krona (!)
Träningsskor, Nike, 450 kronor

Det finns få ställen som är billigare om man vill skaffa sig en basgarderob, framförallt om man vill ha äkta vara och inte kopior. Grejerna är av bra kvalitet, och säljs oftast ut på grund av stora inköp snarare än fel på produkterna.

För den mer kräsne rekommenderas Fashion Show, ett shoppingcentrum på the Strip som har lite mer exklusiva butiker. Diesel, Saks 5th Avenue och Abercrombie & Fitch finns här, liksom en modeshow som körs varje heltimme. Showen är rätt häftig: både catwalk och modeller kommer upp ur golvet (foton finns här).

Räkna med att det tar större delen av en dag att besöka två shoppingcentra.

Gör inte: Misstaget att tänka ”Äh, jag behöver inte prova”. Amerikanska storlekar skiljer sig från svenska. För någon som har medium i Sverige är det ofta small som gäller i USA.

Gör: Se en show! När det gäller shower är det mycket tycke och smak. Gillar du cirkus är någon av Cirque du Soleils shower att rekommendera. För tillfället körs fem (!) olika Cirque du Soleil-shower i Vegas. Personligen fick jag ut mer av Anthony Cool�s Raw and Uncensored, en hypnos-show som är snuskig även med svenska mått mätt. Räkna med att showerna kostar mellan 500 och 1500 kronor per person, beroende på popularitet och hur bra platser du vill ha. Rekommenderas varmt om du tänker supa hårt och inte vill vara bakfull nästa dag1.

Gör inte: Ställ upp som frivilligt hypnos-offer i Anthony Cool’s Raw and Uncensored. Det kan leda till att du gör saker inför publik som du knappt skulle göra om du var ensam. Har jag hört.

Las Vegas är en stad för party. Det här är stan du besöker med bästa kompisarna, inte med mamma och pappa. Och kom alltid ihåg: What happens in Vegas, stays in Vegas.

Här finns en massa foton från USA och Las Vegas.

1Som tack för att man ställer upp får man ett sjujävla partyhumör, noll ångest och vaknar utvilad dan därpå oavsett hur mycket man supit. Har jag hört.

Andra bloggar om: , , ,

Shopping my religion

Las Vegas har allt. Sol, shopping, nöjen och gratis drinkar – allt i ett luftkonditionerat ökenklimat. Det är en overklig stad, det är svårt att föreställa sig att någon föds eller bor här. Det är lite som om Vegas vore en enorm festival, och när den tar slut så försvinner alla till sina riktiga hem i andra städer. Det är bara det att festivalen aldrig tar slut. Du kan äta frukost dygnet runt, du kan gambla på 7-eleven och du kan supa dig redlös på snorbilliga, om inte gratis, drinkar. 2 dollar för en rejäl margherita är inga pengar med svenska mått mätt.

Du kan också shoppa dig lycklig i Las Vegas. Glasögonen är snygga, men hur ser jag ut?Uttrycket ”den som säger att lycka inte kan köpas för pengar vet inte var hen ska shoppa” måste ha myntats just här. Jag blev i alla fall lycklig när jag hittade precis rätt solglasögon för en spottstyver jämfört med vad de kostar hemma (de är dock inte tillräckligt snygga för att lyckas dra uppmärksamheten ifrån att jag ser smått intelligenshämmad ut). Och Abercrombie & Fitch finns ju inte ens i Sverige, vilket är synd. All personal som jobbar på A&F-butiken här i Vegas ser ut att ha hoppat ur sommarkatalogen. Det första som mötte oss innanför ingången är en kille som ler och hälsar kunderna välkomna. Vilket skulle kunnat vara vardag i vilken annan butik som helst i USA, men på Abercrombie & Fitch står killen såklart med bar överkropp och visar upp ett charmigt leende och ett deffat sexpack. Eftersom han inte var till salu (jag frågade) fick jag nöja mig med en t-shirt, ett halsband och ett armband.

I morse körde vi extreme sunbathing. Det är som att sola, men i extrema förhållanden. 38 graders värme redan klockan nio på morgonen, och ”extreme UV-levels” enligt väderleksprognosen. Jag tänkte att vi ändå ska åka förbi stället där man testsprängde atombomber, och strålningen därifrån borde ta ut den eventuella hudcancer jag lyckats odla här i Las Vegas.

På kvällen såg vi en av Cirque du Soleil-showerna som går här i Las Vegas. Cirque du Soleil är som cirkus med trapetskonstnärer, clowner och eldslukare, fast utan djur och lite häftigare. Dekor och scenkläder förde tankarna till Final Fantasy, Soul Reaver och Planescape Torment, vilket var nog så häftigt. Jag blev aldrig helt fast i showens magi, jag satt mest och undrade över tekniken bakom som var minst lika imponerande som artisterna. Vilket säger mest om tekniken, eftersom artisterna verkligen är cirkusartister av världsklass. Det är kul att ha sett Cirque du Soleil en gång, men med biljettpriser på 150 dollar styck är jag glad att jag inte är en fembarnsfamilj.

Jag har ännu inte vunnit något på maskinerna, men jag har fått tre gratisdrinkar. Vilket går rätt jämnt ut.

Imorrn ska vi till Stratosphere. Vi får se om jag lyckas behålla förståndet på deras galna attraktioner.

Andra bloggar om: , , ,

Viva Las Vegas!

Vi är här nu.

Hotellet är alldeles nybyggt, men det ligger en bit bort från ”the Strip”, vilket förklarar hur rummen kan vara så stora och så billiga. Rummet är större än min 24 kvadratmeters etta hemma i Stockholm, och utsikten är också snäppet bättre.

Vägen hit var som på film. Långa raksträckor, vidsträckta vyer, värme, hägringar, bilolyckor och shopping.

Bilolyckan var rätt otäck. Den vita bilens däck exploderade och den åkte av vägen. Alla fick bromsa in kraftigt, och en bil bakom oss höll för hög fart. Föraren valde att köra av vägen för att inte köra in i bilarna framför och åkte istället istället in i vägdelaren och voltade. Körmönstret är väldigt speciellt på vägen, folk som tränger sig in i luckor tvingar alla andra att hålla mindre avstånd, vilket leder till just såna här kedjeolyckor.

Shoppingen var fantastisk. Wilsons Leather: En läderjacka i bra skinn för 100 dollar. Billabong: Snygg somrig skjorta för 28 dollar. Quiksilver: två shirts och snygga flip-flops i läder för 48 dollar. Den som sa att man inte kan köpa lycka för pengar har aldrig varit på en riktigt bra factory outlet.

Fler foton från dagen finns här. Nu är Wicke och Fredrik här, vi ska ut och göra Vegas.

Andra bloggar om: , , ,