Jag har länge funderat över det, och nu gjort slag i saken. Jag ska bli spermadonator. Det finns en massa att berätta om det, vilket jag ska göra.
Något som är intressant:
Ungefär hälften av alla fertila män kan inte bli spermadonatorer eftersom deras spermier inte klarar av nedfrysningen. Tillsammans med dagens regelverk, och brister i donationsinfrastrukturen förstår jag varför det är brist på donatorer.
Jag trodde att man kollade donatorerna för genetiska sjukdomar. Det gör man inte. En stor anledning är att det i så fall skulle föras in i avkommans journaler (liksom donatorns). Försäkringsbolagen får ta del av medicinska journaler och att ha donatorns eventuella genetiska avvikelser i journaler kan göra det svårt, dyrt eller omöjligt att få vissa försäkringar.
Hur som helst är jag både fertil, fri från blodsjukdomar och har spermier som klarar nedfrysning. Nu ska jag in till kuratorn och se om jag är psykiskt stabil nog att bli donator.
Vid det här laget kan Edvard Unsgaards fadäs med arbetslinjen, invandrarkvinnan och trapphusbajset inte ha undgått speciellt många. Det finns många olika åsikter i frågan, du hittar dem prydligt sammanställda hos Sagor från livbåten.
Hade jag varit Edvard hade jag absolut berättat om vilken fantastisk service jag fått av mitt städbolag. Men jag hade inte gjort politik av det. Jag hade helt enkelt lämnat ute ”arbetslinjen”. Det är nämligen här det blir tokigt: Evard försöker plocka en poäng av politiken som hans parti för, och suddar ut gränserna mellan sig själv som privatperson som som politisk representant.
Principen för att få trovärdighet är densamma inom politik som för varumärken generellt, och kan sammanfattas i ett citat ”Don’t tell me you’re funny. Tell me a joke.” Edvard gör det förra.
Så här såg Edvards uppdatering ut:
”Tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade inatt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där…). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb.”
Så här borde den sett ut:
”Någon idiot hade inatt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där…). Jag fixade inte riktigt att städa upp det och ringde mitt städbolag, som på en halvtimme fick fram en städare som sanderade trappen. Det är service det, att leverera ett bra städjobb på en halvtimme en söndag.”
I det här fallet hade hans status inte orsakat den storm i ett vattenglas som den nu blev.
En annan partikamrat som under en längre tid har fått löpa gatlopp i digitala medier är Anton Abele, vilket sammanfattas i det här Youtubeklippet:
Jag har ett tips till honom också och återkommer till det i ett annat inlägg.
(För övrigt har Mymlan, som oftast är ganska klartänkt, gjort flera tankevurpor i sitt inlägg kring Unsgaard. För det första är det skillnad på yrkeskategorier som kräver en specifik kompetens (brandman, ambulansförare, eller för den del hantverkare som Edvard själv drog till med) och uppgiften ”att torka upp bajs. För det andra kommer kritiken inte bara från politiska motståndare. Många liberaler och alliansvänner har kritiserat Edvard.)
Jag ska berätta om min nya lägenhet, det snyggaste soffbordet på hela Telefonplan och andra detaljer som har hållit mig sysselsatt de senaste två månaderna. Men först vill jag berätta att jag gjort debut som reporter: jag har jobbat med Nyheter24 och skrivit en artikelserie om hur homo- och bisexuella män även fortsättningsvis diskrimineras av blodgivningsreglerna.
Inledningen finns här. De andra artiklarna finns i högerspalten, under ”relaterat”. Som en bonus kan du också få höra mig spela rollen som ”Micke, sexköpare som vill ge blod” i en av artiklarna.
En ändring i reglerna kring bloddonation är på väg. Vid första anblick kan man tycka att det är en liberalisering, men tittar man på konsekvensen av regeländringen går Socialstyrelsen från att säga ”bögar är opålitliga lögnare” till att göra samma ställningstagande som Påven och Sverigedemokraterna: ”vi fördömer inte individen, vi fördömer bara handlingen”.
Bögblod? Ja tack! ... men bara om du inte bögar
Igår rapporterade såväl DN som SvD om att homosexuella män får ge blod. Olyckligt är att ingen av dem nämner att det handlar om att Socialstyrelsen nyanserar sin homofobi snarare än att de liberaliserar regelverket.
Regelverket för bloddonationer säger att heterosexuella som har en ny sexpartner måste vänta i tre månader innan de får ge blod. Det är en karenstid för att eventuella sjukdomar skall kunna upptäckas. Man utgår alltså från att heterosexuella klarar av att leva i monogama förhållanden (jag har inga illusioner om att regelverket är skrivet med tanke på polygama exklusiva relationer). Under dessa tre månader finns ingen gräns för hur mycker sex de får ha med sin nya partner.
För homosexuella säger de nya reglerna reglerna att man får ge blod om det gått ett år sedan senaste sextillfället [med en annan man]. Det spelar ingen roll om du lever i en monogam relation. Du behöver leva i celibat.
Intressant att notera är att det i utredningsarbetet föreslogs en sexmånadersgräns. Den har alltså ökat till ett år. Det finns ingen rationell anledning ur smittosynpunkt till att ha ett års karenstid för bögar, och det finns framför allt ingen rationell anledning till att kräva att bögar ska leva i celibat för att få ge blod. Såvida man inte har ideologiska ställningstaganden som på ett obehagligt sätt liknar Påvens och Sverigedemokraternas.
Det handlar om vanlig lyhördhet och anständighet. Sådant som man uttrycker i vänlighet, artighet och respekt. Människor har i allmänhet gott uppsåt och är i stånd att använda sunt förnuft.
– Göran Hägglund buntar på DN Debatt ihop alla feminister och jämlikghetsförespråkare i ett vänsterfack. Det de har gemensamt är att de är elitistiska och vill styra folks liv. Vidare anser han att ”vänlighet, artighet och respekt” borde vara nog med spelregler, eftersom ”verklighetens folk” inte ”över huvud taget har tid att förhålla sig till alla konstigheter”. Gentlemannaregler, helt enkelt. Jag undrar om Göran känner Rolf Hilleström Hillegren?
Bakgrund: diskussionen handlade från början om FRA. Jag hade vid det här laget lagt ner diskussionen, så jag vet inte om Federley menar i FRA-frågan (vilket vore extremt absurt) eller överlag (vilket vore bara absurt i största allmänhet).
Ett intressant fenomen som gått runt på olika forum på internet de senaste veckorna är de så kallade modebloggerskornas videobloggar. Det är nog få som ännu inte sett Amandavardet eller Mogi. Vissa förfasas över ”ungdomens förfall”, vilket gamla människor gjort i alla tider (och med gamla menar jag mindset och inte biologisk ålder). Jag ser fenomen som jag personligen inte får ut något av, men samtidigt tillhör jag inte målgruppen.
Det som är intressant däremot är att det finns en manlig videobloggare av ungefär samma kaliber som Amandavardet som kallar sig Krilleboi.
Jämför du kommentarerna på Amandavardets och Krillebois inlägg utkristalliserar sig snabbt ett mönster: tjejen är bimbo, korkad, blond. Killen är bög.
RFSU har en publikation, ”Bland horor, bockar och bögar”, som baserar sig på de observationer som RFSU:s skolinformatörer gjort. I den beskrivs bland annat hur unga tjejers roller begränsas av ”horan”, medan unga killars av ”bögen”. Uppenbarligen är stora delar av ”Bland horor, bockar och bögar” fortafarande aktuella så här åtta år senare.
Jag medger att jag är trött och utmattad efter en intensiv period på jobbet, och att det nött ner mitt tålamod till ett tunt fanér som är mer dekorativt än funktionellt. Efter att jag sovit tolv timmar kan man ju tro att jag skulle vakna upp och vara zen och tillfreds och kärleksfull. Och det var jag.
Ända tills jag läste om Wajeha Al-Huwaiders upplevelse av förtryck i Saudiarabien i Sydsvenskan. Det är helt jävla sinnessjukt att vi har ett land som sysslar med apartheid på den här nivån och ändå har bra diplomatiska relationer med västvärlden. Det jag kan ge Saudiarabien cred för är att de slutat låtsas som om en gammal saga (Koranen) skulle ha något slags auktoritet och istället är ärliga med att de godtyckligt förtrycker halva befolkningen för att gynna den andra halvan. Det gör västvärldens se-genom-fingrarna-för-olja-mentalitet än mer vidrig.
Behandlingen av honom resulterade i posttraumatiskt stressyndrom när han kom hem. Han kom ut – och fick sparken. Hans befäl befordrades. Ingen är åtalad för övergreppen. Allt det i ett landet vars nationalsång slutar med ”the land of the free, the home of the brave”.
Jag förstår inte aversionen mot religion. Jag förstår aversion mot människor som gjort hemska, fula, dåliga eller annat negativt handlingar i religionens namn. Men det gör ju inte religionen sämre.
När ni tänker på religion, tänk hellre på Moder Teresa, Dalai Lama och andra människor som faktiskt gör GOTT i religionens namn.
What about all the good things Hitler did?
Anledningen till att jag ägnar ett blogginlägg till det här istället för att svara är för att det i min värld är exakt detsamma som att säga ”Men tänk istället på de BRA sakerna Hitler gjorde” varje gång nazismen diskuteras. Dalai Lama har något slags stämpel på sig att vara allmänt upplyst och God, men faktum är att han fördömer homosexualitet. Eller, inte homosexualiteten i sig, utan precis som våra vänner katolikerna och Påven fördömer han ”den homosexuella akten”. Googla på ”dalai lama homosexuality” för utförligare läsning.
Det finns människor som har en tro och kan hantera den, men majoriteten av människor som tror applicerar sina dogmer och sin (Guds) definition av gott och ont på icke-troende som mig. Så, kan vi framöver slippa all bullshit med ”den fina buddhismen” och ”den gode Dalai Lama” som måttstockar på ”positiva sidor av religionen”?
– Jag vet inte hur mycket stryk den personen skulle få. Han skulle få löpa gatlopp.
– Imam Ayoub Chibli berättar i Sydsvenskan om den förmodade reaktionen bland det muslimska prästerskapet ifall en imam skulle få för sig att viga samkönade par.
Jag tycker att det här visar tydligt på varför prästerskap och religion ska hållas långt bort från politiken. Att godtyckligt hitta på en ”högre makt” och hänvisa till den för att få inskränka på andras frihet, och diskriminera andra är något som inte har i politiken att göra.
Det här gäller även för de liberala präster och samfund som finns, eftersom det inte går att dra några gränser mellan ”liberal” och annan typ av religionsutövning.
