Le Germain: en recension i bilder

I Toronto bodde vi på nybyggda Le Germain Maple Leaf Square. I lobbyn for tankarna direkt till Nordic Light Hotel i Stockholm, där jag bara varit i lobbyn/baren och inte på rummen. Jag föreställer mig att Nordic Lights rum är stilrena och minimalistiska på det där nakna sättet. Le Germain undviker det nakna och håller det enbart stilrent. Jag gillade verkligen hotellet. Inte bara från designperspektiv, även servicen var utmärkt. Och frukosten var riktigt bra.

Dusch med utsikt på Le Germain
Dusch med utsikt på Le Germain

Le Germain har ett subtilt sporttema. Det återkommer till exempel i tavlorna som hänger på rummen. Jag var inne på fyra olika rum (no homo) och alla hade olika versioner av motiven som fanns på mitt rum:

Le Germain, hockeyspelare ovanför sängen
Hockeyspelare ovanför sängen

Jag gillar belysningen i korridorerna. Det var lättnavigerat och funktionellt. Istället för kort med magnetremsa hade alla lås beröringsfria läsare som man bara höll upp sin nyckel framför.

Korridor på Le Germain
Korridor på Le Germain

Korridor på Le Germain
Korridor på Le Germain

Förutom sporttemat var mycket av dekorationerna av (ätbara) gröna äpplen. En kollega berättade att man i Kanada gärna stoltserar med färsk och exotisk frukt för att visa att man har råd. Det blev en rätt snygg effekt, som här:

Dekoration av ätbara äpplen på Le Germain
Dekoration av ätbara äpplen på Le Germain

Även badrum och toaletter var designade, men viktigare var att de även var funktionella. Det uppstår något riktigt vackert när interiörarkitektens dekorativa design lierar sig med ingenjörens funktion och användarvänlighet.

Toalett på Le Germain
Toalett på Le Germain

Det här handfatet var väldigt speciellt. Jag vet inte om det bara är jag, men det påminde mig i allra högsta grad om ett kvinnligt könsorgan. Huruvida det är positivt eller inte ligger nog i betraktarens öga.

Handfat med springa
Handfat med springa

Ett annat sätt som sporttemat återkommer på är lite mer … göteborgst. Konferensrummen har namn som ”The offensive zone”, ”The defensive zone”, ”Hall of Fame” och det minsta rummet heter ”The Penalty Box”. Det hade varit roligare att döpa rummen efter kända hockey- och basketspelare från Toronto Raptors och Toronto Maple Leafs.

Det mest subtila sättet som sporttemat visas på är belysningen. Lobbyn, baren och receptionen har belysning som ändrar färg. När vi kom var den blå, dagen efter röd. Det hade att göra med vilket lag som spelade på intilliggande Air Canada Centre: när Toronto Raptors (basketlaget) spelade, var belysningen röd. När Toronto Maple Leafs (hockeylaget) spelade, var belysnignen blå. Spelade inget lag samma dag växlade belysnigen långsamt färg mellan olik skalor.

Lobbybaren på Le Germain
Lobbybaren på Le Germain. Strecken på väggen ändrar färg beroende på vilket lag som spelar i Air Canada Centre.
Receptionen på Le Germain
Den rosa belysningen ovanför receptionen ändrar färg till röd eller blå om Toronto Maple Leafs eller Toronto Raptors spelar
Samma ställe på Le Germain två olika dagar
Blått ljus = Toronto Maple Leafs, rött = Toronto Raptors

En snygg grej var att man jobbade med olika material och strukturer på väggarna i lobbyn. Väggarna var nästan genomgående svarta, men kakel i olika behandlingar blandades med skinn (!) och de olika materialen tog bort känslan av minimalism samtidigt som det var enhetligt.

Den roligaste detaljen var att Le Germains piccolos hade uniformer som bestod av mörka byxor och brun skinnjacka (åt kavajhållet). Tillsammans med headset för kommunikation såg de ut som dörrvakte… förlåt, ”värdar” vid valfri Stureplanskrog. Jag trodde faktiskt att de var vakter ända till sista dagen. Men jag är lite långsam ibland.

Hotellrumsporr

För att sätta förväntningarna på rätt nivå: det handlar alltså inte om porr på hotellrummet, utan om snygga hotellrum.

Jag är i Toronto i ett par dagar för att hjälpa till med en Master Class för Hyper Island. Just nu är klockan snart halv elva lokal tid (halv fem på morgonen svensk tid) och jag har käkat en suverän middag på nyöppnade e11even. Bra ölsortiment (de hade Innis & Gunn!), bra dirty vodka martinis och bra service. Det senare kan också sägas om Air Canada. Servicen på flyget Köpenhamn-Toronto var genuint trevlig, inte i form av extra förmåner, utan i form av vänlighet och närvaro. Det var länge sen jag upplevde det på flyget.

Hotellrummet är det snyggaste jag sovit i. Jag älskar att dekorationen ovanför sängen är en hockeyspelare.

Le Germain, hockeyspelare ovanför sängen
Hockeyspelare ovanför sängen

Interiören är enkel och ren utan att bli minimalistiskt kall. Jag känner att jag saknar ord och önskar att jag hade Sara Trus här som kunde beskriva hur hotellrum blivit ett sätt att leva.
Enkelt och stilrent hotellrum

Duschen är den detalj som gjorde mig mest förstjust: den har utsikt om man vill ha det (jag står alltså med ryggen mot fönstret när jag tar detta foto).

Dusch med utsikt på Le Germain
Dusch med utsikt på Le Germain

Jag är så förtjust i det här rummet att jag var tvungen att filma en kort videosnutt från det. Den håller på att ladda upp, men kommer inte att vara klar innan jag somnat så jag får återkomma med länken. Nu är klockan 22:50 lokal tid och jag borde ha varit vaken länge nog för att inte vara så jäkla jetlaggad imorrn. Jag fattar inte hur folk kan bli jetlaggade på resor österut – det är västerut som är en pina.

Uppdatering: här är videon

En oväntad sängkamrat i Umeå

Helgen i Umeå var givande. Flygplatsen hade fortfarande en svinfluensa-varning, vilket kändes mest som en sarkastisk kommentar över den flopp som influensan blev:

Varning för svininfluensan på Umeå City Airport
Varning för svininfluensan på Umeås flygplats

Umeå Sport & Motion, där vi höll klasser är ett trevligt och familjärt ställe med härliga salar. De har en fin lösning vid Bodypump-pass, där man rullar fram en scen så att jag som instruktör kan ha bättre översikt över klassen.

Att köra Bodypump 09.25 en morgon är inte min favorit. Framför allt inte när man har hotellfrukost. Först och främst måste jag äta två timmar innan passet, och jag fixar inte att käka något annat än fiberrika flingor, juice ett ägg och kaffe om jag inte ska kräkas ungefär framåt rygglåten. Passet gick bra, både jag och deltagarna var starka.

Efter Bodypumpen hade jag en lucka på tre timmar innan jag skulle köra Bodycombat 46 (helt awesome release för övrigt – framför allt låtarna 6, 7 och 8 som tillsammans gör underverk för axlar, rumpa och kondition). Jag passade på att ta en powernap på hotellet och fylla på energi:

Sallad, Gainomax och två kexchoklad: energipåfyllning of champions
Sallad, Gainomax och två kexchoklad: energipåfyllning of champions

Bodycombat-passet var nästan fullt och deltagarna var sjukt taggade. När jag får blodsmak i munnen framåt låt 7 vet jag att passet har varit grymt bra. Resten av dagen spenderades med häng på hotellrummen. Hotel Aveny i Umeå är snyggt, jag gillar lösningen med tvättstället ute i hallen:

Rum 505 på Hotel Aveny - tvättställ i hallen
Tvättställ i hallen är en annorlunda lösning

En annan intressant detalj var att hotellet vid sängen hade två uppsättningar hantlar och en tränings-DVD. En schyst lösning, även om jag utgår från att hotellet har avtal med något av gymmen i Umeå. Det är en riktigt bra träningsstad.

Hantlar på hotellrummet
Hantlar på hotellrummet

När det gäller sängkamraten så var det jag som åsyftades. Egentligen skulle jag ha delat rum med en av kollegerna jag flög upp med, Oscar. Bea, som var den sista i vår trio som flög upp, skulle dela rum med Jonas – som körde upp tillsammans med de två sista kollegerna Jessica och Jaime. De som körde skulle vara uppe framåt 02.00, och Bea a) är lättväckt och b) behövde sin sömn, så vi bytte. När vi väl kom till hotellrummet insåg vi att vi fått rum med dubbelsängar. Jonas fick ett sms från mig: ”Hey Jonas! Det är du och jag som delar rum. Bea ville ha sin skönhetssömn och slippa bli störd. Rum 505. Ring när ni är här. Jag har mobilen på. /Micke PS. Det är dubbelsängar i bägge rummen. Men vi har två täcken.”

Det sämsta under hela resan var Hotel Avenys ”hotellfrukost”. Jag kunde inte njuta av den på lördagen, och tänkte gå loss på allt på söndagen. Tyvärr var deras våfflor något slags industritillverkat skräp som inte smakade något alls. De hade sidfläsk istället för bacon till sin pulveräggröra, och brödet var av typen industrifrallor. Jag önskade lite grann att jag var på surdegssöder istället för i Umeå just då.

Avslutningsvis: USM som vi körde på är ett stort gym, men långt ifrån Umeås största. IKSU där uppe har till exempel 47 gruppträningspass på tisdagar. Det är ungefär lika många som ett medelstort gym i Stockholm har på en vecka. De tar in 150 personer på ett Bodypump-pass. En dag ska jag upp dit och gästa dem också.

Viva Las Vegas!

Vi är här nu.

Hotellet är alldeles nybyggt, men det ligger en bit bort från ”the Strip”, vilket förklarar hur rummen kan vara så stora och så billiga. Rummet är större än min 24 kvadratmeters etta hemma i Stockholm, och utsikten är också snäppet bättre.

Vägen hit var som på film. Långa raksträckor, vidsträckta vyer, värme, hägringar, bilolyckor och shopping.

Bilolyckan var rätt otäck. Den vita bilens däck exploderade och den åkte av vägen. Alla fick bromsa in kraftigt, och en bil bakom oss höll för hög fart. Föraren valde att köra av vägen för att inte köra in i bilarna framför och åkte istället istället in i vägdelaren och voltade. Körmönstret är väldigt speciellt på vägen, folk som tränger sig in i luckor tvingar alla andra att hålla mindre avstånd, vilket leder till just såna här kedjeolyckor.

Shoppingen var fantastisk. Wilsons Leather: En läderjacka i bra skinn för 100 dollar. Billabong: Snygg somrig skjorta för 28 dollar. Quiksilver: två shirts och snygga flip-flops i läder för 48 dollar. Den som sa att man inte kan köpa lycka för pengar har aldrig varit på en riktigt bra factory outlet.

Fler foton från dagen finns här. Nu är Wicke och Fredrik här, vi ska ut och göra Vegas.

Andra bloggar om: , , ,