Kategori: politik & samhälle

Frågor som rör samhället i stort. Politik blir en självklar del, men inte alltid.

Miljöpartiet is the new Kristdemokraterna

Igår passerade jag Kulturhuset. Utanför stod vad jag trodde var Hare Krishna och dansade, men nu undrar jag om det inte var Miljöpartiets kongress? Det som får mig att undra är dagens Svenska Dagbladet:

Ulf Flodin från Linköping drog på sig buanden när han påstod att det inte finns något bevisat samband mellan strålning och
elöverkänslighet.
– Vår politik kan inte bygga på en rädsla utan på kunskap. Annars visar vi förakt för vetenskapen.

Han fick många mothugg och Per Gahrton fick med sig kongressen på att hålla tillbaka utbyggnaden av 3G-master:
– Jag vet inte om elöverkänslighet finns, men i den gröna rörelsen har vi en grundläggande skepsis mot forskarsamhället. Framför allt litar vi alltid på folks egna upplevelser.

Inatt blev jag besökt av ärkeängeln Gabriel som våldförde sig på mig med en morot. Det är min upplevelse, Miljöpartiet. Litar ni på den också?

Kommer Miljöpartiet, som nu sniffar efter allianser åt höger (du skulle bara våga gå i säng med tomtarna, Maud!), bli Kristdemokraternas bundsförvant när det gäller Intelligent Design vs evolutionsteorin? Nej, förlåt, jag glömde ju att Intelligent Design är vetenskap numera. Miljöpartiet kanske kan bli Scientologernas port in i Riksdagen? Någon måste ju föra xenunianernas talan, och vem bättre än de som ”har en grundläggande skepsis mot forskarsamhället”?

Hela artikeln i SvD.

Svensk Filmindustri Supersize:ar Folket

SF tar det där med att en biograf är bara en godiskiosk som visar film på allvar. Deras senaste meny är smått vansinnig:

Megameny med extra allt

En megapopcorn och en stor snacks. Mängden räcker till en tvåbarnsfamilj med kusiner. Men vänta – två läsk? Menyn är alltså tänkt för två personer. Galet.

Igår såg jag X-men 3 på Heron City och tog en popcornmeny med större läsk. Bara fem spänn extra, och jag fick en mugg som ensam kunnat orsaka torka i Mellanafrika. Muggen var så stor att Jag skulle kunna smuggla in en småväxt kompis den, så om någon av er är kortväxt och vill gå på gratis bio …

Astoria Cinemas har vad jag vet ännu inte kontrat, men å andra sidan kanske deras ekonomi är bättre? Jag tänker att de antingen är extremt fattiga eller supersparsamma som gjort sin vinjett i Windows Media Players visualiseringsläge (nordic clean psychedelic mode). Den är så ful och intetsägande som bara en wannabe-hipp-vinjett kan vara.

Mammatus, bröst och brandmän

Mammatus-moln

Det är nästan så man tror att bilden är manipulerad. Otroligt häftigt molnfenomen som kallas för ”mammatus”. Visste du att ”mamma” betyder ”bröst” på latin? Tänk på det nästa gång du din mor ringer och du säger ”Hej mamma!”. Jag tycker nog att flera av molnen mer ser ut som hängpungar än bröst (bilden nedan till exempel), men det kanske säger mer om min erfarenhet av bröst och pungar än om molnen. Fast jag tycker nog att de kunde heta ”scrotum pensilis-moln”.

Hängpung-moln

Apropå manliga och kvinnliga namn på saker så har Svenska Dagbladets pappersupplaga idag en intervju med Helene Ekström, som är utredare på Jämo, apropå brandkåren och jämställdhet. Det finns få kvinnor i brandmansyrket, enligt artikeln finns det ungefär 5000 heltidsanställda brandmän och av dem är ett trettiotal (!) kvinnor. Visst behöver det göras något, och jag kan tycka att det är bra att hitta ett mer könsneutralt namn än ”brandman”. Men när Helene i intervjun föreslår ”räddningstjänstpersonal” vill jag säga ”Men tillhör du personkrets 2 eller är du bara hederligt korkad? Hur tänkte du nu?”

För det första så är även ambulanssjukvårdare ”räddningstjänstpersonal”, vilket gör att man förmodligen skulle få kalla the artists formerly know as brandmän för ”räddningstjänstpersonal med brandförsvarsinriktning”. Försök säga det när du ringer 112 på fyllan. För det andra så skulle man aldrig få medelsvensson att referera till brandmän med ett så långt ord som ”räddningstjänstpersonal” (sju stavelser!), vilket gör att folk ändå skulle kalla det brandmän – och då är man tillbaka på ruta ett.

Räddningstjänstpersonal känns ungefär lika avslappnat som tvångsrektoskopi. Brandkårspersonal ligger isåfall närmare till hands, men det är bara snäppet bättre: rektoskopi med rikliga mängder glidmedel.

(Fotografierna är tagna av Jorn Olsen, och jag har såklart hans tillstånd att publicera dem. Fler foton finns på hans sajt.)

Öländska ungdomar är latent homosexuella

Det finns planer på att hålla en Pride-festival på Öland, eftersom Åke Green kommer därifrån. Det är humor, och det är framförallt ett bättre sätt att bemöta fundamentalister, reaktionärer och andra extremister än att sätta munkavle på dem med hjälp av lagar.

Det är dock Åke själv som roar mig allra mest. I en radiointervju säger han att det är olämpligt att hålla en gayfestival i Borgholm eftersom det ”kanske leder in fler [unga] människor på den homosexuella livsstilen”. Just det. Öländska ungdomar är vilsna och balanserar på kanten till den homosexuella avgrunden. Allt som behövs är en liten knuff från en illvillig pridefirare så drunknar ungdomen – njutandes! – i homosexträsket.

Teorin om att ”om man pratar om det, så kommer fler bli det” är fantastisk. Den enda teori som är bättre är den närbesläktaktade förförelseteorin, som säger att om man någonsin blir förförd till sex med en person av samma kön så är det kört. Man är liksom homosexuell för alltid efter en sån upplevelse.

Jag älskar dessa teorier eftersom de beskriver homosexualitet som något överlägset och starkt. Sex med någon av samma kön är det röda pillret i sexualitetens The Matrix. Heterosexualitet är det blå pillret, det bleka alternativet man är fast med om man inte träffar en Trinity eller Morpheus som kan hjälpa en ut.

Om det ändå vore så enkelt. Det tar emot lite grann att behöva lindra Åkes oro, men eftersom jag redan förnedrat mig genom att göra tvättmedelsreklam, så:

Käre Åke! Jag känner faktiskt flera heterosexuella, och så tråkigt tycker de inte att det är att vara hetero. De älskar, sexar, stressar, jobbar och lever på ungefär samma sätt som du och jag gör. Jag tycker det är fantastiskt av dig att känna sådan omtanke om din nästa! Du får bara inte utgå från att alla känner samma ambivalens inför att ett liv utanför heterogarderoben som du gör.

För övrigt …

… är BWO:s nya skiva fantastistiskt grymt jättebra.

… så ligger det nära till hands att skämta om multipla personligheter när följande lapp från lokalavdelningen i Riksförbundet för Social och Mental hälsa sätter upp denna lapp i porten. Om det inte vore så att jag misstänker att jag lider av vissa patologiska tillstånd själv. Är rejection junkie en diagnos man kan få i DSM IV?

Jag är en koprofil kvinnohatare med pedofila tendenser

Jag är inte känd. Skulle jag, mot förmodan, bli det är det lika bra att jag erkänner direkt: jag är gravt korprofil, och kvinnohatare. Jag gillar inte män heller, och har flera gånger uttryckt en önskan om att lemlästa småbarn och värnlösa djur. Jag har fläckvis pedofila tendenser. Jag är potentiell massmördare, bedriver tidelag, incest och säljer gärna mina småsystrar till högstbjudande. Jag är typen som skulle få dig att hellre sova sked mellan Hannibal Lecter och Juha Valjakkala än att ta mig i hand.

Jag blir upphetsad av att avslöja kända kollegers och bekantas sexuella äventyr, deras otrohet, deras knark- och alkoholvanor. Jag uppmuntrar människokränkning, angiveri, hat och personförföljelse. Jag har ett behov av hat, förtal och snaskigt skvaller, och jag ser dessa tre bregrepp som synonyma med storhet. Jag tillfredsställer Alexander Bards perversioner – men även mina egna.

Jag har undgått upptäckt genom några förlåtande egenskaper som gör att du gillar mig ändå. Till exempel min fysiska och mentala perfektion, mitt stora självförtroende och mitt intresse för att föra diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt självförtroende.

Ovanstående kan styrkas med citat från privata samtal och mailkonversationer jag fört med vänner, arbetskamrater och bekanta. Givet är att citaten måste presenteras och tolkas av Mustafa Can och/eller i Dagens Nyheter.

SL gillar inte engelska tuttar

SL gillar inte frasen ”We love boobs!” som We love boobs!Lindex har i sin nya kampanj. Frasen är enligt Sipp-Stockholms Lokaltrafiks pressjour ”stötande för vissa”. Det är inte helt klart vilka som avses med ”vissa”: de tutt-lösa, de med tuttar, de engelsktalande eller de som hatar tuttar.

De enda som skulle kunna uppfatta det som stötande är väl de välmanikyrerade, vattenkammade, propra amerikanska mormonpojkarna som missionerar i Stockholm. Under missionstiden får mormoner vare sig ha sex eller dra en handtralla. Jag antar att det då kan vara ”stötande” att få kåtslag.

Här är ett vettigt uppdrag för alla klottrar-kids därute: skriv ”I love boobs!” på alla Lindex-affischer i tunnelbanan.